Hoppa till huvudinnehåll

Författaren Sirpa Kähkönen väckte Hugo Enbom till liv - hans öde i fånglägret i Dragsvik var okänt för sondottern

Författaren Sirpa Kähkönen har skrivit en bok om Hugo Enbom som var fängslad i Dragsvik 1918. Enboms barnbarn Eija Mäkinen har hjälpt Kähkönen med boken.
Författaren Sirpa Kähkönen har skrivit om Eija Mäkinens farfar. Det blev boken Hugo 1918. Författaren Sirpa Kähkönen har skrivit en bok om Hugo Enbom som var fängslad i Dragsvik 1918. Enboms barnbarn Eija Mäkinen har hjälpt Kähkönen med boken. Bild: Marica Hildén / Yle Ekenäs,Västnyland,Raseborg,sirpa kähkönen eija mäkinen

Kära Jenny, skriver Hugo Enbom till sin hustru den 21 juni 1918 från fånglägret i Dragsvik i Ekenäs. "Jenny snälla nu gäller det mitt liv". Sondottern Eija Mäkinen läser raderna många, många år senare och brister i gråt.

Filaren Hugo Enboms liv från röda gardet i Tammerfors till fånglägret i Dragsvik i Ekenäs år 1918 var så gott som okänt för hans släktingar.

Ända till den dag hans sondotter Eija Mäkinen hittade Hugos brev till hustrun Jenny i sin mammas bokhylla.

Ett brev från Hugo Enbom till sin fru Jenny då han var i fånglägret i Dragsvik i Ekenäs.
Rakas Jenny, börjar breven från Hugo Enbom till hustrun Jenny. Breven är skrivna i juni 1918 och finns bevarade ända till i dag. Ett brev från Hugo Enbom till sin fru Jenny då han var i fånglägret i Dragsvik i Ekenäs. Bild: Marica Hildén / Yle Raseborg,Västnyland,Ekenäs,fångläger hugo enbom

Jenny Enbom hade sparat en bunt brev som maken hade skickat både från fånglägren i Brahestad och i Dragsvik.

- Jag läste dem och blev alldeles förskräckt och grät. Jag satte dem tillbaka i bokhyllan eftersom jag var så upprörd, säger Eija Mäkinen.

Eija Mäkinen, sondotter till Hugo Enbom som var fånge i Dragsvik under inbördeskriget 1918.
Hugo Enboms sondotter Eija Mäkinen. Eija Mäkinen, sondotter till Hugo Enbom som var fånge i Dragsvik under inbördeskriget 1918. Bild: Marica Hildén / Yle Raseborg,Västnyland,Ekenäs,eija mäkinen

Breven följde med i Eija Mäkinens minne genom livet, men hon läste dem inte på nytt eftersom hon upplevde att innehållet var så tungt att ta till sig.

Var är breven?

Så dog Mäkinens mamma och då kom hon att tänka på breven igen.

- Jag minns inte hur jag hittade dem, men de var inte i bokhyllan. Breven kom fram till sist och då kände jag en stor lättnad.

Breven var det enda arvet som Hugo Enbom lämnade efter sig till sonen Veikko Enbom, Eija Mäkinens pappa.

Mäkinen deponerade breven i Folkets Arkiv.

- Jag minns inte längre hur det gick till, men det var antagligen min brorsdotter som är forskare som kom på den idén.

Författare hittar breven

Det i sin tur ledde till att den fyrfaldigt Finlandianominerade författaren Sirpa Kähkönen tog kontakt med Eija Mäkinen.

Kähkönen hittade breven i Folkets Arkiv och de blev sedan grunden till boken Hugo 1918.

Författaren Sirpa Kähkönen som skrivit boken Hugo 1918. Handlar om Hugo Enbom under inbördeskriget.
Författaren Sirpa Kähkönen. Författaren Sirpa Kähkönen som skrivit boken Hugo 1918. Handlar om Hugo Enbom under inbördeskriget. Bild: Marica Hildén / Yle Västnyland,Raseborg,Ekenäs,sirpa kähkönen

Eija Mäkinen visste nästan inget om sin farfar innan boken skrevs.

- Boken har öppnat upp hans öde. Jag har läst hans brev, men historien vaknar till liv tack vare att boken ger människan kött på benen.

Hugo Enboms släkt har alltid vetat att Hugo stod på de rödas sida i inbördeskriget.

- Det är inget som vi hållit hemligt.

"Pappa skulle ha tyckt om boken"

Eija Mäkinens pappa Veikko var tre år då hans pappa, Hugo, dog. Veikkos mamma dog då han var 17.

- Min pappa var så ung att han inte hade den beredskap som behövs för att ta emot de här gamla historierna. Han hade inte så mycket att berätta helt enkelt.

Nu vet släkten mera om Hugo Enboms öde i fånglägren. Mäkinen tror att hennes pappa Veikko skulle ha tyckt om boken som handlar om hans pappa.

- Han skulle säkert ha blivit rörd för han var en så känslig person.

Ett telefonsamtal medan håret klipps

Eija Mäkinen berättar att hon var hos sin frisör då Sirpa Kähkönen ringde henne angående breven.

- Jag visste vem hon är eftersom jag har en av hennes böcker. På det sättet började samarbetet och det har varit bra.

Förening tog kontakt med Kähkönen

Hela historien börjar då Skötselföreningen för röda fångars minnesmärke i Ekenäs för några år sedan bad Sirpa Kähkönen att skriva en bok om inbördeskriget.

Föreningen gav Kähkönen fria händer vad gäller innehållet och nu finns boken Hugo 1918 på både svenska och finska inom samma pärmar.

Svår och tung process att skriva

Sirpa Kähkönen konstaterar att det är svårt och tungt att skriva om inbördeskriget, men hon ser det som sin plikt.

- Det är tungt eftersom människoödena är så tragiska. Jag har skrivit om min släkt, som också är svårt sårad av inbördeskriget, men om jag kan forska och skriva om det så är det min plikt att skriva om inbördeskriget.

Författaren Sirpa Kähkönen har skrivit en bok om Hugo Enbom som var fängslad i Dragsvik 1918. Enboms barnbarn Eija Mäkinen har hjälpt Kähkönen med boken.
Sirpa Kähkönen och Eija Mäkinen presenterade boken Hugo 1918 i Ekenäs den 16 april. Författaren Sirpa Kähkönen har skrivit en bok om Hugo Enbom som var fängslad i Dragsvik 1918. Enboms barnbarn Eija Mäkinen har hjälpt Kähkönen med boken. Bild: Marica Hildén / Yle Ekenäs,Raseborg,Västnyland,sirpa kähkönen eija mäkinen

Sirpa Kähkönens har skrivit mycket om följderna för till exempel hennes morfar efter inbördeskriget.

I faktaboken Vihan ja rakkauden liekit - Kohtalona 1930-luvun Suomi berättar hon hur morfadern under 1920- och 30-talet efter hemkomsten från Sovjet låstes in som samhällsfarlig kommunist i Ekenäs tvångsarbetsläger, i dag Dragsviks garnison.

Kähkönen säger att det är lätt att sätta sina egna privata känslor åt sidan eftersom hon har skrivit så mycket om sin egen släkt.

- Det är viktigt att inte blanda in sitt eget hat i en historia som handlar om andra människor. Jag har försökt bearbeta mitt eget hat så att mitt skrivande inte ska försvåras.

"Nu har jag något intressant i mina händer"

Arbetet med boken Hugo 1918 började med ett besök i Folkets Arkiv i Helsingfors. Där hittade Sirpa Kähkönen en bunt med brev som Hugo Enbom hade skrivit.

- Då förstod jag att nu har jag något intressant i mina händer. Det fanns så många gåtor och mänskliga relationer i texterna.

Brev från Hugo Enbom till släktingar under inbördeskriget 1918.
Gunilla Hemming har skrivit den svenska texten i boken Hugo 1918. Hugo Enbom skrev en finska som visar att han inte gick så många år i skolan. Sirpa Kähkönen kallar det arbetarfinska. Hemming har översatt den finska texten så att den motsvarar sättet man skrev på svenska. Brev från Hugo Enbom till släktingar under inbördeskriget 1918. Bild: Marica Hildén / Yle Ekenäs,Raseborg,Västnyland,brev från inbördeskriget

Sirpa Kähkönen började sedan leta i Riksarkivets digitala arkiv och hittade en annons som publicerades i Aamulehti i Tammerfors den 23 januari 1918.

I annonsen efterlyser Hugo Enbom under rubriken "Förlorat" en slät ring med namnet Jenny och datumet 24.7.1915.

Där fann Kähkönen inledningen till sin bok.

I bokens början kan man se annonsen och samtidigt får läsaren tidigt veta att Hugo Enbom dör åtta månader efter att annonsen publicerats.

Jenny hade blivit änka med en treårig son, Veikko.

Kriget drabbar familjen Enbom

Inbördeskriget bröt ut den 27 januari 1918 och i boken går Kähkönen in på bara skinnet på filaren Hugo Enbom så gott det går.

Röda och vita i inbördeskriget

  • Inbördeskriget bröt ut den 27 januari 1918.
  • I kriget dog över en procent av Finlands dåvarande befolkning. I kriget dog omkring 36 000 finländare, av dem 27 000 röda.
  • De som stred i inbördeskriget var de röda och de vita. De röda utgjordes främst av socialdemokrater och personer med arbetarbakgrund, de vita av de konservativa och borgerliga, samt den finländska senaten.
  • Det finska inbördeskriget 1918 utkämpades mot bakgrunden av ryska tsarrikets sammanbrott, den ryska revolutionen och första världskriget.
  • I april fick de vita hjälp av 12 000 man från Tyskland. Och den 16 maj 1918 red den vita armen som segrare till Helsingfors.

Kähkönen skriver att kriget drabbade den Enbomska familjen och släkten med förfärande kraft.

Jag tycker att det är viktigt att ur en mikrohistorisk synvinkel se på vad fångarna åt, vad de fick göra och inte fick göra― Författaren Sirpa Kähkönen

Hugo Enbom hade anspråkslösa uppgifter i röda gardet i Tammerfors där hans bror Emil Enne hade en stark position. Brodern heter Enne eftersom en del av släkten hade bytt namn från Enbom till Enne år 1908.

Enligt boken var de ideologiska frågorna sekundära, det viktiga var att behålla livhanken under de kärva tider som rådde.

Både Emil Enne och Hugo Enbom fick betala med sina liv för att de var engagerade i gardet.

Första lägret fanns i Brahestad

Båda bröderna fängslades den 3 april 1918 och fördes ett par dagar senare till lägret i Brahestad. Där fanns även en annan bror, Arvid Enne.

minnesmärke
Minnesmärket vid massgraven i Ekenäs. minnesmärke Bild: Yle/Monica Slotte Ekenäs fångläger,Dragsvik, Raseborg,1918,Sture Lindholm,historiker (forskare),massgravar,garnisonen i dragsvik

Hugo Enbom skrev tre brev till hustrun Jenny från lägret i Brahestad och de breven är bevarade ända till i dag.

I breven försökte han förklara hur hustrun skulle gå till väga för att skaffa fram skriftliga garantier från betrodda personer så att han skulle friges ur lägret.

Arvid Enne lyckades ta sig ut, men inte de andra bröderna.

Detaljerad beskrivning av livet i Dragsvik

Hugo och Emil transporterades i maj till lägret i Dragsvik, som kallas för koncentrationsläger. Det var 10 000 fångar som forslades till Dragsvik, under sommaren dog 3 000 av fångarna.

Det är nu som boken kommer med ett nytt sätt att se på följderna av inbördeskriget, enligt Sirpa Kähkönen.

På bilden tavlor med namn som finns vid monumentet vid massgraven efter fånglägren i Dragsvik.
På tavlorna vid massgravens monument finns namn på fångar som dog i fånglägret i Dragsvik. På bilden tavlor med namn som finns vid monumentet vid massgraven efter fånglägren i Dragsvik. Bild: Yle/Anna Björkqvist minnesmärken,finska inbördeskriget,fånglägren 1918

Hon går detaljerat in på hur livet är för en enskild människa i lägret i Dragsvik.

- Jag tycker att det är viktigt att ur en mikrohistorisk synvinkel se på vad fångarna åt, vad de fick göra och inte fick göra, hur de skickade brev ... det är vardagshistoria.

Hugo orkar knappt stiga upp

Tonen i breven från Dragsvik är en annan. Hugo Enbom ber i juni att hustrun genast sänder mat och skriver att han är sjuk.

I ett annat brev från juni berättar han att det råder matbrist och att han knappt orkar stiga upp. På morgonen hade fångarna fått sill att äta.

"Jenny snälla nu gäller det mitt liv", skriver Hugo och ber att hon ska sända mat.

En stor del av den mat som skickades till Hugo försvann i lägerkansliet och dessutom stal fångar mat av varandra.

Fångarna fick inte heller tillräckligt med vatten att dricka.

Recurrensfeber grasserade i lägret

Sirpa Kähkönen anser också att recurrensfebern som grasserade i fånglägret i Dragsvik är en nyhet.

Nästan alla fångar i Dragsvik insjuknade i recurrensfeber. Den spreds till sjukhuspersonalen och till civilbefolkningen.

I boken sägs det att recurrensfeber är en epidemisk sjukdom som förorsakas av en borreliabesläktad spiroket som endast sprids genom bett av klädlus.

Bakterien kommer in i blodomloppet via bettsåret. Dödsorsaken kan bero på hjärtmuskelinflammation, dysfunktion i de inre organen och så vidare.

Det fanns ett botemedel, men det fanns inte tillräckligt av det. I Dragsvik slarvade man dessutom med lusbekämpningen.

Var är Hugo egentligen?

I augusti transporterades Emil Enne tillsammans med andra fångar till Sveaborg medan brodern Hugo Enbom blev kvar på sjukhuset i Dragsvik.

Sirpa Kähkönens kapitel efter de här historierna heter Mysteriet.

För nu hände något som är konstigt: Hugo Enbom borde vara i Dragsvik, men hans syster Julia skickade ett kort till Jenny att hennes man är i Helsingfors och är mycket sjuk.

Systern Julia ber henne att resa till Helsingfors så fort som möjligt.

Hugo dör i Helsingfors

Sirpa Kähkönen lyckades ta reda på att Hugo Enbom nämns i Helsingfors stadsarkiv över döda 1918. Datumet för hans död är 29 september 1918.

Samma person finns också i annalerna för inremedicinska avdelningen vid Maria sjukhus för 1918.

Kähkönen: Rymlingen måste ha haft hjälp

Eija Mäkinen berättar att det inom familjen heter att Hugo Enbom kommit ut ur fängelset i Dragsvik på en likkärra.

Sirpa Kähkönens slutsats är att Hugo Enbom rymde, men att han måste ha haft hjälp med tanke på hur sjuk han var.

- Det finns alltid saker man inte kan bevisa, men han måste ha rymt eftersom hans namn inte finns i förteckningar över fångar som släpptes fria, säger Kähkönen.

Tvåspråkig bok

Sirpa Kähkönen säger att hon är väldigt nöjd med boken och att den är skriven på två språk.

Gunilla Hemming har översatt texten till svenska.

- Jag är en varm förkämpe för det svenska språket, säger Kähkönen.

- Nu har också nordbor en möjlighet att läsa boken, vilket ger mig flera läsare.

Minnesevenemang i Ekenäs

  • Skötselföreningen för röda fångars minnesmärke i Ekenäs ordnar tillsammans med samarbetspartner ett evenemang till minne av att det gått 100 år sedan inbördeskriget i Finland.
  • Evenemanget hålls den 9 juni vid de röda fångarnas minnesmärke i Ekenäs.
  • Det bjuds bland annat på minnestal av ärkebiskop Kari Mäkinen och körmusik.
  • Dagen fortsätter med ett seminarium på Nylands brigad. Riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta öppnar seminariet där författarna Sirpa Kähkönen och Sture Lindholm deltar. Kaptenlöjtnant Timo Laurila och rättsodontolog Helena Ranta är också med på seminariet.
  • Minnesevenemanget är öppet för alla. Man ska anmäla sig till seminariet före den 31 maj.

Läs också

Västnyland

Bekanta dig med hur vi jobbar med Ansvarsfull journalistik

Nyligen publicerat - Västnyland