Hoppa till huvudinnehåll

Fredrik Lindström: Närpesiska liknar stockholmska - så som man talade på 1500-talet

Personporträtt på Fredrik Lindström.
Personporträtt på Fredrik Lindström. Bild: Kitty Lingmerth Fredrik Lindström,komiker

Närpesmålet liknar den svenska man talade i Stockholm på 1500-talet och dagens Åbodialekt liknar 1800-talets stockholmska. Det är rikssvenskan som har förändrats och blivit mer ängslig, hävdar språkvetaren Fredrik Lindström.

För några hundra år sedan var skillnaden mellan rikssvenskan och finlandssvenskan inte alls lika tydlig som i dag.

- Det finns en föreställning om att finlandssvenskan är mera ursprunglig och korrekt och att finlandssvenskan är mera lik som rikssvenskan var förr, och det stämmer ganska bra, säger språkvetaren Fredrik Lindström.

På Åland säger man fortfarande sådant som var typiskt för Stockholm för några generationer sedan

Fredrik Lindström är känd bland annat från tv-programmen “Värsta språket” och “Svenska dialektmysterier”. De senaste åren har han varit en av domarna i det svenska underhållningsprogrammet “På spåret”, och samtidigt gjort karriär som stand up-artist.
Trång kullerstensgata i Gamla stan i Stockholm, med rosa och rött hus.
På 1500-talet lät svenskan i Gamla stan i Stockholm lite som närpesiskan. Trång kullerstensgata i Gamla stan i Stockholm, med rosa och rött hus. Bild: Yle/Linda Söderlund Stockholm,Gamla stan, Stockholm

Lindström har ändå en bakgrund som språkvetare och språk är också någonting han skämtar om på scenen. I mars turnerar han i Svenskfinland.

- När jag har rest i Österbotten så har folk sagt att du kommer inte att förstå någonting av Närpesmålet. Men jag förstår endel och det beror inte på att jag har studerat det, utan för att det är så likt som man talade i Stockholm på 1500- och 1600-talet.

Åbodialekten är i sin tur väldigt lik den svenska man talade i Stockholm på 1800-talet.

- På Åland säger man fortfarande sådant som var typiskt för Stockholm för några generationer sedan. Man kan till exempel säga norra och södra byrålådan. Det finns mycket som lever kvar i finlandssvenskan.

“Byggmästarsvenskan” blev norm i Sverige

En av de viktigaste anledningarna till att rikssvenska och finlandssvenska låter så olika i dag, är att man i Sverige började tala det som Lindström kallar “byggmästarsvenska”. Det innebar att man började uttala orden på samma sätt som de skrevs.

- I de första svenska språklärorna på 1830-talet står det att man skriver huset, men man säger huse, t:et är stumt. Man skriver bröd, men säger brö. Om man då uttalade d så gjorde man bort sig lite, för det kallades byggmästarsvenska eller uppkomlingssvenska.

Svenska dialektmysterier
I tv-programmet Svenska dialektmysterier besökte Fredrik Lindström också Svenskfinland. Svenska dialektmysterier Bild: SVT 4086 3212 000

Men sedan tog uppkomlingarna och medelklassen över i Sverige och de började uttala orden som de skrevs. Deras sätt att tala blev norm.

I Finland har man däremot mera bevarat skillnaderna mellan talspråk och skrift.

- Förklaringen till skillnaderna mellan finlandssvenskan och sverigesvenskan är att sverigesvenskan har blivit mera ängslig och föränderlig, inte att ni skulle ha gjort något, säger Lindström.

Olika perspektiv leder till språkdebatter

Språk är något som väcker känslor, och vad som är rätt eller fel sätt att säga eller skriva kan leda till eldiga debatter. Lindström har funderat på det här och menar att det helt enkelt handlar om vilket perspektiv man har.

Lindström anser att den som är framgångsrik uppfattar allt nytt som någonting positivt och spännande, det gäller också nymodigheter i språket.

- Om man lever sitt vanliga liv, och inte till exempel håller på att breaka internationellt, utan stiger upp och går till jobbet, då har man en tendens att känna sig hotad av förändringar, det gäller också till exempel nya lagar.

Nu finns det många äldre som sviker sin roll. De ska vara så jävla ungdomliga och dricka rosévin och ta mc-kort

Förändringar i språket kan ge signaler om att man håller på att bli på efterkälken och att det finns nya sätt att prata på som man inte har koll på, och det kan uppfattas som ett hot.

- Jag vill då hävda att den karta jag har gått efter är den rätta. Då kan jag försöka spela ut dig i diskussionen och säga “nej, nej, ni har fel karta - den här kartan är den rätta, det heter så här”. Och om folk accepterar det här, då har ju du vunnit och gjort det enklare för dig i ditt liv.

Ju äldre man blir, desto svårare kan det vara att ta till sig nya sätt att tala. Lindström menar ändå att de äldres roll är att lite hålla tillbaka och påpeka vad som gällde förr.

- Nu finns det många äldre som sviker sin roll. De ska vara så jävla ungdomliga och dricka rosévin och ta mc-kort och springa längs stränderna och förverkliga sig själva, skrattar han.

Särskrivning och svengelska i Sverige

Också i Sverige kritiseras det svenska språkets förfall. Det handlar till exempel om särskrivning och att man tar in många engelska ord i svenskan.

Lindström menar att det ändå inte är så illa ställt med svenskan. Då det gäller särskrivning förlorar det skrivna språket en dimension, men det handlar ändå inte om en språkutveckling eller betydelseförändring i språket.

Det finns hemsidor och bloggar och folk skriver skyltar. Det är omfånget i dag som gör att vi lägger märke till särskrivningen

- Ingen särskriver i tal. Det är ingen som säger “skol basar” (som två ord), utan det man skriver är något annat än det man säger. I det skrivna blir man sämre på att upprätthålla vissa distinktioner.

Enligt Lindström var särskrivningarna faktiskt nästan lika vanliga på 1910- och 1920-talet. Folk skrev till exempel “aktie bolag” som två olika ord.

- Men skillnaden till i dag är att det är så himla många mänskor som skriver. Det finns hemsidor och bloggar och folk skriver skyltar. Det är omfånget i dag som gör att vi lägger märke till särskrivningen.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje