Hoppa till huvudinnehåll

En sjungande skog och ett tyst folk

I Suomussalmi kan du njuta av stillhet och skogsinstrument

I Kajanaland, cirka tre mil från Finlands östgräns, kan du stöta på ett stilla folk och en sjungande skog. För över två decennier sedan grundades nämligen två egenartade och naturnära sevärdheter i Suomussalmi.

Glöm allt vad brådska heter, vandra omkring i lugn och ro, spela på instrumenten och njut helt enkelt av tillvaron i den finländska naturen

Soiva metsä – den sjungande skogen

Soiva metsä – klingande instrument under barrträden

  • Soiva metsä består av en samling stora instrument utan motsvarighet någon annanstans i världen. Den sjungande skogen är belägen på Kaunisniemiåsen ungefär en kilometer från Suomussalmi centrum.
  • Området är ungefär en hektar stort. Genom området går en stig, och längsmed den finns cirka femton konstverksinstrument utplacerade. De största är sex meter höga.
  • Instrumenten är byggda av bland annat telefonstolpar, hamparep, aluminiumrör och stål.

Mitt på åsen Kaunisniemi finns en dödisgrop, det vill säga en rund sänka som bildats under istiden. Sänkans naturliga väggar gör att dödisgropen fungerar som en konsertsal, helt skapad av naturkrafter.

En karta över Soiva metsä på Suomussalmi kommuns webbsida (på finska)

Det första instrumentet på Soiva metsäs vandringsrutt är en kyrkklocka som dånar dovt och ståtligt. Efter den kan man sätta sig i en klingande gunga eller bekanta sig med plåtskivor som mullrar som åskan.

Instrumenten i Soiva metsä har utvecklats specifikt för den här platsen, och är helt unika. Namnen på instrumenten är lekfulla: oksetti, paalutribula, humatoteemi.

Instrumentens läten besitter en både meditativ och underhållande urkraft. Bakom åskrönet förnimmer man olika ljud – några av instrumenten spelar nämligen sig själva med hjälp av vinden, som till exempel helinäpuu och linnupers.

Suurikokoinen soitin, jossa pylväisiin kiinnitetty köysiä ja köysiin metallilevyjä, nimeltään linnupers, Soivassa Metsässä Suomussalmella.
När man drar i linnupers-instrumentets rep klingar skivorna. Det är lätt för vem som helst att åstadkomma ljud, men med ihärdig övning kan man också spela betydligt mångsidigare. Suurikokoinen soitin, jossa pylväisiin kiinnitetty köysiä ja köysiin metallilevyjä, nimeltään linnupers, Soivassa Metsässä Suomussalmella. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi

Redaktören lyckades skapa denna melodi med paalutribulan.

Pyöreistä putkista, jotka kiinnitetty pystypuihin, tehty kookas soitin, nimeltään viuhkaharmuuni, Suomussalmen Soivassa Metsässä.
Röret på instrumentet viuhkaharmuuni åstadkommer ett ihåligt ljud. Pyöreistä putkista, jotka kiinnitetty pystypuihin, tehty kookas soitin, nimeltään viuhkaharmuuni, Suomussalmen Soivassa Metsässä. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi

Kaksi peltiä joissa kädensijat roikkumassa mäntyihin kiinnitetystä poikkipuusta, nimeltään ukkospelti, Soivassa Metsässä Suomussalmella.
Ett imponerande muller från ukkospelti-instrumentet. Både väder och användning förorsakar slitage och instrumentbyggarna reparerar dem med några års mellanrum. Som tur har skogen inte utsatts för något större ofog. Kaksi peltiä joissa kädensijat roikkumassa mäntyihin kiinnitetystä poikkipuusta, nimeltään ukkospelti, Soivassa Metsässä Suomussalmella. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi

Kahden puun väliin ripustettu tynnyri, soitin nimeltä tynnyrihärkä, Soivassa Metsässä Suomussalmella.
Tynnyrihärkä är skogens enda truminstrument. Kahden puun väliin ripustettu tynnyri, soitin nimeltä tynnyrihärkä, Soivassa Metsässä Suomussalmella. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi

Soiva metsä invigdes 1996. Idén för konceptet kläcktes av Jalo Heikkinen som då var kulturchef i Suomussalmi kommun. Professor Heikki Laitinen och konstnärer ur gruppen EtnoPojat bidrog med idéer, och instrumenten planerades av reklamgrafikern Markku Penttilä.

Soiva metsä byggdes och installerades av Markku Penttilä och Heikki Syrjänen med hjälp av Pekka Westerholm och Olli Penttilä, som båda är instrumentbyggare och folkmusiker. Under öppningsveckan uppträdde också dansare Reijo Kela och professor Heikki Laitinen.

På dödisgropens botten kan man spela på det som troligen är världens största kantele – en pentele. I slutet av vandringsleden finns ytterligare ett instrument som påstås vara det största av sitt slag i hela världen, nämligen ett regnrör.

Ursprungsbefolkningen i Amerika använde sig av en liknande konstruktion för att simulera regnljud, och försökte på så sätt locka till sig regn under torra perioder.

Kaunisniemiåsen bjuder på ståtliga vyer över Hietajärvi

Den imponerande naturen allena gör Soiva metsä till ett sevärt resmål – och upplevelsen blir ännu bättre när man kombinerar motion med musicerande.

Kaunisniemiåsen är ett populärt utflyktsmål bland lokalbefolkningen: här trivs såväl barnfamiljer som joggare och hundägare. Någon trängsel är här ändå inte, trots att Egenland besökte Soiva metsä mitt under högsäsongen, på en vardag i juli.

Mäntyjä harjun laella, taustalla järvi, Suomussalmen Soivassa Metsässä.
Från stigen som går längs med krönet av Kaunisniemiåsen har man utsikt över insjölandskapet. Stigen är tillgänglig för rullstol och barnvagn. Mäntyjä harjun laella, taustalla järvi, Suomussalmen Soivassa Metsässä. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi,dödisgrop,skog

Mellan träden skymtar figurer klädda i blåa kåpor

– Ljuden från Soiva metsä, landskapet och stämningen här ger både kraft och lugn åt den som vandrar här, säger Anna-Liisa Helttunen.

– Lämna stressen bakom dig, spela på instrumenten, gå omkring och njut av den finländska naturen.

Den som har tur kan råka stöta på blåklädda figurer i Soiva metsä. Figurerna kallas för Ilmatar. De deltar i föreställningar som arrangeras här; de vandrar omkring och spelar på ett slags flöjtinstrument. Att se de blåa skepnaderna röra sig bland furorna är en imponerande, nästan lite mystisk syn.

Anna-Liisa Helttunen känner väl till den här skogen – hon är guide i Soiva metsä och har deltagit i den sjungande skogens föreställningar ända sedan starten år 1996. Föreställningarna drog en publik på 3000 personer.

Den allra första föreställningen minns hon speciellt väl.

— Jag har deltagit i åtskilliga kultur- och turismprojekt i Suomussalmi. Jag var arbetslös under en period på 1990-talet. Lite av en slump fick jag Ilmatars roll år 1996, och den upplevelsen var mycket kraftig, den gav mig styrka.

Anna-Liisa Helttunen ja Linnea Säisä pukeutuneina sinisiin kaapuihin ja toimittajat Nicke Aldén ja Hannamari Hoikkala Suomussalmen Soivassa Metsässä.
Linnea Säisä har besökt Soiva metsä ända sedan hon var liten. Nu är både hon och Anna-Liisa Helttunen i rollen som Ilmatar. Anna-Liisa är Linneas pappas moster. Bland kvinnorna i släkten Helttunen finns det flera Ilmatar. Anna-Liisa Helttunen ja Linnea Säisä pukeutuneina sinisiin kaapuihin ja toimittajat Nicke Aldén ja Hannamari Hoikkala Suomussalmen Soivassa Metsässä. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi

Helttunen rekommenderar starkt att både besöka Soiva metsä och att delta i olika sorters föreställningar –  till exempel olika kulturevenemang på ens egen hemort.

– Vi är ju helt vanliga människor, och vi svävar omkring här och spelar på instrumenten på våra egna sätt. Kultur ger dig kraft.

Metsässä sinisiin kaapuihin pukeutuneita naisia, soittavat sinisiä huiluja, keskellä ison kirkonkellon äärellä vihreäkaapuinen nainen naamio kasvoilla. Soivan Metsän Ilmattaria.
Tack till skogsféerna och klockspelarna: Elina Falck, Anna-Liisa Helttunen, Eila Helttunen, Hilkka Matero, Nelli Pyykkönen, Helena Seppänen, Johanna Säisä, Lilja Säisä och Linnea Säisä. Metsässä sinisiin kaapuihin pukeutuneita naisia, soittavat sinisiä huiluja, keskellä ison kirkonkellon äärellä vihreäkaapuinen nainen naamio kasvoilla. Soivan Metsän Ilmattaria. Bild: Yle / Jouko Salokorpi Suomussalmi,flöjt
Soiva metsä är ett färggrant ställe som lugnar dig. Här kan du gå mellan flera dödisgropar, undersöka instrumenten, beundra moskogen, spela och lyssna på instrumentens vackra läten.― Publiktips till Egenland
Det är märkligt – det har inte regnat en enda gång under de cirka tjugo år som vi uppträtt här. Månntro finns här något slags mikroklimat, men regnen når oftast inte hit.― Anna-Liisa Helttunen
När jag började med caféverksamheten här frågade jag Reijo Kela vad han önskar att jag svarar när folk frågar vad det här riktigt ska betyda. Han svarade kort att inga förklaringar behövs – alla får uppleva och se det här som de själva vill.― Ritva Huttunen

Det stilla folket

Det stilla folket står tyst bredvid riksväg 5

  • Det stilla folket består av uppskattningsvis 900 figurer byggda av höstörar, med huvuden gjorda av torv, ca 30 km norr om Suomussalmi centrum intill riksväg 5.
  • Dansaren Reijo Kela är upphovsman till det här miljökonstverket som han använde för första gången i samband med en dansföreställning 1988.
  • Figurernas kläder byts ut som talkoarbete ett par gånger varje år. Besökare får också fritt byta kläder på figurerna.

Hiljainen kansa -teoksen esittelykyltti, teoksen nimi eri kielillä.
Hiljainen kansa -teoksen esittelykyltti, teoksen nimi eri kielillä. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi,miljökonst,environmental artwork,Reijo Kela
De mest gripande ögonblicken: när någon står och spelar säckpipa och gör honnör vid åkerkanten. Eller när franska ungdomar sjunger Marseljäsen. Eller när någon går ut på fältet med sin violin och börjar spela. Eller när en annan läser upp en dikt som hen själv skrivit åt det tysta folket. Eller ett litet barns reaktion efter att ha varit ute på fältet... De där små stunderna minns man.

I internationell press har Det stilla folket använts som exempel på den finländska kulturens egendomliga sida, som ibland kallas "Finnish weird". År 2017 var det flera brittiska tidningar som skrev att åkern ser ut som en invasion av zombier.

Helt intill Det stilla folket finns Ritva Huttunens café Niittykahvila. Under årens lopp har Huttunen bevittnat besökarnas olika reaktioner – förundran, glädje och mycket mer. Hon har ändå märkt att många besöker Det stilla folket för att få en motvikt till en vardag full av brådska och stress.

– Jag tror det är tystnaden. Den behövs verkligen idag: folk längtar efter att få vara tysta och ifred.

Niittykahvilassa istuvia ihmisiä (ei tunnistettavissaI, taustalla Hiljainen kansa -teoksen hahmoja.
Niittykahvilassa istuvia ihmisiä (ei tunnistettavissaI, taustalla Hiljainen kansa -teoksen hahmoja. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi
Luonnonkukkia lasipurkissa Niittykahvilan pöydällä Suomussalmella.
Luonnonkukkia lasipurkissa Niittykahvilan pöydällä Suomussalmella. Bild: Yle / Harri Anttila Blomsterbukett,Vilda blommor,Suomussalmi
Ohukaisia paistumassa vierekkaisillä paistinpannuilla Niittykahvilassa Hiljaisen kansan yhteydessä.
Ohukaisia paistumassa vierekkaisillä paistinpannuilla Niittykahvilassa Hiljaisen kansan yhteydessä. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi,Crêpes,stekpannor
Vanha riukuaita, pitkäksi kasvanutta heinää.
Vanha riukuaita, pitkäksi kasvanutta heinää. Bild: Yle / Harri Anttila Stängsel,Gärdesgård,Äng,Suomussalmi
Hiljainen kansa -teoksen yhteydessä toimivan Niittykahvilan pitäjä Ritva Huttunen heinäseiväshahmojen keskellä.
Om somrarna är det här ett fönster ut mot världen, säger Ritva Huttunen. Hit kommer människor från många olika länder, så jag får öva mig på mina språkkunskaper, och jag lär mig alltid något nytt. Hiljainen kansa -teoksen yhteydessä toimivan Niittykahvilan pitäjä Ritva Huttunen heinäseiväshahmojen keskellä. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi

I begynnelsen fick dansaren en idé

Det stilla folket föddes en natt då dansaren Reijo Kela plötsligt fick en idé. Han hade planerat en storslagen dansföreställning som behövde en hel del deltagare – närmare bestämt 973 stycken.

Det här är år 1988, och Kelas ursprungliga plan var att deltagarna kunde vara arbetslösa Suomussalmibor. Men det skulle ha kostat 30 miljoner mark, och gick därför inte att genomföra. Under nattens mörka timmar föddes idén om skepnader med huvuden av hö.

Det här representerar säkert något av det mer mystiska slaget, som varken jag eller någon annan vet något om. Och man behöver inte veta något om det heller.― Reijo Kela

– Här finns ju de här olika plaggen – kläderna bär med sig sina bärares historia, som är ständigt närvarande, har Kela sagt i en intervju för Yle.

Det stilla folket betecknas som ett miljökonstverk. Utöver det har Reijo Kela inte velat fundera på konstverkets betydelse. Det finns inte heller några specifika regler på hur man ska förhålla sig till Det stilla folket.

Det är helt önskvärt att ta en selfie tillsammans med de här torvhövdade skepnaderna. Alla besökare är välkomna, förutsatt att man behandlar gestalterna varsamt.

– Vem som helst får medverka i det här konstverket – man får röra gestalterna och byta deras kläder, förklarar Ritva Huttunen.

– Men om du för plagg härifrån ska du ersätta dem med nya. De enda reglerna är att ingen figur får lämnas naken, skuldrorna måste vara täckta, inga bara ytor, inga "napapaitan".

Hiljainen kansa -teoksen heinäseiväshahmo, jolla t-paita, jossa teksti "Tää on niin tätä".
Det stilla folket har också ett stilla sinne för humor. Hiljainen kansa -teoksen heinäseiväshahmo, jolla t-paita, jossa teksti "Tää on niin tätä". Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi,miljökonst,environmental artwork,Åker
Hiljainen kansa -teoksen heinäseiväshahmo, jolla musta t-paita, jossa italiankielinen teksti La terra trema, il cuore no.
Besökarna byter ibland kläder med Det stilla folket. En besökare från Italien har lämnat sin t-skjorta på en av figurerna. Hiljainen kansa -teoksen heinäseiväshahmo, jolla musta t-paita, jossa italiankielinen teksti La terra trema, il cuore no. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi,miljökonst,environmental artwork,Åker
Hiljaisen kansan heinäpäinen hahmo päällään rakennustyöntekijän takki ja keltainen kypärä.
Många yrkesgrupper är representerade ute på fältet. Hiljaisen kansan heinäpäinen hahmo päällään rakennustyöntekijän takki ja keltainen kypärä. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi,miljökonst
Hiljainen kansa -teoksen heinäseiväshahmoja, joilla päällään sinivalkoisia hahmoja.
Under sommaren 2017 kunde man se flera klädesplagg med Finland 100-temat bland Det stilla folket. Hiljainen kansa -teoksen heinäseiväshahmoja, joilla päällään sinivalkoisia hahmoja. Bild: Yle / Hannamari Hoikkala Suomussalmi,miljökonst,Finland 100
Nainen violetti hellehattu päässä (kasvot eivät näy) ja punainen pitkä kukkamekko päällä avaamassa violetinväristä pusakkaa Hiljaisen kansan heinäpäisen hahmon päällä.
Ett hatthuvud och ett höhuvud byter mundering. Nainen violetti hellehattu päässä (kasvot eivät näy) ja punainen pitkä kukkamekko päällä avaamassa violetinväristä pusakkaa Hiljaisen kansan heinäpäisen hahmon päällä. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi,miljökonst

Ursprungligen fanns det närapå ettusen figurer utplacerade på åkern. Under årens lopp har mängden varierat, och idag finns det knappast någon som vet exakt hur många skepnader Det stilla folket består av.

Ett gäng med frivilliga Suomussalmibor byter kläder och huvuden på Det stilla folkets gestalter varje sommar och vinter.

När solen vaknar på morgonnatten och dimman smyger fram tyst över åkern...

Under högsäsongen i juli – och framförallt under en så solig dag som när Egenland besöker Det stilla folket – är det livligt här på fältet invid riksväg 5. Bildörrar slamrar, och från caféet hörs ett fräsande från plättar som gräddas i stekpannorna.

Men när solen gått ner ändrar platsen karaktär. Vill man uppleva det här miljökonstverket i fred, rekommenderar Huttunen morgonnatten:

– Det lönar sig att komma före klockan fyra, den allra tystaste tiden är mellan tio och fyra. När solen vaknar på morgonnatten och dimman smyger fram tyst över åkern... Då är stämningen här magisk.

Heinäseipäistä ja turpeesta tehtyjä Hiljainen kansa -teoksen hahmoja pellolla Suomussalmella, taustalla valtatie 5 ja Niittykahvila.
Ritva Huttunen: En av mina favoritplatser här är den bortre delen av fältet. Ljudet från vägen når inte fram dit, och få besökare går ända dit bort. När det blir tyst om kvällarna är stämningen där helt speciell. Heinäseipäistä ja turpeesta tehtyjä Hiljainen kansa -teoksen hahmoja pellolla Suomussalmella, taustalla valtatie 5 ja Niittykahvila. Bild: Yle / Harri Anttila Suomussalmi,miljökonst,environmental artwork,Åker

Undrar vad Det stilla folket gör då ingen annan är på plats?

– Det kan gott hända att de skrattar åt oss och allt vi sysslar med här, gissar Huttunen.

– Kanske de pratar om dagens besökare. Och så finns ju höladan här bredvid – man vet aldrig vad som händer!

Violetti ohdake, jossa ampiaisia, taustalla pellolla epätarkkana Hiljaisen kansan hahmoja.
Violetti ohdake, jossa ampiaisia, taustalla pellolla epätarkkana Hiljaisen kansan hahmoja. Bild: Yle / Hannamari Hoikkala Suomussalmi,Tistelsläktet

Översättning: John Stark

Finlands karta som visar Suomussalmis position.
Genom att klicka på kartan kommer du till en Google Maps-karta, där du kan se alla Egenland-resmål. Finlands karta som visar Suomussalmis position. kartor,egenland_karta

Egenland – en kulturreseguide till Finland

  • Ni, publiken, har tipsat oss om udda platser, spännande personer och roliga evenemang som skulle förtjäna mer uppmärksamhet.
  • Hittills har vi fått in drygt 1200 tips av er, och vi väljer ut de mest intressanta av dem.
  • Första säsongen av det tvåspråkiga tv-programmet på tio avsnitt finns på Yle Arenan.
  • Artiklar om alla destinationer i denna kulturreseguide finns på Svenska Yles webbsida.
  • Skulle du vilja tipsa om ett resmål för nästa säsong? Vi tar hela tiden emot tips, gå in på tipsformuläret här.
Kommentarer