Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Konkret och kontrastrikt om unga män i revolutionens Finland

bild på boken över branten, bröder i krig 1917-1918
Över branten. Bröder i krig 1917-1918 bidrar med en inblick i hur de kaotiska åren 1917–1918 kunde upplevas ur några enskilda unga människors perspektiv. bild på boken över branten, bröder i krig 1917-1918 Bild: Förlaget Carl-Rudolf Gardberg,Aapo Roselius,annvi gardberg

Brev och dagböcker är grunden i boken som beskriver unga mäns upplevelser under inbördeskriget. Över branten. Bröder i krig 1917–1918 ger inblick i ett splittrat Finland men lämnar läsaren med önskan om mer.

Sommaren 1917 råder en spänd stämning i Åbo. Upproriska ryska soldater och strejkande arbetare håller på att ta makten. Ordningsmakten är lamslagen.

Men i stadsbibliotekets lugna salar möts två unga män som finner varandra tvärs över klyftan som håller på att öppna sig mellan vita och röda.

De här båda unga männen snart kommer att stå på motsatta sidor när landet slits isär av inbördeskriget

Den adertonåriga gymnasisten Carl-Rudolf Gardberg inleder sitt sommarjobb och träffar den åtta år äldre bibliotekarien Allan Wallenius. Carl-Rudolf kommer från en förmögen borgerlig familj medan Allan har det knapert och är övertygad socialist.

Vi läsare vet redan att de här båda unga männen snart kommer att stå på motsatta sidor när landet slits isär av inbördeskriget. Men Carl-Rudolf och Allan älskar båda böcker och litteratur. Carl-Rudolf drömmer om en yrkesbana som bibliotekarie och ser upp till Allan som känner riktiga författare och själv gett ut diktverk.

De diskuterar konst och litteratur bland bokhyllorna medan arbetet med kortkatalogen får vänta. Sommaren är ett sista svindlande uppehåll där Åbo ännu balanserar på avgrundens rand.

Över branten – Bröder i krig 1917–1918 kunde kallas en historisk reportagebok, med ansatsen att beskriva vägen mot inbördeskriget med fokus på två enskilda individer och deras lokala perspektiv.

Till bokens bästa sidor hör att den inleder skildringen redan i mars 1917. Genom konkreta ögonblicksbilder från händelserna i Åbo visar författarna, Annvi Gardberg, Anders Gardberg och Aapo Roselius, hur klasskonflikterna steg för steg eskalerade.

Det som börjar med myteri bland ryska soldater utvecklas till återkommande strejkvågor, arbetarmiliser som hotar arbetsgivarna och genomför godtyckliga arresteringar, livsmedelsbrist och butiksplundringar. Tillfälliga politiska kompromisser och lugnare perioder avbryts återkommande av nya utbrott av laglöshet och tilltagande våldsanvändning.

Aapo Reselius, Annvi Gardberg och Anders Gardberg mellan bokshyllor.
Aapo Reselius, Annvi Gardberg och Anders Gardberg. Aapo Reselius, Annvi Gardberg och Anders Gardberg mellan bokshyllor. Bild: Förlaget/Sarri Kukkonen författare,anders gardberg

Vita perspektivet dominerar

Tyvärr kan författarna inte riktigt fullt ut uppfylla de förväntningar som inledningen väcker på en dubbel exponering av kriget ur både borgerligt och socialistiskt perspektiv. Det verkar bero på en obalans i själva materialet.

En ovanligt levande och kontrastrik skildring av två helt olika individuella upplevelser av konflikten och dess orsaker

Carl-Rudolf Gardberg skrev uppenbarligen en omfattande dagbok, som gjort det möjligt att vecka för vecka följa hur han genomlevde revolutionen och kriget. Materialet om Allan Wallenius förefaller mera fragmentariskt och sammansatt, med en del bevarade brev, sporadiska dagboksanteckningar och artiklar Allan publicerade bland annat i tidningen Arbetet som utkom i Åbo.

Författarna har utan vidare gjort rätt när de ändå tagit med Allan Wallenius som ett slags motpart till Carl-Rudolf i en berättelse som annars blivit något av en Gardbergsk släkthistoria. Resultatet är nämligen en ovanligt levande och kontrastrik skildring av två helt olika individuella upplevelser av konflikten och dess orsaker, förankrad i konkreta miljöer i Åbotrakten och på Åland.

Men det hade varit värdefullt om de i texten också förklarat hur boken kommit till och mer ingående redovisat för materialet de använt: dess innehåll och karaktär, liksom dess begränsningar och luckor.

För Carl-Rudolfs del kan läsaren nämligen nära följa förändringarna i hans känslomässiga förhållningssätt, från den glada upphetsningen när tsaren abdikerar i mars 1917 mot en tilltagande motvilja mot de upproriska arbetarna och rödgardisterna och slutligen beslutet att ta till vapen mot ”landsförrädarna”.

För Allans del är det däremot svårare att på samma sätt följa hans vardag och greppa hans utveckling, från pacifist och idealistisk biblioteksman till aktiv funktionär inom den väpnade revolutionen. Allan försvinner och dyker upp igen genom texten medan Carl-Rudolfs berättelse är den egentliga röda tråden.

Ung manlighet och väpnat våld

En underliggande tematik som blänker till här och där är det spänningsfyllda förhållandet mellan tidens ideal för ung manlighet och militär handlingskraft. Både Allan och Carl-Rudolf är litteraturälskande idealister som sommaren 1917 drömmer om kärlek och bibliotekskarriär.

Författarna till Över branten väver skickligt samman två olika berättelsetrådar

Men Allan skriver ångestladdade dikter där han längtar efter förlösning från sin vankelmodighet genom ”det manliga och handlingskraftiga trotset”. När ryska matroser i november 1917 mördat handelsmannen Alfred Kordelin börjar Carl-Rudolf använda uttryck som ”den hatade österländska ohyran” i sin dagbok.

Han läser Östsvensk tidskrift och uttrycker sin vilja att försvara de svenskspråkigas ”fädernesärvda mark” i Finland. Han upprörs över det röda ”banditväldet” och socialdemokraternas samarbete med den ryska ”soldatesken”.

Inspirerad av jägarrörelsen och eggad av den kollektiva upphetsningen bland sina borgerligt sinnade klasskamrater besluter sig Carl-Rudolf slutligen i slutet av januari 1918 att dra ut i krig.

Över branten skildrar sedan ingående de tre bröderna Gardbergs krigståg vintern 1918 – förutom Carl-Rudolf deltog också hans bröder John och Gustav Gardberg i den äventyrliga flykten från det röda Åbo till Nystad, där de anslöt sig till den vita skyddskåren.

Som medlemmar i den så kallade Nystadskåren var de sedan med om den strapatsrika marschen över det tillfrusna Skiftet till Åland, där de deltog i strider mot ryska trupper och rödgardister. Senare deltog de i den vita arméns storoffensiv mot Tammerfors och därifrån söderut i mars-april.

Författarna till Över branten väver skickligt samman två olika berättelsetrådar i de tre bröderna Gardbergs dagböcker. Den brutala men spännande berättelsen kriget som resa och äventyr varvas med berättelsen om soldatlivets vardag som även detta krig mest handlade om att vänta, marschera, och sedan vänta igen; om att vara hungrig, våt och kall, längta hem och undra var man skulle få äta och sova nästa gång.

Här undrar man i vilken mån de tre bröderna skrev sina fältdagböcker med tanke på att de skulle läsas av kamrater, överordnade eller släktingar om de själva stupade. Vi får veta att bröderna skrev rent sina krigsdagböcker efteråt – vilka förändringar månne skedde i den processen?

Det tabuiserade dödandet

Ända in i mörkrets hjärta kan vi inte följa bröderna Gardberg.

De summariska avrättningarna av röda sårade och tillfångatagna efter striden mellan Nystadskåren och rödgardister i Godby på Åland den 18 februari 1918 kommenteras enbart av Carl-Rudolf som i sin dagbok kort och kallt konstaterar att ”sveket mot fosterlandet fick sin lön”.

Man ville eller kunde inte sätta ord på krigets värsta och mest tabubelagda sidor

Varken John eller Gustav nämnde krigsbrotten i Godby i sina egna fältdagböcker fastän de deltog i striden och sannolikt var medvetna om vad som skedde. John, som ansågs vara den känsligaste och mest samvetsömma av bröderna, slutade efter slaget i Godby helt att skriva dagbok.

Carl-Rudolf nämner i fortsättningen inga liknande händelser i sin dagbok. Han verkar inte heller ha velat eller orkat skildra hur det kändes att bevittna krigets fasor, med stupade kamrater och likhögar med lemlästade fiendesoldater, och att själv döda.

Detta är ett typiskt drag i krigsbrev och fältdagböcker från 1900-talets stora krig. Man ville eller kunde inte sätta ord på krigets värsta och mest tabubelagda sidor.

Kriget och den enskilda människan

Över branten förklarar i lämpliga portioner det större nationella skeendet och placerar in bokens huvudpersoner i större sammanhang.

Men det boken bidrar med är framför allt en inblick i hur de kaotiska åren 1917–1918 kunde upplevas ur några enskilda unga människors perspektiv. Inblickar som stämmer till eftertanke: vad hade jag eller du själv gjort, om vi levat där och då? Vem hade rätten på sin sida? Hade det gått att hålla sig utanför, att hålla sina egna händer rena?

Framför allt är den här boken Carl-Rudolfs berättelse. Även om alla svar inte finns i dagboken framstår hans reaktioner och val som förståeliga.

Vad hade jag eller du själv gjort, om vi levat där och då?

Allan Wallenius får under kriget allt viktigare uppgifter, bland annat som de rödas sändebud till Sverige och Norge, men texten låter oss inte på samma sätt följa hans resa på det personliga planet.

Efter kriget emigrerar Allan till Ryssland och skickas som sovjetrysk agent till Sverige och Amerika. Han får chefsposter inom både biblioteksväsendet och propagandafilmen i Sovjetryssland, innan han slutligen faller offer för Stalins utrensningar och dör i Gulags fångläger 1942.

Ett fascinerande livsöde kantat av framgångar och besvikelser, som formligen ropar efter en fullskalig biografi.

TEXT: Anders Ahlbäck, docent i nordisk historia

Läs också