Hoppa till huvudinnehåll

Ett okänt kapitel i finländsk historia: Så levde (och dog) de första finska jägarsoldaterna i Tyskland. Del 1

Jägarna Verner Gustafsson och Kosti Sundberg på övningsområdet Bückener Feld i Lockstedter Lager
Jägarna Verner Gustafsson och Kosti Sundberg på övningsområdet Bückener Feld i Lockstedter Lager Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Den 8 juni 1916 tog jägaren Thure Ströms resa slut. Den unga Raumobons resa slutade innan den ens riktigt hade börjat.

Hans kamrater som närvarande vid hans begravning två dagar senare på den lilla kyrkogården i nordtyska Kellinghusen fortsatte färden: till Lettland och Estland och senare, 1918, med ångaren Arcturus till Vasa.

Jägare Thore Ströms grav i Kellinghusen
Observera att både födelseåret och dödsåret är fel på gravstenen. Thure Ström föddes 1891 och dog 1916. Jägare Thore Ströms grav i Kellinghusen Bild: Yle / Peter Lüttge Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt,Kellinghusen

Där landsteg de tyska jägarna den 25 februari och förvandlades till de vita jägarna. Därifrån drog de ut till ett grymt krig. Ett inbördeskrig som i slutändan ledde till det vi har i dag: Finland.

Jägarnas historia är mer än väl dokumenterad efter deras landstigning på isen utanför Vasa. Men varifrån kom de? Och vad gjorde de i Tyskland?

Den historian är mycket mindre känd och det är den historia som skall berättas här i tre delar. Först hur det började. I del 2 kan du läsa hur det gick i Tyskland och i del 3 hur det slutade.

Jägarrörelsens begynnelse

Allt började i Finland 1914-1915. I stora delar av Europa rådde det krig. Ett krig som sedermera fick namnet första världskriget. Kriget hade inte ännu nått Finland, men det hade satt sina spår.

Ryssland hade dragits med in i kriget och stred mot tyskarna. Finland som då var en del av det väldiga riket i öst började också känna av kriget.

Det ryktades att de finska pojkarna som hittills hade förskonats från vapentjänst i tsarens armé skulle på uppbåd. Det var för de flesta en förfärlig tanke.

Samtidigt skapade det pågående kriget oreda i Ryssland. Agitatorer som Lenin och Trotskij kämpade i exil mot tsarväldet och monarkin. Det var, kort sagt, mycket oroliga tider.

Lening agiterar och Trotskij lyssnar
Lenin agiterar och Trotskij, han i uniform ståendes till höger om barrikaden, lyssnar. Senare när han hade fallit i onåd retuscherades han bort ur bilden Lening agiterar och Trotskij lyssnar Bild: GP Goldstein Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Under den här tiden grodde det fram en idé hos många finländare: tänk om vi skulle lyckas kasta av oss det ryska oket under de här oroliga tiderna.

Tänk om tyskarna skulle slå ryssarna. Eller tänk om läget i Ryssland skulle förvärras. Tänk om en revolution skulle bryta ut.

Då skulle det kanske, kanske vara läge att bryta sig loss från det förhatliga riket i öst. Men då skulle det också gälla att vara förberedd. Så att man skulle vara redo när det är dags.

Jägarrörelsen anses ha fått sin början den 20 november 1914, när det hölls ett möte på nationshuset Ostrobotnia i Helsingfors. På mötet beslöt man sända en finländsk delegation till Tyskland för att utreda möjligheterna till militärutbildning.

Nationshuset Ostrobotnia i Helsingfors
Här i nationshuset Ostrobottnia (Botta) i Helsingfors såddes de första frön till jägarrörelsen Nationshuset Ostrobotnia i Helsingfors Ostrobotnia,Botta

Man skulle slå två flugor i en smäll: våra pojkar skulle slippa hotet om vapentjänst i den ryska armén och samtidigt skulle de utbildas till soldater som skulle kunna gripa in när en eventuell frigörelse skulle starta i Finland.

Sagt och gjort. Först närmade man sig Sverige, men där fick man kalla handen. Lite mera söderut, i Tyskland, i den preussiska armén, fick man däremot så småningom gehör.

Där kunde man nog tänka sig att hjälpa finländarna lite på traven. Men allt skulle förstås ske i största hemlighet. På en armébas i landskapet Holstein i Norra Tyskland: Lockstedter Lager.

Tegnérgatan 48 i Stockholm. 1915-18 Utlandsdelegationen för Finlands befrielse och Jägarrörelsens värvningscentral.
I det här huset i Stockholm på Tegnérgatan 48 koordinerades de finska pojkarnas flykt ner till Tyskland Tegnérgatan 48 i Stockholm. 1915-18 Utlandsdelegationen för Finlands befrielse och Jägarrörelsens värvningscentral. Bild: Raphael Saulus Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Flykten från Finland skulle ske via Sverige. Det fanns egentligen inte några andra alternativ. Därför byggde man upp ett kontor i Stockholm som skulle hjälpa de finska pojkarna på sin väg ner till Tyskland.

Samtidigt byggde den i Finland omstridda men i Tyskland rysligt effektiva advokaten Fritz Wetterhoff upp ett annat kontor i Berlin som skulle lobba för Finlands sak i den tyska huvudstaden.

Personalen på jägarnas kontor i Berlin
Personalen på kontoret i Berlin. I mitten med mustasch Fritz Wetterhoff Personalen på jägarnas kontor i Berlin Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

För flykten till Sverige utstakades huvudsakligen tre vägar: från Åbo via Åland, från Vasa, med båt eller över isen, till Umeå och så det tredje alternativet som utnyttjades mest: via Haparanda och Tornedalen högt uppe i norr.

Resan till Lockstedter Lager

Kort innan Thure Ström, jägaren som dog i Lockstedter Lager, skulle ge sig i väg från Raumo till Tyskland under februarimånaden 1916 hade den vanligaste vägen via Kemi och Haparanda stängts av av de ryska myndigheterna.

Jägarmajoren Olof Lagus berättar i sin dagbok om den här händelsen. Så här skrev han torsdagen den 17 februari 1916 över den dåliga tillströmningen av nya rekryter:

- Stockningen har berott på att vägen över Kemi blivit stängd av myndigheterna, och först nu har en ny route inrättats över Vasa. Det gäller för alla att skida över Kvarken. Det lär vara en förfärlig resa.

(Du kan ta del av berättelsen via en ljudupptagning från 1958 som finns i vårt arkiv. Här berättar Edward Berts från Kvevlax hur han lotsade pojkarna och Emil Öist från Vasa hur han och 11 andra skidade över isen. Berättelsen börjar vid 4:30 på bandet.)

Thure Ström tog därför troligen vägen över isen från Vasa till Umeå. Vintern 1915-1916 hade kommit tidigt och varit mycket kall. Isen hade lagt sig redan i november så isläget var nog mycket bra.

Vintern 1915-16 hade varit mycket sträng, och hundratals tysklandsfarare hade kommit över isen till Sverige.― Igor Sandman. En etappmans upplevelser

Från Västerbotten sökte han sig sedan till Stockholm, där det fanns kontoret, den så kallade etappbyrån, som hjälpte de finska pojkarna vidare.

Han fick där, med hjälp från tyska konsulatet, ett tyskt pass och kunde sedan resa vidare till Trelleborg vid Sveriges sydspets. Därifrån tog han färjan till Sassnitz i Tyskland.

Tyskt pass för jägare Birger Lemberg
Ett av de tillfälliga tyska passen som jägarna fick i Stockholm. Det här passet tillhörde Birger Lemberg och utfärdades den 6 april 1915. Tyskt pass för jägare Birger Lemberg Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Där blev han troligen av med sitt tillfälliga pass som åkte tillbaka till Stockholm för att återanvändas av nästa finländare.

Gränsbevakningen i Sassnitz visste om de finska pojkarna och släppte dem utan problem in i landet.

Överfarten till Sassnitz gick under glittrande solsken över det lugna havet /.../ Snart glänste Rügens vita kritklippor emot oss blixtrande rena i solskenet, och så lade färjan till vid kajen. Till de andra passagerarnas outsägliga förvåning och avund plockades vi ut och utan någon tullvisitation blevo vi beledsagade till det väntande Berlintåget.― Ur Birger Lembergs dagbok

Resan fortsatte sedan med tåg. Först till Berlin och sedan vidare till Hamburg. I Hamburg bytte sedan Thure Ström till Kieltåget och hoppade av i Wrist.

Från Wrist var det sedan ännu en kort tågresa över Kellinghusen och Mühlenbarbeck till Lockstedter Lager.

Vykort av tågstationen i Lockstedter Lager
Tågstationen i Lockstedter Lager som den såg ut då Vykort av tågstationen i Lockstedter Lager Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Ankomst till Lockstedter Lager

Thure Ström anlände till tågstationen i Lockstedter Lager den 21 mars 1916. Han kom ensam som var mera ovanligt. Normalt kom det flera jägare med samma tåg.

Klockan 6,30 (em) den 8 april kommo vi fram till en liten ruskig station, som konduktören påstod vara Lockstedter Lager.― Ur Birger Lembergs dagbok

Om Thure Ström hade tur så väntade kanske en finsk jägare på honom vid tågstationen. Men allt som oftast hade man i Lockstedter Lager inte en aning om när finländare anlände.

Den forna tågstationen i Lockstedter Lager
Tågstationen i Lockstedter Lager som den ser ut i dag. Tågen slutade gå 1996. Rälsen plockades bort och stationen är i dag ett bostadshus. Den forna tågstationen i Lockstedter Lager Bild: Yle / Peter Lüttge Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Så det var bara att fråga sig fram till den stora kasernens huvudingång. Lyckligtvis kunde Thure Ström lite tyska. Pojkar som hade gått ut gymnasiet kunde i allmänhet tyska ganska bra.

Väl framme informerades sedan finländarna av den vakthavande personalen. Finländarna höll till i de så kallade massivbarackerna i en skild del av det mycket stora lägret.

Gammalt vykort av baracken M1 i Lockstedter Lager
Massivbaracken M1 som den såg ut då Gammalt vykort av baracken M1 i Lockstedter Lager Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Thure Ström hämtades från porten och fördes till de finska jägarnas baracker. I början var den delen av lägret avstängd med taggtråd från det övriga lägret.

Men när Thure Ström anlände på våren 1916 hade de finska jägarna redan införlivats i den preussiska armén och soldaterna kunde röra sig fritt.

Baracken M1 i Lockstedter Lager
Massivbaracken M1 som den ser ut i dag Baracken M1 i Lockstedter Lager Bild: Yle / Peter Lüttge Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Beläggningen i de finska barackerna var som störst när Ström anlände. Det var mycket trångt överallt. Upp till 40 jägare hade fösts ihop i barackernas stugor.

Efter att Ström hade fått sin stuga fick han sin första måltid. Måltiden intogs i det så kallade Kantine 7 (matsal 7), ett av de många matställen i lägret och det som låg närmast de finska barackerna.

Matsalen i Kasino 7
I den här matsalen på Kantine 7 fick de nyanlända finska jägarna sin första måltid Matsalen i Kasino 7 Bild: Yle / Peter Lüttge Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Thure Ström från Raumo var bland de sista jägarna som anlände till Lockstedter Lager. På den tiden hade finländarna redan fått sin officiella status som 27:e Kungliga preussiska jägarbataljonen.

Det var en bataljon med fyra kompanier. Den 29 februari bestod bataljonen av 1325 jägare. Det framgår ur en hemligstämplad rapport till tyska Krigsministeriet.

Styrkan bestod av knappt 700 färdigt utbildade jägare och drygt 600 rekryter i olika stadier av utbildningen. Rapporten berättar också om bataljonens sammansättning vad det gäller jägarnas utbildning och yrken.

251 av jägarna var studenter, 120 akademiker, 172 ekonomer (handelsmän), 142 sjömän, 211 hantverkare och 429 bönder. Inga vanliga arbetare bokfördes märkligt nog, men de fanns säkert representerade i de senare kategorierna.

De flesta av dem skulle tre månader senare ge sig av till Baltikum för att strida för den tyska arméns räkning i det pågående första världskriget.

Tredje kompaniet av jägarbataljonen
Jägarbataljonens tredje kompani innan den åkte iväg till Baltikum 1916 Tredje kompaniet av jägarbataljonen Jägarrörelsen,jägare (soldater),Hohenlockstedt

Därifrån skeppades de sedan i slutet av februari 1918 över till Vasa för att delta i det finska inbördeskriget på de vitas sida. Kvar i Lockstedter Lager blev bara de ännu inte färdigt utbildade som bataljonens reserv.

Men här skulle det vara dags att lämna Thure Ström och hans öde för en tid och vrida klockan ett år tillbaka. Till den 25 februari 1915 när de allra första jägarna hade anlänt till Lockstedter Lager.

I del 2 kan du läsa hur det gick i Tyskland och i del 3 hur det slutade.

Läs mera:

Maskingevärkompaniet

Ett okänt kapitel i finländsk historia: Så levde (och dog) de första finska jägarsoldaterna i Tyskland. Del 2

1915 åkte hundratals finska pojkar i smyg till Tyskland. Vad gjorde de där? Hur levde de och vad tänkte de? Och hur hamnade de i den preussiska tyska armén? Peter Lüttge besökte Lockstedter Lager nära Hamburg för att ta reda på det. Han hittade både glädjeämnen och stor sorg.

Läs mera:

Fyra finska jägare i sjukhusdräkt

Ett okänt kapitel i finländsk historia: Så levde (och dog) de första finska jägarsoldaterna i Tyskland. Del 3

Efter över ett år i Tyskland skickades de finska pojkarna som legosoldater till fronten i Baltikum. Innan det drillades de i Lockstedter Lager nära Hamburg. De upplevde både roliga stunder men också stor sorg och ond bråd död. De som överlevde både Tyskland och Baltikum hamnade sedan i ännu ett krig: det finska inbördeskriget.

P.S. Lockstedter Lager stängdes kort efter att de sista jägarna hade begett sig därifrån 1919. Men samhället finns kvar. Den heter i dag Hohenlockstedt och den vårdar fint arvet efter de finska jägarna. Ett besök kan rekommenderas.


De viktigaste källorna:

Siegfried Schäfer. Ausbildung der finnischen Freiwilligen im Lockstedter Lager. Hohenlockstedt. Privat tryck. 2015

Olof Lagus. Dagbok 1915-1916. Helsingfors 1918

Ruth Munck. Bakom jägarnas front. Helsingfors 1934

Magnus Lemberg. En Pfadfinders dagbok. Historiska och litteraturhistoriska studier 76. Helsingfors 2001

Ett stort tack till Siegfried Schäfer från Hohenlockstedt som lät mig ta del av sitt fantastiska arkiv och sin materialsamling om de finska jägarna i Lockstedter Lager och som visade mig alla de platser av betydelse i och runt Hohenlockstedt.

Tack också till Museet i Hohenlockstedt som har en fin utställning om jägarna och jägarrörelsen.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje