Hoppa till huvudinnehåll

Mysteriet med m/s Irma: Borgåfamilj förlorade åtta medlemmar men ingen vet var och varför fartyget sjönk

Fartyget m/s Irma förliste på norra Ålands hav år 1968
Fartyget m/s Irma förliste någonstans på norra Ålands hav sent i oktober 1968. Fartyget m/s Irma förliste på norra Ålands hav år 1968 Bild: Privat sjöfart,fartyg,Vålax,motorfartyg

Natten mellan den 25 och den 26 oktober 1968 förliser fartyget m/s Irma på norra Ålands hav.

Det är hård storm och elva personer finns ombord. Sju av dem är sjömän och fyra familjemedlemmar till sjömännen.

Endast en av de omkomna hittas efter olyckan och vraket lokaliseras aldrig.

Ännu i dag, 50 år efter olyckan, känner ingen till den exakta platsen för förlisningen och ingen vet var de tio kroppar som aldrig hittades finns.

Telefonen ringer och vi, jag och min tvååriga syster Anki, rusar mot trappuppgången där telefonen finns― Helen Grönqvist-Lönnroos

I Borgå är det speciellt en släkt som drabbas hårt av tragedin. Det är familjen Grönqvist som mister åtta familjemedlemmar.

Helen Grönqvist-Lönnroos hade just fyllt fyra år. Det var en kall oktoberdag 1968. Pappa Hans var på jobb ute på havet och hemma ringde telefonen.

- Det var måndagen den 28 oktober. Det är ett av mina minnen som klarast finns kvar från den tiden. Telefonen ringer och vi, jag och min tvååriga syster Anki, rusar mot trappuppgången där telefonen finns. Min mamma har svarat och antagligen ropat till eller börjat gråta, för det var konstigt och väldigt skrämmande på något sätt.

Sedan rusar Grönqvist-Lönnroos in i sitt och systerns rum och gömmer sig i garderoben.

Helen Grönqvist-Lönnroos
Helen Grönqvist-Lönnroos vara bara fyra år då hon blev faderslös. Helen Grönqvist-Lönnroos Bild: Mira Bäck / Yle cecilia mcmullen

Fartyget m/s Irma ägs av familjen Grönqvist från byn Vålax i dåvarande Borgå landskommun. Fyra av familjens söner, tre svärdöttrar och ett tvåårigt barn är ombord.

- I det skedet trodde man nog ännu inte det värsta. Det var ett samtal om att båten inte hade anlänt till Raumo under veckoslutet och ingen hade förstått att sakna dem innan måndag morgon, berättar Grönqvist-Lönnroos.

Frågorna och oklarheterna kring olyckan är många. Hur kunde ett fartyg i gott skick med dubbla skrov och ett väldigt kunnigt och sjövant befäl gå under?

Hur kunde det gå så snabbt att ingen ens hann sända ett nödrop med den nyanskaffade radioutrustningen? Och hur lyckades enbart en av de ombordvarande ta sig upp på den nya räddningsflotten?

Jag visste redan då att de hade varit med om den här hemska saken och mormor och morfar hade sparat tidningsurklippen. Jag tyckte att det var jätteintressant― Cecilia McMullen

Cecilia McMullen dokumenterar m/s Irmas förlisning. Hon gör det just nu dels för att det är 50 år sedan, dels för att de som minns börjar bli äldre.

McMullen är född i början på 80-talet. När hon växte upp var hon dagbarn hos sin mormor och morfar i Vålax.

De var goda vänner med mamma Agnes och pappa Artur i familjen Grönqvist, familjen som miste sina fyra söner, sina tre svägerskor och sitt ena barnbarn i olyckan.

- Jag visste redan då att de hade varit med om den här hemska saken och mormor och morfar hade sparat tidningsurklippen. Jag tyckte att det var jätteintressant.

Cecilia McMullen
Cecilia McMullen dokumenterar Irmas förlisning. Cecilia McMullen Bild: Mira Bäck / Yle cecilia mcmullen

Hittills har det inte gjorts en övergripande dokumentation av skeendena kring m/s Irmas förlisning.

En annan teori handlar om ett långt plaströr som drev omkring. Röret var 80 meter långt och vägde 2 000 kilogram. Plastskalet var 5 centimeter tjockt och diametern var 50 centimeter

Anhöriga som minns och kan berätta finns ännu kvar och kan intervjuas. För McMullen är det här en viktigt bit lokalhistoria som ska skrivas ner.

McMullen går igenom arkivmaterial. Hon läser gamla tidningar. Hon intervjuar de berörda och hon pratar med experter inom området i hopp om att någon kan se på skeendena kring m/s Irmas förlisning med nya ögon.

Jag har nog förlikat mig med tanken på att de ligger där de ligger och oberoende av vad som hände får vi dem inte tillbaka― Helen Grönqvist-Lönnroos

Helen Grönqvist-Lönnroos var fyra år då fartyget sjönk. I dag är hon 54. Vad vill hon att McMullens gräv ska resultera i?

- Det jag önskar och vill och vet att det blir, är en dokumentation åt mina barn, barnbarn och kommande generationer. Något att titta på eller läsa i sedan när det inte längre finns någon kvar som kan berätta vad det var som hände.

Grönqvist-Lönnroos tycker inte det är viktigt att veta var båten ligger eller vad det var som hände den där natten mellan den 25 och den 26 oktober.

- Jag har nog förlikat mig med tanken på att de ligger där de ligger och oberoende av vad som hände får vi dem inte tillbaka. Så det viktigaste är inte att få fram vad som orsakade olyckan.

Varför sjönk m/s Irma?

Det finns många teorier. Det har skrivits om vågen, om stormen och om plaströret, men det har också pratats om kalla kriget.

Vi börjar med väderleken. M/s Irma förliste när vindstyrkan var tio beaufort. Det är så hård vind att träd lossnar med sina rötter och hus får betydliga skador.

Den där hösten, 1968, var också kall. Redan i november kallades isbrytare in på Bottenviken för att bryta is i farlederna.

De Grönqvistska bröder som McMullen har pratat med anser ändå att stormen i sig inte var en en faktor som ledde till förlisning. De hade alla varit ombord på just Irma då det blåst mera än det.

De anser att om man bara körde saktare och var mera försiktig så är det nog fullt görbart att ta sig igenom en storm av den kalibern.

De sju bröderna Grönqvist. Övre raden från vänster: Sten, Hans, Bengt. Nedre raden från vänster: Ragnar, Torvald, Erik och Kurt Grönqvist.
De sju bröderna Grönqvist. Övre raden från vänster: Sten, Hans, Bengt. Nedre raden från vänster: Ragnar, Torvald, Erik och Kurt Grönqvist. De sju bröderna Grönqvist. Övre raden från vänster: Sten, Hans, Bengt. Nedre raden från vänster: Ragnar, Torvald, Erik och Kurt Grönqvist. Bild: Privat M/S Irma,Vålax,bröder,Grönqvist

Vi tar teorierna. Den enklaste förklaringen är att fartyget hade extrem otur i hård blåst. I den hårda stormen kan det ha kommit en våg bakifrån, fartyget kan ha kapsejsat och sjunkit väldigt snabbt.

Det fanns ny radioutrustning ombord. Alla borde ha kunnat rädda sig på den nya räddningsflotten. Det kom ändå inget nödrop och efteråt hittade man bara en person, Torvald Grönqvist, i den uppochnedvända flotten.

En annan teori handlar om ett långt plaströr som drev omkring. Röret var 80 meter långt och vägde 2 000 kilogram. Plastskalet var 5 centimeter och diametern var 50 centimeter.

Röret hade kommit bort från en bogseringsbåt och kan ha varit i vägen för fartyget.

Röret kopplades ändå aldrig officiellt till olyckan. Det bara noterades förekomma i samma vatten. Röret flöt senare upp på Åland och enligt dokumentation fanns det grå färg på det. Nu är röret försvunnet sedan länge.

Jag har en förkärlek för sorgliga saker och jag har en grundton av sorg i mig, som på något sätt följer med mig― Helen Grönqvist-Lönnroos

Fartyget fraktade antracit, som är ett slags kol, och enligt en tredje teori kan lastluckorna ha gett vika, öppnat sig och lasten antingen flyttat på sig eller blivit våt.

Ännu en teori, som inte kan bekräftas på något vis, handlar om kalla kriget. År 1968 var det kallt krig i världen och i medierna kunde man läsa om ubåtar som dök upp i våra nordiska vatten.

Efter att fartyget förliste fanns det folk som frågade sig om m/s Irma kan ha stött ihop med en ubåt på åländskt vatten, med påföljande ödesdigra konsekvenser.

Artikeln fortsätter efter faktarutan.

M/s Irma

  • Motorfartyget byggdes i Norge 1947 på Seutelvens Mekaniska Verkstad i Fredrikstad.
  • M/s Irma var 44,64 meter lång, 7,55 meter bred och 3,6 meter djup.
  • Hon hade dubbla skrov, nyanskaffad radioutrustning, ny räddningsflotte och hon var byggd för sillfiske på Atlanten.
  • Hon gick under namnen Kari 1947-1956, Veslemöy 1956-1961 och Irma 1961-.
  • Fartyget ägdes av familjen Grönqvist från byn Vålax i Borgå landskommun.
  • M/s Irma skulle frakta stenkol, antracit, från Klaipeda i Litauen till Raumo i Finland.
  • M/s Irma förliste natten mellan den 25 och 26 oktober 1968 någonstans på norra Ålands hav.
  • Elva personer omkom då fartyget förliste.
  • Den enda som hittades var Torvald Grönqvist. Man fann hans kropp i en uppochnervänd livflotte cirka tre sjömil från åländska Yxskär.

Med båten förliste:

  • Sten Grönqvist 3.5.1938 med fru Mirja Grönqvist 16.12.1941 och son Kim 27.1.1966
  • Torvald Grönqvist 8.3.1944 med fru Britta Grönqvist 1.1.1947
  • Kurt Grönqvist 31.12.1945 med fru Leila Grönqvist 12.5.1948
  • Hans Grönqvist 13.4.1942
  • Kurt Törnström 24.6.1947
  • Jim Lundström 28.5.1949
  • Stefan Lumme 26.12.1951

När Helen Grönqvist-Lönnroos tittar tillbaka på hur olyckan format hennes liv säger hon att det är svårt att säga vad som är del av hennes personlighet och vad som beror på traumat.

- Jag har en förkärlek för sorgliga saker och jag har en grundton av sorg i mig, som på något sätt följer med mig. Jag kan ändå inte sätta fingret på hur jag hade varit om min pappa hade levt i dag.

Grönqvist-Lönnroos led antagligen av en del stressymptom som barn. Hon hade mardrömmar och sömnproblem fram till tonåren, men trots det säger hon att hon hade en väldigt trygg och lycklig barndom.

- Man går ju inte omkring och sörjer i 50 år, men saknaden finns där, och beroende på var du befinner dig i livet visar sig sorgen på olika sätt.

Jag, och säkert mina syskon också, kände att vi fick mycket kärlek, värme och omtanke, både i vår egen familj, i byn, i skolan och i omgivningen. Kanske vi ändå blev nästan lite särbehandlade― Helen Grönqvist-Lönnroos

Det var inte bara den lilla flickan som sörjde. Sörjde gjorde också hennes mamma, farmor Agnes och hela den lilla byn Vålax i Borgå landskommun.

De flesta livnärde sig på sjöfart och gick omkring och tänkte “det kunde ha varit jag; det kunde ha varit vi”.

- Det är ett mysterium att någon klarar av att gå vidare. Jag tänker på min farmor som miste fyra av sina sju söner och deras fruar och ett barnbarn. Inte kan man ju förstå att man själv skulle klara av det, säger Grönqvist-Lönnroos.

Och så tänker hon på vardagen där hemma och på mamma som hade tre små barn att ta hand om och var tvungen att stiga upp och möta en ny dag varje morgon.

- Jag har inga minnesbilder av att jag skulle ha upplevt förtvivlan eller extra mycket gråt. Vi hade en helt normal uppväxt och mamma fanns alltid där för oss. Hon sköt nog upp sorgen till stunder då hon var ensam eller kunde tala med vuxna.

Hela Finland visade sin sorg

Brist på kärlek var det aldrig i Vålax. Släktingarna och byborna hjälpte så gott de kunde. De som hade ork och tid hjälpte till och tröstade och uppfostrade.

Den lilla pojken som hade mist sin mamma, pappa och bror då han inte hade fått följa med på m/s Irma togs om hand av, och fick ett nytt hem hos farmor Agnes och farfar Arthur.

- Jag, och säkert mina syskon också, kände att vi fick mycket kärlek, värme och omtanke, både i vår egen familj, i byn, i skolan och i omgivningen. Kanske vi ändå blev nästan lite särbehandlade, funderar Grönqvist-Lönnroos.

Som till exempel julen 1968 då familjen överöstes med gåvor. Det hade skrivits mycket om m/s Irmas förlisning i medierna och runt omkring i landet sörjde man med familjen Grönqvist.

På posten kom det hemgjorda och köpta leksaker, godis och kläder från människor i hela Finland som ville dela sorgen.

- Jag sökte mitt första jobb någonsin då jag var drygt 20 år och då fick jag frågan om jag hör till de Grönqvistarna som drabbades. Jag har fått den frågan väldigt många gånger under mitt liv, men det är alltid en vänlig förfrågan. Den där omtanken har alltid funnits om oss.

Helen Grönqvist-Lönnroos och Cecilia McMullen
Helen Grönqvist-Lönnroos miste sin far i olyckan 1968 och Cecilia McMullen vill dokumentera m/s Irmas förlisning. Helen Grönqvist-Lönnroos och Cecilia McMullen Bild: Mira Bäck / Yle cecilia mcmullen

Cecilia McMullens grävande arbete fortsätter. Hon kallar projektet ”Vi minns Irma 1968” och efterlyser nu berättelser och kunskap som har med fartyget och olyckan att göra.

Hon kommer inte att komma fram till några svar eller lösningar på varför fartyget sjönk. Hon vill dokumentera, sammanfatta och lyfta fram allt material som finns.

- Det här var stort och det var tragiskt och det påverkade en bygd där många försörjde sig på sjöfart, så det kunde ha varit vem som helst från bygden.

Läs mera:

Havet utanför Utö, Utö fyr skymtar i bakgrunden

Änglavakt på Utö - sannsagan om S/S Park Victorys förlisning julaftonen 1947

Vattnen runt Utö i den yttersta skärgården är fulla av grynnor, och många skepp har gått till botten just där. I år blir det 70 år sedan ångfartyget S/S Park Victory förliste och Utöborna gjorde en heroisk räddningsinsats. Tio drunknade, men resten kunde räddas - läs om natten som ingen glömmer.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland