Hoppa till huvudinnehåll

Lars Backlund hyllar sin mördade dotter:

"Cecilia var den mest levnadsglada person jag känner"

Det finns frågor som aldrig kommer att få svar och det försöker Lars Backlund lära sig leva med. Saknaden är svårare. På kvinnodagen är han med och hyllar sin dotter Cecilia Backlund, då en konsert till hennes minne ordnas i Ekenäs.

Det är en iskall vintermorgon då Lars Backlund öppnar ytterdörren och tar emot oss från Yle Österbotten. Hemmet i Gerby i Vasa vaktas av chihuahuan Nelson, liten men med ett skall som skvallrar om karaktärsstyrka.

- Nelson var Cecilias ögonsten, nu bor han här med oss.

Orden landar med tyngd där vi satt oss i köket. Dels för att Nelson tycks ha accepterat gästerna och tystnad fyller det utrymme som nyss bestod av hundskall. Dels för att det med ens blir tydligt att tystnaden här går hand i hand med sorgen.

- Den enorma saknaden. Där befinner jag mig just nu. Att inte kunna ringa Cecilia och bara prata med henne om vad som helst.

Mordet som skakade Ekenäs

Drygt åtta månader har passerat sedan familjen Backlund tvingades ta emot beskedet att Cecilia hittats död i sin lägenhet i Ekenäs.

- Då polisen ringer på dörren klockan två en natt veckan före midsommar så fattar man ju genast att något är fel, men att det skulle visa sig vara så här illa kunde man nog inte föreställa sig, säger Lars Backlund.

Nästan genast stod det klart att Cecilia Backlund hade mördats av sin tidigare pojkvän.

Han hade knivskurit Cecilia till döds. Efteråt körde han till skogs och sköt sig själv. Det grova våldet skakade en hel bygd.

Lars Backlund har gått igenom många av sorgens faser. Just nu lever han framför allt med en stor och tung saknad.

Öppna brev till Cecilia

Men där samhället sakteliga återhämtar sig fortgår ett stort lidande i de berörda familjerna.

Hos Lars Backlund vaknade, ett par månader efter dödsbudet, ett behov av att prata med dottern. Han valde att börja skriva öppna brev till henne på facebook.

- Cecilia var sociala medier personifierad. Hon gjorde allt på sin telefon utom att svara i den då den ringde, säger han och ler åt beskrivningen som så många föräldrar idag känner igen.

I sina inlägg delar han med sig av minnen, oftast ljusa. Samtidigt skriver han ut en del av ilskan, vanmakten och sorgen. Nästan alltid bifogar han en låt som passar in i det han vill säga just då.

- Jag känner att om jag på något sätt kan nå ut till Cecilia, i någon dimension, så är det via sociala medier.

I kölvattnet efter en så här grym händelse tenderar man att bli rätt isolerad har Lars märkt. Han insåg därför snabbt att hans texter även är till hjälp för människorna runtomkring.

- Jag ville skriva öppet hur jag kände det och ha kvar Cecilia i minnet. Samtidigt tror jag att de som har följt med det jag skrivit märker att det finns en slags kontinuerlig förändring där. Men den röda tråden är nog att jag på något sätt pratar med Cecilia.

Minnen av Cecilia samlade på ett bord hemma hos familjen Backlund.

Ingen siffra i statistiken

Genom sina texter försöker Lars Backlund också medverka till att bilden av dottern ritas om. När ilskan bubblar fram är det ofta för att skriverierna i sociala medier liksom medias rapportering kring mordet och de två unga, blivit platt och endimensionell.

Lars förhoppning är att man inte ska stanna vid beskrivningen av en tragedi, där något gick fel mellan två sällsynt vackra ungdomar. Han hoppas att man ska våga och vilja gräva djupare i det som skett än så.

- Jag känner att Cecilia ofta porträtterats enbart som ett offer.

Därför var det också självklart för Lars att ge sitt bifall då han först fick frågan om det vore okej med en hyllningskonsert för Cecilia just på den internationella kvinnodagen.

För honom, en av Cecilias närmaste anhöriga, är det en för smärtsam tanke att dottern endast fogas in som en siffra i statistiken över våld mot kvinnor.

Prata om problemen

Framför allt hoppas Lars Backlund att man skulle tala om vilket ansvar samhället borde eller kunde ta när unga tappar fotfästet i tillvaron.

I familjen Backlund hade man pratat om vilket hårt slag det var för pojkvännen när han på grund av ett söndersparkat knä plötsligt förlorade sin status som fotbollslöfte på landslagsnivå.

Situationen förvärrades sommaren 2016 när Cecilias och pojkvännens ett och ett halvt år långa tid som par var över.

- Cecilia satte ord på det och sa till mig att hennes ex-pojkvän inte mår bra. Hon var orolig för honom, säger Lars Backlund.

De två ungdomarna höll ändå kontakten.

- Cecilia ville vara hans vän och stötta honom, och det gjorde hon. Samtidigt vet jag att hon också sa till honom att de småningom måste släppa taget om varandra.

Vid tidpunkten för mordet hade Cecilia en ny pojkvän.

För Lars och Cecilias andra närmaste anhöriga har insikten sakta kommit krypande: En del frågor kommer kanske aldrig att få svar. Kunde något ha stoppat händelseutvecklingen?

Lars Backlund är lärare och har alltid tyckt om att jobba med händerna. Hans hobby är att fixa krockade bilar. Under årens lopp fick han ofta sällskap i garaget av Cecilia.

Lika vacker inuti

Under den första tiden efter mordet låg ilskan ofta överst hos Lars Backlund. Om det vittnar en nästintill sönderslagen boxningssäck som hänger i huset. Nu, åtta månader senare, hittar han allt oftare tröst i minnena av Cecilia.

- Hon var minst lika vacker inuti som utanpå. Och hon var utan tvekan den mest levnadsglada person jag känner.

Att far och dotter hade en så nära relation tröstar honom också. Då han själv drabbades av cancer och gick igenom en operation som misslyckades så till den grad att han nästan miste livet, flyttade Cecilia hem igen för en tid.

- Hon var nog rädd att jag skulle stryka med. Men jag sa att mig slipper man inte så lätt. Och vartefter jag blev starkare så gjorde vi en överenskommelse som bara hon och jag visste om. Jag lovade att jag håller ett tal på hennes bröllop om hon senare håller ett tal på min begravning. Ingendera tillställningen var bokad inom någon nära framtid.

Far och dotter hittade under den här tiden tillbaka till en kär gammal hobby, att fixa krockade bilar. Kärleken till bilar hade de gemensamt alltsedan Cecilias barndom.

- Det viktigaste där i garaget var nog inte att få så mycket gjort, huvudsaken var att vi var tillsammans och pratade om allt mellan himmel och jord.

Lars Backlund sitter ibland i dottern Cecilias rum, omgiven av hennes saker känns hon stundvis närmare.

Hela livet framför sig

Cecilia var 20 år gammal när hon mördades. Hennes pappa är glad att hon hann leva så mycket under sina år. Under ett mellanår efter studenten reste hon omkring, bland annat i Asien.

- Cecilia sa en gång till mig att hon lever i en kappsäck, men att hon vill leva så. Jag sa att hon gärna kunde få vara hemma lite mellan varven också. Men nu är jag glad över att hon hann se och uppleva så mycket.

Stoltheten är också uppenbar när Lars pratar om sin dotter. Han berättar om höga betyg, att hon jobbade för att tjäna pengar samtidigt som hon tog studenten, om högskolestudierna som hon skulle inleda till hösten, om bloggskrivandet som hon hade satt upp tydliga mål för.

Samtidigt försökte han ofta tala om för henne att det duger fint också med lite lägre betyg, att han inte ville att hon skulle stressa.

- Jag sa att hon har hela livet framför sig, att hon hinner.

En lång kram

Sex dagar före Cecilias död träffade Lars Backlund sin dotter för sista gången. Då hade hon först varit hemma hos sin mamma, Lars ex-hustru, i Kronoby. Sedan kom hon till Gerby och hälsade på. De hann umgås litegrann.

Cecilia skulle ha med sig sin tvättmaskin hem till Ekenäs och tillsammans lyckades de baxa in den i bilen. Då det var dags att åka var dottern trött och verkade orolig, men hon skulle jobba följande dag och hade inget annat alternativ än att köra iväg.

- Hon hade redan satt sig bakom ratten då hon plötsligt sa att hon tror att hon kommer att dö snart, att hon känner på sig att hon kommer att dö i en trafikolycka.

Lars drog ut dottern ur bilen och tillsammans pratade de om vad hon kunde göra om hon kände sig sömnig bakom ratten. Utöver goda råd gav Lars sin dotter en lång kram.

- Den kramen blev vår sista.

Jag tror att Cecilia finns med oss och runt oss, säger Lars Backlund.

Den röda tråden

Efteråt har Lars Backlund grubblat mycket på det som dottern gav uttryck för. Han fick veta att hon berättat om sin känsla också för sin mamma i Kronoby.

- Logiken säger att det inte kan ha legat så mycket bakom, känslan säger att hon faktiskt hade någon form av föraning.

Frågor som aldrig kommer att få svar. Tystnad och tyngd. Och en överväldigande saknad. Det händer att Lars av någon vän eller bekant får frågan hur han orkar.

- Jag brukar svara med en motfråga: Har jag något alternativ?

Då pekar Lars på den familj som han fortfarande har kvar: Cecilias storebror och även två yngre barn som han har tillsammans med sin nuvarande hustru.

- Det är nog för deras skull jag har orkat. Och på något vis måste vi få vår familj att fungera också efter det här fruktansvärda slaget. Det är som att leta efter en röd tråd man tappat bort. Jag kan inte påstå att jag hittat tråden ännu, men jag är på väg.

Både tårarna och skrattet finns nära då Lars Backlund minns sin dotter.

Alla bilder i artikeln är tagna av fotografen Jukka Tyni.