Hoppa till huvudinnehåll

Slaget efter tolv om barnskyddskrisen i Pargas: ”Auktoritär ledarskapskultur”- ”Den värsta kris jag upplevt under 25 år som kommunalpolitiskt aktiv”

En hög med mjukisdjur
En hög med mjukisdjur Bild: Yle/Anna Savonius våld mot barn

Stora brister i ledarskapet. Tystnadskultur och bristfällig dialog. Den värsta kris jag upplevt under mina år som kommunalt aktiv.
Minerna var bistra och budskapen likaså när måndagens sändning av Yle Vegas debattprogram Slaget efter tolv behandlade barnskyddskrisen i Pargas.

-Det här är som helhet den värsta kris jag upplevt under mina 25 år som kommunalt aktiv.

-Så mycket elände på ett och samma ställe. Så många tårar.

Det säger fullmäktigeledamoten Nina Söderlund (VF), som också har mångårig kommunalpolitisk erfarenhet från Pikis och Åbo.

Cornelius Colliander, tidigare långvarig fullmäktigemedlem för De Gröna i Pargas, ser att problemen med barnskyddet i Pargas framför allt bottnar i en ledarskapskris.

-Ett inkompetent ledarskap är huvudorsaken. En ovilja att ta arbetstagarnas perspektiv och förstå dem.

Colliander påtalar också det som han kallar för en tystnadens kultur bland politiker och tjänstemän.

-Man undanhåller information. Som politiker får man ta reda på allt själv och så möts man av kompakt tystnad.

Söderlund säger sig ha förvånats av den kulturen hon stötte på redan år 2009 då staden Pargas stad bildades genom en kommunfusion.

-Det rådde redan då en tryckande tystnad kring social- och hälsovårdsnämnden.

En politisk kultur är svår att förändra, även om personer delvis byts ut, menar Söderlund.

Men det är det som Söderlund och många andra nu hoppas på - en förändring.

-Om den här krisen ska föra något positivt med sig, så hoppas jag det är att de anställda igen vågar säga något. Det vågar många inte göra i dag.

Tidigare anställd: Jag upplevde ledarskapet som auktoritärt – dialog och öppenhet saknades

Barnskyddskrisen i Pargas har eskalerat i och med att flera anställda sagt upp sig de senaste åren.
För två år sedan sade fyra anställda upp sig samtidigt i protest mot rådande arbetsförhållanden.

Eva af Heurlin lämnade sitt arbete inom barnskyddet för flera år sedan, men upplevde redan då problemen som stora.

-Det som vägde tyngst i mitt beslut var den rådande ledarskapskulturen. Jag upplevde den som auktoritär. Dialog och öppenhet saknades.

I dag jobbar af Heurlin i grannstaden St Karins. Där trivs hon bra.

-Organisationen i St Karins är modern och arbetsprocesserna fungerar.

Nina Söderlund anser att hela social- och hälsovårdssidan i Pargas stampat på stället en längre tid.

-Det måste hela tiden ske en utveckling i en kommun vad gäller social- och hälsovården.

-Personalen ska känna att de är delaktiga i en positiv utveckling och den utvecklingen har saknats.

Därför behövs det en ny person att leda själva utvecklingen, tror Söderlund.

-Jag tycker vi behöver en utvecklingschef i Pargas.

Barnavårdsföreningens ordförande Pia Sundell påpekar att barnen i dag har en stark ställning i lagstiftningen.

-Barnskyddsverksamheten är bland det mest centrala i en kommun.

-Det är tyvärr inte en unik situation som vi har att göra med i Pargas. I väldigt många kommuner fallerar barnskyddet. Jag ser det som ett resursproblem.

Eva af Heurlin påpekar att hon inte lämnade sitt jobb inom barnskyddet i Pargas på grund av resursproblem utan på grund av bristerna i ledarskapskulturen.

-Jag upplevde att vi hade bra resurser inom barnskyddet och en rimlig mängd klienter.

Att barnskyddet och barnskyddsarbetet ofta dras med en negativ stämpel är däremot något hon tycker är synd.

-Fortfarande upplevs barnskyddet som något negativt.

-Man bör komma ihåg att ett omhändertagande är den sista utvägen. Före det sker har man stött familjen på många olika sätt.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland