Hoppa till huvudinnehåll

Fredsavtalet i Nordirland fyller 20 år - vapnen har tystnat men mycket arbete återstår

Bono, sångare i U2 tillsammans med John Hume och David Trimble på scenen under en konsert för fira fredsavtalet 1998.
Unionistledaren David Trimble och nationalistledaren John Hume under en fredskonsert i Belfast år 1998. I mitten sångaren i U2, Bono. Bono, sångare i U2 tillsammans med John Hume och David Trimble på scenen under en konsert för fira fredsavtalet 1998. Bild: EPA Nordirland,Konflikten i Nordirland,Långfredagsavtalet,David Trimble,John Hume,Bono

Konflikten krävde fler än 3 600 människoliv. Flera tusentals människor skadades, satt i fängelse eller tvingades fly från sina hem. Efter utdragna förhandlingar satt ledarna för partierna i Nordirland den 10 april 1998 ner vid samma bord och skrev under ett papper som ledde till fred - och i dag utgör en sten i brexitförhandlarnas skor.

Konflikten på ön har pågått i århundraden och utgörs av ett hopkok av kulturella, nationella och religiösa motsättningar samt klassmotsättningar. På 1960-talet blossade den blodiga Nordirlandkonflikten upp igen.

Det är den här tidsperioden nordirländarna kallar The Troubles.

Nordirlands blodiga konflikt - vad handlade det om?

  • Konflikten i Nordirland sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden
  • Trots att man talar om protestanter och katoliker, handlar det i första hand inte om religiösa motsättningar utan om social diskriminering
  • Irland blev självständigt från Storbritannien år 1922, medan de sex nordirländska grevskapen stannade kvar under brittiskt styre
  • Den nordirländska provinsen styrdes av en protestantisk majoritet som diskriminerade den katolska befolkningen
  • Mot slutet av 1960-talet började en fredlig medborgarorganisation kräva lika rättigheter för alla
  • Protestanterna såg sin maktställning hotad och svarade med våld
  • Konflikten eskalerade till en väpnad konflikt där IRA slogs för ett enat Irland medan olika protestantiska paramilitära grupper slogs för att Nordirland skulle förbli brittiskt
  • Den brittiska armén skickades till Nordirland för att upprätthålla ordningen år 1969 och gjorde sig också skyldig till mycket våld
  • Under konflikten förekom militärkontroller på motorvägarna men hela gränsen mot Irland kunde aldrig kontrolleras
  • Över 3 700 personer dödades i konflikten
  • År 1998 slöts ett fredsavtal, Långfredagsavtalet, som gav Nordirland ett begränsat självstyre
  • Avtalet löste inte alla problem och det nordirländska samhället är fortfarande mycket delat
  • Konflikten anses ha tagit slut år 2007 när Nordirland fick en provinsregering där både protestanter och katoliker är representerade

Avtalet undertecknades av politikerna i Storbritannien och republiken
Irland - samt de politiska partierna i Nordirland.

Ordförande för vid tidpunkten det största unionistiska partiet UUP, David Trimble och det största irländsk-nationalistiska partiet SDLP John Hume blev något av ansikten för fredsprocessen.

Herrarna Hume och Trimble tilldelades Nobels fredspris år 1998 för deras insatser för freden.

Bland undertecknarna fanns också Gerry Adams och Martin McGuinness från Sinn Féin, som vid tidpunkten närmast utgjorde
IRA:s politiska flygel. Bara det att Adams och McGuinness satt vid samma bord som Trimble eller brittiska premiärministern skulle bara något år tidigare varit fullständigt otänkbart.

Framtiden i nordirländarnas egna händer

Själva avtalet är ett omfattande dokument men det kan sammanfattas i tre huvudpunkter:

För det första är Nordirlands ställning, som en del av en fortsatt del av Storbritannien eller ett självständigt enat Irland något som ska avgöras demokratiskt av Nordirlands befolkning och ingen annan.

För det andra, att självstyrande demokratiska institutioner i Nordirland upprättas som ska bygga på samverkan mellan de två motsatta blocken – de protestantiska unionisterna och katolska nationalisterna.

För det tredje att det självstyrande Nordirland ska upprätta ett nära samarbete med republiken Irland och inte enbart med London.

Sinn Féin-politikern och tidigare IRA-kommendören Martin MCGuinness skakar hand med Drottning Elisabeth.
En historisk handskakning då den tidigare IRA-kommendören Martin McGuinnes och Storbritanniens drottning Elisabeth möttes år 2014. Sinn Féin-politikern och tidigare IRA-kommendören Martin MCGuinness skakar hand med Drottning Elisabeth. Bild: EPA Nordirland,Martin McGuinness,Drottning Elisabeth

Poliser och fångar

Fredsavtalet innebar också att de medlemmar i olagliga grupper som satt i fängelse skulle gå fria.

Det här ledde till att personer som dömts till livstids fängelse på 1990-talet friades efter några år i fängelse.

Avtalet innebar också att polisväsendet gjordes om från grunden.

Det tidigare så gott som uteslutande protestantiska Royal Ulster Constabulary RUC bytte namn till PSNI Police Service of Northern Ireland och man inledde en stor satsning på att rekrytera nya poliser också från den katolska delen av befolkningen.

Trots kvotering vid rekryteringen är två av tre poliser i Nordirland protestanter.

Längs åren har brittiska militärer blivit en allt mer ovanlig syn på gatorna och landsvägarna i Nordirland.

Folkomröstning

Långfredagsavtalet underställdes folkomröstning i Nordirland och republiken Irland på samma dag, den 22 maj. I republiken Irland krävdes en folkomröstning eftersom Långfredagsavtalet innebar en ändring i grundlagen.

I Nordirland röstade 71 procent av väljarna för avtalet.

I republiken Irland fick ja-sidan en rungande seger. Hela 94 procent av väljarna röstade för avtalet.

Bild på en väggmålning som den lojalistiska paramilitära gruppen UDA.
De beväpnade grupperna spelar fortfarande en roll i det nordirländska samhället. Det pro-brittiska UDA meddelar om sin närvaro genom politiska väggmålningar. Bild på en väggmålning som den lojalistiska paramilitära gruppen UDA. Nordirland,väggmålningar,Belfast,Väggmålningar i Nordirland,Ulster Defence Association

Trots avtalet var sommaren 1998 inte en fredens och kärlekens sommar.

Upplopp i anknytning till de årligen förekommande marscherna förekom och TV-nyheterna i Finland visade bekanta bilder - brinnande bilar och stenkastande ungdomar.

Tre pojkar (9, 10 och 11 år gamla) dödades då en brandbomb kastades in huset där de låg och sov i Ballymoney.

Några dagar senare dödades 29 människor då en utbrytargrupp från IRA sprängde en bomb i staden Omagh.

Men fredsprocessen var i gång.

Fred och frid i framtiden

Trots att vapnen för det mesta tystnat finns konflikten fortfarande kvar. Samarbetet i provinsen har inte varit smärtfritt. Regeringskriser har avlöst varandra

Den största frågan på dagordningen för tillfället är vad brexit, ett brittiskt utträde ur EU, innebär för Nordirland.

Det finns flera som hävdar att en så kallad hård gräns mellan Nordirland och republiken Irland strider mot fredsavtalet och därmed äventyrar fredsprocessen.

Nordirland är fortfarande ett splittrat samhälle där protestanter och katoliker i viss mån lever i skilda världar och med olika berättelser om sin historia.

Ett gott exempel på segregation är skolsystemet som väldigt långt är segregerat.

På flera områden i Nordirland finns ännu i dag fysiska stängsel och murar mellan katolikers och protestanters bostadsområden.

Flera av de tongivande personerna bakom avtalet samlas i dag till en ceremoni i Belfast. Bland annat USA:S tidigare Bill Clinton deltar i ceremonin.

Sändningen från Queen's University i Belfast kan följas på nätet.

Läs också