Hoppa till huvudinnehåll

”Det enda jag kan är att skriva låtar” – Axel Ehnström om vägen från artisten Paradise Oskar till låtskrivaren Axel

Axel Ehnström
Axel Ehnström Axel Ehnström Bild: Yle/Barbro Ahlstedt De Eurovisa (Tv),Axel Ehnström,de eurovisa

Han vill göra musik med mening, ha ett rum fyllt av ord och drömmer om den där internationella radiohiten. Axel Ehnström gick direkt från föräldrarnas källare till Eurovisionsscenen, men satsar i dag allt bakom kulisserna, längst ner i den musikaliska näringskedjan.

Men vi börjar den där lördagen i maj 2011 i tyska Düsseldorf. Klockan är 21.14 och Axel Ehnström, eller Paradise Oskar, inleder finalen i Eurovision Song Contest. 38 000 sitter i publiken, 70 miljoner framför tv-rutan.

Han är 20 år, står ensam på scenen med sin gitarr och hela arenan badar i ett blått ljus.

”Peter is smart, he knows each European country by heart. He likes to sit under an apple tree on his yard and wait for an apple to fall …”

– Jag minns att jag tittar ut i publiken och kunde inte urskilja några människor för det var bara ett hav av ljus. Det var ganska fint.

Paradise Oskar
Axel Ehnström som artisten Paradise Oskar i Eurovisionen 2011. Paradise Oskar Bild: EPA/HENNING KAISER da da dam

Att miljontals ögon just då var riktade mot honom gick inte att ta in. Det blev mer tekniskt, försöka komma ihåg att titta åt rätt håll och vara naturlig.

Ungefär 40 sekunder in i låten, i första refrängen, börjar en enorm jordglob sakta segla upp på LED-skärmen bakom honom, och publiken hurrar.

– Jag såg inte själv bakgrunden, den här jordgloben, och jag funderade vad det är som händer när det mitt i allt kommer ett sådant här ljud. Det måste betyda att de älskar mig. Det kan inte betyda någonting annat.

– Sen förstod jag i något skede att det är jordgloben.

Axel Ehnström i Düsseldorf 2011.
Axel Ehnström på scenen i Eurovisionen 2011. Axel Ehnström i Düsseldorf 2011. Bild: Yle Axel Ehnström,eurovisionsschlagertävling

Grundkurs i musikbranschen

Tack vare den där kvällen, den 14 maj i Düsseldorf, behövde Axel Ehnström inte visa upp något visitkort väl hemma i Finland. Alla visste redan vem han var och Eurovisionen var hans grundkurs i musikindustrin.

– Det var lättare att komma in i branschen helt enkelt. Inte för att musikbranschen är lätt, men jag behövde inte bevisa att jag är värd någonting.

Skrev så många låtar att det inte var någon idé att börja uppträda med alla själv― Axel Ehnström

Efter Eurovisionen reste Axel Ehnström runt och uppträdde väldigt mycket, något som i längden blev tröttsamt. Artisten Paradise Oskar tog helt enkelt för mycket av låtskrivaren Axels tid.

Därtill hade högen med låtar vuxit sig för stor för en enda artist.

– Jag ville skriva låtar och skrev så många att det inte var någon idé att börja uppträda med alla själv.

Men Axel Ehnström ville också få distans till den på många sätt endimensionella bilden av honom själv som en ung blond kille som vill rädda världen.

– Det var helt fine, men det var inte enbart det jag ville föra fram som artist. Jag ville föra fram mer, en samhällskritik, som jag hade tänkt från början men som inte kom fram med artisteriet.

Han beskriver en sida av sig själv som också är satirisk och starkt ironiserande, vid sidan av den naiva killen som lärt sig tolka sin omgivning genom barnböckernas värld.

– Jag har ett rykte om mig att vara väldigt ärlig och inte snacka en massa skit som ofta förekommer i branschen.

”Musik som är större än livet”

För egen del försöker Axel Ehnström undvika den popmusik som just nu spelas på radion. I sitt eget låtskrivande tar han istället främst influenser från den folk- och rockmusik som gjordes på 60-, 70- och 80-talet.

Jimmy Webb, Paul McCartney och Brian Wilson är husgudar, Paul Simons Graceland är favoritskivan.

– Det som de alla har gemensamt är att de alltid försökt göra popmusik som är jättestor konst. De gör inte musik för att det ska bli kommersiellt eller för att publiken ska tycka om det.

Det ska kännas att musiken har en funktion som inte är helt världslig

Just det här, som Axel Ehnström uttrycker det ”att göra musik som är större än livet”, är något han relaterar starkt till. Han menar att en stor del av musikbranschen i Finland snurrar runt det som produceras i USA och som toppar listorna på Spotify – man lånar så mycket som möjligt och skriver sedan en finsk text.

– Ibland gör man musik bara för att få folk att dansa och det är helt okej, men det konstnärliga värdet för mig är väldigt viktigt.

– Jag vill göra populärmusik som jag själv tycker om och som så många som möjligt tycker om. Men det ska inte bara vara ett föremål som man gör pengar på. Det ska kännas att musiken har en funktion som inte är helt världslig.

Det handlar om att få bra misstag att hända

I jakten på den perfekta texten handlar mycket också om att omge sig med ord och i Axel Ehnströms mobil finns hela tiden en massa fraser uppskrivna som en dag kanske blir låtar. Det allra bästa skulle vara ett rum med skärmar fyllda med ord.

– Man vill utsätta sina ögon för så mycket ord som möjligt, för det handlar om att få bra misstag att hända.

Att skriva låtar är som att spela på lotto

På Axel Ehnströms cv finns samarbeten med ett flertal finländska artister som till exempel Isac Elliot, Anna Abreu och Kasmir. De senaste åren har han jobbat mest utomlands och haft låtar som spelats på europeiska radiokanaler.

Helt oplanerat tog han tidigare i år också ett litet kliv tillbaka in i Eurovisionsvärlden då han var involverad i två bidrag som tävlade i Tysklands och Estlands uttagningar – Jonah framförd av Xavier Darcy och Täna otsuseid ei tee med Marju Länik.

Som låtskrivare är man längst ner i näringskedjan – man är den som sist får minst pengar― Axel Ehnström

Nästa mål är att skriva den där låten som spelas i hela Europa och som alla känner till vart han än reser.

– Men det är väldigt politiskt. Du kan skriva en helt fantastisk låt, men om du inte har rätt folk som skickar den åt rätt människor så blir det ingen hit.

Jennie Storbacka och Axel Ehnström.
Axel Ehnström gästade De Eurovisa tillsammans med Jennie Storbacka för att bedöma årets bidrag i ESC. Jennie Storbacka och Axel Ehnström. Bild: Yle/Barbro Ahlstedt De Eurovisa (Tv),Axel Ehnström,jennie storbacka

Även om Axel Ehnström i dag någorlunda kan leva på sin musik, är det inte alltid lätt. En låtskrivare får inga pengar för att skriva låtar, bara när låtarna verkligen spelas på radion eller lyssnarna köper dem.

– Som låtskrivare är man längst ner i näringskedjan – man är den som sist får minst pengar. Det är ett helt uselt arbete, för man kan jobba tio timmar, sju dagar i veckan och förtjäna 5 000 euro per år.

Han jämför det med att ha ett jobb och samtidigt lämna in lottokuponger. Du kan jobba i flera år, skapa en stor katalog av låtar, och bara få småpengar. Men plötsligt får du en låt som blir en succé och öppnar alla dörrar – en vinnande lottorad.

– Och det enda jag kan är att skriva låtar. Då lönar det sig bara att fortsätta och lägga in lottokuponger dag efter dag.

Hur mår då Paradise Oskar i dag?

– Jag tycker om att dela in min musik i projekt och projektet Paradise Oskar har inte varit aktivt sedan Eurovisionen 2011. Jag har inte haft tid och intresse de senaste åren. Men nu har jag ett annat band som heter Pilven Piirtäjät där jag kan skriva egna låtar.

Axel Ehnström gästar De Eurovisa tillsammans med artisten Jennie Storbacka för att bedöma de tävlande i Eurovision Song Contest 2018. Avsnittet finns på Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje