Hoppa till huvudinnehåll

Henok hittade sin biologiska pappa efter 20 år: "Som att träffa någon jag kände"

Henok Ekblad och hans biologiska pappa.
Det har varit ett intensivt år för Henok Ekblad. Han har hittat och träffat sin biologiska pappa och smälter ännu sina erfarenheter. Henok Ekblad och hans biologiska pappa. Bild: Henok Ekblad barn,föräldrar,biologiska föräldrar

Efter att Henok Ekblad, 23, fick träffa sin biologiska familj i Etiopien har han lärt sig att vara tacksam både för de saker som både de och hans adoptivföräldrar har gett honom.

Svenska Yle har tidigare skrivit om Henok Ekblad innan han åkte i väg till Etiopien för att träffa den som han trodde att skulle vara hans biologiska pappa.

När han fyllde 20 fick han veta att det kunde finnas dokument om hans uppväxt kvar i Etiopien. Tyvärr visade det sig att kontakten i födelselandet hade fått Alzheimers och inte kunde berätta mer.

Det Ekblad inte visste då är att hans biologiska pappa letade efter honom redan då, och antagligen hade letat redan en tid.

Men den saken skulle klarna. En tid senare tog en kvinna kontakt med Ekblad via Facebook. Hon påstod sig jobba för en ideell agentur och hade varit i kontakt med en man som sökte efter sina två söner.

Ekblads känslor var väldigt blandade - glädje och hopp varvades med skepsis, men allt eftersom kvinnan presenterade ny information och nya bilder blev berättelsen mer och mer trovärdig.

Henok Ekblad står vid en frusen metviksstrand i vasa. Han bär en svart jacka, en mössa och det är mulet ute.
Henok Ekblad Henok Ekblad står vid en frusen metviksstrand i vasa. Han bär en svart jacka, en mössa och det är mulet ute. Bild: Yle/ Axel Brink Vasa

Ett plan till rötterna

I januari 2018, nio månader efter att beskedet från agenturen kom satt Ekblad på ett plan till Addis Abeba.

- Jag var tvungen att investera känslomässig energi i resan. Jag var också tvungen att jobba för det och se till att jag kunde vara ledig en längre tid. Jag tänkte att det skulle vara skönt att kunna ta resan med ro, säger Ekblad.

Flygplan uppe i luften
Flygplan uppe i luften Bild: Ismo Pekkarinen / All Over Press flygtrafik,flygplan

Han ser tillbaka på sin flygresa som en tid fylld av förväntningar.

- Det var trevligt på planet. Jag berättade åt dem jag satt med varför jag åkte iväg och de lyssnade aktivt.

Det enda Ekblad egentligen visste var att hans pappa skulle vänta på flygplatsen. Ekblad hade heller aldrig besökt den afrikanska kontinenten sedan han adopterades.

- När vi landade var det en väldigt extraordinär känsla. Jag tittade omkring mig och tänkte på att det kanske var så här det såg ut. Då slog det mig att det här verkligen händer.

En lång kram

I terminalen stod Ekblads biologiska pappa och två farbröder.

- Min far kramade om mig och det var en känslosam stund. Han ville inte släppa taget om mig och jag var ganska chockad eftersom det var så många där.

Efter en stund blev det enkelt att umgås och all nervositet var som bortblåst.

Var det som att träffa en främling eller någon du kände?

- Som någon jag kände. Speciellt när jag såg hur lika våra drag var. Lite kortväxt och med ett kroppspråk som påminner om min brors, säger Ekblad.

Han ville inte släppa taget om mig

Ekblad beskriver sina känslor som att man kör en framhjulsdriven bil, men att man plötsligt hittar en knapp som gör den fyrhjulsdriven.

Närmare båda familjerna

Under några veckor vistades Ekblad i huvudstaden Addis Abeba, men också i Dire Dawa där faderns släkt bodde. Han träffade fler och fler som visade sig vara släkt med Ekblad.

Även om huvudsyftet kanske var att lära känna sin nygamla släkt fick Ekblad också svar på varför han och hans bror blev placerade på barnhem för att sedan adopteras av en familj från Korsholm.

Föräldrarna var på den tiden fattiga och hade helt enkelt inget val.

- Jag förstår ju orsaken och är glad för att vi fick växa upp i Finland.

I samband med jakten efter sin pappa tycker också Ekblad att hans relation till adoptivföräldrarna har blivit bättre.

- Jag skulle säga att jag hälsar på oftare. Jag har ju mitt liv i Finland och jag har blivit mer tacksam över vad de har gjort för mig, när man har fått se den andra sidan - hur det hade kunnat se ut. Jag har så många fler möjligheter här.

Ett brev från mamma

Ekblad talar mycket om sin pappa, sina farbröder och sina jämnåriga kusiner i Etiopien. Men han fick också veta hur det hade gått för hans biologiska mamma.

- Hon dog just efter adoptionen. Det var viktigt för mig att få veta om det var före eller efter, säger Ekblad.

Ekblads morbror hade sparat ett brev som hans mamma hade skrivit. I brevet undrar Ekblads mamma var hennes söner finns, och hon skriver att hon inte kunde sova på tre månader på grund av ovissheten.

- Att läsa brevet var det mest känslosamma som hände under resan. Hon beskrev hur hon hade det när det var som tyngst. Jag blev ändå jätteglad av att läsa brevet, det blev en bekräftelse.

ett papper
Ekblad fick hjälp med att översätta brevet från amhariska till engelska. ett papper Bild: Yle/ Axel Brink brev

En återhållsam dansentusiast

Ekblads pappa lever ännu, även om han börjar bli lite krasslig och har hunnit fylla 65.

- Han påstår sig vara en dansentusiast. Han är religiös och jobbar inom kyrkan.

Ibland berättade inte Ekblads pappa allt. Mycket fick han höra av andra.

- En gång när vi åt och drack med mina kusiner fick jag höra att jag hade en halvsyster femhundra meter bort. Det kom ofta chocker på resan.

Pappan hade letat efter Henok och hans bror länge innan de kom i kontakt.

- Min far och hans bror hade letat i flera år och hade tänkt ge upp helt och hållet. Min far hade sedan fått en kontakt till agenturen. Jag är glad över att de orkade hålla ut.

Ett nytt kapitel - ett nytt namn

Alla har vi våra kriser i livet och efter krisen är man oftast tvungen att förändras på något sätt. Det som kanske skiljer Ekblads kris från andra är att den är positiv - såväl händelserna som konsekvenserna.

- Det är ett nytt kapitel. Det finns egentligen inget som är negativt. Nu när jag har fått kontakt går det bara att jobba framåt, säger Ekblad.

Vissa förändringar är väldigt konkreta.

- Jag byter namn till David Ekblad. Jag hette det som barn i Etiopien. Det sägs så många lögner i samband med en adoption. Det är en adoptionsoperatör som har kommit på namnet Henok, jag vet inte varför.

Det namn som Henok har tilltalats enligt saknar helt enkelt historia.

- Jag vill hellre ha ett namn med någon anknytning, säger Ekblad.

En sak i taget

Under sin uppväxt i Korsholm har Henok (eller David) haft sin biologiska bror med sig som syskon. Hittills har letandet och kontakten till den biologiska familjen främst varit Henoks resa, och han hoppas att också storebror får åka till Etiopien.

- Jag har diskuterat allt med honom och jag visste inte om att han minns saker från sin barndom som han aldrig har berättat. Det fick jag veta efter resan.

Det har varit ett intensivt år för Ekblad, och han smälter fortfarande den resa som han gjorde i början av januari. Han tar ett steg i taget.

- Jag har ju nog kontakt med dem och vill gärna försöka ta med min bror dit också. Jag har inte tänkt så långt ännu, det får tiden avgöra, säger Ekblad.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle