Hoppa till huvudinnehåll

Herberts: Mycket som suger med OS mest omdiskuterade lag

Ett koreanskt ishockeylag tränar inför OS 2018.
Ett koreanskt ishockeylag tränar inför OS 2018. PyeongChang 2018,ishockey,Christoffer Herberts

Yle Sportens Christoffer Herberts har under sina första dagar i Sydkorea mer än en gång dragits in i diskussioner om spelens mest omdebatterade lag. I dag gick han på lagets träningar.

– I think it sucks.

Det tog inte länge för den unge sydkoreanen att komma till sak. Efter inledande artighetsfraser och en bekräftelse på att jag stod på perrongen på Seouls centralstation med anledning av OS förde han in samtalet på det han helst av allt ville prata om.

– Har du hört att vi har ett gemensamt damhockeylag med Nordkorea, undrade han och fortsatte utan att vänta på svar med en lång och utförlig lista på varför detta ”suger”.

Och han var inte den första.

Pratar gärna Nordkorea

Som sportjournalist på ett nytt ställe går man lätt i fällan: Man pratar med två personer som råkar tycka samma sak och så cementerar man fast att ALLA i hela landet tycker så här.

Väl medveten om det slår jag efter några dygn i Sydkorea fast att unga sydkoreaner pratar engelska gärna och bra, att de väldigt öppet och okänsligt debatterar Nordkorea – och att de tycker väldigt illa om det faktum att det sydkoreanska damlandslaget i ishockey tvingats ta in nordkoreanska spelare till OS-turneringen.

Också hela vägen ner med linbanan från turistsevärdheten N Tower i Seoul diskuterade jag detta faktum med en upprörd medresenär. Hans motivering att det här är väldigt orättvist mot motståndarna som redan scoutat sönder Sydkorea och så kommer helt nya oscoutade spelare in i laget köper jag inte riktigt, men många av argumenten jag hört de senaste dagarna är svåra att säga emot.

Nordkorea belönas trots att landet absolut inte har sökt fred på senare tid utan tvärtom uppträtt mer hotfullt än förr. Det är orättvist mot de sydkoreanska spelarna som i fyra års tid jobbat för OS elva månader i året och nu några dagar före turneringen petas för att ge plats åt lagets nykomlingar. Det är fel att ge upp alla former av kvalificeringssystem och deltagarregler för att göra en politisk markering.

70 procent mot gemensamt lag

Mer seriösa undersökningar kommer till samma slutsats som min snabbgallup. En klar majoritet av sydkoreanerna ser gärna att idrottare från Nordkorea deltar i OS, men 70 procent är kraftigt emot ett gemensamt lag.

Sydkorea har väntat länge på sitt vinter-OS, men med invigningen runt hörnet skämtas det surt om att det här inte blev OS i Pyeongchang, utan OS i Pyongyang, Nordkoreas huvudstad. Det enade laget får inför starten det mesta av uppmärksamheten i värdlandet.

När det gemensamma laget träningsspelade mot Sverige i helgen fanns 300 journalister på plats. Och när Korea i dag genomförde en dubbelträning (svårt att få 35 spelare att vettigt rymmas i en träningsrink) var medierumban i full gång.

Trängseln i intervjuzonen efter att turneringens på pappret sämsta lag tränat påminde om vinterspelens toppevenemang. De nordkoreanska spelarna slussades ut en annan väg (hela det här specialkonceptet kräver gott om specialarrangemang) men de sydkoreanska hockeyspelarna tog vägen som OS-reglerna föreskriver och försökte så gott de kunde svara på hur det kändes att träna fyra år för ett mästerskap för att veckan innan nedsläpp få nya kedjekompisar.

"Skada egna familjemedlemmar"

I centrum i vimlet stod amerikanskan Sarah Murray och redogjorde bäst av alla för lagets situation. Den koreanska truppens 29 år gamla huvudtränare tog sig an den oändliga raden med intervjuer och förklarade tålmodigt att hennes första reaktion varit väldigt negativ, ”den här truppen är som en familj och att jag nu måste peta några av spelarna som varit med hela vägen var som att tvingas skada egna familjemedlemmar”.

Men nu kändes det redan bättre, upprepade Murray. Hon hyllade de nordkoreanska spelarnas arbetsmoral, närkampsstyrka och vilja att täcka skott. Hon berättade att det inte handlar om att skapa nordkoreanska kedjor, utan nykomlingarna sprids ut jämnt över laguppställningen. När reportrarna frågade om skillnader mellan de sydkoreanska och de nordkoreanska spelarna förklarade hon att olikheterna är mindre än hon kunnat föreställa sig.

– Spelarna kommer väldigt bra överens. De är som vi. De är bara flickor! Som älskar ishockey, sa Sarah Murray med en blick som avslöjade vad hon egentligen tänkte:

Att det faktum att några flickor som älskar ishockey har blivit spelknappar i ett högt politiskt maktspel är det som suger allra mest i den här historien.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport