Hoppa till huvudinnehåll

Dags att söka studieplats, men får föräldrarna lägga sig i? De får stötta men inte bestämma säger unga

onja Huhtamäki, Unni Svenlin, Amanda Storrank och Aron Mäenpää på gruppbild i en skolklass.
Ronja Huhtamäki, Unni Svenlin, Amanda Storrank och Aron Mäenpää går alla andra året i Jakobstads gymnasium. De tycker att föräldrar får prata med dem om deras studieval, men inte bestämma. onja Huhtamäki, Unni Svenlin, Amanda Storrank och Aron Mäenpää på gruppbild i en skolklass. Bild: Yle / Sarah Grönstrand högstadie- och gymnasieskolor,Jakobstads gymnasium,Aaron Mäenpää

Både högstadie- och gymnasieelever står inför stora studieval som påverkar deras framtid. Dessutom gäller det att få tillräckliga vitsord för den utbildning man vill ha. Men hur mycket får föräldrarna tycka till om studievalen?

I Jakobstads gymnasium är studentskrivningarna i full gång, men tvåorna har lektioner som vanligt. Deras kursval och prestationer påverkar deras studieval.

Om pressen blir för hård är det klart föräldrarna ska fråga om allt är bra.― Aaron Mäenpää

Amanda Storrank har funderat på att söka till Svenska Handelshögskolan efter gymnasiet. Hennes föräldrar har inte blandat sig i hennes val.

– Det enda de försöker påverka är att jag ska studera vidare, men inte spelar det så stor roll för dem vad jag väljer så länge jag är intresserad, säger hon.

Unni Svenlin har inte bestämt sig ännu vad hon vill studera efter gymnasiet. Därför väljer hon kurser som hon är intresserad av. Hennes föräldrar lägger sig inte i vad hon väljer.

– De är nöjda så länge jag skaffar mig en utbildning.

Aron Mäenpää är intresserad av naturvetenskaper och väljer kurser i kemi, fysik och biologi. Han har inte bestämt sig för en utbildning efter gymnasiet ännu.

– Mina föräldrar ska nog inte bry sig om vad jag studerar. De är nog nöjda så länge jag är nöjd.

Ronja Huhtamäki är inte heller säker på vad hon vill, men statsvetenskap och psykologi lockar mest. Hennes föräldrar tipsar ibland om vad som skulle passa henne.

– Men jag får själv välja hur jag gör. De kommer med förslag och det får de göra, säger hon.

Studiemotivationen måste man hitta själv

För att få studera det man allra helst vill gäller det att göra tillräckligt bra ifrån sig i skolan.

– Nu när man går andra året kan det kännas som om man bara samlar kurser och försöker få ihop till de 75 kurser man ska ha. Det gör att man inte är intresserad av allt man läser och då kan motivationen sjunka lite, säger Amanda Storrank.

Om vitsorden börjar sjunka så kan de alltid fråga om det är något man behöver hjälp med eller har man svårigheter i livet― Ronja Huhtamäki,

Enligt Storrank kan det vara bra för föräldrar att tänka på att man kanske inte vill ha hjälp om man inte ber om den.

– Det är bara att pusha sig själv och hitta motivationen igen. Jag tror inte egentligen föräldrarna kan påverka så mycket, utan man måste bestämma sig själv.

Gäller att hitta balans mellan gnäll och stöd

Unni Svenlin berättar att hennes motivation brukar vara på topp i början av en period, men sedan dalar den. Men hon håller med Storrank om att det ända som hjälper är att motivera sig själv igen.

Är motivationen något föräldrar kan hjälpa till med?

– För mig tror jag det skulle kännas ganska mycket som gnäll. Jag tycker om att sköta mitt eget skolarbete och att motivera mig själv, men det kan vara helt olika från person till person.

Svenlin tror det behövs mer hjälp när man är yngre. I gymnasiet måste föräldern lita på deras barn.

– Det är mera ansvar och frihet i gymnasiet. Man måste själv ta det där ansvaret, inte hjälper det om föräldrarna går runt och gnäller att man måste göra läxorna. Det är upp till en själv att inse, säger hon.

De är nöjda så länge jag skaffar mig en utbildning― Unni Svenlin

Aron Mäenpää är trött på att läsa många olika ämnen, men motivationen finns ändå kvar. Han tror att föräldrar kan hjälpa till med motivationen.

– Om de ser att du börjar gå med huvudet nere, du inte orkar, du kanske skolkar från några timmar eller att de bara ser att något inte stämmer, då kan de prata med dig och stöta dig.

Ronja Huhtamäki motiveras av att bli klar med gymnasiet så hon får fokusera på det som intresserar henne.

– Föräldrarna kan ju se vitsorden. Om vitsorden börjar sjunka så kan de alltid fråga om det är något man behöver hjälp med eller har man svårigheter i livet, säger Huhtamäki.

Pressen behövs – men inte för mycket

Samtidigt kan det bli för mycket press när man ska både göra bra ifrån sig och bestämma sig för vad man vill bli när man blir stor. Pressen upplever gymnasieeleverna Yle pratade med att de sätter på sig själva.

– Nog blir det en press. När du ska söka in till skolor så du tävlar ju mot dina klasskamrater, säger Mäenpää.

Han tror inte att det nödvändigtvis är en dålig sak.

– Om pressen blir för hård är det klart föräldrarna ska fråga om allt är bra. Men annars är det väl bara för dem att hålla sig, för du håller ju upp dina betyg med pressen, säger han.

Svenlin håller med om att pressen behövs.

– Så länge det inte leder till ångest är det nog helt okej att prestera så bra man kan, säger hon.

Om man är en förälder som är orolig över att ens ungdom sätter för mycket press på sig föreslår Huhtamäki att man kan diskutera att skära ner i antalet kurser.

– Föräldrarna kan ju föreslå att man pratar med studiehandledaren också, säger hon.

Pressen börjar i högstadiet

Redan i högstadiet kan elever känna av en viss press att göra bra ifrån sig. Vitsorden kan avgöra om en elev får studera vidare med just det hen vill.

Enna Laukkanen går i nian i Oxhamns skola. Hennes mål är att bli antagen till Jakobstads gymnasium.

– På åttan hade jag jätte höga betyg då fick jag press över att hålla dem. Då tänker man att lärarna och föräldrarna blir besvikna på en om man får ett lägre vitsord i ett prov, men egentligen är det inte så, Laukanen.

Hur kan en förälder hjälpa för att lätta på pressen?

– Mina föräldrar sa att det är okej med ett lägre vitsord om man gör sitt bästa. Nu är tycker jag att lägre vitsord också är bra, säger Laukanen.

Nora Holmqvist, Alea Wallsten,  Enna Laukkanen och Robin Mäenpää på gruppbild i Oxhamns högstadieskola i Jakobstad.
Niorna Nora Holmqvist, Alea Wallsten, Enna Laukkanen och Robin Mäenpää i Oxhamns har själva valt vad de vill göra efter högstadiet. Föräldrar får ge råd, men inte bestämma. Nora Holmqvist, Alea Wallsten, Enna Laukkanen och Robin Mäenpää på gruppbild i Oxhamns högstadieskola i Jakobstad. Bild: Yle / Sarah Grönstrand Oxhamns högstadium Jakobstad,Oxhamns högstadium,Robin Mäenpää

Hennes klasskamrat Robin Mäenpää söker till Optimas bygglinje. Han känner ingen studiepress.

– Jag är nöjd med mina betyg och studiehandledaren sa att hon är förvånad om jag inte blir antagen.

Alea Wallsten söker till närvårdarlinjen på Yrkesakademin i Österbotten. Hon har börjat känna press på att höja sina betyg på slutrakan.

– Förr hade jag ingen stress alls över att höja mina betyg eller att få bra vitsord i prov för jag hade ingen motivation överhuvudtaget. Men nu på senare tid har jag tänkt att jag måste skärpa mig, men inte är det en press jag lider av, säger hon.

Nora Holmqvist söker också till Jakobstads gymnasium. Hon har känt sig lite skoltrött på sistone.

– Men jag har tagit mig igenom det.

Kan en förälder hjälpa till om man är trött på skolan?

– De kan peppa en, men man måste nog ta tag i det själv, säger Holmqvist.

Niorna är överens om att studiemotivationen är något var och en måste hitta själv.

– Man måste komma fram till att man vill höja betygen själv. Det hjälper inte att någon annan säger det åt en, säger Wallsten.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes