Hoppa till huvudinnehåll

Boken om kärleken mellan israeliska Liat och palestinske Hilmi blev förbjuden av det israeliska utbildningsministeriet: "Den bästa reklam jag kunde få!"

Den israeliska författaren Dorit Rabinyan.
Dorit Rabinyans omdiskuterade bok har utkommit i översättning till svenska. Den israeliska författaren Dorit Rabinyan. Bild: Norstedts förlag Dorit Rabinyan,Israel,Palestina

Dorit Rabinyan känner sig sliten och längtar hem till våren och värmen i Tel Aviv. I Umeå, där vi träffas i samband med litteraturfestivalen LittFest, är det -12 grader och bitande vind.

Umeå är sista anhalten på en lång turné som började i USA, landet som spelar en central roll i Dorit Rabinyans roman Alla floder flyter mot havet, som nyss utkommit på svenska i översättning av Rose-Marie Nielsen.

I romanen möter vi Liat, en ung israelisk kvinna som vistas i New York på ett Fulbright-stipendium. Av en slump lär hon känna Hilmi, en ung palestinsk konstnär som bor i staden sedan ett antal år tillbaka.

Liat och Hilmi inleder en intensiv och passionerad relation – mot alla odds, alla konventioner och allt förnuft.

Deras bakgrund och ursprung finns ständigt där, som en tatuering på deras kropp, i själen, i hjärtat, konstaterar jag när jag får en pratstund med Dorit Rabinyan.

- Det var en bra bild för hur deras härkomst ständigt gör sig påmind, även om de gör allt för att försöka se bortom det faktum att hon är israel och han palestinier.

Vy över stadsdelen Greenwich Village på Manhattan i New York.
Liat och Hilmi träffas på ett kafé i Greenwich Village på Manhattan i New York. Vy över stadsdelen Greenwich Village på Manhattan i New York. Bild: Wikimedia commons/Iris Dai New York (staden),Greenwich Village

Liat kommer från Tel Aviv och Hilmi är uppvuxen i Ramallah på Västbanken. På hemmaplan skulle det ha varit omöjligt för dem att råkas, än mindre inleda en relation. Men i New York känner de sig befriade från hemlandets blickar och bojor.

- De växte upp under samma sol bara en dryg timmes resa från varandra. Man kan säga att de var grannen man aldrig träffade. Mellan dem fanns en vägg, en gardin. På en neutral plats som New York kan de se varandra i ögonen, och genom att spegla sig i varandra kan de lära känna såväl varandra som sig själva.

Dorit Rabinyan påpekar att Liat som israel och judinna är den som hemmavid skulle vara den privilegierade, den som har övertaget och friheten att röra sig – till skillnad från palestiniern Hilmi som hör till det ockuperade och förtyckta folket.

Ett äventyr i tiden

Liat och Hilmi träffas en novemberlördag 2002 och tiden de har tillsammans är utmätt. I maj 2003 går Liats vistelsestipendium ut och hon kommer att vara tvungen att återvända till Israel.

Deras hemliga kärlek är en lek, en dröm, en tillfällighet, en parentes, eller ”ett äventyr i tiden” som Liat kallar det när hon pratar med sin syster på telefon.

- Deras kärlek är dömd att endast vara tillåten i New York under dessa sex månader. De kan helt enkelt inte föreställa sig en framtid tillsammans. Detta gör givetvis berättelsen såväl som relationen mer dramatisk och intensiv. Den förbjudna frukten känns sötare. Liat och Hilmi upplever dock att de delar ett gemensamt öde som förbinder dem, att de seglar på samma farkost.

Den israeliska författaren Dorit Rabinyan i samtal med den svenska författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink på LittFest i Umeå i mars 2018.
Dorit Rabinyan i samtal med Elisabeth Åsbrink på LittFest i Umeå i mars 2018. Den israeliska författaren Dorit Rabinyan i samtal med den svenska författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink på LittFest i Umeå i mars 2018. Bild: YLE/Marit Lindqvist Dorit Rabinyan,Elisabeth Åsbrink

Tillsammans eller var för sig?

Deras bakgrund och uppväxt inverkar på hur de förhåller sig till varandra och hur de ser på ett framtida Israel/Palestina.

Där Liat förhåller sig lätt reserverad och ser hinder är Hilmi mer öppen och lyfter fram möjligheter. Liat ser ingen annan möjlighet att lösa Israel-Palestina-konflikten än en tvåstatslöning, medan Hilmi är en varm förespråkare för enstatslösningen där israeler och palestinier skulle leva och bo tillsammans.

- Deras relation är både ett romantiskt och ett politiskt förhållningssätt. Liat ser på förhållandet mellan en kvinna och en man som två separata enheter som lever sida vid sida med en gräns emellan, medan Hilmi ser på relationen som en sammanblandad hermetisk enhet där kropp och själ utgör en odelbar helhet.

Enligt Dorit Rabinyan är Hilmis synpunkt alltför idealistisk, medan Liats uppfattning präglas av rädsla.

- Jag låter deras relation spegla konflikten Israel-Palestina för att kunna skriva om kärlek och fred. Ibland skriver jag om kärlek och avser fred och vice versa.

Handelsgata i Ramallah.
Hilmi är uppvuxen i Ramallah på Västbanken. Handelsgata i Ramallah. Bild: Yle/Jessica Stolzmann Ramallah,Palestina

- Liat är mer rationell till sin person, hon är språkvetare medan Hilmi är konstnär. De är också uppvuxna i diametralt olika miljöer och kulturer. Den judiska gemenskapen förhåller sig rätt avvaktande och avogt till främlingar och folk som kommer utifrån, medan den muslimska miljön är mer välkomnande och öppen. Liat växte upp i en judisk kultur som är mycket mer exkluderande och självcentrerad än den muslimska kultur som Hilmi kommer ifrån.

Inte omöjligt leva tillsammans, men ytterst svårt

När stipendietiden löper ut återvänder Liat till Tel Aviv och Hilmi beslutar sig också för att åka hem för att hälsa på släkt och vänner i Ramallah. Även om Liat och Hilmi inte kan träffas öga mot öga upprätthåller de kontakt per telefon.

Frågan är om det vore omöjligt för dem att träffas eller att fortsätta sin relation på hemmaplan?

- Det skulle vara ett liv med många utmaningar. Visst finns det exempel på blandäktenskap, och en del av dessa par är mycket lyckliga. En del av deras barn går i någon av de tre tvåspråkiga skolorna som finns i Israel.

Dorit Rabinyan konstaterar att dessa blandäktenskap kan vara en bild av hur framtiden skulle kunna te sig med israeler och palestinier, judar och araber som lever tillsammans i harmoni, men att det rådande politiska klimatet i området gör det omöjligt:

- I dagens Israel-Palestina är det inte lätt att välja att sova med ”fienden” eller att bygga bo med ”fienden”. Jag hoppas att den som gör det lyckas i sin föresats, men myndigheterna gör det inte lätt för dem som väljer att göra det – varken i Israel eller i Palestina.

Stranden utanför Jaffa i Tel Aviv
Liat är hemma från kuststaden Tel Aviv. Stranden utanför Jaffa i Tel Aviv Bild: Yle/ Nanette Forsström jaffa

"Förbudet blev den bästa reklam jag kunde få!"

Alla floder flyter mot havet publicerades i Israel våren 2014, och året därpå blev boken förbjuden i de israeliska skolorna av det israeliska utbildningsministeriet eftersom den ansågs vara demoraliserande och uppmuntrade till assimilering av israeler och araber.

- Den israeliska högerregeringen vill med alla medel hålla isär israeliska och palestinska ungdomar och de motarbetar alla liberala krafter som vill åstadkomma en förändring.

Dorit Rabinyan säger att det fanns många olika anledningar till att hon skrev berättelsen om Liat och Hilmi:

- Jag hade ett behov av att skriva en bok som var ett slags självporträtt av mig som israel. Det kan förefalla märkligt att jag valde att förlägga min berättelse till New York, men på avstånd kunde jag rikta mitt teleskop mot Israel och studera vad det innebär att vara israel. Utanförskapet och främlingskapet i New York samt förälskelsen i en ung palestinier gjorde det möjligt för mig att säga något om vad det innebär att vara israel idag. Att de israeliska myndigheterna förbjöd min bok tar jag som en stämpel på att jag gjort ett gott jobb!

Pärmen till Dorit Rabinyans roman "Alla floder flyter till havet".
Pärmen till Dorit Rabinyans roman "Alla floder flyter till havet". Bild: Norstedts förlag Dorit Rabinyan,Israel,Palestina (staten)

Titeln på boken anspelar på en dikt av den israeliska poeten Avot Yeshurun som lyder:

”Alla floder / flyter mot havet / men havet blir aldrig fullt. / Dit floderna har vandrat / vandrar de aldrig på nytt. / Tro mig. / Det är tidvattnets / hemlighet. / Det är längtans / hemlighet.”

Dorit Rabinyan påpekar att dikten syftar på ett stycke i Bibeln, men att Avot Yeshurun refererar till floderna som uttryck för inspiration, längtan och saknad. Och havet som en oändlig källa som aldrig kan bli fylld.

- Den här dikten hjälpte mig att förstå det palestinska psyket och inte minst min musa, den palestinska konstnären Hassan Hourani som är förebilden för Hilmi. Det var först när jag lärde känna Hassan som jag förstod hur mycket havet och längtan till havet innebär.

- Havet är inte bara en bild av det undermedvetna eller den oändliga livmodern, utan också en grundläggande sinnebild för allt det som gått förlorat för palestinierna sedan år 1948. Havet symboliserar och innefattar alla minnen av det man mistat. Det är en längtan som inte kan avfärdas.

En berättelse baserad på personliga erfarenheter

Hilmis längtan till havet är både konkret och metafysisk. Det är betecknande att vatten och hav är centrala element i hans konst, och han får ständigt köpa mer blå och grön färg.

Målningarna blir ett slags kompensation för en längtan som är så stark att den nästan gör ont.

Det gör också ont att läsa på nätet att Hassan Hourani drunknade strax utanför Jaffa i augusti 2003 under en illegal utflykt till Tel Aviv. Hassan älskade havet men kunde inte simma.

- Min bok baserar sig på verkliga händelser, men givetvis har jag format min roman till en fiktiv berättelse med hjälp av fantasi och minnen som jag använt mig av.

Vy över Jaffa från Tel Aviv.
Vy över Jaffa från Tel Aviv. Vy över Jaffa från Tel Aviv. Bild: Wikimedia commons/Andrew Shiva Israel,Tel Aviv,Jaffa

Varmt mottagande både i Israel och i Palestina

När Alla floder flyter mot havet förbjöds i de israeliska skolorna gick folk man ur huse för att köpa upp alla exemplar som fanns att få, berättar Dorit Rabinyan.

- Läsarna såg boken som en symbol för yttrandefriheten. Folk köpte boken i ren protest och som ett slags demonstration för yttrandefriheten.

Dorit Rabinyan är glad över att boken hittat läsare både bland israeler och palestinier:

- Jag är oerhört glad över alla brev jag får från Västbanken och Gaza. Först läste de som kunde boken på hebreiska, sedan läste de boken på tyska, engelska, franska … Det är fantastiskt. Inte bara för att jag fått levandegöra min avlidna vän i min bok och på det sättet föra vidare hans minne ut i världen, utan också för att människor upplever att han är så autentiskt skildrad att de kan se sig själva i honom. Jag är givetvis smickrad, och det övertygar mig också om att jag skrivit en bok som har betydelse.

Lyssna på intervjun med Dorit Rabinyan (på engelska):

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje