Hoppa till huvudinnehåll

Från hyllad gerillaledare till avskydd president - nu tar de unga upp kampen mot Nicaraguas ledare

Studerande demonstrerar i Nicaragua
Studerande demonstrerar i Nicaragua Bild: Yle / Erika Brenner Nicaragua,demonstrationer (förevisningar),studerande

På 1980-talet var Daniel Ortega inte bara en av de hyllade ledarna för sandinistarevolutionen som gick inför socialism och sociala reformer, utan också president. Han blev återvald 2007 och fick bukt med en katastrofal ekonomi och utbredd fattigdom.

Investeringarna ökade och turisterna strömmade till det natursköna och gästvänliga landet. Men kritiken mot korruption, övergrepp på mänskliga rättigheter, bristande yttrandefrihet och maktmissbruk tilltog.

Under den senaste veckans protester kräver nu stora delar av befolkningen – också de mest trofasta anhängarna - att Ortega avgår: Vad var det som gick fel?

Hur uppstod protesterna?

För några veckor sedan härjade en skogsbrand i Indio Maiz i Nicaragua, som är Centralamerikas största naturreservat.

Universitetsstudenter var missnöjda med regeringens hantering av situationen och gick ut på gatorna i protest. Men de blev brutalt nedslagna av kravallpolis och av regeringens egna disciplinerade blixtaktivister, som består av unga, oftast motorcykelburna sandinister.

Bara en vecka senare gick pensionärer ut på gatorna i protest mot en reform av pensionslagen i universitetsstaden León. Studenter anslöt sig, men blev ännu en gång nedslagna av regeringens styrkor.

Mario Lopez
Mario Lopez Mario Lopez Bild: Yle / Erika Brenner Nicaragua,studerande

Sedan eskalerade oroligheterna i snabb takt. Protesterna spred sig till huvudstaden Managua och andra större städer. De unga mobiliserade sig via sociala medier, speciellt Twitter, under hashtaggar som #SosInss och #SOSNicaragua.

En av dem är Mario López, designstuderande vid det katolska universitetet UCA.

- Allt fungerar via whatsapp och andra sociala medier. De traditionella medierna tror vi inte på, säger han.

Vilka är protesternas huvudpersoner?

Amalia Rivas, även hon studerande vid UCA säger:
- Vi är varken från höger eller vänster, men kämpar för våra medborgerliga rättigheter, för de gamla, för miljön.

Amalia Rivas
Amalia Rivas Amalia Rivas Bild: Yle / Erika Brenner Nicaragua,studerande

Enligt sociologen Elvira Cuadra är huvudpersonerna 16-35 år gamla och söner och döttrar till dem som kämpade för eller emot sandinistrevolutionen på 1980-talet. Många av dem är studerande från universitetsstäderna Managua och León.

- I enkäter säger de att de inte är intresserade av politik, men när man går på djupet är de engagerade av sociala frågor. De tror bara inte på politikerna eller institutionerna, säger Cuadra i en intervju till nättidningen Infobae.

Adolfo Hurtado som är sociolog och analytiker, tillägger:

- De unga är uppvuxna i en demokrati, kanske en bräcklig sådan men det är ändå en demokrati. Och de är mycket bättre utbildade än de äldre generationerna och har tillgång till all information genom nätet.

Nu har de unga fått stora delar av samhället med sig och i måndags krävde de, i massdemonstrationer över hela landet, Ortegas avgång.

I huvudstaden Managua deltog uppskattningsvis 100 000 personer i måndags i en historisk protest som varken hade stöd av partier, organisationer för att inte tala om regeringen.

Varför blev protesterna så kraftiga?

Veckans oroligheter triggades av reformen av pensionslagen som har sin bakgrund i att statens sociala kassa har ett underskott på 410 miljoner euro. Pensionen sänktes samtidigt med att både arbetstagare och arbetsgivare måste betala högre kvoter.

Demonstranter i Nicaragua
Demonstranter i Nicaragua Bild: Yle / Erika Brenner Nicaragua,studerande,demonstration

- Hur regeringen än hade valt att ändra lagen så var den nödvändig även om den drabbar så många, påpekade analytikern Cairo Amador i TV-programmet Informe Pastran.

Och regeringen valde att inte följa den Internationella Valutafondens rekommendation om att höja pensionsåldern till 65, vilket många andra länder har gjort, men att ge arbetsgivarna och näringslivet en stor del av räkningen.

José Adán Aguerri, ordförande för arbetsgivarnas maktfulla intresseorganisation COSEP varnade:
- Arbetslösheten och den informella ekonomin ökar, konsumtionen och konkurrenskraften minskar.

Men nu har Ortega dragit dekretet om pensionen tillbaka. Samtidigt står det klart för alla att reformen bara var en kulmination av missnöje, en av de sista dropparna, och inom många delar av samhället.

Nu handlar det om demokrati, yttrandefrihet – och inte minst: folk vill inte se mera våld och döda.

Vad anser de som har stött Ortega?

Daniel Ortega har traditionellt haft en trogen anhängarskara på 30–35 procent av befolkningen.

En av dem är Karla Ruiz, som är en ensamstående mamma till fyra barn. Hon försörjer sin familj med jobb som hushållshjälp ett par dagar i veckan och med andra ströjobb:

- Om inte regeringen hade hjälpt mig med barnens utbildning, skoluniformer och reparation av vårt tak, hade vi aldrig klarat oss säger Ruiz. Hon är förundrad över våldet och protesterna som än så länge inte har spridit sig till hennes lilla by, en timme från Managua.

En annan är Carol Bendaña, journalist och konstnär. Hon deltog i sandinistrevolutionen på 1980-talet och blev förtjust i sandinismens tankar om ett mera rättvist samhälle:

- Sandinismen revolutionerade Nicaragua och de senaste åren har sandinisterna skapat ett samhälle som utvecklar sig i rasande takt och som hör till de säkraste i Latinamerika.

– Men nu kastas vi tillbaka till stenåldern, vi blir som Venezuela, befarar Bendaña som beklagar att regeringen slår kritiska röster ned med våld.

Demonstranter i Nicaragua
Demonstranter i Nicaragua Bild: Yle / Erika Brenner Nicaragua,demonstration,studerande

Det händer även inom partiets innerkrets.

Speciellt vicepresident Rosario Murillo, tillika Ortegas hustru, är känd för hårda tag om hon inte får sin vilja igenom. Folk som hamnar i onåd förlorar jobb, anseende och karriär.

Det har gått ut över sandinisternas intelligentia av vilka en del har samlat sig i det sandinistiska oppositionspartiet MRS. Detta har dock kraftigt motarbetats av regeringen samtidigt med att det inte själv har varit i stånd till själv formulera alternativ till landets utveckling.

Under stordemonstrationen i måndags krävde historiska sandinister Ortegas avgång och i de sociala medierna tar många avstånd.

- Vi vill inte se mer blod, är deras klara budskap.

Håller Ortegas maktposition att rubbas på allvar?

Ortega står i ett vägskäl. Det finns krav från kyrka, näringsliv, parlamentet och studenter på en samhällsdialog som går långt utöver en reform av pensionslagen.

Hittills har regeringen gått med på en dialog med kyrkan som mäklare, men frågan är om det inte har runnit för mycket blod redan.

Efter en vecka av protester är saldot cirka 30 döda, främst studenter och andra civila, samt tre poliser och en journalist.

Studerande demonstrerar i Nicaragua.
Studerande demonstrerar i Nicaragua. Bild: Yle / Erika Brenner Nicaragua,demonstration

Ytterligare cirka 10 journalister skadades och fyra obundna tv-stationer blockerades, bland dem den populära kanalen 100% Noticias som nu sänder igen efter avbrottet.

Utländska journalister får problem när de försöker komma in i landet och enligt tidningen La Prensa, har regeringen stängt av gratis wifi i de offentliga parkerna för att minska kommunikation och mobilisering.

Minst 100 studerande är försvunna eller arresterade. Nu börjar de återfinnas – på bårhusen

Vad händer framöver?

Enligt den ansedda historikern Adolfo Diaz Lacayo är läget alarmerande.

Daniel Ortega reproducerar auktoritära styrformer som har härskat i Nicaragua sedan kolonialtiden. Ledarna skapar inte samhällen som är legitima för hela befolkningen och detta leder till slut till en kollaps.

Adolfo Diaz Lacayo
Adolfo Diaz Lacayo Adolfo Diaz Lacayo Bild: Yle / Erika Brenner Nicaragua,professor,Adolfo Diaz Lacayo

Just detta anser Diaz Lacayo att Nicaragua upplever dessa dagar.

Adolfo Hurtado ser mera positivt på situationen. Han hoppas att den unga, välutbildade generationen kan göra upp med den politiska kulturen.
- De kan bidra till att skapa ett demokratiskt samhälle som är legitimt för alla, för första gången i Nicaraguas historia.

Text: Erika Brenner, Managua