Hoppa till huvudinnehåll

Kvevlaxbarnen isolerades i gammal stuga när scharlakansfebern härjade 1938

Rose Marie Saxberg och Sally Herrgård
Rose Marie Saxberg och Sally Herrgård levde mitt i en scharlakansfeberepidemi. Rose Marie Saxberg och Sally Herrgård Bild: Yle/Pia Lagus sjukdomar (diagnoser),Sally Herrgård

"Att vara borta från mamma och pappa i sex veckor var värst. Jag grät mycket. Men visst hade vi trevligt också". Det berättar Rose Marie Saxberg om sin vistelse på epidemisjukhuset i Kvevlax.

I maj 1938 bröt en epidemi av scharlakansfeber ut i Kvevlax och de kringliggande byarna. Smittade barn isolerades i ett provisoriskt epidemisjukhus som upprättades i en gammal stuga.

Rose Marie Saxberg var tio år när hon och hennes bror Gösta blev intagna.

- Fönstren var täckta med filtar och egna sängar var vi tvugna att ta med oss, minns Saxberg. Visst var det primitivt men det gick bra ändå.

- Föräldrarna fick ju inte komma in till oss utan de fick stå utanför fönstret när de hälsade på.

Rose Marie Saxberg minns inte så mycket av själva sjukdomen förutom att det rann var ur öronen.

- Sköterskan kom och rengjorde öronen varje dag och sista dagarna vi var intagna spolades öronen.

Allt var inte hemskt

Trots att saknaden efter föräldrarna var stor och barnen ofta upplevde isoleringen som hemsk så fanns det ljusglimtar.

- Enda trösten var ju att vi jämnåriga fick leka tillsammans när vi så orkade. Gemenskapen var god, säger Saxberg.

Sally Herrgård skulle fylla tolv samma år som epidemin bröt ut. Hon insjuknade inte själv men bodde granne med epidemisjukhuset.

- Vi var nog alla så rädda för att insjukna. Vi skulle ju få sommarlov, säger Herrgård.

Folk var rent ut rädda― Rose Marie Saxberg.

Sallys man Per insjuknade i scharlakansfeber och har berättat en del om tiden i isolering.

- Han berättade att de yngre barnen blev så vilda och bara sprang runt runt när de var på bättringsvägen. Sköterskorna hade full sjå med dem.

- De äldre barnen, som Per och Rose Maries bror Gösta, ville helst vara ifred och spela kort.

Per fick dock så besvärlig öronvärk att han sändes till sjukhuset i Vasa för operation.

- Slätis utförde operationen och när han tittade till Per morgonen efter hängde Pers mun på sned. En nerv hade träffats. Men det redde upp sig efter ett tag.

Smittorädslan var stor och Rose Marie Saxberg berättar att ingen vågade besöka familjens hem när hon insjuknat och epidemisjukhuset i den gamla stugan ännu inte öppnat.

- Folk var rent ut rädda.

- Då jag insjuknade skickades min bror Gösta iväg till faster. Men det var för sent, han var redan smittad.

En ny, dock inte lika omfattande, epidemi av scharlakansfeber bröt ut i Kvevlax 1944. Då vårdades de sjuka i Vasa.

Uppmanar alla att låta vaccinera sina barn

Både Saxberg och Herrgård är idag glada över de behandlingsformer som numera finns och att en stor del av våra barnssjukdomar är så gott som utrotade. Men lite bekymrade är de ändå över att både kikhostan och mässlingen åter fått ett visst fotfäste.

Sally Herrgård minns när hon hade mässlingen.

- Det var nog nästan det värsta jag varit med om.

Hon får medhåll av Rose Marie Saxberg när hon säger:

- Jag råder nog alla att vaccinera sina barn för det är inget att leka med. Det kan faktiskt vara fråga om liv och död.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten