Hoppa till huvudinnehåll

Läsarens berättelse: Besöksförbudet hade ingen effekt på honom

En man står bakom en kvinna och viskar något i örat. Kvinnan ser oroad ut.
Läsarens ex-man förföljde och hotade henne i två års tid innan det blev en förändring. Det hade kunnat kosta henne livet och besöksförbudet var inte till någon nytta. En man står bakom en kvinna och viskar något i örat. Kvinnan ser oroad ut. sexuella trakasserier,Trakasserier,mobbning,arbetsplatsmobbning

Skadegörelse, hot och förföljelse. Trots att den utsatta gör allt rätt är hen väldigt oskyddad i praktiken. Det kan en av våra läsare vittna om, och hon är inte ensam.

Vi bad er läsare berätta om era egna erfarenheter av besöksförbud. Det här är en av dem.

För lite över tio år sedan skilde jag mig. Min högsta önskan var då att min ex-man skulle få vård, att samhället skulle rycka in då jag inte längre orkade.

I två år förföljde han mig och för min egen och mina barns skull var jag tvungen att försöka bryta all kontakt. Det var bland annat skadegörelse och hot mot mig och mina närmaste.

Vid flera tillfällen måste jag kalla på polis till min bostad. Polisen uppmanade mig att ansöka om besöksförbud, just för att de skulle ha enklare att agera.

Efter flera uppmaningar att gå till magistraten och söka ansökningspapper för besöksförbud, tog jag mig dit.

Egentligen ville jag inte och hade heller ingen ork. Men tänkte att kanske händer det något, och mina nära och kära tryckte också på.

Förvirrande upplysningar

När jag kom till magistratens "lucka" och begärde en blankett för besöksförbud, uppmanades jag vänligt men bestämt att "det är inte så där bara att komma och söka besöksförbud, polisen eller sociala myndigheterna måste förorda".

Med mina sista krafter försökte jag förklara att det var polisen som bett mig komma dit, jag hade allra helst bara sett att samhället skulle ha tagit hand om min ex-man.

Nåväl, jag fick mitt papper och kom hem och där satt jag ensam och funderade vad ska jag skriva?

Började söka lite på nätet, och döm av min förvåning, blanketten kunde printas ut direkt från nätet.

Jag fyllde i alla fall snällt i blanketten och förde in den, och min man fick efter en tid besöksförbud.

Inte ändrade det min situation så mycket, snarare förvärrades den.

Min man fortsatte som förut, polisen hämtade honom, tog honom i förvar och så kom han ut följande dag.

Så här höll det på.

Spring hos polisen

Varje gång jag anmälde ringde en polis dagen efter och jag måste åka till polisstationen och göra en officiell anmälan på det som hade hänt.

Ofta var det en ny polis varje gång. Då fick jag börja om från början med att rabbla upp namn, adress, när, var, hur...

Nämnas bör också att detta skulle ske vardagar mellan klockan 8-16, alltså då jag var på jobb. Det var svårt att begära ledigt tre till fyra gånger per vecka för att besöka polisen.

Det här resulterade i att jag lät bli att ringa polisen vid flera tillfällen, till exempel då han "bara" stod och hängde utanför min lägenhet.

Jag ringde bara när han gjorde något som skadade något, till exempel min bil, min lägenhet eller andras egendom.

Min ex-man var sjuk och allt jag önskade var att samhället skulle ha tagit hand om honom.

Men jag är fullt medveten om att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Fast just då hade jag svårt att acceptera det.

Bättre information

Till sist var det en mycket bra polis som sade till mig att jag inte skall behöva komma dit varje gång.

Att jag istället kan samla anmälningarna "på hög" och så tar vi allt på en och samma gång senare. Sådana poliser behöver vi flera av.

Jag blev också informerad när jag sökte om besöksförbud, att när det finns tillräckligt många anmälningar och kanske något som är riktigt allvarligt, så kommer det kanske upp i rätten.

Och precis så gick det. Det var fråga om liv och död, men det är en annan historia.

Så alldeles riktigt, som det står i artikeln om besöksförbud så är detta enbart ett verktyg för polisen att lättare ta personen i förvar.

Det är inget som stoppar en person att fortsättningsvis skada eller störa den andra.

I dag har jag blivit lämnad ifred, men den här perioden påverkar mig ännu idag. När jag besöker den stad som min ex-man bor i så är jag alltid på min vakt.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle