Hoppa till huvudinnehåll

Här får Rukajärvi sitt brons – var nära att strunta i medaljåket

Till slut blev det en prestation som räckte till ett OS-brons. Men det var snubblande nära att Enni Rukajärvi inte alls hade gjort något andra åk i slopestylefinalen.

Några timmar efter avgörandet stod Enni Rukajärvi där igen. På en OS-prispall. Hon log stort vid medaljceremonin.

– Det är alltid lite nervöst och annorlunda jämfört med andra prisutdelningar. Det är något extra. Nu kom också minnen från fyra år sedan i Sotji, säger Rukajärvi.

Det var rätt nära att det inte hade blivit så här.

I det första finalåket i Pyeongchang hade Enni Rukajärvi otur med vinden. Finländskan kunde aldrig göra sig själv rättvisa utan föll illa. En chans återstod, men ännu när det andra åket startade var Rukajärvi högst osäker på om hon skulle delta.

– Jag såg hur många som hade problem och föll på grund av vinden. Vinden tog tag i hoppen mycket värre än den gjort på träning. Det kunde ha gått hur som helst om jag fått dåliga vindar. Och jag ville inte skada mig, det är det inte värt.

Till slut valde hon ändå att ge sig ut i backen och satsa allt. Inspirationen fick hon från resten av startfältet.

– Det som avgjorde var att alla andra trots allt åkte, trots att de föll. Och så var jag lite sugen på att revanschera mig efter det första åket.

"Kollar medaljer i Finland"

Resten är finländsk snowboardhistoria. Enni Rukajärvi blev sportens första blåvita dubbla OS-medaljör, när snowboard blev en av Finlands medaljgrenar för fjärde vinter-OS i rad.

– Just det är en väldigt kul grej. Jag vet att man kollar på medaljer i Finland. Vi har alltid haft bra åkare, bra att vi lyckas så får grenen uppmärksamhet i Finland.

– Mina två medaljer är väldigt olika, men båda har tagits i utmanande förhållanden. Före Sotji hade jag varit skadad och kände mig osäker på min åkning, nu var det vinden som var utmaningen.

"Helt ny erfarenhet"

Efter tävlingen var Rukajärvi väldigt tydlig med att det var fel att genomföra den. Trots att hon själv lyckades bemästra situationen på ett imponerande sätt.

– Det var så dåliga förhållanden att det inte var klokt. Jag har ofta åkt i blåsiga förhållanden, men inte med så här ombytlig och snurrande vind. Det var en helt ny erfarenhet för mig, trots att jag tävlat så länge.

– Visst behövdes det skicklighet för att kunna läsa vinden. Erfarenheten hjälte till. En vindflagga for åt ett håll, en annan flagga åt ett annat håll. Normalt är jag bra på att läsa vind men nu var det omöjligt.

Pratglad och rofylld

Det var en väldigt pratglad Rukajärvi som mötte först den finländska pressen, sen den internationella och sen den finländska igen timmen efter sitt OS-brons. Hon verkade ha inte bråttom nånstans. Men någon gränslöst sprudlande glädje var det inte frågan om.

– Jag är nöjd över att ha landat hoppen, men mest nöjd är jag över att ingen skadade sig.

Efter dagens prisutdelning finns det inte heller någon brådska att packa trunken och dra vidare. Big Air gör premiär på OS-programmet i Pyeongchang och damtävlingen avgörs fredagen den 23 februari, mot slutet av OS.

Och inför den tävlingen har Rukajärvi inte oväntat bara en stor förhoppning.

– Det enda jag hoppas på är att det inte blåser.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport