Hoppa till huvudinnehåll

Lina och Belinda har diabetes: "Vi fixar det här tillsammans"

Två kvinnor med långt halvblont hår som står framför en vit vägg. Belinda till vänster har på sig en tröja och en svart jacka medan Lina till höger har en vit klänning i spets.
Belinda Wickholm och Lina Tuominen hittade varandra genom en gemensam kompis. Före det kände de ingen annan med diabetes. Två kvinnor med långt halvblont hår som står framför en vit vägg. Belinda till vänster har på sig en tröja och en svart jacka medan Lina till höger har en vit klänning i spets. Bild: Privat kvinnor,Lina Tuominen

Det var hemma hos en gemensam kompis som det sade klick mellan Lina Tuominen och Belinda Wickholm. Det kom fram att båda två har diabetes och sedan dess har de varit goda vänner som stödjer varandra när det känns svårt.

- Om jag säger till Belinda att jag inte orkar med min diabetes, så vet hon exakt vad jag menar. Det är det som är så skönt, säger Lina Tuominen.

Även om familj och vänner är stöttande, kan de aldrig förstå exakt hur det känns att ha sjukdomen.

- Vissa dagar känns det som om allt är åt fanders. Man vill bara kasta sprutorna i väggen och ge upp, och då är första steget att ringa till Lina för att få höra att det är lugnt, att vi fixar det här tillsammans och att det blir nog bra, säger Belinda Wickholm.

Sköterskan som gav diagnosen grät

Lina är 18 år gammal och var elva år när hon fick sin diagnos. Belinda är nu 19 år och var nio år gammal då hon fick sin.

- Jag kommer ihåg dagen jag fick diagnosen som om det var i går. Allt från färgerna på sjukhusets väggar till människorna man träffade, säger Belinda.

Det Belinda minns bäst är hur de runt omkring henne reagerade.

- Till och med sköterskan som kom med diagnosen grät, och då trodde jag det var något allvarligt. När jag sedan fick veta att det inte var dödsallvarligt så undrade jag varför alla var så ledsna.

Också Linas föräldrar reagerade starkt och blev väldigt ledsna när diagnosen kom. När de väl lärt sig hur sjukdomen egentligen ser ut och hur den kan behandlas lugnade situationen ner sig.

Törsten var det största symptomet

Innan Belinda fick sin diagnos så var hon konstant törstig och trött. Hon fick också svårt att se, spydde och hade magkramper.

Lina var också extremt törstig innan sin diagnos och när hon besökte sin kompis sommarstuga blev det problem eftersom det inte fanns rinnande vatten.

- Vattnet som fanns där måste kokas före men jag var jättetörstig och drack därför litervis med saft och läsk. När jag väl kom hem så sade mamma att jag inte ser ut att må bra och att vi skulle åka till sjukhuset.

Jag var jättetörstig och drack därför litervis med saft.― Lina Tuominen

Den som har diabetes blir törstig eftersom det finns för mycket socker i blodet.

Glukosnivån i blodet är för högt och kroppen försöker därför göra sig av med glukoset genom att skölja ut det med urinen. För att göra urin behövs såklart vatten.

Det är enkelt att snabbkolla sockermängden i urinet med hjälp av ett urinprov – och det gjorde Belinda

- Det var egentligen så vi fick veta om min diabetes. Min mamma är hälsovårdare och hade någon sorts sticka hemma. Vi provade med en sådan innan vi åkte till sjukhuset och den visade maxhalten av glukos, säger hon.

Diabetes typ 1 och typ 2 inte alls samma sak

Det finns olika typer av diabetes: Typ 1 och typ 2. De här ska absolut inte förväxlas eftersom de är väldigt olika.

Belinda berättar att Typ 1 är en autoimmun sjukdom som du vanligtvis drabbas av i ungdomsåren eller när du är barn. Den gör att kroppens immunförsvar angriper cellerna som producerar insulin.

Typ 2 fungerar på ett helt annat sätt och har med levnadsvanor att göra.

- Att folk inte vet skillnaden irriterar oss. Vi kan få kommentarer som ”du är ju inte fet, hur kan du ha fått diabetes?”, säger Belinda.

- Eller ”hur mycket socker åt du när du var liten?”, säger Lina.

- Dom tror i princip att det är vårt eget fel att vi fått diabetes, säger Belinda.

En del tror att Lina och Belindas diabetes går att bota med sund kost och lite motion, men så är det inte.

- Många tror också att det handlar om att ta två sprutor per dag, men det är en hel livsstil. Man måst tänka på allting för att få det att fungera, säger Lina

- Folk säger också att de aldrig skulle tåla lika mycket nålar som jag. Men jag tycker sprutor är det minsta problemet, säger Belinda.

Måste hela tiden ha koll på blodsockret

Diabetes typ 1 medför en livsstil där det gäller att ha stenkoll på mat och blodsockernivåer.

- Vi äter nog helt normalt men vi måste räkna allt vi äter, framför allt kolhydraterna. Vi måste ta insulin beroende på vilken tid det är på dygnet eller enligt hur mycket vi har ätit, säger Belinda.

- Diabetes är en jätteindividuell sjukdom, så det är olika för alla. Men det underlättar om man äter ungefär samma tid varje dag, men det är inte ett måste. Om du äter kolhydrater måste du alltid ta insulin efteråt, säger Lina.

En pump istället för sprutor

Lina och Belinda behöver inte använda sprutor varje dag eftersom de har en pump som kontinuerligt pumpar in rätt dos insulin.

Den är kopplad till magen genom en kanyl och själva pumpen är ungefär lika stor som en halv mobiltelefon.

- Men när du äter så måste du själv ställa in hur mycket mer insulin pumpen ska pumpa. Den ska vara påkopplad hela tiden, max en timme ska vi vara utan den, säger Belinda.

- Så vi duschar till exempel utan den, men sover med den och gör allt annat med den, säger Lina.

Pumpen gav upp på Gran Canaria

Pumpen underlättar vardagen, men både Belinda och Lina är beredda på att den kan gå sönder. För en tid sedan när Belinda var på Gran Canaria gav pumpen upp och blodsockret sköt i höjden.

- Mitt blodsocker blev så högt att mätaren inte ens kunde läsa av värdet. Då var det bara att ta fram sprutorna för att själv dosera, men det var inte det lättaste eftersom jag inte gjort det sedan 2010, berättar Belinda.

Pumpen kan också få mindre problem. Kanylen kan stocka sig eller lossa.

Jag tränar kampsport vilket skapar svåra val.― Lina Tuominen

Lina tycker det är lite jobbigt att vara fastkopplad i den hela tiden – speciellt när hon ska träna.

- Jag tränar kampsport vilket skapar svåra val: Klarar jag mig utan pumpen i en timme eller två, eller håller jag på den och riskerar att den rivs av? säger Lina.

Eftersom pumpen kan krångla så packar Lina och Belinda alltid med sig sprutor när de åker iväg någonstans längre bort. De har också alltid med sig en blodsockermätare och kolhydrater ifall de skulle få lågt blodsocker.

Insulinbrist påverkar både synen och koncentrationen

Att pumpen krånglar känner de snabbt av eftersom de inte får det insulin de behöver.

- Man ska ha ett blodsockervärde på fem. Får vi inte insulin på ett par timmar kan det åka upp till 20 eller 30 och då mår vi dåligt, säger Lina.

- Det är svårt att förklara. Man blir jättetörstig, utmattad och kan inte koncentrera sig, säger Belinda.

- Man svamlar och kan inte se ordentligt, säger Lina.

Jag kan börja prata osammanhängande, bli jättesvag och blek.― Belinda Wickholm

Men hur man reagerar och på vad, är individuellt. Lina mår dåligt när blodsockret är högt medan Belinda mår dåligt av lågt blodsocker.

- Då fungerar jag inte alls. Jag kan börja prata osammanhängande, bli jättesvag och blek. Skulle jag vara ute på springtur och det skulle hända så kan jag drömma om att orka hem på egen hand.

Då krävs det kolhydrater och efter ungefär 20 min är hon sig själv igen.

Kan inte bli poliser eller piloter

Lina och Belinda kan leva helt vanliga liv, men när det kommer till yrken finns det några banor de måste undvika.

- Vi får inte bli yrkeschaufförer, piloter eller poliser. Vi får inte ens söka in till polisyrkeshögskolan, säger Belinda.

Det finns också andra yrken som kräver en viss genomtanke ifall man har diabetes, till exempel de som kräver mycket fysisk aktivitet.

- Allt som är fysiskt måste man planera på förhand, säger Lina

- Och vi måste ställa in olika program på pumpen för det. För mig sjunker mitt blodsocker mycket vid fysisk aktivitet, säger Belinda.

- Och att vara ute på stan en hel dag utan att äta fungerar inte för oss. Vi behöver vår mat, säger Lina.

Inte helt riskfritt att dricka alkohol

Också när vännerna roar sig måste de tänka på sitt blodsocker. När de är ute och festar håller de koll på varandra eftersom alkohol kan sätta blodsockret ur balans. De går heller inte och lägger sig genast när de kommer hem.

- Jag brukar ligga vaken några timmar för att kolla att blodsockret är okej. När man är full så kanske man inte vaknar på natten av att blodsockret är för lågt, så det finns en risk att dö, säger Lina.

- Jepp. Man måste vara uppmärksam hela kvällen och natten, och mäta blodsockret mer frekvent än man annars skulle göra, säger Belinda.

Diabetes är inget att skämmas över

Belinda och Lina vill gärna berätta om sin diabetes eftersom de vill poängtera skillnaden mellan typ 1 och typ 2.

De vill undvika att personer med diagnosen får kommentarer om mat, socker och motion, eftersom det inte handlar om det.

- Speciellt om det är ett barn som precis fått sin diagnos, för en sådan kommentar kan göra barnet jätteosäkert, säger Lina.

- Vi vet om några sådana fall, och det leder ju bara till att man skäms och inte vågar tala om sjukdomen. Det kan vara livsfarligt om det händer något och ingen omkring dig har en aning om vad den ska göra. Det kan handla om liv och död, säger Belinda.

Både Belinda och Lina bär armband som meddelar om att de har diabetes eftersom det är viktigt att folk vet vad som ska göras ifall de skulle börja må väldigt dåligt.

Det här ska du göra om någon med diabetes blir riktigt dålig

  • Hittar du någon som är medvetslös ska du ringa 112 och sedan sätta honung, florsocker eller dylikt upp under läppen (men inte en sockerbit eftersom personen då kan kvävas) och sedan vänta på hjälp.
  • Försök aldrig ge personen en insulinspruta.
  • Peta heller inte på pumpen – det förvärrar bara situationen.

Scannar blodsockret med telefonen

Forskningen kring diabetes går framåt, men långsamt.

- När jag insjuknade för sju år sedan sades det att om tio år finns det ett botemedel. Och nu sägs det att om 20 år finns det ett botemedel, säger Lina.

Hjälpmedlen fortsätter ändå att utvecklas och både Lina och Belinda kan nu scanna sitt blodsocker med hjälp av telefonen. Det fungerar genom en liten kanyl som sitter fast i armen.

- Den ser ut som en liten knapp och många tror att det är ett nikotinplåster. Den kan vi hålla telefonen över och få värdet rakt in på telefonen, det underlättar jättemycket. Före jag fick den hade jag stuckit mig 24 000 gånger i fingrarna, säger Belinda.

- Jag förlorade känseln i åtta av tio fingrar, men nu börjar den komma tillbaka, säger Lina.

Hoppas på att botemedel kan tas fram

Trots att forskningen går långsamt hoppas båda två på att någon gång bli kvitt sin diabetes.

- Jag önskar absolut att jag skulle bli frisk för det är ganska vanligt att få följdsjukdomar av typ 1 diabetes, säger Lina.

- Du har ju redan fått astma, säger Belinda.

- Jo, diagnos för det fick jag ett halvår efter min diabetesdiagnos, säger Lina.

- Det finns också de med problem i njurar och ögon, och amputerade ben och fötter. Men jo, jag vill tro att man ska kunna bota diabetes under vår livstid i alla fall, säger Belinda.

- Det skulle vara så skönt! säger Lina.

Nyligen publicerat - X3M