Hoppa till huvudinnehåll

En pappas berättelse: Drogen har förstört allt - men det är mitt val att använda amfetamin

En medelålders man sitter ute i en hamn
En medelålders man sitter ute i en hamn Bild: Unsplash / Bruno Aguirre missbruk,tala om knarket

Mitt missbruk är min svaghet och min sjukdom. För Marko är det ett medvetet val att använda amfetamin, samtidigt som den har förstört det mesta i hans liv.

På det som kallas fältet är det en klar skillnad mellan dem som har barn och dem som inte har.

De missbrukare som är föräldrar tampas med skuldkänslor dygnet runt och man försöker hålla kulisserna uppe även om allt har rasat innanför.

Därför kan det också ta väldigt länge innan någon utomstående märker att man missbrukar, säger Marko. Han har flera barn som han sällan träffar, och som är mer eller mindre medvetna om vad han sysslar med.

Jag försökte bara medicinera mig själv så att jag skulle orka med allting

Ibland har han hoppats att han kunde fly verkligheten helt och hållet, så tung har känslan av skuld varit.

- Det är inte så att jag vill ta livet av mig, men det har känts som om jag kunde dö av misstag.

Från värkmedicin till amfetamin

Ännu för tio år sedan hade Marko ingen kontakt med droger. Han bodde precis som nu i Västnyland och hade mycket jobb.

För att orka jobba ännu mer än han redan gjorde började han äta värkmediciner.

Det var ett stort misstag, säger han nu med facit i hand.

- Jag är missbrukare i grunden och det var en beroendeframkallande medicin. Men eftersom det var en medicin räknade jag inte med att det var en drog. Det harmar nu senare eftersom jag inte alls förstod vad jag började med.

Jag har mist allt jag hade och jag har ingenting positivt att säga om den saken

Medicinen gjorde att Marko orkade jobba 16-timmarsdagar. Samtidigt körde han med medicinens hjälp slut på sig själv både psykiskt och fysiskt.

Så här fortsatte han från morgon till kväll tills han en dag insåg att han inte hade talat med sitt barn på över en månad. Barnet bodde bara några hundra meter från honom.

- Jag bara jobbade och tänkte inte alls på vad vanliga människor gör. Jag koncentrerade mig på pengarna och arbetet, och medicinen gjorde det möjligt.

Men medicinen gjorde honom också illamående, samtidigt som han också mådde dåligt när han försökte låta bli att ta den.

Drogen har förstört allt. Den har tagit arbetet, förstört människorelationerna och lett till kriminalitet

För att råda bot på situationen började han istället ta amfetamin. Det var samtidigt ett val och nästa stora misstag, säger han.

- Med tiden lärde jag mig att leva med den andra drogen. Jag försökte bara medicinera mig själv så att jag skulle orka med allting.

Ingen aning om konsekvenserna

Nu efteråt kan han säga att det hela gick åt skogen genast från början, då han började ta värkmedicinen. Men han upprepar gång på gång att han aldrig kunde ana hur mycket problem han skulle få.

Det kan nog ingen som börjar med droger, säger han.

- Drogen har förstört allt. Den har tagit arbetet, förstört människorelationerna och lett till kriminalitet. Jag har mist allt jag hade och jag har ingenting positivt att säga om den saken.

- Ingen förstår vad det är frågan om förrän man har traskat i det träsket tillräckligt. Det är ingen fröjd.

Det är en hård bransch och man måste följa reglerna, annars är det inte sagt att man får bevara sitt liv

Med drogerna ändrade också Markos personlighet. Han blev trött, nervös och manisk, lite beroende på situationen och tillfället.

- Inte kan jag säga att jag är någon trevlig person när jag är påverkad. Jag drar mig ganska mycket undan, dels för att jag skäms.

Hårt liv på fältet

Livet ute på fältet bland missbrukarna kan vara hårt. Så länge Marko hade pengar var det inget problem, men när missbruket tog över blev det annorlunda.

- Det finns ingen som övervakar att det går rätt till. Man kan bli felbehandlad och bestulen, men man kan inte kontakta myndigheter för att få drogpengar eller droger tillbaka.

- Det är en hård bransch och man måste följa reglerna, annars är det inte sagt att man får bevara sitt liv.

Samtidigt blir alla missbrukare bekanta med varandra och man hjälps åt. Man kan till exempel få sitt drogmissbruk finansierat om man är den som hämtar drogerna åt alla andra.

På det sättet behöver man inte heller syssla med annan kriminalitet för att ha råd med till exempel amfetamin.

Inga avskräckande exempel i gatubilden

De tunga drogerna har blivit vanligare också i Västnyland och användarna blir allt yngre, säger Marko.

Det finns mera av drogerna och minderåriga används som springpojkar. De använder kanske inte själva droger, men de får betalt för att föra dem från ett ställe till ett annat.

Här i Västnyland ser vi inte hur illa det kan vara

De unga förstår inte vad det innebär att missbruka droger. Här syns inte avskräckande exempel på samma sätt som i större städer, säger Marko.

- Här i Västnyland ser vi inte hur illa det kan vara. I fängelset har jag sett och hört i hurdant skick man kan bli och hurdant liv det kan vara. I huvudstaden kan man se det, men inte här.

Ett val att hålla på - ett val att sluta

Under den tid som Marko har använt amfetamin har han haft flera uppehåll. Den bästa tiden var när han satt ett år i fängelse; där kunde han hålla sig helt nykter i ett sträck.

Han har inte frivilligt sökt sig till vård, utan har kommit i kontakt med A-kliniken genom barnskyddsmyndigheterna.

Det är mitt val att sluta och jag försöker välja att låta drogerna vara

Marko säger att han är väldigt medveten om vilka val han gör och han har inte valt att vara helt nykter.

Han har också valt att missbruka just amfetamin, det kunde lika väl vara någon annan drog som ger motsvarande effekt.

För tillfället har Marko en period när han har bestämt att lämna amfetaminet och drogerna.

När vi pratas vid är han inte påverkad och har varit nykter i nio dagar. Före det hade han en tvåveckorsperiod som han använde amfetamin.

Önskar att alla som missbrukar inser sin situation och söker hjälp

Så här har åren snurrat på med kortare och längre uppehåll; det längsta var det där året som han satt i fängelset.

- Det är mitt val att sluta och jag försöker välja att låta drogerna vara. Men jag kan inte gå och ge ett löfte om att jag aldrig tar ett återfall. De löftena har varit ganska tomma hittills.

En skyldighet att finnas till

Missbruket är hans svaghet och hans sjukdom, säger Marko. Så fort det kommer någon motgång är det lätt hänt att han börjar använda droger igen.

När han är påverkad går tiden väldigt fort och han tänker inte klart. Men någonstans i bakhuvudet finns alltid tanken att han borde lägga av.

Allt går säkert att reparera, men tiden går inte att få tillbaka

Det värsta med drogerna är de trasiga relationerna till barnen. Hans äldsta barn har uttalat dömt honom och det har påverkat hans mående på ett negativt sätt.

Men det är något jag får tåla, det är jag som har förstört vår relation, säger Marko.

- Allt går säkert att reparera, men tiden går inte att få tillbaka. Relationerna går att få tillbaka, men det kräver att jag lämnar drogerna helt enkelt.

Och Marko är övertygad om att det är möjligt, att han kan göra det valet om det verkligen gällde.

Hans barn har en mamma som tar hand om dem. Men om hon inte fanns; då skulle han vara tvungen att lämna drogerna.

- Jag har ändå en skyldighet att finnas till. Om inte mamman fanns skulle jag kunna sätta stopp på det här helt och hållet.

Till slut. Så här vill Marko med egna ord sammanfatta sin situation och sina råd till andra:

Jag har ingenting positivt eller gott att säga om beroendeframkallande mediciner eller droger. Det har förstört allt för mig och min näromgivning. Önskar att alla som missbrukar inser sin situation och söker hjälp. Min erfarenhet av A-kliniken är positiv och rekommenderar den åt alla. Där får man hjälp och råd.

Marko heter något annat i verkligheten.

Tala om knarket

Nyligen publicerat - Tala om knarket