Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Ursäkta Sidney Crosby – tummen upp Mikael Granlund

Sidney Crosby.
"Sid the Kid" – med Stanley Cup i sikte. Sidney Crosby. Bild: Rex Features Ltd 2012 / All Over Press Sidney Crosby

Never bet against Sidney Crosby. Ett lag med Crosby i uppställningen och som kapten är aldrig uträknat. En annan kille som biter ihop, jobbar ännu hårdare och alltid tar följande steg är Minnesota Wilds Mikael Granlund.

Borde veta bättre vid det här laget.

Speciellt som jag själv för ett knappt år sedan i direkt radiosändning uttalade exakt de orden: Slå aldrig ett vad mot Sidney Crosby.

Då gällde det en diskussion inför NHL-slutspelet i Dagens debatt och huruvida Pittsburgh skulle klara av att ta sig igenom östra konferensen till Stanley Cup-finalen för andra året i följd. Snacket handlade om huruvida det på pappret skakiga försvaret skulle klara av utmaningarna i slutspelet.

Alla vet ju hur det gick – ett anfall med Crosby som ledare kompenserar helt enkelt för bristen på Bobby Orr-reinkarnationer.

Ändå var jag dum nog att i NHL-kolumnen vid årskiftet skriva följande mening: ”Nu kan det nog uttalas högt, Pittsburgh blir utanför slutspel den här säsongen”. Och trots att en klok läsare skrev en kommentar om hur Pittsburgh nog fixar biffen, så trodde jag inte.

Nu är det bara att krypa till korset – ursäkta Mr Crosby.

Penguins går som en slåttermaskin

Nio raka segrar i hemmahallen och tolv vinster på de sexton senaste matcherna i skrivande stund har de dubbla mästarna radat upp. Av bara farten är Penguins plötsligt uppe på en andra plats i den stenhårda Metropolitan-divisionen och är på väg mot slutspel direkt som ett av divisionens tre bästa lag.

Ännu vid månadsskiftet januari-februari såg det ut som om en wild card-plats är mer sannolik. Men nu då månaden är över halvvägs har Pittsburgh bara Washington framför sig i Metropolitan.

Visserligen är Philadelphia bara två poäng bakom. Men fast Flyers skulle ta sig förbi Pittsburgh – vilket verkar osannolikt – så är det svårt att se Crosbys gäng tappa sin position i jämförelse med New Jersey, Hurricanes, Blue Jackets och Islanders.

Lag som i det här skedet av säsongen blir omkörda av de två senaste säsongernas Stanley Cup-vinnare får nog finna sig i att chansen har ”vari och fari”.

Crosby, Malkin, Kessel – monstrets tre huvuden

Under Penguins målmedvetna resa uppåt i Metropolitan och hela östra konferensen har lagets tre stora forwardstjärnor varit hypereffektiva. Alla tre har klivit in bland tio i topp i poängligan.

Phil Kessel delar för närvarande (15.2) tredje platsen i poängligan med Connor McDavid. 24+42 på 58 matcher för ”kotletten” Kessel. Jevgeni Malkin har redan nätat 31 gånger och är med sina sammanlagda 65 poäng på 54 matcher delad poängsexa tillsammans med Steven Stamkos, Jakub Voracek – och Sidney Crosby (19+46 för Crosby).

Speciellt med hur trion matchas är att de är utbredda på tre kedjor. ”Sid The Kid”, som han kallades i tiderna, är första center. Malkin dirigerar andra kedjan och Phil Kessel – den av trion som gjort mest poäng – är tredje kedjans högerforward.

Konceptet med tre poängproducerande linor fungerar som en hockeytränares önskedröm. Och månne inte Mike Sullivan sover ganska lugnt för tillfället efter den struliga hösten. Stanley Cup- trippeln kan finnas på gaffeln.

Ska ändå sägas att allt som oftast så blir det i alla fall så att Jevgeni Malkin och Phil Kessel är samtidigt inne på isen. Och då brukar det nästan lika ofta bli mål.

Med all respekt till alla andra radarpar i dagens NHL – när Kessel-Malkin spelar tillsammans så är det ligans målfarligaste duo.

Och när sedan alla tre – Crosby, Malkin, Kessel – är inne samtidigt i Pittsbughs första powerplayformation, så rasslar det i nätmaskorna i överlägsen takt. Pingvinernas powerplay är etta i ligan både gällande gjorda mål och powerplayprocent.

Samtidigt i St. Paul

Minnesota Wild hör inte på samma sätt som Pittsburgh till favoriterna för att ta hem Stanley Cup. Men vissa likheter i lagens säsong går att hitta. Också Wild började säsongen blygsamt och såg efter den första månaden inte alls ut som ett lag på väg till slutspel.

Nu med cirka en tredjedel kvar av grundserien är Minnesota inblandad i en grymt tuff kamp om en slutspelsplats. Som av en slump råkar det sig dessutom så att både Pittsburgh och Minnesota i skrivande stund har 68 poäng.

Men där Penguins 68 poäng placerar laget på en tredje plats i sin division, så räcker Wilds lika stora poängsaldo till endast en femte plats i den obarmhärtiga Central-divisionen. En wild card-placering har ändå Minnesota för tillfället parkerat på.

Visserligen är det ”för tillfället” som gäller i allra högsta grad. Sju lag ligger inom fem poäng i väster.

Granlunds säsong varit som Wilds

Precis som laget så började säsongen trögt också för lagets första kedjas högerforward Mikael Granlund. Säsongen 2016-2017 betydde ett verkligt genombrott för Granlund som äntligen hittade sin NHL-roll på kanten istället för att spela center.

69 poäng på 81 matcher var resultatet och förväntingarna på den nu 25 år gamla ”Mikke” var skyhöga. Han hade utvecklats till ett fullblods-NHL-proffs och allt borde ha varit klart för att ta steget in i ligans absoluta elit.

Så såg det ändå inte ut i oktober 2017. Först var Granlund skadad och när han sedan gjorde sin säsongdebut, så hände ingenting. En assist på de första fem matcherna och oktobers saldo 0+1.

Sedan kom november och det lossnade: 6+9 på 15 matcher och den takten höll i sig. Mellan 1 november och 31 januari spelade Granlund 40 matcher och stod för 39 poäng (15+24).

Framsteg igen den här säsongen

För tillfället är Mikael Granlund tvåa i Wilds interna poängliga med 43 poäng på 51 matcher. Etta är Eric Staal som verkligen hittat en nytändning på sin karriär i Minnesota och är lagets bästa center.

På samma sätt kan man lugnt säga att Granlund är Wilds bästa ytterforward och har igen under de senaste månaderna gjort nya framsteg. Tidigare kunde ligans riktigt tuffa försvar hålla Granlund borta från bästa målskytteszon och tvinga honom ut till sargkanterna där han var ofarlig.

Speciellt i slutspelsserien mot St. Louis Blues förra våren kom Granlund ingen vart mot Alex Pietrangelo och de övriga betongväggarna i Blues backbesättning. Granlund var synbart frustrerad över att han helt enkelt inte räckte till när det blev riktigt tufft.

Ännu spelas det såklart inte slutspel. Ändå syns det helt klart att Granlund den här säsongen helt enkelt vägrar att låta sig stoppas i närheten av motståndarmålet. Han är lite vassare i sina rörelser, lite rätlinjigare och lite snabbare – åtminstone allt det här.

I närkamperna är han oftast den som först når pucken och koncentrerar sig på det till 100 procent så länge spelet är igång. Något som var mycket tydligt för en dryg vecka sedan då Granlund noterade två assist i vinsten över St. Louis och var en ständig huvudvärk för Bluesbackarna.

Det smakade gott – också det var lätt att se.

Om och när Wild går till slutspel den här säsongen kommer Granlund att vara färdig för vilka gubbar som helst. Då har han igen tagit ett nytt steg.

Följande steg är kanske det att man inte ska slå vad mot Mikael Granlund.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport