Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Fylla sex 2.0 – i nittiotalskomedins narrspegel skymtar vår egen tid fram

Foto från Teater Mars Fylla sex 2.0 på Universum.
En födelsedagsfest med fördröjning. På bilden från vänster Marika Parkkomäki, Max Bremer, Sam Huber, Åsa Nybo, Robert Enckell och Åsa Wallenius. Foto från Teater Mars Fylla sex 2.0 på Universum. Bild: Stefan Bremer Teater Mars,Marika Parkkomäki,Max Bremer,Sam Huber,Robert Enckell,Fylla sex 2.0

Teater Mars gör en tur längs minnenas boulevard med en reviderad version av Joakim Groths relationskomedi Fylla sex från år 1998. Ensemblen är i stort sett densamma som då och tiden för handlingen fortfarande nittiotal. Men uppsättningens retrostuk är inte bara ett utslag av nostalgi. I den tidsanda Groth beskriver syns helt tydligt också fröet till vår egen.

Det ska bli fest i radhusområdet. KG fyller år och hans hustru Pia har kallat in deras ungdomsvänner för att överraska honom.

Att det är länge sedan de senast setts inser vi rätt fort. Det är mycket som har hänt under de där åren när det mesta av energin gått åt till arbete och familj.

Och den här kvällen går det åt en hel del energi för att visa upp en möjligast problemfri fasad.

Men fasader har ju en tendens att rämna – inte minst när de finns inskrivna i det dramatiska konceptet.

Den planerade festen kommer av sig innan den börjat ens.

Festföremålet tror att hustrun är på landet och kommer inte hem ensam. Så gräddtårtan åker ut och överraskningspartyt förvandlas i stället till en kaotisk och överraskande serie möten och uppgörelser, minnen och bekännelser med det brunmurriga radhusköket som nav.

Foto från Teater Mars Fylla sex 2.0 på Universum.
Det gamla bandet tar ton. På bilden Niklas Häggblom, Sara Soulié, Max Bremer, Robert Enckell och Sam Huber. Foto från Teater Mars Fylla sex 2.0 på Universum. Bild: Stefan Bremer Teater Mars,Niklas Häggblom,Sara Soulié,Max Bremer,Robert Enckell,Sam Huber,Fylla sex 2.0

En del bryter upp, andra återförenas och i slutändan har relationskortpacken än en gång fått lite nytt utseende. Åtminstone för en tid. Och samtidigt har förstås också en rad livslögner åkt ut - och förmodligen också berett plats för en hel rad nya.

Finlandssvensk medelklassatir i Ayckbourns anda

I programbladet redogör Joakim Groth för den första versionens tillkomsthistoria. Efter arbetet med familjeeposet Härlig är jorden ville han arbeta i en lättare genre. Tanken var att skriva en komedi i britten Alan Ayckbourns anda. I Ayckborns pjäser drivs den brittiska medelklassens relationstrassel ofta till sin spets med missförstånd, parbyten och avslöjanden inbäddade i en kvick dialog.

Det är inte ett koncept som alldeles problemfritt låter sig omsättas till våra scener. Att den här genren dessutom ofta odlar stereotypier som för länge sedan passerat sitt bäst före-datum gör förstås inte ekvationen lättare.

Men Fylla sex är naturligtvis inte någon renodlad Ayckbourn-pastisch utan en pjäs som både leker med genrens konventioner och det igenkännbara i vår egen omgivning och umgängeskultur.

Med sin bevarade nittiotalsinramning framstår också könsstereotypierna i den reviderade versionen som en ironisk kommentar snarare än en konstaterande. Hela relationspjäsgenren sätts under lupp samtidigt som en fläkt drar in från ett decennium då folk på fullt allvar förläste sig på relationsguider med titlar som Män är från Mars, kvinnor är från Venus.

Men nittiotalsinramningen har naturligtvis också en annan funktion.

Av de trovissa ungdomarna från sjuttiotalet finns inte mycket kvar.

Det är länge sedan Kalle skrev låten Dotter av Vietnam (!) för bandet de en gång hade. I backspegeln framkallar de gamla idealen bara ett rått skratt hos de forna bandkompisarna.

Idealen är döda, leve individualismen. Låter det bekant?

I Fylla sex 2.0 går en rak linje från ett nittiotal som svor i postmodernismens namn till vår tids alternativa verklighetsbubblor.

Kalles unga flickvän Denise är den nya tidens apostel. Hon kan förmodligen sin Baudrillard baklänges och orerar gärna om hyperverklighetens förhållande till en upplöst verklighet.

Det komiska - och ironiska - är att den här diskussionen äger rum i en tid som i våra ögon ännu ter sig förhållandevis organisk. En tid när mobiltelefonen ännu inte var varmansägodel och ingen kunde definiera begreppet sociala medier ens.

Men det kollektiva navelskåderiet är naturligtvis inte bara ett tidstypiskt fenomen.

”Ibland kan jag tycka att det är så otroligt förslösat – våra liv ...” utbrister den frustrerade Sunne i ett av de många kökssamtalen.

Det är inte bara Buridans åsna som svalt ihjäl för att den inte kunde bestämma sig för vilken hötapp den skulle välja.

Livet har alltid varit det som pågått medan vi drömt om de andra alternativen.

Nio roller och nio liv

Men den största styrkan i Fylla sex 2.0 ligger nog inte i eventuella aha-upplevelser utan i de finmejslade och träffsäkra rollporträtten.

Ibland går det lite tomgång där i radhusköket men samtidigt känner Joakim Groth sin ensemble så väl att till och med transportsträckorna kan utvecklas till något betydelsefullt.

I Fylla sex 2.0 har varje roll försetts med en distinkt profil och historia som lyfter den till något mer än en endimensionell spelknapp i ett komiskt relationskaos.

Foto från Teater Mars Fylla sex 2.0 på Universum.
Ständigt uppkopplad. På bilden Sam Huber och Åsa Nybo som värdparet KG och Pia. Foto från Teater Mars Fylla sex 2.0 på Universum. Bild: Stefan Bremer Teater Mars,Sam Huber,Fylla sex 2.0

KG och Pia, Sunne och Båbi, Kalle och Denise samt Moa och Puppe som helst vill kallas Bengt – namnen låter som hämtade ur en finlandssvensk upplaga av de löjliga familjerna.

Men bakom alla roller, inklusive den sega grannen Moberg som klistrar sig på sällskapet, skymtar en livshistoria fram. En livshistoria som skådespelarna antyder med lika delar respekt och klarsyn.

Klarsynen borgar för komik men respekten drar mattan undan löjet.

Åsa Nybo, Sam Huber, Åsa Wallenius och Robert Enckell gestaltar två par som med åren glidit in i en bedövande vardagslunk.

Gemensamt för bägge äktenskapen är att den ena parten traskar vidare som en trogen häst med skygglappar medan den andra desperat försöker grabba tag i något som rubbar tristessen.

Marika Parkkomäkis Sunne vet däremot precis vad det innebär att verkligen bryta upp. Resten av livet går kanske åt till att fundera på det kloka i beslutet. Niklas Häggbloms Båbi hör inte till dem som sitter och nystar upp snåriga relationer, han går dit vittringen för honom.

Och på den punkten skiljer han sig helt från hennes första man, Max Bremers hyggliga Kalle.

Kalle, som omsider sörjt färdigt, dyker nu upp på festen med en egen överraskning, den nya partnern Denise. Kruxet är bara att de knappt har något gemensamt alls.

Sara Souliés Denise är ung och representerar en helt annan värld än Kalles. Eller som han själv uttrycker det - att försöka gissa sig till vad hon talar om är ungefär som att spela Sänka skepp.

Man siktar på måfå och träffar med god tur rätt.

Det enda som kommer in på Denise våglängd direkt tycks vara Dick Idmans Moberg, en granne som trivs så bra i sina egna monologer att de andras inte stör honom märkbart.

Foto från Teater Mars Fylla sex 2.0 på Universum.
I din verklighet eller min? På bilden Dick Idman och Sara Soulié. Foto från Teater Mars Fylla sex 2.0 på Universum. Bild: Stefan Bremer Teater Mars,Dick Idman,Sara Soulié,Fylla sex 2.0

Nio roller alltså och samtidigt en provkarta över nio överlevnadsstrategier.

Och något tål de väl skrattas åt men mera hedras ändå ...

Att leva i en relation är inte lätt men den dag vi slutar älska mänskligheten är det kört.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje