Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Tomas Mikael Bäck skriver dikter med dubbelexponeringar

Lyrikern Tomas Mikael Bäck.
Tomas Mikael Bäck är aktuell med diktsamlingen "Morgon". Lyrikern Tomas Mikael Bäck. Bild: YLE/Marit Lindqvist Tomas Mikael Bäck

Tomas Mikael Bäck debuterade som poet i början av 1970-talet och i vår är Bäck aktuell med sin 21:a diktsamling som fått titeln Morgon.

Lyriksamlingens titel, Morgon, antyder att vi har att göra med ett slags uppvaknande, uppbrott, pånyttfödelse eller någon form av lindring, kanske vi rentav vädrar sommarluft?

Jag noterar att Tomas Mikael Bäck återkommer till två centrala färger i sina dikter: det gula och det gröna. Såsom solen och gräset, eller gult tegel och grön marmor – i kontrast till det vardagsgrå, till regnet som drar slöjor över landskapet.

Diktsamlingen inleds med en dubbelexponering där en målning av den Vasafödda konstnären Fanny Churberg utgör ett raster mellan dåtid och nutid – den gula husgaveln i en målning från 1870-talet speglas i en sentida gul tegelvägg som blir snudd på självlysande.

I Tomas Mikael Bäcks dikter är detta med dubbelexponering ett återkommande tema och också ett effektivt stilgrepp – olika tider och olika platser existerar parallellt i ett samlande nu.

Dikten och platsen som minnesgeografi

I flera av Bäcks diktsamlingar spelar barndomsstaden Vasa en central roll.

I essäsamlingen Poeter om poeter (2018) skriver Sven Erik Klinkmann att Bäcks Vasadiktning utgör ”ett slags minnesgeografi, en personlig geografi som har med hans identitetsarbete att göra” där författaren gång på gång vandrar runt i sin uppväxtmiljö, minns sina föräldrar och sin bror, registrerar skiftningar såväl i det yttre som i det inre landskapet.

I dikterna länkas och sammanblandas såväl föreställda som verkliga platser till en s.k. intensitetskarta där olika känslor blir till.

Med hjälp av en del platsbenämningar och markörer (Sundomfjärden, Bocks gård, Myrberget) kan läsaren följa den riktning kompassnålen pekar ut, mot Vasa med omnejd.

Min far lekte på Myrberget
för hundra år sedan.
Får också jag
känna mig hemmastadd
här, någonstans?

S som i svek, skam och sorg

I poesin för Tomas Mikael Bäck en pågående dialog med olika platser som varit och är viktiga för honom, men också personer och poeter som intar en särskild plats i hans liv – här finns blinkningar till Gunnar Ekelöf och en döv Olof Enckell plirar ur gråskägget där han står stödd på sina två käppar.

Pärmen till Tomas Mikael Bäcks lyriksamling "Morgon".
Pärmen till Tomas Mikael Bäcks lyriksamling "Morgon". Bild: Schildts & Söderströms förlag Tomas Mikael Bäck,lyrik,finlandssvensk skönlitteratur

Diktsamlingen inleds också av ett citat av den svenska poeten Harriet Löwenhjelm: ”May we be happy and rejoice / on this green earth, oh my son!”

Dikterna bjuder förvisso på en hel del glädje, men grundstämningen är om inte direkt mollbetonad så åtminstone elegisk och nostalgisk med stänk av sorg och saknad.

Om man vill kan man läsa diktsamlingens titel som en anspelning på en mor som försvunnit, som avlägsnat sig: mor gon(e).

I en diktsvit skriver Tomas Mikael Bäck om relationen mellan son/söner och mor – en mor som drabbades av ensamhet, depression och cancer.

Några av de starkaste dikterna i samlingen handlar om svek - och den skam och sorg som är förknippad med detta svek.

Här en dikt som bär på svaga men distinkta ekon av Johan Ludvig Runeberg:

Du var mig så nära
och jag släppte genast taget.
Vi möttes, och jag svek.
Det är en oblodig
heinesk revolution.
Men mitt innersta
vibrerar av skammen, sorgen.

Snärtiga snapshots

En del av Tomas Mikael Bäcks dikter påminner om haikudikter, och författaren har själv konstaterat att han skriver ett slags fri haiku där han snarare försöker fånga haikuns väsen i en fri form på två eller fyra rader än att försöka hålla sig till det strikta versmåttet med 5+7+5 stavelser.

Tomas Mikael Bäcks dikter är ofta korta och utgör ett slags iakttagelser, ögonblicksbilder eller randanmärkningar.

I samlingen Morgon ingår en avdelning som består av ett antal underfundiga en/två-radingar, ett slags snärtiga snapshots som man kan läsa som ett slags aforismer om man så vill, såsom dessa till exempel:

Vilka kunde förklaras utan frågetecken,
vilka med.

eller

Efterliknar oformlighet balans?

Även om grundstämningen i Tomas Mikael Bäcks dikter är elegisk och dikterna ytligt sett kan te sig lugna och sansade finns här ofta en inneboende spänning, en nyckfullhet eller något plötsligt och oväntat som kan skapa om inte storm i vattenglaset, så åtminstone styv bris när ett scherzo ”borrar sig in i och ut ur det avmätta”. Och det är denna bris som gör dikterna till små äventyr.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje