Hoppa till huvudinnehåll

Dopningsoffer om ryska idrottare vid OS: ”Läget bortom all kontroll”

Närbild på medelålders kvinna.
Ines Geipel representerar dopningsoffren som tvångsdopats av DDR. Närbild på medelålders kvinna. Bild: Johnny Sjöblom/Yle dopning,Ines Geipel,DDR,tvångsdopning

Inför de olympiska spelen i Pyeongchang har mycket kretsat kring dopningsanklagelserna mot Ryssland. Samtidigt som man diskuterar om ryska idrottare ska få delta, borde man också tala om dopningens följder för de enskilda idrottarna.

Ines Geipel har sedan länge haft nog av all elitidrott.

Geipel är tidigare östtysk sprinter och hennes största merit är det än idag gällande föreningsvärldsrekordet på fyra gånger hundra meter för damer.

Under sitt flicknamn Schmidt, klockades hon och hennes tre lagkamrater från klubben SC Motor Jena för tiden 42,20 på banvarvet – en tid som ännu på 2000-talet skulle ha gett en OS-medalj.

Men med rekordet från år 1984 vill Geipel inte ha något att göra, för alla i stafettlaget var förstås dopade.

Hjälper dopningens offer

Idag är författaren och professorn Geipel ordförande för föreningen Doping-Opfer-Hilfe, som för de dopade idrottarnas talan.

Hon berättar om fysiska och psykiska skador som de tidigare idrottarna dras med. Om skador som idrottarnas barn tvingas bära på.

Om att många dopningsoffer redan har gått en för tidig död till mötes.

– Det här handlade om ett brott. Vi hade en DDR-diktatur som medvetet missbrukade och misshandlade sina unga förmågor, konstaterar Geipel.

Fyra kvinnor i idrottskläder håller varandra om axlarna och ler mot kameran. Bilden är svartvit.
Bärbel Wöckel, Marlies Göhr, Ingrid Auerswald och Ines Schmidt (nuvarande Geipel) år 1984 efter att ha tagit världsrekord. Fyra kvinnor i idrottskläder håller varandra om axlarna och ler mot kameran. Bilden är svartvit. Bild: Bundesarchiv, Bild 183-1984-0602-034 / CC-BY-SA 3.0 Ines Geipel

Geipel är själv ett av den tyska staten erkänt dopningsoffer, ett erkännande som hon kämpade hårt för i slutet av 90-talet.

År 2000 var hon målsägande i en process mot tidigare ledare inom systemet för tvångsdopning i DDR.

Idag tar föreningen för dopningsoffren hand om ungefär 1 500 tidigare idrottare.

Inga möjligheter att undkomma

I DDR-systemet fanns i praktiken ingen annan väg för toppidrottare att gå, än att förbättra prestationerna med olika dopningspreparat eller ”understödande medel”, som de kallades i den östtyska jargongen.

Faran är igen stor för att unga idrottare systematiskt utsätts för dopning och dopningens skadeverkningar.― Ines Geipel

Frågan var närmast om den enskilda idrottaren visste eller var ovetande om vilka preparat det bjöds på.

– Minderåriga matades med steroider. Vi får höra berättelser där tränaren helt fysiskt tvingade idrottarna att svälja sina piller.

– Här handlar det förstås om brott och människor som offer, säger Geipel.

Samtidigt vill hon ändå poängtera att alla som använder eller har använt dopning ingalunda är några offer.

Orolig över unga idrottare

Allt måste ses utgående från om idrottaren har det fria valet eller inte.

Hon tar situationen mellan Väst- och Östtyskland som exempel. En västtysk idrottare hade betydligt mer spelrum att själv bestämma om han eller hon använde förbjudna preparat.

Ingång till en sporthall i Tyskland. Ovanför dörren står det Sporthalle.
i DDR var användningen av dopning satt i system. Det hade ödesdigra följder för många idrottare. Ingång till en sporthall i Tyskland. Ovanför dörren står det Sporthalle. Bild: Johnny Sjöblom/Yle DDR,dopning

I DDR hade en idrottare som ville bli framgångsrik inget annat val.

Och här kommer vi in på situationen i dagens Ryssland.

Hur frivilligt det är i dagens Ryssland är enligt Geipel mycket svårt att bedöma, men hon befarar det värsta.

– Faran är igen stor för att unga idrottare systematiskt utsätts för dopning och dopningens skadeverkningar.

– Därför borde man från internationellt håll se till att den ryska statsdopningen stoppas. Om inte för annat, så för att skydda de unga ryska idrottarna från de skador som tidigare DDR-idrottare nu tvingas leva med, fortsätter Geipel.

”Totalt stopp för Ryssland”

Att ryska idrottare får ställa upp vid OS i Sydkorea ser Geipel som helt fel beslut.

– Den enda rätta lösningen skulle vara att stoppa Ryssland helt och hållet, så att man tvingas avveckla och ta avstånd från det system som man under de senaste åren bevisligen har byggt upp.

Folk med kopplingar till DDR-dopning och den östtyska säkerhetstjänsten Stasi finns igen med i verksamheten.― Ines Geipel

Nu är det enligt Geipel i stället så att man via förhandlingar, diplomati och juridik försöker ge ett sken av att något görs.

– Allt försöks döljas bakom en dimridå, både från den ryska och från den olympiska kommitténs sida.

– Men samtidigt är läget så bortom all kontroll att ingen vet hur det egentligen står till med de ryska idrottare som nu trots allt får ställa upp vid OS i Pyeongchang.

Stasi satte stopp för karriären

Trots att det inför OS har varit Ryssland och de ryska idrottarna som har stått i centrum av dopningsdebatten, så vill Geipel inte förringa problemen på annat håll.

– Här i Tyskland gör vi det bekvämt för oss. Allt som har med dopning att göra sker utanför våra gränser.

– Ändå är det så att vi till exempel inom vintersport har vissa problematiska strukturer. Folk med kopplingar till DDR-dopning och den östtyska säkerhetstjänsten Stasi finns igen med i verksamheten.

För Geipels egen del var det just Stasi som såg till att det blev slut på idrottandet. Man misstänkte nämligen att hon planerade ett avhopp vid OS i Los Angeles år 1984.

I samband med en vanlig operation skadade läkarna, på order av Stasi, hennes magmuskulatur på ett sätt som gjorde slut på karriären.

Struntar i själva idrotten

Geipel har svårt att se att det idag skulle finnas sport utan dopning. Hon talar om en konstant kris inom den internationella idrotten.

Att det på sina håll kan verka rent, hänger enligt henne ihop med att testmetoderna vanligtvis släpar efter.

Själv följer hon med OS närmast ur vad hon kallar för ett sociologiskt perspektiv, det vill säga hur allt paketeras och presenteras.

Själva idrottandet bryr hon sig inte om, men hon har full förståelse för den situation som publiken har hamnat i.

– Var och en kan förstås själv bestämma. Vill man hellre själv gå ut för att åka skidor och motionera, eller vill man utsätta sig för den här globala galenskapen, frågar sig Ines Geipel.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport