Hoppa till huvudinnehåll

Diskrimineringsombudsmannens byrå om vapenvägrarfallet: "Andra totalvägrare kan på basis av domen inte dömas till straff"

Luottotiedot
Robin Harms på diskrimineringsombudsmannens byrå. Luottotiedot Bild: Yle/Joni Tammela

Robin Harms från DO:s byrå representerade den man som ville totalvägra utan att gå i fängelse. Då domen nu föll till mannens fördel ser Harms att en era av diskriminering nu är över.

- Visst kan man säga att vår klient har varit modig. Vi är mycket glada att han ville att vi skulle representera honom. Men den stora betydelsen är på ett mer allmänt plan, säger Harms.

Lagen som ger Jehovas vittnen uppskov och slutligen befrielse från värnplikten trädde i kraft 1987 och på den tiden var det främst Jehovas vittnen som ansökte om befrielse. Hovrätten ansåg i sin dom att läget har förändrats sedan dess.

Det eftersom specifikt Jehovas vittnen befrias från värnplikten men inte andra.

Hovrätten befriade mannen från fängelsestraff med rösterna 4-3.

- Hovrätten har sagt att totalvägrare inte kan dömas till straff, och vi måste konstatera att det här är rådande rättsläge, säger Robin Harms.

- Andra totalvägrare kan på basis av den här domen inte dömas till straff. Sen kan det hända att åklagaren bestämmer att den här domen ska prövas ännu i högsta domstolen.

Åklagaren kommer att ansöka om besvärstillstånd.

Straffhotet eliminerat

För tillfället handlar det om ett hundratal totalvägrare i året, varav de flesta är Jehovas vittnen. Nu försvinner alltså straffhotet för de som inte har religiösa orsaker till att hoppa över värnplikten.

Harms tar inte ställning till vad staten nu kan göra för att se till att inte alla börjar totalvägra.

- Det är inte vår sak att säga vad regeringen ska göra. Hittills har antalet totalvägrare varit litet. Det har handlat om ett femtiotal totalvägrare per år som dömts till straff, och ur människorättssynvinkel skulle det bästa vara att inte döma någon.

Han medger ändå att regeringens jobb nu är att bedöma ifall och hur mycket antalet totalvägrare kommer öka då straffhotet försvunnit. Det gäller att inte tappa greppet om situationen.

- Regeringen har varit medveten om problematiken i årtionden, FN har kritiserat dem, grundlagsutskottet i flera regeringar har bett dem göra något. Frågan är nu att vad tänker man göra och man borde göra något ganska snabbt.

- Huvudsaken ur vår synvinkel är att hur man än reglerar den här frågan får den nya lagstiftningen inte vara diskrimineringen. Man får särbehandla endast om det ur grundlagssynvinkel finns ett skäl, och så har inte varit fallet här.

Oenighet kan prövas i HD

Att lagen först nu stötte på patrull i domstolen förklaras enligt Robin Harms med att diskrimineringsombudsmannen först för ett par år sedan fick befogenhet att blanda sig i fall som inte specifikt har med etnisk diskrimering att göra.

- Ganska snabbt efter att vi fick det här nya mandatet råkade den här personen kontakta oss. I och med att vi sedan hade ett klart mandat att bevaka också den här diskrimineringsgrunden så valde vi att göra så här.

Harms är inte rädd för Högsta domstolen, om fallet tas upp där, utan anser att ett ännu starkare uttalande bara gör saken bättre. Han är också nöjd med hovrättens enighet.

- Glädjande var att hovrätten var enig i att det inte finns några som helst skäl till att särbehandla enskilda grupper i samhället.

- Det som hovrätten var oenig om, som är en fråga om tolkning av grundlagen, är huruvida man kan åsidosätta en undantagslag och anse att den strider mot senare tillkommen grundlag.

- Det är en fråga som högsta domstolen kommer att vara tvungen att ta ställning till om ärendet kommer upp där.

Bra om HD tar ställning

- Beslutet i hovrätten väger tungt om det vinner laga kraft och inte överklagas, säger Dan Frände professor i straff- och processrätt vid Helsingfors universitet.

- Men ser man på rättsläget är det av högsta prioritet att högsta domstolen tar ställning till att vem som har rätt. Är det minoriteten som ville döma eller är det majoriteten som frikände totalvägraren med avseende på likhetsprincipen som finns i grundlagen.

Om domen består måste riksdagen ta ställning till vad man ska göra.

Borde man eventuellt upphäva speciallagen för Jehovas vittnen eller ska man göra ett nytt undantag från grundlagen som skulle möjliggöra samma typ av undantag som den gamla grundlagen gav möjlighet till, frågar sig Frände.

Det är upp till riksdagen att fatta det beslutet.

- Det är i så fall en omfattande reform och då kunde man samtidigt ta ställning till den allmänna värnplikten och kvinnornas ställning och så vidare. Man kunde då ta ställning till vilken typ av försvar och vilken form av värnplikt vi vill ha i dagens samhälle, säger Dan Frände.

Robin Harms intervjuades av Anna Dönsberg.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes