Hoppa till huvudinnehåll

Kasper Strömman om design: Miljonmisstaget med tjugomarkssedeln som blev för gul

Två 20 marks sedlar bredvid varandra
20 mark 1993 och 20 mark 1997. Från Kasper Strömmans personliga arkiv. Två 20 marks sedlar bredvid varandra Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos sedlar,Kasper Strömman,design,pengar,färg,formgivning

Alltid då jag känner att saker inte går som planerat tänker jag på tjugomarkssedeln från nittiotalet.

Som del av den europeiska unionen använder Finland idag eurosedlar. Inget fel på eurosedlar.

De är allmänt accepterade i otaliga länder, och är behagligt neutrala med bilder av icke-existerande fantasistrukturer, som representerar olika byggnadsstilar från vår kontinent.

Dessa hus och broar ska representera det ”generiskt europeiska”.

Själv känner jag ju någon slags blygsam stolthet över att jag fick betalt i euron redan 1999 då jag gjorde trendrapporter för ett tyskt företag.

Euron fanns då enbart som virtuell valuta, men man kunde redan betala med den.

Det här betyder att när euron sen några år senare kom som sedel så kunde jag gå omkring och säga att jag ”använde euron före det blev trendigt”.

Jag säger inte att jag är speciellt stolt över det här beteendendet, men nu är det som det är.


Som bäst finns över nitton miljarder eurosedlar i cirkulation.

Men alltid var det såklart inte såhär. Nu kommer ju de yngsta läsarna inte att komma ihåg det här, men från 1860–2002 hade Finland sin egen valuta, den finska marken.

Den kan kännas väldigt avlägsen nu sexton år efter att den upphört existera, men den fanns. Själv kommer jag bäst ihåg de sista marksedlarna som introducerades stegvis från 1986 till 1993.

Dessa sedlar ritades av två finska grafiker, Torsten Ekström och vårt lands kanske genom tiderna mest kända grafiker, Erik Bruun.

Designern Erik Bruun 2012.
Grafikern Erik Bruun 2012. Designern Erik Bruun 2012. Bild: Jonas Englund/YLE Erik Bruun,morgonöppet

Uppdraget uppdelades så att Torsten fick rita framsidan, och Bruun baksidan. Han gillar ju djur och sånt som var välrepresenterat på dessa sedlar.

De nya marksedlarna var väldigt olika sina föregångare, som mest hade koncentrerat sig på döda presidenter och möjligtvis lite kottar.

Men nu var det färggrannt och modernt som gällde, med finska stormän som Alvar Aalto och Paavo Nurmi som motiv.

Just tiomarkssedeln med Paavo Nurmi var dock bara i cirkulation i några år innan den ersattes med en tio marks slant år 1990.

Det var ju ändå frågan om en relativt liten summa pengar redan då, så sedeln kändes överflödig.

Istället introducerades år 1993 en ny tjugomarkssedel med en bild av författaren Väinö Linna.

Den gick i gult och blått, men var kanske mest känd för att om man vek sedeln på ett visst sätt så kunde man skapa en liten mus av Väinö Linnas öra.

Såna saker tar inte formgivare hänsyn till nuförtiden hälften så mycket som man tycker att de borde.

Denna sedeln blev dock igen kortvarig. För bara fyra år senare, år 1997 förnyades tjugomarkssedeln återigen. Den såg i princip ut som förut, men gick nu enbart i nyanser av blått.

Orsaken var att den gamla färgsättningen i praktiken varit för nära hundramarkssedeln, och därför hade den blivit förväxlad allt för ofta.

Ändå måste det ju ändå ha varit frågan om ett stort-till-medelstort misslyckande

Denna förnyelse är ingenting i praktiken någon annan än jag själv kommer ihåg. Om man googlar saken nämns det med en flyktig mening i Wikipedia-artikeln om finska marken, men mer som en anekdot.

Ingen tyckte med andra ord det var speciellt konstigt.

Ändå måste det ju ändå ha varit frågan om ett stort-till-medelstort misslyckande, åtminstone internt på Finlands bank.

Rimligtvis måste nämligen miljoner av dessa små sedlar funnits i omlopp – sedlar som nu måste makuleras. För att någon tyckte de var lite för gula.

Den här manövern fanns ju knappast i budgeten, så man kan tänka sig att det blev dyrt.

Men som sagt, nu tjugo år senare är det knappt en människa som kommer ihåg den här mer. Och det tycker jag är uppmuntrande.

För det här betyder ju i praktiken att om till exempel jag skrev en krönika på Yles sidor som inte precis var superbra, så kommer den knappast att vara nån jättesnackis mer i slutet på 2030-talet.

Och det tycker jag är trösterikt. Att man får göra fel. För man kan ju alltid göra om, och göra bättre från sig. Det är så man utvecklas.

Kasper Strömman
Kasper Strömman Kasper Strömman Bild: Tiina Jutila / Yle

Del 1 av Design 3000, Form och färg sänds klockan 18.30 den 20.2.2018 på Yle Fem. Medverkar gör bl.a. Margrethe Odgaard, Karin Ehrnberger och Arild Yttri.

Text: Kasper Strömman

Läs också