Hoppa till huvudinnehåll

En mammas berättelse: Min son har förstört våra liv men jag kan inte vända honom ryggen

Mor till missbrukare
Mor till missbrukare Bild: Niklas Meltio drogmissbrukare,tala om knarket

Att hitta sin son avsvimmad med en spruta i sin arm är något som helt enkelt inte går att beskriva. Det här är en mammas berättelse om hur drogerna tog över hennes sons och samtidigt hela familjens liv.

Den är nästan klichémässig vid det här laget; bilden av sprutnarkomanen som har överdoserat och ligger livlös med en spruta i sin arm. Det är något som händer på film, i en bok, som händer någon annan, någon annanstans.

Det var det värsta jag hade sett i mitt liv hittills

Men det var just så här Gunilla hittade sin son i sitt eget hem. Åtta år senare har hon fortfarande inte ord för att beskriva den synen.

Svårt att släppa kontrollbehovet

I dag bor Gunilla ensam i en ljus och ombonad lägenhet i Västnyland.

Hon kallar det för sitt första riktiga hem. Ett hem där hon kan känna sig trygg och där det inte finns några missbrukare eller störande människor i närheten.

Hans liv handlade bara om droger och det började komma hem människor till oss som inte borde komma

Men Gunilla sover fortfarande på soffan. Det började hon göra då hon bodde med sin son och den vanan sitter fortfarande i.

- Det är för att jag vill ha kontroll, förklarar hon. Men jag sover bra här och det är ju huvudsaken.

Anabola steroider och amfetamin

Det hela började hösten 2007 när hennes son Thomas var tjugo år.

Thomas flickvän ringde Gunilla och berättade att hon hade hittat anabola steroider nere i källaren där han hade byggt upp ett gym.

Hon berättade också att Thomas betedde sig underligt.

I dag är Gunilla rätt säker på att han också använde amfetamin redan då. Men när Gunilla konfronterade honom blånekade han.

- Han var riktigt konstig och jag märkte att han hade tagit något. Han var hemskt orolig och ville bort. Han var inte sig själv.

För Gunilla kändes det som ett slag i ansiktet. Men hur mycket missbruket skulle påverka henne och alla andra i Thomas omgivning hade hon ännu ingen aning om.

Livet kretsade kring droger

De första åren Thomas använde droger bodde han hos sin pappa och Gunilla träffade honom sällan. Han höll sig medvetet undan henne.

Men så flyttade han in hos Gunilla eftersom hon bodde mera centralt och närmare allting. Det var då hon insåg hur stor del drogerna var av hans liv och hur beroende han hade blivit.

De kunde åka och handla amfetamin för 1 500 till 2 000 euro på en gång

I början skötte Thomas sitt jobb; han arbetade om dagarna och sov resten av dygnet. Då var det främst morfin som han använde.

Men när han började ta amfetamin intravenöst var det kört, säger Gunilla.

- Han hade inte kvar jobbet länge efter att han hade amfetamin i sprutan. Hans liv handlade bara om droger och det började komma hem människor till oss som inte borde komma.

- De kunde åka och handla amfetamin för 1 500 till 2 000 euro på en gång.

Gunilla försökte skapa en viss ordning i vardagen och förbjöd Thomas att ta drogerna in i hennes hem. Hon ville skydda hans småsyskon som också bodde hemma.

Jag blev rädd att han hade tagit för mycket och att han hade dött

Men Thomas struntade i reglerna och Gunilla gick hela tiden omkring med en oro för vad som hände i huset och vad Thomas och hans kompisar sysslade med.

Det var nu hon började sova på soffan för att ständigt ha kontroll över vad som skedde där hemma.

För rädd för att ringa ambulans

Så kom dagen när det värsta hände. En morgon gick Gunilla ner i husets nedre våning för att se till Thomas. Där hittade hon honom, avsvimmad med den där sprutan i armvecket.

- Det var det värsta jag hade sett i mitt liv hittills. Jag kan inte ens beskriva hur det kändes. Jag blev rädd att han hade tagit för mycket och att han hade dött.

Gunilla minns att hon skakade om honom och att hon drog ut sprutan ur hans arm. Snart märkte hon att han andades, han hade inte dött den här gången. Hon ringde upp en bekant polis som lugnade henne och gav goda råd.

- Men jag vågade inte ringa en ambulans. Jag kan inte förklara varför. Kanske det var för att jag tänkte att det här var den enda gången. Jag levde på hoppet.

Skickas alltid hem igen

Det här är den enda gången hon har hittat honom med en spruta i armen. Men hon har fått vänja sig vid att hela tiden vara på sin vakt för att hon ska hinna rädda honom från döden.

Thomas har tagit rejäla överdoser av medicin och han har hotat med att hoppa under tåget.

Han hade några Diapam med sig och så fortsatte vi som vanligt igen

Gunilla har tappat räkningen hur många gånger hon har ringt både polis och ambulans för att han ska överleva.

Första gången de kom för att hämta Thomas bad hon dem att inte skicka hem honom.

- Jag sade att han behöver hjälp och att de skulle hålla honom kvar på vård. En timme senare ringde polisen och sade att Thomas är på väg hem igen. Han hade några Diapam med sig och så fortsatte vi som vanligt igen.

Det är när drogerna slutar verka som Thomas blir självmordsbenägen. Han mår psykiskt dåligt och då kommer självmordstankarna, säger Gunilla.

I dag är han lite på 30 år och sitter i sin lägenhet dygnet runt, han är utan jobb och han har inga vänner. Hans psyke har blivit förstört, säger Gunilla.

- De senaste åren har han bränt och skurit sig själv så att han ser riktigt hemsk ut på kroppen.

Jag är så trött på att vara rädd och känna ångest, oro och sorg

Och gång på gång kontaktar han sin mamma så att hon ska kunna rädda honom. När de träffas kan han efter en stund berätta att han nyss svalde 100 lugnande tabletter.

Sedan är det bara för Gunilla att ringa ambulansen precis som hon har gjort så många gånger tidigare.

Både tryggheten och pengarna försvann

Från att ha haft bra med jobb och en bra ekonomi lever Gunilla nu med skulder.

Thomas har försnillat hennes pengar; han har tagit lån i hennes namn, han har använt hennes bankkort till maximibelopp och han har tömt hennes bankkonto några gånger.

- Han har tagit bort vår trygghet. Hemma var det ingen lugn och ro eftersom man var på sin vakt hela tiden. Jag litar inte på honom.

När hon mådde som sämst orkade hon inte ens köra Thomas småsyskon till skolan.

Det har gått så långt att jag ibland önskar att han skulle dö

Nu mår Gunilla bättre, men nu efteråt säger hon att hon gladeligen hade tackat ja om någon då hade frågat om hon ville ha en kula i skallen.

För en utomstående är det helt enkelt omöjligt att förstå hur det är att leva med ett beroende i familjen, säger Gunilla. Allt blir upp och ner och saker man aldrig trodde kunde ske blir vardag.

- Jag älskar honom, men ibland hatar och avskyr jag honom. Det har gått så långt att jag ibland önskar att han skulle dö, att han hade det bättre om han var död. Jag är så trött på att vara rädd och känna ångest, oro och sorg.

Omöjligt att vända ryggen till

För Gunilla är det ändå omöjligt att vända sin son ryggen; att se åt andra hållet och låta honom klara sig på egen hand.

Hon har dagligen kontakt med Thomas, hon lagar mat åt honom och tvättar hans kläder. Om han ringer och behöver skjuts ställer hon upp.

- Man borde få stöd och inte dömas som förälder. Jag har så många gånger hört att jag ska slänga ut honom och vända honom ryggen. Men jag är inte den sortens människa, jag kan inte göra det.

Det är min högsta önskan, att han ska sluta använda droger. Då skulle allt annat också ordna sig

Samtidigt brottas hon med skuldkänslor. Är det hon som har gjort hans missbruk möjligt eftersom hon hjälper honom?

Hur har Thomas småsyskon påverkats av allt det här?

- Thomas har styrt och ställt med vårt liv. Kanske det är mitt fel för att jag har låtit det ske.

Borde vara enklare och snabbare att få vård

Men att få vård åt Thomas är inte lätt och Gunilla har gjort allt hon förmått för att få hjälp åt honom.

Själv vill han inte erkänna att han har ett problem; problemet ligger hos alla andra, säger Gunilla. Och någon tvångsvård existerar inte i Finland.

- Efter ett självmordsförsök skickades han på tvångsvård till en annan ort. Men han kom hem följande dag. Han kan också manipulera väldigt bra, till och med läkare.

Det som skulle behövas är ett ställe man kan åka till då det är akut, ett ställe där man får hjälp just då när man behöver den, säger Gunilla.

Att i flera timmar vänta på en jourmottagning är ofta för mycket.

- De är mest mottagliga när de känner att de vill ha hjälp. Men på sjukhuset ser någon läkare igenom pappren och så skickar de hem en eller skriver en remiss till någon psykavdelning i till exempel Helsingfors.

Hoppet lever kvar

I dag är Gunillas situation lite bättre än tidigare, även om den distans hon i ett skede hade till Thomas återigen har minskat.

Det är som att ha hand om en stor femåring som behöver hjälp med allting.

- Jag drömmer om ett hus vid havet där jag får leva i lugn och ro. Jag önskar att Thomas småsyskon ska ha det bra och att Thomas en dag ska sluta använda droger. Det är min högsta önskan, att han ska sluta använda droger. Då skulle allt annat också ordna sig.

I verkligheten heter Gunilla och Thomas något annat.

Tala om knarket | Svenska Yles granskning 22.4–1.5.2018

• Mellan den 22 april och den första maj 2018 granskar Svenska Yle knarket.

• Hur påverkar knarket din vardag? Är du syster, bror eller bästa vän med någon som missbrukar? Jobbar du med folk som inte klarar av att ta sig till jobbet utan droger?

• Vår öppna granskning utgår från berättelser som personer i alla åldrar skickar in.

• Under granskningen hoppas vi kunna belysa flera aspekter av missbruk av narkotika och läkemedel med hjälp av era berättelser. Det kan handla om anhörigvården, polisens arbete, skolan, langning, partydroger, kriminalitet och så vidare.

• Vi garanterar att du får vara anonym om du vill.

Tala om knarket

Nyligen publicerat - Tala om knarket