Hoppa till huvudinnehåll

"Jag har mer eller mindre gett upp" - många av er ville säga sitt om varför män med låga inkomster inte får barn

Man och barn fiskar.
Man och barn fiskar. Bild: Mostphotos barnskydd,familj,barn,fiske,sommar,hav,semester,samvaro

Våra artiklar om den sjunkande nativiteten har engagerat er. Det började med artikeln om hur unga män med låga inkomster har svårt att hitta en partner och skaffar inga eller få barn som väckte livlig debatt.

Artikeln, som i korthet handlar om att ju högre inkomster och bättre utbildning en man har desto fler barn får han och omvänt, genererade 148 kommentarer av våra läsare.

Det talas om evolution, nedärvda roller, traditioner.

Och bland de flesta arter (dit även vi hör) smäller alfa-hanen högst― En person som kommenterat artikeln

- Männen med lägre utbildning och sämre inkomster har svårt att hitta en partner att få barn med, ger forskningsprofessor Anna Rotkirch vid Befolkningsförbundet i artikeln som åtminstone delförklaring till fenomenet.

Omkring 80 procent av kommentarerna som vi fick godkändes och tonen i kommentarsfältet var i huvudsak diskuterande och belyste frågan ur många synvinklar.

Mer krassa påståenden slängdes också ut:

Många kvinnor försöker kanske hitta en alltför perfekt make?

Behovet att få skriva av sig märktes tydligt i en del inlägg, och en del kom direkt från hjärtat.

En fattig man vet att hen är på utsidan av tillvaron och har lågt självförtroende. Det gör det svårare att bryta isoleringen och söka en kvinnas sällskap

I opublicerade kommentarer skrevs det i en snäppet för sarkastisk ton om bland annat invandrarmän som minsann skaffar många barn utan att ha råd med det, om radikalfeminismens roll i att männen inte längre duger åt kvinnorna och om det inte småningom vore dags att inse att männen också borde få en chans i livet.

Globalisering nämns som syndabock till det rådande läget i flera såväl publicerade som några förkastade kommentarer; det är tonen som använts i inlägg gällande fri rörlighet som är orsaken till att de refuserats.

Berättelser om hur världarna inte möts

Den nuvarande lönenivån, den ökade osäkerheten på arbetsmarknaden och nedmonteringen av välfärdssamhället anges i tiotals inlägg som skäl till frivillig barnlöshet.

Klyftor i samhället ökar och de som verkligen behöver hjälp får mindre och mindre. Den här förändringen har skett under en längre tid och stötts av alla parter inklusive facken för annars skulle det inte finnas nollavtal

Många håller med om att den ekonomiska aspekten - det att inkomsterna antas spela en avgörande roll för utsikterna att klara av rollen som familjefar - avskräcker både kvinnor och män.

Jamen vi har ju röstat för ett klassamhälle i 30 år. Var det inte detta vi ville ha?

En skribent kom med den intressanta förklaringen att män är överrepresenterade såväl i gruppen låg- som höginkomsttagare, medan kvinnor fyller upp medelinkomsttagarklassen.

En annan skribent tipsade om The Guardian-artikeln The dating gap: why the odds are stacked against female graduates finding a like-minded man som belyser fenomenet i västvärlden med att det finns så mycket fler högutbildade unga kvinnor än män.

Enligt artikeln finns det i USA för närvarande 5,5 miljoner collegeutbildade 22-29-åriga kvinnor mot 4,1 miljoner collegeutbildade män i samma ålder. Även i Storbriannien kan samma trend skönjas.

I går publicerades en nyhet om att trenden med barnlöshet bland lågutbildade män inte är riktigt lika tydlig bland svenskspråkiga män i Finland

Men trots det förblir många finlandssvenska män i Finland - i likhet med på andra håll i västvärlden - ofrivilligt barnlösa.

Vad säger målgruppen själv?

Finland uppvisar numera krassa nativitetssiffror även jämfört med övriga Europa: var fjärde 45-årig man har inga egna barn. Bland de lägst utbildade är var tredje man barnlös.

Det är det första barnet som inte föds. För att citera professor Rotkirch: Det gäller att ha sådana livsvillkor att man vill skaffa ett barn.

Forskningshypotesen om otillräcklig inkomstnivå för att försörja en familj får stöd av en del personer som sannolikt själva hör till den grupp män som artikeln handlar om.

Jag har varit singel hela mitt myndiga liv, och situationen ser inte ut att kunna förändras. Pga utdraget strul med byråkrati är jag tvungen att ta underbetalda jobb, och då är man inte speciellt åtråvärd bland kvinnor

En annan man är nöjd med att de ekonomiska realiteterna har börjat synas och diskuteras.

Äntligen en rapport som berättar sanningen om hur det verkliga samhället ser ut för oss låglönare. Jag har aldrig vågat mig på att skaffa barn för jag har aldrig varit säker på att kunna ge trygghet till familjen

Några anser att det känns för darrigt just nu i och med att välfärdsstaten nedmonteras och jobbmöjligheterna minskar i och med globaliseringen.

En man nämner de minskade arbetstillfällena för personer som inte är så högt utbildade.

Allt inverkar på viljan till att skaffa barn speciellt om man inser att snart bara blir servicejobb kvar (som dessutom ofta utnyttjar skatteparadisen så inga inkomster kommer staten till godo) - resten far till låglöneländer eller automatiseras

Svårigheterna med att få de ensamma lågutbildade glesbygdsmännens och de ensamma högutbildade stadskvinnornas världar att mötas belyses också i flera kommentarer.

Storstadskvinnor har sett på Sex and the city halva livet och dom vet vilken prinsessa dom är och dom vet vilket rikt och bra lyxliv dom förtjänar och det är DITT fel om du inte kan ge dessa kvinnor deras drömliv

Enligt flera skribenter är det den förvrängda mediebilden av vad ett perfekt liv är som är orsaken till att "vanliga" män inte duger för kvinnor.

Yta och social acceptans är viktigare för kvinnor än det är för män

En del män skriver om svårigheterna att räcka till, att kunna svara på kvinnors alla önskemål och krav.

Jag har mer eller mindre gett upp på hela spelet. Jag har försökt, jag har träffat kvinnor, jag har varit i relationer, jag har uppoffrat mycket och jobbat hårt för att det ska fungera .... och gissa vad? Jag är singel. Och jag har börjat vänja mig vid tanken att jag ska vara det för evigt. Jag är trött på att vara alla kvinnor till lags, att hela tiden ändra på mig för att jag inte duger, och t.o.m om jag gör det så är det något fel på mig. Nu får ni ha det.

Det förs fram (aningen frustrationskryddade) önskemål om att unga personer av alla kön redan i skolan fick lära sig mer om hur man umgås med varandra.

Kanske borde man införa ett ämne i skolan som hette typ "socialisering" där speciellt pojkar skulle få öva på att umgås med tjejer och lära dom tolka deras väldigt ofta komplexa och mycket svårtolkade signaler som dom ger ut

En (förmodat ung) man delar med sig av sina funderingar kring generationer och åldrande.

Jag vill ha barn bland annat för jag vill inte dö ensam. Brukar hämta min mormor från ett åldringshem till julen. Hon och flera andra äldre har sina barn / barnbarn och hämta dem för att fira jul tillsammans. Då tycker jag alltid lika synd om de enstaka åldringar som sitter där ensamma och ”firar” jul för de har ingen familj

Samma skribent fortsätter med att att kasta en känga mot dagens unga kvinnor för att de kanske hellre reser omkring i världen än stannar hemma för att bilda familj.

Men vem vet kanske han/hon trivs med att leva ensam som äldre och tänka tillbaka på tiden då man var ung och fri och vandra omkring i Indien för att ”hitta dig själv”

Kvinnor och män som fått barn har också deltagit livligt

Både män och kvinnor - kanske i synnerhet lite äldre personer - är bekymrade över ungas ointresse att axla ansvar och "växa upp".

I flera kommentarer påpekas att yngre människor har ett (överdrivet) behov av förlängd ungdomstid - "ibland upp till 40" - samt personlig rörelsefrihet.

Nog är det en kulturell grej i väst. Det är mera jag och mig som gäller

Det visas också förståelse för unga mäns rädsla för att klara av ansvaret som pappa:

Tror ni inte de kan vara så att de män med låg inkomst aktivt SJÄLV väljer att inte skaffa barn pga de har den gamla bilden av hur fadern ska försörja familjen? De kanske sällskapar, kvinnan blir gravid, de blir osäkra på om de är "redo" och övertalar henne till abort

De ekonomiska hotbilderna med familjebildning tonas ner:

Utgifter pga barn tycker jag man kan börja tala om först när de är i tonåren

Det ges välmenande råd och uppmuntran:

Vi skaffade barn då vi båda studerade på uni & hade inga större problem att få ekonomin att rulla. Man får bara prioritera rätt så får man ekonomin att gå ihop

Unga kvinnor kritiserar unga män:

Jag skulle inte välja en man som inte har några klara mål, inte vill arbeta, eller ännu värre, är en mansbebis som föräldrarna fortfarande betalar för... Idag finns det mer barnsliga trettioåringar än det fanns för tjugo år sedan

Eller mer koncist:

Varför i all världen skulle en kvinna välja en fattig man utan utbildning?

Och unga män kritiserar unga kvinnor:

Själv antar jag att största orsaken att män inte vill skaffa barn att då barnet är fött så kan kvinnan styra mannen till att göra precis vad hon vill

Och vidare:

Eftersom vi nu har en fördelning av magisterexamina på ca 60/40 till kvinnors fördel innebär det att för varje man med en magisterexamen finns det 1,5 kvinna. Dessa kvinnor vill alla ha män som ligger på deras nivå eller över, medan männen till större del kan godkänna partners som är lägre utbildade men som har andra goda sidor

Vi tackar alla som deltog i debatten och belyste den särdeles viktiga frågan ur olika synvinklar. Det verkar också finnas ett behov av fortsatt diskussion - och givetvis forskning.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes