Hoppa till huvudinnehåll

En dotters berättelse: “Hur kan någon hjälpa mig när jag ständigt oroar mig för om han lever?”

En ung kvinna tittar ut genom ett fönster och ser bekymrad ut.
En ung kvinna tittar ut genom ett fönster och ser bekymrad ut. Bild: Unsplash dotter,tala om knarket

För Karin är det klart vid det här laget: om hon får barn väljer hon bort relationen med sin pappa. Hennes barn ska inte behöva växa upp med ett missbruk så som hon har gjort.

Egentligen kan man inte kalla hennes förhållande till sin pappa för en relation. Karin har inte många minnen av honom från sin uppväxt, och han träffade varken henne eller hennes syskon speciellt ofta.

På något plan hade hon redan som liten accepterat att han inte var en del av hennes liv.

Jag har inte riktigt vetat vad jag ska tänka kring missbruket och hur jag ska reagera på det

Karin gick i sexan när hon fick höra att hennes pappa missbrukar droger. Men då var hon så ung att hon inte förstod vad det innebar.

Hon förstod att det inte var något bra, men hon förstod inte vad det gick ut på.

- Det var i 14–15-årsåldern som jag började förstå. Då fick jag höra flera saker som hade hänt och vad han hade varit med om. Det var saker som en 14-åring inte borde veta något om.

Psykologbesök för att reda ut tankarna

Eftersom hon sällan träffade sin pappa såg hon inte själva missbruket. Hon fick också höra att han var aggressiv och det fick henne att medvetet dra sig undan.

I årskurserna 7-9 började Karin må psykiskt dåligt och träffade en psykolog för första gången.

Psykologbesöken har fortsatt sedan dess.

- Jag mådde dåligt av många orsaker, men det berodde till en stor del på missbruket. Det har haft en stor påverkan på mig. Jag har inte riktigt vetat vad jag ska tänka kring det och hur jag ska reagera på det, säger hon.

Om jag själv mår dåligt är det nog inte till honom jag först vänder mig

Pappans missbruk har också påverkat henne på andra sätt. Är man en missbrukares dotter blir man helt enkelt dömd, säger hon.

- Man ser ofta en missbrukare som en dålig människa. Alltså är min pappa en dålig människa och det betyder att jag också är det eftersom vi är släkt.

Oförutsägbart humör försvårar umgänget

En gång hade Karin något som hon skulle kunna kalla en relation till sin pappa. Den varade i några veckor.

Då var båda på gott humör och de träffades flera gånger: de drack kaffe och de pratade med varandra.

- Annars är det svårt att ha en relation eftersom jag aldrig vet på vilket humör han är när jag kontaktar honom. Om jag själv mår dåligt är det nog inte till honom jag först vänder mig.

En ständig oro för pappan

Nuförtiden har pappans missbruk blivit en del av Karins vardag - precis som den ständiga oron.

Jag vet hur det går för missbrukare och jag vet hurdana problem de kan få

Hon har vänt sig till A-kliniken för att få hjälp att hantera sin oro, men hon är inte säker på om det är möjligt att få den hjälp hon behöver.

- Jag vet hur det går för missbrukare och jag vet hurdana problem de kan få. Hur kan någon hjälpa mig när jag hela tiden går omkring med oro över om han är vid liv eller inte?

Hon är trött på att vara tvungen att vara den vuxna i sin relation till sin pappa. Ingen 19-åring ska behöva vara van vid att oroa sig över alla andra, vid att alltid vara den som är vuxen.

- Jag borde kunna leva ett någorlunda normalt, vanligt liv. Men det gör jag inte.

Välja sitt eget liv framom sin missbrukande pappa

Vid ett av hennes besök på A-kliniken frågade handledaren hur hon skulle göra om hon själv fick barn.

Svaret är rätt klart för Karins del: i så fall skulle hon bryta kontakten med sin pappa. Hennes barn ska inte växa upp i en liknande situation som hon själv vuxit upp i.

Karin har berättat det här för sin pappa och lagt fram det som ett slags ultimatum. Överlag har hon inget behov av att ha en relation till någon som missbrukar något.

- Jag klarar inte av det. Det är för mycket. Jag är ung och jag måste fokusera på min framtid. Jag kan inte göra det om jag måste sitta och oroa mig över alla andra. Så någonting måste jag lämna bort.

Tala om knarket | Svenska Yles granskning 22.4–1.5.2018

• Mellan den 22 april och den första maj 2018 granskar Svenska Yle knarket.

• Hur påverkar knarket din vardag? Är du syster, bror eller bästa vän med någon som missbrukar? Jobbar du med folk som inte klarar av att ta sig till jobbet utan droger?

• Vår öppna granskning utgår från berättelser som personer i alla åldrar skickar in.

• Under granskningen hoppas vi kunna belysa flera aspekter av missbruk av narkotika och läkemedel med hjälp av era berättelser. Det kan handla om anhörigvården, polisens arbete, skolan, langning, partydroger, kriminalitet och så vidare.

• Vi garanterar att du får vara anonym om du vill.

Tala om knarket

Nyligen publicerat - Tala om knarket