Hoppa till huvudinnehåll

I Östersjön var isarna normala, men i övrigt var den arktiska vintern dyster - ”Klimatförändringen sätter in på allvar nu”

Isbjörnar i Kanada
Isbjörnar i Kanada Bild: EPA PHOTO/GREENPEACE havsis

Våren har kommit till Arktis och den arktiska havsisens avsmältning har kommit igång på allvar för i år. Den maximala utbredningen för havsisen i norr inträffade i år den 17 mars, då var 14,48 miljoner kvadratkilometer täckta av is: den näst minsta utbredningen sedan satellitmätningarna började 1979.

Graf över den arktiska havsisens utbredning den gångna vintern.
Den arktiska havsisens utbredning under den gångna vintern (det blåa strecket), jämfört med medeltalet. Graf över den arktiska havsisens utbredning den gångna vintern. Bild: NSDIC arktiska regionen,havsis

Bara fjolårets maximala utbredning var mindre än 2018 års maximum. Anmärkningsvärt i det här är att de fyra minsta värdena för vinterisens utbredning alla har noterats de senaste fyra åren. Och samtliga ligger nedanför långtidsmedeltalet med bred marginal.

Oroande trend

Det som oroar forskarna mer än enskilda års siffror är följaktligen den allmänna trenden, som pekar brant nedåt för den arktiska havsisens del. Det gäller både vinter- och sommarisen: den arktiska sommarisens utbredning har inte legat ovanför medeltalet sedan 2001.

- Den arktiska isen tar stryk både om vintrarna och om somrarna för tillfället. Klimatförändringen sätter in på allvar nu, säger Mark Serreze, chef för det amerikanska snö- och isforskningsinstitutet NSIDC i ett pressmeddelande.

Det som är särskilt alarmerande i det här är det faktum att det uttryckligen är den tjocka, fleråriga isen som minskar, vilket också har skett den här vintern. Med flerårig is avses alltså sådan is som överlever fler än en smältningssäsong. Det här gör istäcket som helhet tunnare och mer sårbart.

Graf som visar den arktiska havsisens utbredning under åren.
Trenden är tydlig: nedåtgående. Graf som visar den arktiska havsisens utbredning under åren. Bild: NSDIC is,arktiska regionen

Kyla här, värme där

Mars månad, då istäcket är som störst i Arktis, visade upp en blandad palett av väder- och temperaturförhållanden, med smällkyla i norra Europa och Sibirien, och varmare förhållanden i Nordamerika. Det här föregicks av ovanligt höga temperaturer i hela Arktis i december, januari och februari.

Den genomsnittliga utbredningen av havsisen för hela mars månad var 14,3 miljoner kvadratkilometer, vilket är 1,13 miljoner kvadratkilometer mindre än genomsnittet för åren 1981 till 2010. Speciellt lite is fanns det i Berings hav på andra sidan Arktis sett från oss. Också den nordligaste Atlanten och Barents hav hade mindre is än normalt.

Aningen mer is än normalt fanns det däremot i Ochotska havet norr om Japan.

Den arktiska isen tar stryk både om vintrarna och om somrarna för tillfället. Klimatförändringen sätter in på allvar nu

Östersjön trotsade trenden

Men Östersjön då? Hurdant var isläget under den gångna vintern här hos oss?

Vinterns inledning var mycket mild, och länge såg det ut som att isbrytarnas tjänster inte skulle behövas värst mycket längs våra kuster, precis som under en stor del av vintrarna hittills det här årtiondet.

Men i mitten av februari svängde det och kylan kom på bred front. Istäcket på Östersjön började växa fort. Sin maximala utbredning nådde det den femte mars, då isen täckte en areal på 174 551 kvadratkilometer (av totalt 422 000). Det här är väldigt nära en genomsnittlig isvinter i Östersjön.

Den sent anlända men desto hårdare kylan under vintern 2017-2018 kan kännas exceptionell, men faktum är att motsvarande situationer inte alls är svåra att hitta: samma läge, med en mild vinter som abrupt skiftade till iskyla i mars månad, hade vi till exempel 2005, 2006 och 2013.

Den trasiga polarvirveln

Den hårda kylan som bland annat vi här i Norden upplevde i mars var för övrigt ett resultat av en kollaps i de arktiska vindmönstren med jetströmmarna som cirklar kring Nordpolen och som i normala fall håller kylan kvar över nordpolskalotten.

I mars bröts det här mönstret ned, vilket ledde till att kylan spillde ned över Europa och delar av USA och Asien. Allt det här syntes i att det så kallade AO-indexet som återspeglar den arktiska polarvirvelns tillstånd föll som en sten.

Positivt AO-index betyder stark lågtrycksaktivitet i Arktis med milda västliga vindar bland annat över Europa, medan negativt AO-index reflekterar högtryck i Arktis och nordliga och ostliga vindar som för med sig kyla söderut.

Värmefördelningen i Arktis i mars 2018.
Temperaturfördelningen i Arktis i mars. Finland nere till höger. Värmefördelningen i Arktis i mars 2018. Bild: NSIDC arktiska regionen,temperatur

Den här sortens tidvisa utbrott av arktisk kyla kan komma att bli ett allt vanligare fenomen i framtiden när Arktis värms upp ytterligare och temperaturskillnaderna mellan polarkalotten och sydligare breddgrader minskar, vilket gör jetströmmarna och den så kallade polarvirveln mer instabila.

Omvända förhållanden

Och så funkar det ju, att då kall luft rinner söderut från Arktis, till exempel ned över oss, så rinner det varm luft in i Arktis från någon annanstans. I slutet av februari mätte man till exempel -27 grader Celsius i Tyskland. Detta samtidigt som Grönlands norra udde hade en temperatur på +4,7 grader.

Sådan var alltså den arktiska vintern i ett nötskal, men hur har det sett ut på andra sidan jorden? Hur har havsisen i Antarktis klarat södra halvklotets sommar? Kort sagt: Inte så bra. Isen var som minst nere i 2,15 miljoner kvadratkilometer, den näst minsta arealen i mätningarnas historia.

I fjol uppmättes också en nära på rekordliten maximal utbredning för den antarktiska vinterhavsisen. Om Arktis tar stryk just nu så står nog Antarktis dessvärre och vacklar också.

Läs också

Nyligen publicerat - Vetenskap