Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Aleksander Barkov kan bli nominerad – här är spelarna som har möjligheten att vinna Hart Trophy

Alexander Barkov i Floridas NHL-tröja.
Aleksander Barkov nämns på allt större allvar i diskussionen om att bli utsedd till NHL:s mest värdefulla spelare. Alexander Barkov i Floridas NHL-tröja. Bild: Icon Sportswire Aleksandr Barkov, Jr.

Ingen finländare har någonsin vunnit NHL:s mest prestigefyllda trofé, Hart Trophy. I år är det fullt möjligt att Aleksander Barkov hör till de tre spelarna som blir nominerade.

Sannolikt är det kanske inte, men Barkov är första spelaren som finns med i snacket sedan Teemu Selänne var nominerad 1998. ”Sashas” konkurrenter är ändå tuffa att tas med.

En back blir det inte. Bara Bobby Orr (1970, -71) och Chris Pronger (2000) har vunnit priset för ligans mest värdefulla spelare efter andra världskriget.

Inte heller målvakter ligger speciellt bra till: Carey Price blev vald 2015, Jose Theodore 2002 (båda från Montreal Canadiens!) och dåvarande Buffalo-keepern Dominik Hasek både 1998 och 1997.

Annars får man går bakåt till original six-tiden och säsongen 1961-62 då uppfinnaren av målvaktsmasken, Jacques Plante, fick priset. Även han för övrigt målvakt i Les Canadiens de Montreal.

Fem av de tio senaste Hart Trophy-vinnarna har varit centerforwards och då är det en mindre procentuell centermängd än i genomsnitt. Patrick Kane, Aleksander Ovetjkin och Corey Perry är yttrarna som lyckats bryta centerhegemonin under det senaste årtiondet. Men till exempel mellan 1980 och 2000 gick Hart till en center hela 16 gånger.

Patrick Kane vann Hart Trophy för två säsonger sedan.
Patrick Kane vann Hart Trophy för två säsonger sedan. Patrick Kane vann Hart Trophy för två säsonger sedan. Bild: Icon Sportswire Patrick Kane

Så det är nog mittfilen som ligger i centrum då vi snackar Hart-priset.

Ett pris som för övrigt utdelas utifrån vad medlemmarna i Professional Hockey Writers’ Association röstar fram.

Bäst eller värdefullast – det är frågan

Enligt Hart Trophy-kriterierna skall priset ges till den spelare som varit värdefullast för sitt lag under grundserien. Slutspelet har inget med Hart att göra och har i Conn Smythe sitt eget motsvarande pris.

”Värdefullast för sitt lag” är ju till och med i världen av diffusa och subjektiva kriterier en tungviktare. I princip är det ju så att om ett lag har en målvakt som i regel förlorar duellen mot sin konkurrent i andra ändan av rinken, så blir det inte framgång. Också fast första kedjan skulle bestå av John Tavares, Anders Lee och Josh Bailey ...

Ändå blir målvakter just aldrig valda. Så det här med värdefullast blir oftast fråga om vilken spelare som är den spelmässiga ledaren för ett lag.

Och gör mycket poäng.

Och ”tar” sitt lag till slutspel – det råder rätt så stor konsensus om att ett lag inte kan ha en enda tillräckligt värdefull spelare ifall prestationen inte räcker till slutspel.

Så finns det också en del av medlemmarna i det tidigare nämnda förbundet för yrkesmässiga ishockeyskribenter, som ger fanken i officiella kriterier och skanderar högt i offentligheten att priset skall gå till den bästa spelaren. Oberoende av hur laget klarar sig (= ”jag tänker i alla fall rösta på Connor McDavid”).

Go figure.

Favoriterna till att vinna Hart Trophy 2018

Som alltid så finns det några solklara favoriter till att vinna priset för den mest värdefulla spelaren för sitt lag i NHL. Namnen som följer råder det säkert stor konsensus om – argumenten för och emot står jag till svars för.

Nikita Kutjerov avlossar ett skott
Nikita Kutjerov snittar över en poäng per match. Nikita Kutjerov avlossar ett skott Bild: Icon Sportswire Nikita Kutjerov

Nikita Kutjerov, högerforward, Tampa Bay Lightning

Kutjerov har sedan dag ett den här säsongen varit i toppen av poängligan. Trots att han under den sista tredjedelen av säsongen blir ordentligt utmanad om segern av speciellt Jevgeni Malkin och Connor McDavid, så kommer han att landa på ett snitt över en poäng per match, överskrida 40 mål och vara minst trea i poängligan.

En ytterst stark säsong i ett lag som är på väg att sluta grundserien som etta i östra konferensen och minst som tvåa i hela ligan. Ett klassiskt val: den effektivaste spelaren i ligans bästa lag, som dessutom är en av världens bästa målskyttar.

Om man vill skjuta ner Kutjerov från prispodiet dit han varit på väg sedan november, så är han inte ensam om att vara ytterst bra i Tampa Bay. Kedjekompisen Steven Stamkos (center ...) är också han bland ligans topp-10 i poängligan.

Dessutom finns det även röster som vill framhäva att målvakten Andrei Vasilevsky är Tampas viktigaste spelare. Också svenske backbjässen Victor Hedman nämns – men mest på svenska.

Kutjerov var ohyggligt bra redan förra säsongen och efter som allt påverkar allt, så är han nog ett mycket starkt tips. Finns egentligen helt säkert bland de tre nominerade – annars blir det krambambuli.

Patrice Bergeron är världens bästa defensiva forward.
Patrice Bergeron är världens bästa defensiva forward. Patrice Bergeron är världens bästa defensiva forward. Bild: Icon Sportswire Patrice Bergeron

Patrice Bergeron, center, Boston Bruins

Mr Selke Trophy (4 titlar) har varit otroligt bra sedan Boston Bruins satte in stora växeln mot slutet av 2017. Leder ligans bästa kedja (personlig åsikt) – David Pastrnak, Bergeron, Brad Marchand.

Det vill säga så gör han det när han är frisk och kry. De senaste veckorna har Bergeron varit skadad och genast hostar Bruins spel – ett bevis på hur enormt viktig och bra Bergeron är.

Bergeron som trots många år i Boston fortfarande har en klar, tydlig och stolt fransk-kanadensisk klang på sin engelska är framförallt känd som världens bästa defensiva forward och tekare (nej, han studerar inte i Otnäs). Den här säsongen spelar han dessutom med ett snitt på en poäng per match och var på väg mot 35-40 mål före sin skada.

Han är en av få spelare som kan aspirera på titeln världens mest kompletta ishockeyspelare, är kapten i ett lag som går starkt och är lagets bästa spelare. Ett mycket bra val.

Det som ligger Bergeron i fatet är skadan, om den håller honom borta till grundseriens slut, eller om han tappat i form när han kommer tillbaka, så är Bergeron ett osannolikt val.

Skulle vara en värdig och motiverad vinnare – med en nyans av belöning för hela karriären.

Nathan MacKinnon har varit ett utropstecken sen han kom till NHL.
Nathan MacKinnon har varit ett utropstecken sen han kom till NHL. Nathan MacKinnon har varit ett utropstecken sen han kom till NHL. Bild: Icon Sportswire Nathan MacKinnon

Nathan MacKinnon, center, Colorado Avalanche

Frågar man hockeyjournalisterna som bevakar NHL frågan: ”Vem är världens bästa hockeyspelare för närvarande – ett namn, tack”, så tror jag att sex av tio säger Connor McDavid. Två vidhåller att Sidney Crosby fortfarande är bäst, en nämner Jevgeni Malkin och en slänger fram Nathan MacKinnons namn.

Colorados 22-årige första center, Nathan MacKinnon, har varit ett utropstecken sedan han kom till NHL. Den här säsongen har han ändå höjt sin nivå minst ett steg och hör nu till den absoluta eliten inom eliten. MacKinnon är bland de fem bästa i poängligan, men har det klart bästa snittet per match – han missade ett par veckor i början av året på grund av en skada.

Mikko Rantanens center är verkligen det som man kan kalla för det totala paketet. Han flyger med pucken på klubbladet mellan den defensiva och offensiva blå linjen snabbare än någon annan – förutom kanske McDavid. Gör mängder av mål med ett brett urval av skott. Är en ypperlig framspelare och dessutom tillräckligt stor och stark.

Viktigast av allt i just det här snacket är ändå det att han håller på att leda Colorado till slutspel efter en mardrömslik säsong 2016-2017.
Ifall Colorado tar sig till slutspelet så är MacKinnon den klart viktigaste spelaren för sitt lag av de sexton klubbarna som spelar på våren. Edmonton har ju som bekant en tack och god natt-säsong på gång.

MacKinnon fyller det officiella Hart Trophy-kriteriet bäst av alla – om Colorado tar sig vidare, vill det säga. Den andra förutom Kutjerov som garanterat blir nominerad i det fallet.

Extra sannolikhetsbonus för att han är en nytt fräscht namn i Hart-snacket och en riktigt stor fixstjärna ”in the makings”. Och så är MacKinnon såklart från Kanada, vilket sällan försämrar chanserna.

Jevgenij Malkin vann Hart Trophy redan 2012.
Jevgenij Malkin vann Hart Trophy redan 2012. Jevgenij Malkin vann Hart Trophy redan 2012. Bild: Rex Features Ltd 2012/All Over Press Jevgenij Malkin

Jevgenij Malkin, center, Pittsburgh Penguins

”Geno” har varit med förr. Den trefaldige Stanley Cup-vinnaren fick emottaga Hart Trophy redan för sex år sedan. Då vann han dessutom poängligan – vilket han för övrigt mycket väl kan gör nu också då Kutjerovs förspång tycks minska omgång efter omgång.

Malkin kan också vinna skytteligan och Rocket Richard-priset. Allt tyder på att han landar på minst 45 mål och då är det nog han, Ovetjkin och en tonåring från Tesoma som gör upp om Rocket-bucklan.

Redan det att det är just Malkin och inte Sidney Crosby eller Phil Kessel som är effektivast av Pittsburgshs ”Big Three” gör honom till en mycket potentiell kandidat.

Hans motargumenterare kan hävda att just på grund av att Penguins så tydligt har tre av ligans verkliga stjärnor i laget så förstörs chansen för Malkin. Vilket understryks av att såväl Crosby och Kessel hör till ligans bästa spelare den här säsongen.

Malkin har ändå varit den mest svårstoppade av dem och är en minst sagt värdig kandidat.

I dag skulle han kanske också kunna uttrycka sig i sitt tacktal på en lite mera förståelig engelska än för sex år sedan.

Taylor Hall bär ensam New Jersey mot slutspel.
Taylor Hall bär ensam New Jersey mot slutspel. Taylor Hall bär ensam New Jersey mot slutspel. Bild: Icon Sportswire Taylor Hall

Taylor Hall, vänsterforward, New Jersey Devils

En av killarna som bär hela laget mot slutspelet. På väg mot 35 mål och 85 poäng under en stark comeback-säsong efter ganska mediokra 2016-2017.

En stor del av hockeyfolket tappade hakan totalt när Hall 2016 trejdades i en ren bytesaffär från Edmonton till New Jersey mot svenske backen Adam Larsson.

Det är inte Larssons fel att trejden i dag ser ännu vansinnigare ut än då det begav sig. Taylor Hall är helt enkelt en av ligans bästa spelare och en mycket stark Hart-kandidat.

Vad skall man då hitta som talar emot honom? Kanske helt enkelt det att spelaren som han oundvikligen jämförs med i detta race – Nathan MacKinnon – är ännu mer imponerande. Och center.

Men blir Colorado utanför slutspelet och Devils är med, så då ligger det nog nära till att Hall finns bland de tre nominerade kandidaterna.

Claude Giroux har gjort succé som center.
Claude Giroux har gjort succé som center. Claude Giroux har gjort succé som center. Bild: Icon Sportswire Claude Giroux

Claude Giroux, vänsterforward/center, Philadelphia Flyers

Den här mannen har som hela Flyers på något sätt flugit under radarn hela säsongen. Visserligen har Giroux spelat i en av hela ligans hetaste kedjor och Flyers har med jämna mellanrum radat upp imponerande segersviter.

Ändå blir jag överraskad av att helt enkelt inte kunna förbise Giroux i det här snacket. Flytten till kanten från centerpositionen har precis som för Mikael Granlund i Minnesota visat sig vara en succé för Giroux.

I ännu högre grad såklart för Giroux som snittar över en poäng per match och är på väg mot drygt 90 poäng och en placering bland de fem bästa i poängligan.

Dessutom har Philadelphia klarat sig ur diverse formsvackor och är på på väg mot en direkt slutspelsplats.

Giroux skulle också vara en riktig comeback-story. Hans karriär verkade under de två senaste säsongerna vara på väg mot solnedgången i ett svagt lag. I år har han varit superb och Flyers vänt sida i sin berättelse.

Ändå så tror jag inte för ett ögonblick på att han blir nominerad. Det finns för många unga heta kandidater som håller för jämförelse och av de erfarna stjärnorna är Malkin och Bergeron trots allt steget före. Då skall vi alltså komma ihåg att Kutjerov blir nominerad.

Alexander Barkov är en sällsynt mogen 22-åring.
Alexander Barkov är en sällsynt mogen 22-åring. Alexander Barkov är en sällsynt mogen 22-åring. Bild: Icon Sportswire Aleksandr Barkov, Jr.

Alexander Barkov, center, Florida Panthers

Ja-a, vad skall man säga om denna kille, som inte redan blivit sagt? Han är 22 år ung, men är i sitt spel mogen som en 30-åring. Fysiskt kan han dessutom ännu utvecklas i många år.

Vet inte om det är möjligt att hans spelsinne blir bättre, men erfarenhet brukar ju inte åtminstone försämra en centers blick för spelet.

Barkov leder i alla fall redan nu Floridas osannolika upphämntning som en erfaren räv och allt pekar på att Panthers tar sig på hans axlar till slutspel för bara tredje gången på tio år.

”Sasha” spelar mest av alla forwarder. Snittar precis över en poäng per match och leder den interna poängligan. Är lagets bästa samt mesta tekare och är på isen alltid när det är en kritisk situation. Vare sig det gäller att göra mål eller att försvara det egna.

Helt enkelt är han det som kallas för en franchise-spelare. Han är också ett helt logiskt val till Hart Trophy-finalist. Bara Panthers fullbordar sin sagolika upphämtning.

Precis som MacKinnon, är Barkov en ny fläkt i de här sammanhangen.

Emot honom talar det att Panthers inte intresserar den stora publiken som lag och Barkov är därför fortfarande ganska okänd. Att han är från Finland och ganska osprudlande i sitt beteende påverkar nog tyvärr också i sådana här fall.

Connor McDavids klubb Edmonton har floppat rejält.
Connor McDavids klubb Edmonton har floppat. Connor McDavids klubb Edmonton har floppat rejält. Bild: Rex Features Ltd 2012/All Over Press Connor McDavid

NHL-kolumnens blääh-alternativ: Connor McDavid, center, Edmonton Oilers

Det borde bara inte vara möjligt att man kan bli nominerad för Hart Trophy från ett lag som spelar en så usel säsong som Edmonton. Chanserna att spela slutspel var borta redan i god tid före jul. Och det har inte blivit bättre.

Ändå höjs det hela tiden röster för att Connor McDavid gjort allt rätt och är världens bästa ishockeyspelare och måste därför också vara med som Hart Trophy-kandidat.

Trots att det finns ett pris som heter Ted Lindsey Award för ligans bästa spelare.

Men det är spelarna (NHLPA) som röstar fram vinnaren där och därför har Ted Lindsey Award ingen inverkan på hur journalisterna tänker och handlar.

Det skulle ju aldrig vara något snack om saken om det inte skulle gälla killen som är hela ligans största skatt. Men NHL är sin egen värld och samma regler gäller inte för alla.

Därför är jag helt övertygad om att McDavid kommer att få många röster trots att Hart Trophy-kriterierna entydigt borde göra det omöjligt att rösta på honom.

Lyckas han ännu med den, i och för sig helt fantastiska, bravaden att ännu ta hem poängligan så blir han garanterat nominerad. Blääh.

Pekka Rinne är den mest värdefulla spelaren för vad som kan vara NHL:s bästa lag.
Pekka Rinne är den mest värdefulla spelaren i ett av NHL:s bästa lag. Pekka Rinne är den mest värdefulla spelaren för vad som kan vara NHL:s bästa lag. Bild: Icon Sportswire Pekka Rinne

NHL-kolumnens svarta häst: Pekka Rinne, målvakt, Nashville Predators

Jo-nej, Rinne blir inte nominerad, men han borde nästan bli det. Nashville slutar som etta i västra konferensen och formkurvan pekar faktiskt på att Predators samlar mest poäng av alla 31 lag i hela NHL.

Och om inte Pekka Rinne är den mest värdefulla spelaren för det här superlaget, så vem är det då?

Fyra toppbackar har Predators och av dem håller tre – Josi, Subban och Ekholm – högsta världsklass. Helt tycke och smak vem man uppskattar mest. Till exempel jag anser att Mattias Ekholm är den bästa backen i gänget.

Anfallet håller hög nivå helt igenom, men är ett maskineri mer än att vara beroende av en, två eller tre stjärnor.

Pekka Rinne däremot är en stjärna. En verklig matchvinnare och dessutom en oerhört underhållande målvakt. Och såklart är hans statistik den här säsongen helt fantastisk.

Att nominera den här superkeepern som nu med mogna 35 år på nacken spelar bättre än någonsin, skulle vara en fjäder i hatten för The Professional Hockey Writers’ Association.

Så blir det nog ändå inte. Det finns en närmast ogenomtränglig vägg av tvivel gällande Rinne bland gruppen som besluter om vem som blir nominerad. Hans varje sämre match skuggar över dussinet toppmatcher däremellan.

Det gäller för Pekka att vinna Stanley Cup och därmed Conn Smythe. Om Nashville vinner bucklan, så blir Rinne omöjlig att förbise när man belönar slutspelets bästa spelare. Då blir tvivlarna så överraskade att reaktionerna slår över i motsatt riktning.

NHL-kolumnens val till MVP är Nathan MacKinnon.
NHL-kolumnens val till MVP är Nathan MacKinnon. NHL-kolumnens val till MVP är Nathan MacKinnon. Bild: Icon Sportswire Nathan MacKinnon

Sanningens stund:

Till slut hjälps det väl inte annat än att tippa vilka tre blir nominerade – och här utgår jag ifrån angtagandet att Colorado tar sig till slutspel: Nikita Kutjerov, Nathan MacKinnon och Patrice Bergeron.

Själv skulle jag nominera Bergeron, MacKinnon och Pekka Rinne.

Min Hart Trophy-vinnare skulle vara Nathan MacKinnon.

Alltså om inte...Nej så fanken heller, lagda kort gäller.

Läs också