Hoppa till huvudinnehåll

Lampenius: Finland fick sin nordiska kombination tillbaka – genom att bygga ett tryggt hem för grenen

Eero Hirvonen i spåret.
Eero Hirvonen i spåret. Bild: Heidi Koivunen / All Over Press nordisk kombination,Eero Hirvonen

Vi hade en gång en gren där stjärnor dök upp efterhand, där medaljerna skramlade. Ännu i början av det här årtusendet: Samppa Lajunen vann tre guld vid OS 2002, Hannu Manninen blev alla tiders mesta världscupvinnare under åren efteråt.

Som lag var Finland nästan oslagbart. Den epoken upprepas inte i första hand. Men grenen, den har vi fått tillbaka.

Finlands nordiska kombination ter sig den här olympiska vintern som en just nu ganska ovanlig solskenshistoria. Men, någon framgångssaga som plötsligt bara uppkom är emellertid inte på gång. Oförutsedd är den inte heller.

Kombinerat är idag tillbaka, till och med nuddande nära den vassaste världseliten. Men det är inte alls frågan om att man haft någon unik tur, inte heller om att några tillfälligheter skulle ha spelat in på ett gynnsamt sätt.

Förstånd och långsiktighet

Grunden till att vi fick den här gamla goda vintriga favoriten tillbaka har lagts i åratal. Och den har lagts på rätt sätt. Besinningsfullt och förståndigt. Det här har varit nyckeln.

Man har vetat vad man jobbat med. Varifrån man startat och varför. Vad man vill och vart man är på väg, till en obestridd och given plats i vinteridrotternas klaraste rampljus.

Återuppbyggnaden från grunden kom egentligen igång under vårmånaderna år 2012. Den då 30-årige Petter Kukkonen tog över som landslagslots. Men inte bara som det, inte enbart som chefstränare.

Petter Kukkonen
Petter Kukkonen. Petter Kukkonen Bild: Heidi Koivunen nordisk kombination,Petter Kukkonen,Kukkonen

Innovatören Kukkonen

I praktiken var Petter i början allting. Han kom att bli arkitekten, innovatören. Den som ville bygga upp en grenkultur och en organisation som skulle vara bättre och klokare än nordisk kombination någonsin i Finland kanske haft.

Den tidigare juniorvärldsmästaren såg vad som krävdes. Luftslottens tid måste vara förbi. Hela bygget måste göras på ett pålitligt, stabilt sätt. Grunden måste hålla i alla väder, fönster måste man ha åt alla håll. Och det ska vara högt i tak.

Inte bygga hus som Mumin

Man kunde alltså inte riktigt bygga hus på Mumintrollets vis, hur intressant och färggrant hans höga trähus än såg ut. Det kunde inte gå lika fort att bygga som det gör i renoveringsformaten på tv.

När sommarn 2012 kom såg situationen både snårig och svårlöst ut för den lilla grenen. Och det senaste verkliga världsnamnet Anssi Koivuranta hade redan ett par år tidigare stigit åt sidan. Han satsade på backhoppning.

– När vi började hade vi ingenting för vi var inte heller värda det, säger Petter Kukkonen i Pyeongchang. Under de snart sex åren har organisationen vuxit till sig och stabiliserats efterhand.

Stödpersoner har strömmat till. Kunniga människor som är tillräckligt bra och hängivna för att vara med. Det börjar idag handla om en liten toppidrottsorganisation. Men också om en välskött gren på alla nivåer.

Alla nivåer ska skötas

Sköter man inte ständigt om dem som grenen lyckas locka, dem som ska kunna ta alla behövliga trappsteg upp, då är man snart där igen. Där var det knakar i fogarna, även om någon framgång nu och då kanske har infunnit sig.

På de kombinerade OS-idrottarnas presskonferens på måndagen sitter Olli-Pekka Kärkkäinen, chefen för uthållighetsgrenarna inom olympiakommittén och myser. Han gör det tydligt: "De här pojkarna sköter om sina saker så som man ska."

Kombinerat är idag i goda böcker både inom olympiakommittén och skidförbundet, och i allt högre grad också på sponsormarknaden. Allmänhetens intresse, och även det mediala, har ganska snabbt vuxit igen.

Landslaget i nordisk kombination på en presskonferens
Landslaget i nordisk kombination. Landslaget i nordisk kombination på en presskonferens Bild: Lehtikuva PyeongChang 2018,nordisk kombination,Hannu Manninen,Ilkka Herola,Eero Hirvonen

Liten irriterar inte

I vårt land pågår ständigt en "diskussion" om så kallade marginalgrenar, ett resonemang som i månget annat land ter sig obekant eller rätt ointressant. Jag minns ändå inte att kombinerat under de senaste decennierna skulle ha hamnat i de här tänderna, varken i med- eller motgång. Bra så.

Kanske den nordiska kombinationens internationella eller utövarmässiga litenhet varit alltför självklar eftersom redan backhoppningens naturligtvis är det. I stället har sysselsättningar som spjutkastning, stavhopp och ishockey fått utstå marginalförtal och förklening. Och naturligtvis längdskidåkningen.

Helhetens höga visa

I Finland talar man ofta vackert om att idrottens grenarbete borde skötas helhetsmässigt. På vissa håll lyckas man rätt bra med det här, på andra håll i själva verket inte alls.

Den nordiska kombinationen i vårt land är en individuell idrottsgren där man verkligen har lyckats med det helhetsmässiga. Med att hålla långsiktigheten orubbad, med att rikta rätt insatser i nyttig riktning. Kombinerat kan fungera som en förebild.

Spännande landslag

Och framförallt, nu när kombinerat kommer igång även på OS i Korea, har vi ett bra olympiskt landslag. Ungt, intressant, utåtriktat, uppskattat. Redan nu sådär lämpligt framgångsrikt. Herola, Hirvonen, Mutru, Mäkiaho. Och Manninen.

Att Hannu Manninen beslöt sig för en olympisk nysatsning kan visa sig ha haft en handgriplig betydelse för landslaget när vi har facit för den här säsongen. Han är tryggheten, ett situationernas uppslagsverk, just i det här skedet av killarnas karriärer.

Ilkka Herola var den som redan i mycket unga år fick bära de nytända förväntningarna. Han gjorde det med resning. På senare år har han tagit två individuella pallplaceringar i världscupen, av vilka en helt nyligen. Han är näst bästa skidåkare av alla i årets världscup. Tolva nu i totalcupen, sjua ifjol.

Eero Hirvonen, nyss 22 år, har varit vassast av finländarna i vinter. Fyra individuella pallplaceringar, av vilka tre den här säsongen. Sjunde just nu i världscupen, åttonde bästa skidåkare. Världscupåtta totalt ifjol.

Leevi Mutru fyller i likhet med Herola 23 i år. Är just nu framför allt imponerande säker i skidåkningen. Har tagit en viktig social roll i gemenskapen.

Arttu Mäkiaho, 20 år, tog både guld och silver vid junior-VM senaste säsong. Nu, ett år senare, är han just lagom mer än bara ett storlöfte.

Eero Hirvonen.
Eero Hirvonen har varit på pallen tre gånger i vinter. Eero Hirvonen. Bild: All Over Press/Heidi Koivunen Eero Hirvonen

Hög fysisk nivå hos alla

Kukkonen och de aktiva slog i Pyeongchang fast att de just nu är på en så hög fysisk nivå som bara är möjlig. Skidåkningen kommer inte heller här att vålla några problem. Hårt olympiskt ös passar.

Backhoppningen har hos alla varit på väg åt rätt håll den senaste månaden. OS-backarna känns också betydligt mera "finska" än mellaneuropeiska. Tydliga till sin logik, som Ilkka Herola preciserar det hela.

Men faktum är: För att höra till de som på allvar går om medalj krävs finländska takter på egen bästa nivå i hoppbackarna.

De individuella OS-tävlingarna går på onsdag 14.2 och tisdag 20.2. Lagtävlingen finns på programmet torsdag 22.2.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport