Hoppa till huvudinnehåll

"Vi har skolvägrare i lågstadiet" – socialarbetare i Karleby åker hem till familjer för att ta barnen till skolan

Elever i Vårberga jobbar med pekdatorer
Elever i Vårberga jobbar med pekdatorer Bild: YLE/Mathias Gustafssson pekdatorer

Nya utmaningar möter barnskyddet i Karleby. Just nu ser socialarbetarna barn som skolvägrar och tonårsflickor som går med på nästan vad som helst.

Enligt servicechef Minna Lönnbäck på barnskyddet inom Soite håller storstadsproblemen på att komma ikapp också Österbotten.

- Jag tror vi börjar få de typiska problem man har i städer. Man saknar nätverk, far- och morföräldrar som ställer upp och hjälper när det behövs. Föräldrar och familjer är ganska ensamma.

Socialarbetare skjutsar till skolan

Enligt Lönnbäck behöver alla barn flera vuxna som uppfostrar, stöder och hjälper. Och föräldrarna behöver någon som avlastar dem och ger råd i svåra lägen.

Minna Lönnbäck.
Minna Lönnbäck. Minna Lönnbäck. Bild: YLE/Ida-Maria Björkqvist Karleby,lönnbäck

- Vi har ganska många skolvägrare. Och det går ner i åldrarna. Vi har lågstadiebarn som föräldrarna inte får till skolan om morgnarna, säger Lönnbäck.

För socialarbetarna gäller det då att tillsammans med skola och föräldrar söka en lösning. Man kan också engagera barnpsykiatrin eller familjerådgivningen för att kartlägga problemen.

Men det handlar också om att socialarbetarna rent konkret åker hem till familjen på morgonen.

- Ofta är första insatsen att vi åker till familjen på morgonen. Vi kanske till och med skjutsar barnet till skolan och ser till att det är där. Det kan behövas för en vecka, två veckor eller en månad.

Tidigare fanns kanske en mormor som kunde se till att barnen kom sig i väg om morgnarna. Nu saknas ofta den biten, enligt Lönnbäck. Samtidigt är det svårt för en del föräldrar att säga ifrån och vara den vuxna.

- Kanske vi skulle behöva ha föräldraskolor. För att lära oss mer om vad som hör till en viss ålder, vad man kan förvänta sig. Om ansvar, rättigheter och om att våga sätta gränser.

Lönnbäck kan inte säga exakt hur många av barnskyddsfallen som handlar om skolvägrare, men de fallen verkar bli allt fler.

Arbetsgivaren ska kompromissa?

Samtidigt säger Lönnbäck att vi lever i ett hårt samhälle. Hon hoppas till exempel på förståelse från arbetsgivare.

- Vi lever i ett samhälle där arbetslivet kräver jättemycket, och föräldrarna känner ofta att de inte kan vara borta från arbetet.

Men blir det problem till exempel om morgnarna hoppas Lönnbäck föräldrarna kunde prata med sina arbetsgivare.

- Och berätta att min familj och mitt barn behöver mig mellan halv 8 och 8. Kan vi skräddarsy något så jag kommer lite senare? Det är också en signal till barnet att jag är viktig och de tar sig an mig och försöker lösa det här problemet, säger Lönnbäck.

Småbarnsföräldrar tar droger

Ett annat tecken på att storstadsproblemen hinner ikapp barnskyddet i svenska Österbotten är enligt Lönnbäck att de drogrelaterade problemen verkar bli fler. Det handlar inte längre om bara alkohol.

- Vi har ganska många småbarnsföräldrar som har stora drogproblem. Och då pratar vi om knark.

Det är enligt Lönnbäck en stor orsak till omhändertaganden. Varje år omhändertas mellan fyra och åtta barn i Karleby. Samma siffra gäller för Jakobstadsregionen.

Enligt Minna Lönnbäck är problemet inte antalet barnskyddsärenden i sig, utan snarast att de problem som finns blir mer omfattande och allvarligare.

Flickor i destruktiva förhållanden

Bland annat tonårsflickorna är utsatta. Både polis och socialarbetare i Karleby har lagt märke till att det finns flickor som dras med i destruktiva förhållanden.

- Det kan vara fråga om att man använder droger, inte bara alkohol utan läkemedel eller cannabis.

Dessutom kan det förekomma våld och sexuellt utnyttjande. Enligt Lönnbäck är det oroväckande att se att flickorna inte har förmågan att skydda sig själva.

De går med på en massa saker och har inte självkänsla nog att säga ifrån.

- Flickorna är borta hemifrån om nätterna och föräldrarna har ingen kontroll och inget att säga till om.

Alla barnskyddsenheter fulla

Just nu är alla barnskyddsenheter i svenska Österbotten överfulla, säger Aija Ström på regionförvaltningsverket.

Det innebär att 140 barn och tonåringar placerats på någon enhet. Utöver det finns fosterfamiljer där yngre barn ofta placeras. Men det är också brist på fosterfamiljer.

- Det är svårt att hitta familjer. Vi försöker först kartlägga om det finns släktingar eller fadderföräldrar som står barnet nära och som kunde fungera som fosterföräldrar, säger Lönnbäck.

Det är också brist på stödpersoner eller stödfamiljer som gör kortare insatser.

- Jag tror vi lever i ett projektsamhälle. Man binder sig inte för längre åtaganden. Och ska du vara stödperson krävs att man ändå förbinder sig för en tid och att man får förtroende för varandra.

Storhandlar och sportar tillsammans

Lönnbäck poängterar att man inte behöver vara någon superfamilj för att hjälpa ett barn.

- Det är vanliga människor vi söker.

Lärarna Linda Vikman och Carina Aurén är stödpersoner i Kronoby. Just nu träffar de två barn regelbundet. Vanligen en gång per vecka, ibland blir det mer sällan eller mer ofta enligt hur det passar alla familjerna.

Linda Vikman och Carina Aurén.
Carina Aurén och Linda Vikman. Linda Vikman och Carina Aurén. Bild: YLE/Ida-Maria Björkqvist Kronoby,vikman

- Vi såg att det fanns ett behov och så här ger vi av vår tid. Många av barnen behöver tid. Vi ger dem det och finns bara där, säger Linda Vikman.

Vikman och Aurén försöker vara ute mycket med barnen. Man sportar och är ute alltid då vädret tillåter.

- Det handlar mycket om naturupplevelser. Både till sjöss och till lands. Matlagning ligger också nära oss. Och så spelar vi sällskapsspel, säger Aurén.

Det kan handla om en hel dag eller några timmar i taget. Ofta gör man helt vanliga saker tillsammans. Barnen följer med på talko eller kommer och storhandlar.

- Det är inte svårt. Vi är vanligt folk som gör vanliga saker. Vi umgås, säger Aurén.

Vikman rekommenderar att den som funderar på att bli stödperson går på en infokväll där socialen berättar lite om hur det är att vara stödperson.

- I början funderade jag om jag ger bort tid som mina egna barn då inte får. Men de är med och de är jätteglada. Speciellt vår yngsta ser fram emot det. Har vi inte varit ute med barnen på en tid så frågar han efter det, säger Vikman.

Finns lösningar

Samtidigt som Lönnbäck ser allvarliga utmaningar tror hon också att det finns lösningar. Det handlar om att ge hjälp i tid.

- Lösningarna behöver inte vara så invecklade. Det borde satsas på dagvård och skola, få in mer folk och mer stöd där. För det är där barnen finns.

Lönnbäck hoppas att familjer och barn inte alltid behöver bli klienter hos socialen, utan att de får hjälp tidigare och via andra aktörer.

- Jag hoppas man kunde få hjälp utan att vara klient någonstans, till exempel via familjearbete och olika stödåtgärder.

Läs mera:

Pappa och barnvagn.

Han slutade med knark för dotterns skull – nu bor de på mödrahem och bygger upp ett nytt liv

När lilla Lova föddes var planen att hon genast skulle omhändertas. Men pappa Daniel ville ta hand om sin dotter på heltid och tog på sig allt ansvar.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten