Hoppa till huvudinnehåll

Vuojärvi: Lejonen har kapacitet till OS-medalj – de beskeden gav genrepet

Petri Kontiola, Lauri Marjamäki.
Lauri Marjamäki och Petri Kontiola i samspråk. Finlands tilltänkte förstecenter har inte styrt som de flesta önskar sig. Petri Kontiola, Lauri Marjamäki. Bild: Lehtikuva Petri Kontiola,Lauri Marjamäki

Glöm dödgrävarhockeyn som Finland stod för under förra säsongen. Lejonen spelar numera en avsevärt fräschare ishockey och bra så, anser Chriso Vuojärvi.

Finland vann över Tjeckien med 2–0 i lagets genrep inför OS-turneringen. Matchen visade att Lauri Marjamäkis mannar har kapacitet att ta medalj i Pyeongchang.

De positiva beskeden var fler än de negativa:

1. Lejonen spelar aktivare än under förra säsongen

Ni kanske kommer ihåg hur det såg ut i VM i våras? Finland bjöd in sämre lag genom att dra ner på tempot och vänta ut motståndarna bakom eget mål.

Okej, den passiva taktiken bar Finland till semifinal men särdeles många nya vänner fick Lejonen inte bland de neutrala åskådarna. Och knappast var det hela särdeles roligt för spelarna heller.

Den här säsongen har det varit andra bullar och matchen mot Tjeckien var ett ytterligare bevis på att landslagsledningen vill se ett rätlinjigt och snabbt Lejonlag i OS. Framför allt i backbesättningen saknas, med undantag för Atte Ohtamaa, de tunga (men kantiga) pjäserna.

2. Bredden är Finlands spets

Lejonen må vara lite trubbigt framåt, men man kompenserar uddlösheten med fyra jämnstarka kedjor.

Jarno Koskirantas och Jani Lajunens linor skapade minst lika många chanser som Finlands etta och tvåa. Koskirantas kedja fick dessutom utdelning då Jonas Enlund hittade rätt.

Värt att komma ihåg är att man dessutom har det tunga artilleriet i reserv. Jag kan mycket väl tänka mig att Oskar Osala och Marko Anttila kan bli aktuella som yttrar i en bromskedja med Jani Lajunen om Finland exempelvis ställs mot Ryssland.

3. Ett kungarike för en förstecenter

Petri Kontiola anno 2013, var är du?

Det har påpekats flera gånger under säsongens lopp, men det tål att upprepas: Finland saknar en offensiv kapellmästare.

Blickarna riktas mot Petri Kontiola, men han är dessvärre inte längre samma spelare som för fyra år sedan. Inget illa om Joonas Kemppainen, Jarno Koskiranta och Jani Lajunen, men de är alla tre utpräglade tvåvägscentrar.

Finland fick flera chanser i numerärt överläge mot Tjeckien, men resultatet var magert. Precis som i VM i våras.