Hoppa till huvudinnehåll

Språket, miljön och känslorna styr våra tidiga minnen

barn som sitter i en gunga med logon serien för vad säger vetenskapen
barn som sitter i en gunga med logon serien för vad säger vetenskapen Bild: Yle / Miro Johansson Åbo Akademi,vetenskap,Barndomsminnen,vad säger vetenskapen

Varför minns vissa personer väldigt lite av sin barndom och andra betydligt mer? Vad är det vi minns bäst?

Så lyder frågan som röstades fram av publiken. Frågan fick nästan 30 procent av rösterna i en omröstning gjord av Yle Åboland.

Svaret på den får vi av docenten i rättspsykologi, forskare i ämnet psykologi vid Åbo Akademi, Julia Korkman som intresserar sig för olika aspekter av hur och vad vi minns.

Julia Korkman
Docent i rättspsykologi Julia Korkman Julia Korkman Bild: Rikhard Tiula vetenskap,Åbo Akademi,vad säger vetenskapen

Våra första minnen uppstår då vi börjar prata

Språket är en viktig nyckel för hur och när vi börjar minnas saker.

- Man vet att vuxna människor i allmänhet inte minns saker som hänt förrän de är tre till fyra år gamla. Det här är väldigt starkt förknippat med den ålder då vi har lärt oss tala flytande.

Men kan alltså tänka sig språket som ett redskap för minnet. Då barnet lär sig att berätta om händelser, så lär sig barnet också strukturera händelserna i minnet och bilda minnesberättelser.

- Det är klart att det som hände innan vi lärde oss tala präglar oss på väldigt många olika sätt, men då är det inte frågan om minnen som vi explicit kan ta fram och berätta om.

Barndomsamnesi kallas det fenomen som gör att vi inte kan minnas de här tidigaste barndomshändelserna. Åldern för barndomsamnesin kan ändå variera starkt, trots att den i allmänhet anses vara kring 3-4 år, ibland något yngre.

Det finns människor som upplever att de inte har minnesbilder av något innan de fyllde åtta. Minnets utveckling påverkas givetvis av den omgivning och miljö vi växer upp i, förklarar Korkman.

Vår miljö påverkar de tidiga minnena

- I familjer där föräldrarna pratar mycket med barnen, läser mycket för barnen, och går igenom händelser som de har upplevt, så lär sig barnen tidigt att strukturera de här händelserna, berätta om dem och gå igenom dem.

Också barn som växer upp i en miljö med någorlunda tydliga rutiner, där de kan förvänta sig att vissa saker händer varje dag, har lättare att skapa minnesbilder då de vet vad de kan vänta sig och också kan uppfatta när något skiljer sig från de invanda rutinerna. Barn som däremot växer upp i en väldigt kaotisk miljö kan ha svårare att skapa minnesbilder.

- I synnerhet om miljön är otrygg och barnen är rädda för sin egen trygghet eller växer upp i ett hem där det finns familjevåld eller andra orosmoment, så går mycket av den psykiska energin till att klara av situationen. Det här kan bidra till att en del människor har färre minnesbilder från sin tidiga barndom.

Vad minns vi då bäst?

Minnets grundläggande, ursprungliga funktion är inte att vi ska berätta roliga historier, utan att vi ska hålla oss vid liv. Vi ska lära oss att undvika det som är farligt och söka oss till det som för vårt släkte vidare. Vi minns alltså sådant som har varit skrämmande eller som annars har väckt starka känslor.

"Man börjar komma ihåg mer och mer av vad som hände på den tiden"

- Detta kan bli tydligt hos personer som varit med om något väldigt traumatiserande. Det kan vara sådana minnesbilder som kan vara väldigt svåra att glömma – trots att man kanske försöker glömma dem, så går det inte nödvändigtvis, säger Korkman.

Också vissa dofter kan påminna oss om tidiga barndomsupplevelser – vad beror det på?

- Minnet fungerar associativt. Då vi får syn på eller kommer på någon del som är kopplad till någon minnesbild, kan ytterligare minnesspår aktiveras.

- Jag tror att alla känner till det här fenomenet, då man besöker en plats som man vistats på som barn, till exempel sin gamla skola. Då kan man plötsligt komma att tänka på saker som man kanske inte tänkt på på tjugo år eller längre och man börjar komma ihåg mer och mer av vad som hände på den tiden. Samma gäller med dofter.

- Dofter kan vara starka minnesutlösare, som kan få en att uppleva väldigt starkt att det här är förknippat med till exempel en stark vällustkänsla. Ibland kan det dröja ett tag innan man kommer på varför den här känslan är så värmande och ibland så kanske man inte kommer på det överhuvudtaget.

Det felande minnet

Det händer att människor ibland blir oroliga då de märker och inser att de kommer ihåg väldigt lite av sin barndom och de kan uppleva att det känns otryggt. Men här vill Korkman lugna ner dem.

- Jag har ibland fått frågan om det möjligen är så att de upplevt något traumatiskt i barndomen och att de därför förträngt väldigt stora delar av den. Men jag skulle säga att det sannolikt inte är så, om man inte annars har orsak att misstänka något traumatiskt.

- Faktum är att väldigt många, majoriteten av människorna, minns rätt lite från före skolåldern och också från den tidiga skolåldern. Det är små minnesfragment här och där.

- Jag skulle snarare säga att då vi tänker på vår barndom, så har många av oss till en början en känsla av att vi minns väldigt mycket. Men i själva verket är det en slags historia som vi skapat på basen av små minnesfragment från olika situationer, fotografier och berättelser, som antagligen är ganska långt från det som på riktigt hände.

Fantasin spelar också spratt

Det att man upplever sig minnas väldigt lite är snarare en realism än tecken på att man skulle ha orsak att vara orolig.

- Jag tror vi kan bli överraskade av hur bra vi i allmänhet är på att föreställa oss saker och hur lätt vi har att fantisera in oss i situationer. Det finns massivt med forskning på att man rätt så lätt kan skapa falska minnesbilder eller förfela minnesbilder hos helt normala vuxna människor, så vi ska nog vara lite försiktiga då vi bedömer våra minnesbilder.


Serien Vad säger vetenskapen? görs i samarbete med Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi vid Åbo Akademi som en del av ÅA:s 100 års firande.


Läs också

Nyligen publicerat - Åboland