Hoppa till huvudinnehåll

Den som har mest saker när den dör vinner, eller? Ett samtal mellan en samlare och en minimalist

Två kvinnor. Hon till vänster har en massa kläder runt sig och kramar en skjorta och ser ut att njuta. Hon till höger står framför en vit vägg och ser lugn och nöjd ut.
Vad väljer du själv om du måste välja? Mycket grejer (som Ann-Catrin till vänster) eller knappt något alls (som Ida till höger)? Två kvinnor. Hon till vänster har en massa kläder runt sig och kramar en skjorta och ser ut att njuta. Hon till höger står framför en vit vägg och ser lugn och nöjd ut. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth Minimalism,ida haapamäki

Samlaren Ann-Catrin Granroth frågar den nyblivna minimalisten Ida Haapamäki: Hur är det möjligt att göra sig av med så mycket saker?

När jag var liten fanns det en t-skjorta jag väldigt gärna ville ha. Stort på bröstet stod det ”Den som har mest saker när den dör vinner”. Den bars av en antikhandlare – en av många roliga sådana jag träffat via min käre far (även han en antikhandlare och samlare så klart).

Jag kommer från en familj som gärna gör fynd, går på loppis, rotar i gamla lådor och sällan slänger bort något eftersom ”det kan vara bra att ha”.

Det här har följt med mig hela livet och inget kan beskriva lyckan av att göra ett riktigt bra fynd. Det liksom pirrar i tårna!

Här under ser du exempel på total lycka:

Skip Instagram post

Dagens #fynd #juthbackamarknad #loppmarknad #finel #rörstrandkulinar

A post shared by Ann-Catrin (@duckstern) on

Därför blir jag lite oroad när minimalismen knackar på och berättar att det där med saker inte är så bra egentligen. Att de nog tar mer än de ger.

När jag ser en gammal studiekompis, som jag ivrigt pratat loppisfynd med under studietiden, börja rensa ur sitt hem och donera bort sina saker under hashtaggen #theminimalistgame får jag panik.

Är jag helt ensam nu? Är min sakkärlek förbjuden kärlek?

Och den viktigaste frågan: Hur i helsike klarar hon av att ge bort alla de där sakerna?

Jag måste helt enkelt prata med henne för att förstå.

Ida Haapamäki, hur kommer det sig att du gått från samlare mot minimalism?

- Nog har jag väl alltid tänkt att det inte är nödvändigt med så mycket grejer. Det var alltid så krångligt att flytta med alla saker och jag har flyttat ganska ofta. Men det handlade nog bara om att mina intressen och värderingar förändrades. Det kändes inte ändamålsenligt att fortsätta så som tidigare – att köpa och samla saker.

På vilket sätt förändrades dina intressen och värderingar?

- Min shopping var ett trevligt fritidsintresse, men till viss del också ett slags skadebeteende som jag använde för att komma undan otrevliga känslor. Det var medvetet och jag tyckte det var en helt okej form av terapi, men det blev bara så mycket. Rent praktiskt blev det svårt att ha så mycket saker.

I höstas lade du ut bilder på Instagram som du taggade med #theminimalistgame. Vad är det?

- The minimalists är två killar som driver en blogg och en podcast om minimalism. De hade fina jobb och stora löner men var väldigt missnöjda med allt. Därför ändrade de på sina liv och började med minimalism. De kom också på the minimalist game som du kan spela med dig själv eller en kompis. Det går ut på att du tar bort en sak på dag ett, två saker på dag två och så vidare.

Skip Instagram post

Det blir himla många grejer sammanlagt under en månad. Jag är så fäst vid mina saker, det gör ont i hjärtat om jag måste göra mig av med något, hur gör du? Hur KAN du?

- Jag har alltid känt en stor tillfredsställelse när jag hittat saker jag kan göra mig av med. Men även om jag städade ur en byrålåda och tog bort 20 procent, så gjorde jag det bara för att ge plats för nytt. Jag vet inte riktigt hur jag gör. När jag insåg att jag får en kick av att avstå från grejer blev det också mycket lättare.

Kändes det inte jobbigt? Du gjorde dig av med jättefina loppisfynd – kändes det inte hemskt?

- Nej, det kändes inte alls jobbigt. De fyllde ingen funktion. Tvärtemot så var de till besvär. De kommer inte ens till sin rätt när det finns så mycket grejer.

Det händer att jag slänger eller säljer saker ibland, faktiskt, men då tänker jag alltid ”tänk om jag behöver det här sen?” Och vet du vad – oftast behöver jag också det jag slängt! Det är sant!

- Visst kan det komma sådana situationer. Men om du och jag avstår från exempelvis ett par skor, betyder det inte att vi måste gå barfota. Behovet är oftast delvis konstgjort.

- Vi kan tänka oss en sådan här situation: Du har inte gjort våfflor på fem år och gör dig därför av med ditt våffeljärn. Två veckor senare ber dina kompisar dig göra våfflor. Då löser du enkelt situationen genom att göra pannkakor istället.

Skip Instagram post

- The minimalists säger att det finns en stor skillnad på saker du sparar för ”just in case” och ”just for when”. Vissa saker använder du sällan men kan vara bra att ha. Du ska kanske inte slänga bort reservdäcket till bilen till exempel.

- När jag gett bort något jag kanske kommer att behöva har jag funderat om saken kan ersättas av något annat eller om jag till exempel kan låna den ifall den behövs. Hittills har jag ändå inte behövt ersätta något.

Men för mig är det verkligen svårt att tänka så där.

- Jag tror att du som har en stark känslomässig koppling till dina saker inte ska behöva känna att du måste städa ut allt direkt. Om du vill, så går det bra att ta det i små steg. För mig kom den avgörande skillnaden när jag slutade köpa saker.

- Men jag förstår att det kan bli ett problem. Är du väldigt fäst vid dina saker och känner en enorm ångest och olust inför att göra dig av med dem kan du till och med hamna i psykos om det går för snabbt.

Jag förstår det. Jag skulle få panik om någon kom in i mitt hem och började ta mina saker.

- Det är säkert en naturlig reaktion. Det är din egendom och de flesta av oss har säkert en liten samlargen. Vi har grejer för att de ger oss bekräftelse, trygghet och tröst. De känns nödvändiga och viktiga.

Du som har sluppit undan samlandet – hur ser du på oss som fortfarande samlar? Tycker du synd om oss för att vi fortfarande är fast i sakernas bojor?

- Nej absolut inte. Jag har ingen orsak att se ner på det för det är så lätt hänt och det är ju så vi förväntas fungera i dag, att vi ska vara fast i köpivern.

- Men visst tror jag de flesta skulle må bra av att tänka över sina konsumtionsvanor och sitt förhållande till materiella ting. Vad är ändamålsenligt? Vad behöver jag? Vad fyller en funktion? Vad är tillräckligt för mig?

- De flesta av mina grejer vad väldigt fina och trevliga. Det var loppisfynd, retro, vintage, antikt. Det var fina föremål, men de tog energi.

Skip Instagram post



Känner du dig helt fri från grejer och köplust nu då? Eller kan du falla tillbaka ifall du till exempel besöker ett loppis?

- Minimalister eller människor som lever ett mer medvetet liv är ingalunda anti-köpfascister. Det handlar mer om att det ska vara lämpligt, ändamålsenligt och att du absolut inte ska skuldsätta dig för att kunna köpa saker. Det är det sista du ska göra.

- Men jo, jag märker att det är lätt hänt att falla dit igen. Speciellt om man under en längre period utsätter sig för att gå i affärer.

Skip Instagram post

På vilket sätt ser ditt liv annorlunda ut nu?

- Det är ganska mycket lugnare, vilket ibland nästan kan kännas trist. Det är en ganska ny grej för mig eftersom jag bara hållit på i ett och ett halvt år.

- Livet tillåter också mer spontanitet och jag kan vara mer avslappnad. Jag vet var allt finns och jag hittar snabbt det jag behöver där hemma.

Jag har lite av ett ofrivilligt köpstopp eftersom jag inte längre kan köpa saker ifall jag vill behålla min minimalist-sambo. Det har gjort att jag blivit ännu mer fäst vid det jag redan har. Att inte köpa grejer är väl en sak jag kan vara nöjd över, men jag saknar verkligen mina loppisrundor.

- Visst går jag fortfarande på loppis ibland och hittar jag något jag vill ha så lämnar jag det där. Vill jag verkligen ha det kan jag komma dit nästa dag. Det är extremt sällan som jag återvänt för att köpa något.

- Det är okej att köpa saker fastän man försöker leva minimalistiskt så länge man överväger sina inköp. Och blir det ett felköp så tar man lärdom. Jag gillar fortfarande bra fynd, men jag behärskar mig.

Okej, jag erkänner nu att en del av mina saker faktiskt kan göra mig lite stressad. Jag vet att jag till exempel äger för mycket kläder. Men har du några tips på hur jag kan komma igång om jag vill rensa ut lite grejer?

- De flesta förändringar man tror sig vilja göra fallerar när man tappar målet ur sikte. Du glömmer varför du gör det. Så du ska ha en klar orsak framför dig. Varför vill jag minska på mängden saker jag köper? Varför vill jag dra ner på mängden saker jag äger?

- Är det för att jag avskyr att städa och organisera? För att jag vill jobba mindre och få mer tid för familjen? Eller har jag en speciell dröm som jag sparar pengar till?

- Om orsaken är klar så hjälper den en att hålla fast vid det. Att göra ett köpstopp för en tid eller att delta i the minimalist game kan vara ett roligt sätt att komma igång.

Skip Instagram post

- Att börja lyssna på podcaster om minimalism kan också vara en bra inspirationskälla. Är mängden grejer man äger överväldigande kan det vara orsak att söka professionell hjälp.

- Eller så börjar du väldigt smått – i badrummet eller i en byrålåda. Det finns massor med Facebook-grupper, bloggar och böcker som handlar om människor som har förenklat sitt liv genom att förändra sitt förhållande till sina saker. Läs Marie Kondos bok om hur du organiserar – den är väldigt inspirerande.

Finemang! Jag börjar med att läsa en bok – och jag tänker låna den på biblioteket istället för att köpa den. Babysteps alltså. Jag vill ju inte hamna i psykos heller.

Nyligen publicerat - X3M