Hoppa till huvudinnehåll

#6 "Tänk om vi vetat redan då, då han ännu var minderårig och bodde hemma, kanske vi kunnat stoppa missbruket i tid"

Ung man står i ett parkeringsgarage lutar sig mot en betongstolpe.
Bildmontage: Miro Johansson Ung man står i ett parkeringsgarage lutar sig mot en betongstolpe. Bild: Pixabay missbruk,tala om knarket

Min anhörigas missbruk påverkar mig väldigt mycket. Och inte bara mig utan hela familjen, skriver en mamma som valt att dela med sig av sin berättelse.

Jag känner ofta ångest och gråter mycket. Jag har svårt att koncentrera mig. Jag sover dåligt. Jag är glömsk och disträ. Om vårt andra barn talar till mig ser jag på henne och hör vad hon säger utan att ändå höra. Min mage är helt uppochner.

Jag kan inte lita eller tro på någonting som min son säger. Jag tror ofta att jag håller på att blir galen.

Jag har sökt hjälp åt mig själv första gången för snart ett år sedan. Jag fick remiss till terapi av min läkare på hälsovårdscentralen. Han sade att kön är 3 månader lång.

Efter 3 månader kom det fram att min remiss blivit avslagen och att ingen kontaktat mig för att berättat det. Jag blev ännu mera deppad och bara grät. Jag hade rekommenderats att vända mig till en förening för anhörigas stöd för mentalvården och gjorde det.

Där sa stödpersonen att jag borde gå till ett center med psykiatri- och missbrukarvård som har lågtröskelmottagning. Nästa dag gick jag dit. Ett team handlade mitt ärende på nytt och då det kom fram att de gjort fel då de avslagit min tidigare remiss. Så nu är jag i kö på riktigt. Och nu är kön 5 månader lång.

För mig känns det som om vår son är döende. Som han skulle ha cancer men inte vill ta emot behandling. Och jag kan inte berätta om det. Gör jag det så är risken att jag inte blir förstådd. Jag vågar inte ta den risken mera för jag är så känslig för andras kommentarer. Jag drar mig undan. Har ingen att prata med. Vänner försvinner. Eller är det jag som försvinner?

Vi försöker hjälpa men egentligen så hjälper vi inte. När vi för mat till pojken och flickvännen så får de ju använda sina pengar till droger i stället.

Ingen hjälper oss. Inte ens då pojken hamnade akut in på sjukhus var det någon som ens kom och pratade med oss.

Vi bråkar ofta, min man och jag. Han vill tro på allt pojken säger. Han säger att han tänker fortsätta tro tills annat påvisas. Han ger pengar fast vi kommit överens om att inte göra det. Och mitt i allt detta lever även lillasystern. Hon bär också på en stor sorg som ingen ser.

Härom veckan fick jag höra att vår sons föredetta flickvän berättat för sin mamma att vår son använt droger redan för drygt två år sedan. Mamman berättade det inte till oss för hon tänkte att vi kanske godkände cannabis! Jag vill be till alla – om ni någonsin får höra sånthär: berätta det genast för föräldrarna! Tänk om vi vetat redan då, då han ännu var minderårig och bodde hemma, kanske vi kunnat stoppa missbruket i tid.

"Stalkermamman"

Tala om knarket | Svenska Yles granskning 22.4–1.5.2018

• Mellan den 22 april och den första maj 2018 granskar Svenska Yle knarket.

• Hur påverkar knarket din vardag? Är du syster, bror eller bästa vän med någon som missbrukar? Jobbar du med folk som inte klarar av att ta sig till jobbet utan droger?

• Vår öppna granskning utgår från berättelser som personer i alla åldrar skickar in.

• Under granskningen hoppas vi kunna belysa flera aspekter av missbruk av narkotika och läkemedel med hjälp av era berättelser. Det kan handla om anhörigvården, polisens arbete, skolan, langning, partydroger, kriminalitet och så vidare.

• Vi garanterar att du får vara anonym om du vill.

Tala om knarket

Nyligen publicerat - Tala om knarket