Hoppa till huvudinnehåll

En systers berättelse: Min bror kommer att ta livet av sig med en överdos – jag vill inte vara den som betalar för den

Ung kvinna lutar mot en vägg i mörker
Ung kvinna lutar mot en vägg i mörker syster,missbruk,tala om knarket

Marias storebror har använt droger så länge hon kan minnas. Först var hon ledsen, men nu är hon mest arg på honom. Det hopp hon kanske en gång hade har bytts ut mot uppgivenhet.

- Min bror kommer att ta livet av sig, han kommer att ta en överdos. Jag har förberett mig.

Redan när Maria var 13 år gammal ringde hennes mamma och bad henne gå hem för att se efter om hennes bror levde.

När hon fick körkort blev det hennes ansvar att köra honom till akuten när han hade tagit en överdos tabletter.

Jag vet inte hur många gånger vi har varit tvungna att fara till hans bostad för att kolla om han lever eller inte

Första gången fick hon panik, men sedan vande hon sig.

- Jag blir inte ens rädd, jag blir inte ledsen. Jag vet inte hur många gånger vi har varit tvungna att fara till hans bostad för att kolla om han lever eller inte. Det värsta skulle vara om vi skulle hitta honom …

Men Maria blir ledsen och arg för att hennes bror blir hemskickad gång på gång efter alla otaliga överdoser.

En gång höll han verkligen på att dö och var nedsövd i över ett dygn. Men snart efter det var han hemma och allt var precis som vanligt igen.

Och även om Maria har kört honom till akuten otaliga gånger har ingen någonsin frågat henne någonting.

- Inte säger de något åt mig. Ingen har någonsin gjort det.

Svårt att minnas allt

I dag är Maria 23 år. Mycket av det som hände under hennes tonår har hon förträngt och åren flyter lätt in i varandra när hon försöker komma ihåg.

Det första minnet hon har av att något inte stod rätt till med hennes bror var när hon gick i sexan. Det var en dag när hon kom hem från skolan som hennes mamma sade att hon inte fick gå till sin brors rum.

Jag hade inte sett honom på några dagar. Jag minns att jag då började fundera vad det var för fel på honom

Han mådde dåligt och hon fick inte störa honom.

- Jag hade inte sett honom på några dagar. Jag minns att jag då började fundera vad det var för fel på honom.

Rätt snart efter det fick hon en förklaring till det som hände bakom de stängda dörrarna och varför ambulansen och polisen kunde komma hem till dem.

Det var en släkting som var på besök som på eget bevåg berättade det.

- Jag blev jätteledsen och sprang till mitt rum och grät och grät. Jag förstod egentligen inte vad det gick ut på, men jag visste att det var fel och att det inte var bra.

“Jag vill ha tillbaka min storebror”

Marias bror är rätt mycket äldre än hon är. När hon var yngre såg hon upp till honom och var stolt över honom.

Den stoltheten byttes först ut mot en stor sorg. Dels en sorg för att hennes bror mådde dåligt, dels för att hon aldrig har fått lära känna honom som den människa han på riktigt är.

- I högstadiet var jag jätteledsen en lång tid. Jag ville ha tillbaka min storebror, jag ville veta hurdan han är. Det känns som om jag aldrig har fått veta det eftersom han har tagit droger så länge som jag kommer ihåg.

Hemma kunde Maria hitta sin brors sprutor och när hon gick i bastun såg hon torkat amfetamin som hennes bror förvarade där. Han tog hennes dator för att betala skulder och han anklagade henne för att spionera på honom.

Allt har kretsat kring honom

Högstadietiden var värst, säger hon i dag. Då var hon svag och hon tyckte synd om honom.

Det var extremt påfrestande att bo med honom. För allt handlade om honom. Det har det alltid gjort

För att på något sätt klara av att hantera sin sorg drack hon sig berusad varje veckoslut. Det var de enda gångerna hon kunde ge uttryck för sin smärta och för sin sorg.

- Det var extremt påfrestande att bo med honom. För allt handlade om honom. Det har det alltid gjort.

Men önskan att få vara med sin storebror fanns kvar också när hon blev äldre. När hon fick körkort körde hon ofta honom till olika platser för att han skulle få droger.

Hon kunde se hur han och hans kompisar gav sig in på en småhusgård där barn lekte, för att där gräva upp droger i hörnet av trädgården.

- Jag ville umgås med honom. Han kunde vara jätteglad och vi körde och pratade. Först tänkte jag inte på det, men sedan blev det mera och mera. Jag har skjutsat hans störande knarkkompisar. Till sist slutade jag.

Rädd för att berätta allt

Maria har inte något problem att prata om sin bror med sina kompisar och med lärare. Men hon har lärt sig att hålla uppe fasaden och dölja sina känslor.

Och hon blev skicklig på att hålla tungan rätt i munnen så länge hon inte var myndig.

En gång berättade hon för en lärare att hennes bror knarkar och att de bor under samma tak. Det resulterade i att barnskyddet kopplades in.

- Om man säger något, typ att min bror knarkar, så sitter man plötsligt på ett barnhem eller något. Det tycker jag inte är en trygghet. Jag var hela tiden tvungen att sitta och fundera vad jag kunde eller inte kunde säga.

Gränserna är tydliga i dag

Den där känslan av sorg har för länge sedan gått över i ilska och aggression. Maria är trött på att allt hela tiden kretsar kring hennes bror. Hon är trött på att han avgör hur alla runt omkring honom mår.

Hennes brors missbruk har också gjort att hon har tvingats bli vuxen tidigare än hon hade behövt. Ofta kändes det som om hon var tvungen att sköta allt skolarbete själv.

- Jag har klarat mig allena eftersom min bror har behövt så mycket uppmärksamhet. Jag tycker också att min familj och släkt har satt jättemycket press på mig. Att jag inte ska bli som min bror.

Jag tycker också att min familj och släkt har satt jättemycket press på mig. Att jag inte ska bli som min bror

I dag har Maria satt upp gränser och hon önskade att hennes mamma gjorde likadant och slutade dalta med honom.

Han får göra vad som helst och bli förlåten eftersom han mår så dåligt. Medan hennes ilska sårar mamman betydligt mera, säger hon.

Och det som är helt klart är att hon varken lånar ut sin bil eller pengar till honom längre.

- För jag vill inte vara den som har betalat för hans droger om han tar en överdos.

I verkligheten heter Maria något annat.

Tala om knarket | Svenska Yles granskning 22.4–1.5.2018

• Mellan den 22 april och den första maj 2018 granskar Svenska Yle knarket.

• Hur påverkar knarket din vardag? Är du syster, bror eller bästa vän med någon som missbrukar? Jobbar du med folk som inte klarar av att ta sig till jobbet utan droger?

• Vår öppna granskning utgår från berättelser som personer i alla åldrar skickar in.

• Under granskningen hoppas vi kunna belysa flera aspekter av missbruk av narkotika och läkemedel med hjälp av era berättelser. Det kan handla om anhörigvården, polisens arbete, skolan, langning, partydroger, kriminalitet och så vidare.

• Vi garanterar att du får vara anonym om du vill.

Tala om knarket

Nyligen publicerat - Tala om knarket