Hoppa till huvudinnehåll

Finlandssvenskarna har stulit Finlands historia påstår svensk bok: "De har all rätt att delta i historieskrivningen" kontrar forskare

Tre unga rödgardister med Ryska arméns vinterhattar, 1918
Tre unga rödgardister med Ryska arméns vinterhattar, 1918. Tre unga rödgardister med Ryska arméns vinterhattar, 1918 Bild: Tampereen museot/Vapriikki/Tähti/Hannu Rantakallio röda (finska inbördeskriget),finska inbördeskriget,1918

Vi finländare följer gärna med vad som skrivs om oss utomlands - och är något fel så reagerar vi direkt, säger historikern Aapo Roselius. Maria-Pia Boëthius bok ”Vitt och rött”, som handlar om inbördeskriget 1918, väcker nu starka reaktioner.

Att det i år gått hundra år sedan Finlands inbördeskrig uppmärksammas också i Sverige. Det bedrivs forskning kring kriget på olika håll i Sverige och under året utkommer flera svenska författare med böcker om kriget.

En av årets rikssvenska böcker om kriget 1918 är Maria-Pia Boëthius bok ”Vitt och rött”. Boken berättar om hennes mammas familj som levde överklassliv i Karelen då inbördeskriget utbröt.

Hela livet har Maria-Pia Boëthius hört hjältehistorier om den vita sidan, men när hon började skriva om sin mammas liv märkte hon att det fanns en annan sida av myntet.

Kriget hade bestått också av annat än vita hjältar som kastat ut ryssarna ur landet.

Maria-Pia Boëthius bok Vitt och rött.
Maria-Pia Boëthius bok "Vitt och rött". Maria-Pia Boëthius bok Vitt och rött. Bild: Leopard förlag Finska inbördeskriget 1918,historia,Litteratur

Blåser liv i språkstriden

I en artikel i magasinet ETC under rubriken ”Nu har jag städat” berättar Boëthius om det hon kallar familjelögnen. Hon upptäckte att inte alla finländare hade samma syn på kriget som hennes mamma.

Det svenska språket, svenskarna och finlandssvenskarna har approprierat, har stulit, Finlands historia i århundraden, till den grad att det bjuder en emot att vara en av de som stjäl den igen.

Samtidigt breddar hon också berättelsen till händelserna i Finland i stort. Hon säger att Finland fortfarande tiger om kriget 1918 och hon gör också inbördeskriget till en språkstrid:

”Det svenska språket, svenskarna och finlandssvenskarna har approprierat, har stulit, Finlands historia i århundraden, till den grad att det bjuder en emot att vara en av de som stjäl den igen.

Boëthius fortsätter "Jag tycker inte att det är det svenska språkets uppgift att återigen stjäla den finn-finska historien”.

Boëthius får mothugg från finländska journalister

Boken och de här uttalandena har fått Hufvudstadsbladets kulturchef Fredrik Sonck att reagera. Varför osynliggör Boëthius den finlandssvenska röda historien? frågar han i samband med recensionen av boken.

Journalisten Anna-Lena Laurén å sin sida skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter (kräver inloggning):

”Men Boëthius anklagar mig alltså för det häpnadsväckande brottet att ha approprierat min egen historia. Mitt lands, min släkts, mina anhörigas historia".

En vit soldat år 1918.
En vit soldat år 1918. En vit soldat år 1918. Bild: Släkten Hovings arkiv vid Svenska litteratursällskapet i Helsingfors. vita

Laurén fortsätter: "Boëthius påstående är inte bara riktat mot mig. Enligt hennes logik är alltså all den historiska forskning som görs på svenska i Finland att betrakta som approprierat stöldgods. Sture Lindholms nyutkomna bok ”Fånglägerhelvetet i Dragsvik” är det, liksom Henrik Meinanders och Max Engmans böcker”.

Historiker: Påståendena saknar grund

Historikern, filosofie doktorn, Aapo Roselius har följt debatten kring boken ”Vitt och rött”.

– Det som Boëthius påstår saknar grund. Hon är inte uppdaterad på vad som hänt inom forskningen. Speciellt efter kalla krigets slut på 1990-talet påverkades historiekulturen i Finland och man började forska i nya områden, bland annat i inbördeskriget.

Det finns ett hundratal historiker inom hembygdslitteraturen som behandlar inbördeskriget, nästan med iver.

Det har forskats och diskuterats kring kriget på en mängd olika plan i samhället, konstaterar Aapo Roselius. Det är ett tema som är konstant framme till exempel inom lokalhistorisk forskning.

Det finns ett hundratal historiker inom hembygdslitteraturen som behandlar ämnet, nästan med iver.

Aapo Roselius har själv skrivit många böcker om vårt inbördeskrig och ger i slutet av det här året ut en bok i Sverige om den finländska fascismen.

Oula Silvennoinen, Aapo Roselius och Marko Tikka har skrivit boken om de finländska fascisterna.
Oula Silvennoinen, Aapo Roselius och Marko Tikka har skrivit bok om de finländska fascisterna. Oula Silvennoinen, Aapo Roselius och Marko Tikka har skrivit boken om de finländska fascisterna. Bild: © Pertti Nisonen, WSOY suomalaiset fasistit,författare,fascism

Tidigare har han också gett ut boken ”I bödlarnas fotspår: massavrättningar och terror i finska inbördeskriget” (2009) på Leopard förlag i Sverige – samma förlag som nu gett ut Maria-Pia Boëthius bok "Vitt och rött".

En historia stulen av finlandssvenskar?

Aapo Roselius ser egentligen inte någon orsak till att kommentera påståendet att finlandssvenskarna stulit historien. Det är radikala och farliga tankar, säger han.

– Det svenska i Finland har sin egen minoritetshistoria och finlandssvenskarna har all rätt att se sig som en del av Finland och delta i historieskrivningen.

Få krig det talats så tyst om – men inte nu längre

Påståendet om att man tiger om kriget 1918 och om en speciell tysthetens kultur i finsk historieskrivning hör ihop med synen på kriget under årtiondena efter kriget, konstaterar Aapo Roselius.

– Inbördeskriget var mycket svårt att behandla under tjugo- och trettiotalet, då det röda minnet och den röda tillhörigheten inte fick något utrymme i den offentliga historien. Det här är traumatiserande för familjer, släkter och lokala organisationer.

Det att tystnadskulturen inte längre existerar på samma sätt som tidigare borde Boëthius ha uppfattat.

Det är få krig som det i tiderna talats så tyst om, förutom ur segrarnas synvinkel, som inbördeskriget. Det är en del av inbördeskrigets historia, denna mycket politiserade minneskultur.

Det att den inte längre existerar på samma sätt som tidigare borde Boëthius ha uppfattat, anser Aapo Roselius.

Förvränger Boëthius historien?

– Maria-Pia Boëthius framför helt klart påståenden som är felaktiga. Men inom historieskrivningens fält kan man föra fram olika åsikter.

Historia är en vetenskap som skiljer sig från många andra vetenskaper i och med att här förs en kritisk debatt, där man inte ska sätta gränser för vem som får delta.

Man får gärna skriva böcker, men då ska man tåla kritik.

Vad kan det då leda till om svenskarna får fel uppfattning om Finlands historia?

– Också i Sverige finns intresse för och kunskap om Finlands historia. Vi ska inte försöka styra debatten, utan lita på att den mekanism som finns inom forskning och debatt för fram fakta till slut.

Inte behöver vi kollektivt rusa fram och beskydda Finlands historia och försöka styra vad man får och inte får säga.

I Finland publiceras årligen böcker som visar upp en syn på vår historia som inte passar ihop med den vedertagna historieskrivningen, eller som innehåller sakfel.

– Det är närmast en egen genre. Men vi har en tendens att reagera kraftigare när det sker i utlandet, säger Aapo Roselius.

Det ska inte vara så att vi ska behöva vakta vår historia när den diskuteras i utlandet.

– Inte behöver vi kollektivt rusa fram och beskydda Finlands historia och försöka styra vad man får och inte får säga. Ta en bok för vad den är. En bok behöver inte ha så stor påverkan som man kanske tror.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje