Hoppa till huvudinnehåll

En ex-frus berättelse: Jag vägrar vara ett offer för min mans missbruk

En mamma och dotter på cykel
Bildmontage: Miro Johansson En mamma och dotter på cykel Bild: Pixabay Mamma,tala om knarket

Så länge Pias man fick tag på Subutex till ett rimligt pris kunde de leva ett normalt familjeliv. När det inte längre var möjligt kraschade hans vardag och familjen splittrades.

Pia hade satt en tydlig gräns för sig själv: den dagen polisen kommer över deras tröskel lämnar hon sin man. När dagen kom hade hon en klar plan hur hon skulle hitta en bostad och ordna barnens dagvård.

- Det värsta var när jag fortfarande räknade med att han skulle ställa upp, men inte gjorde det. När jag slutade räkna med honom blev det mycket lättare. Då visste jag att okej det här fixar jag.

Pengarna försvann och husprojektet stampade på stället

Det var ungefär fem år in i deras förhållande som Pia fick veta att hennes man använde droger. De var båda i 25-årsåldern, hade småbarn och var mitt uppe i att bygga hus.

Jag kände nog mest en rädsla för att hur fan fixar vi det här, hur gör man för att reda upp den här soppan

Pia började misstänka att något inte stod rätt till eftersom mannen var borta vid underliga tidpunkter. Husbygget gick inte alls framåt och pengarna försvann.

Först nekade han till allt, men så småningom kom det fram.

Både pengarna och hans tid gick åt till att skaffa heroin.

- Jag kände nog mest en rädsla för att hur fan fixar vi det här, hur gör man för att reda upp den här soppan? Dels handlade det om att ens egen vardag kraschade, dels om att den människa som man älskar är ordentligt sjuk.

Subutex istället för heroin

I det här skedet var Pias man inte redo för någon vård. I stället ersatte han heroinet med substitutionsmedicinen Subutex, som han fick regelbundet via en läkarkontakt.

Det var ekonomiskt ansträngande för familjen, men det gav mannen en möjlighet att fungera rätt normalt.

Pia jämför det med någon som måste ta insulin för att sköta sin diabetes.

Jag kunde sköta mitt jobb och han skötte sitt och vi skötte barnen och det var bra så

Familjelivet rullade under den här tiden på som det brukar för de flesta småbarnsfamiljer. Huset blev äntligen färdigt och familjen växte.

- Jag hade så fullt upp med mitt eget och jag orkade inte bry mig så mycket om vad han hade för problem. Om saker löpte på så var det okej.

- Jag kunde sköta mitt jobb och han skötte sitt och vi skötte barnen och det var bra så.

Pia bestämde sig också snabbt för att inte sopa något under mattan. Allt från grannar till anhöriga fick veta hur det var hemma hos dem.

Pia vägrade att skämmas och det hjälpte henne mycket.

Vardagen kraschade då Subutex försvann

I ungefär fem års tid fungerade både Pias man och vardagslivet relativt bra.

Så här efteråt önskar hon att de hade fått mera stöd av kommunen och att han hade fått substitutionsvård i ett tidigt skede. Men det var aldrig aktuellt.

Men så försvann mannens möjlighet att få Subutex till ett rimligt pris. I stället kom amfetaminet in i bilden och med det både psykoser och kriminalitet.

Det är nu som Pias familjeliv kraschar.

- Han började vara borta sena kvällar och det började snurra konstiga typer i våra knutar. Amfetaminet gjorde honom psykotisk och han stod bara och skruvade på något i flera dygn. Det gick inte att leva ett normalt liv ens med bästa vilja.

Inga förväntningar efter skilsmässan

I det här skedet började Pia processa möjligheten att lämna sin man.

Hon tog reda på hur hon snabbt kunde skaffa en egen lägenhet och hur hon skulle göra för att bygga upp barnens dagvård.

- Så när polisen kom till vårt hus var det kört. Jag bestämde att jag nu fixar min egen lägenhet och säljer huset, punkt! Det fanns ingenting att diskutera om den saken mera.

För hennes man var det svårt att acceptera att Pia lämnade honom.

Samtidigt förstod han att hon inte kunde leva med honom och det blev till exempel inget bråk om vem som skulle ta hand om barnen.

Jag är en blandning av mamma och socialarbetare. Om det är något telefonnummer han kan, så är det mitt

Pia hade redan en längre tid dragit det tyngre lasset och det var hela tiden klart att det var upp till henne att skapa en fungerande vardag.

- Jag bestämde att jag inte har några förväntningar på honom när det gäller barnen.

- Det är trevligt om han någon gång kommer och hälsar på dem, men vi har aldrig haft något vårdavtal om att de skulle vara hos honom vissa dagar. Det var helt klart att jag sköter det här.

Från botten till ett ganska normalt liv

Efter skilsmässan kunde Pia följa med hur hennes före detta man blev i allt sämre skick.

Hon visste att bottnen skulle komma emot och en dag landade han där; allt snurrade kring droger, han hade varken pengar eller bostad och de enda kläderna han ägde var de som han hade på sig.

Pia minns hur hon i ett skede åkte och hämtade honom; hon tvingade ut honom från någon knarkarkompis droglya och förde bort honom.

Tammefan, kunde du inte så småningom reda upp ditt liv så att jag inte längre skulle behöva bry mig

Efter det här lyckades han ändå karpa upp sig och kunde skapa ett rätt välfungerande liv åt sig, säger Pia.

- Han var ganska fungerande i flera år. Han klarade av att sköta sitt jobb och så. Men något ansvar för barnen tog han inte längre, överhuvudtaget.

Ex-mannens missbruk har naturligtvis påverkat barnen, säger Pia. Hon har diskuterat mycket med dem och de har träffat psykologer och deltagit i Barnavårdsföreningens stödverksamhet.

- Jag har förklarat varför det är som det är och att det inte har något med dem att göra. Att han fortsättningsvis älskar dem fast han inte älskar sig själv tillräckligt mycket för att ta hand om sig.

En blandning av mamma och socialarbetare

Ex-mannens liv har gått upp och ner de senaste tio åren, det har funnits bättre tider och det har funnits sämre tider.

Pia har hela tiden följt med honom och ställt upp på ett sakligt sätt då saker och ting inte har gått som han har tänkt sig.

- Jag är en blandning av mamma och socialarbetare. Om det är något telefonnummer han kan, så är det mitt, säger hon.

Hon har fortfarande gränser som inte får överträdas; hon lånar aldrig några pengar åt honom, hon lyssnar inte på några relationsproblem och han får inte vända sig till barnen med sina problem.

Och visst kan hon känna en viss frustration ibland, även om hon för det mesta ställer upp och hjälper till.

- Att tammefan, kunde du inte så småningom reda upp ditt liv så att jag inte längre skulle behöva bry mig!

Vården fungerar dåligt

Pia tror inte att det är realistiskt att förvänta sig att hennes ex-man någonsin ska bli fri från mediciner. Däremot finns det definitivt en målsättning att bli fri från drogerna.

Överlag är hon väldigt kritisk till den vård man får om man har missbrukarproblem. Den är speciellt dålig för den som har ett relativt fungerande liv runt omkring sig.

Det borde finnas en läkare som kunde ta ställning till allt från icke-fungerande njurar och lever till eventuellt psykiatrisk medicinering

Samarbetet mellan psykiatri, missbrukarvård och somatisk vård är obefintlig och det gör att det blir jättesvårt, säger Pia.

Vården är väldigt systembunden och man skickas från lucka till lucka.

Det är lätt hänt att läkare säger att saker och ting inte hör till deras bord och risken är att man plötsligt står med en palett av läkare som alla tycker olika, förklarar hon.

- Det borde finnas en läkare som kunde ta ställning till allt från icke-fungerande njurar och lever till eventuellt psykiatrisk medicinering.

Egen lyckas smed

Pia har lyckats hålla en känslomässig distans till sin före detta man, hon har kört med öppna kort och hon har vägrat ta på sig en offerroll.

Det ligger i hennes natur, men det är också något hon har formats till under den tid hon levde med honom.

- Jag resonerar som så att man är sin egen lyckas smed. Jag litar inte på att någon annan fixar någonting. Också i mitt nya förhållande är det samma sak, jag vill sköta allt själv.

Själv har hon inte upplevt att hon har behövt speciellt mycket hjälp.

Dels känner hon att de som försöker hjälpa inte vet tillräckligt mycket om hur det är att leva med en missbrukare. Dels upplever hon att andra anhöriga har en annan infallsvinkel än hon har.

- Jag har inte känt att det är synd om mig. Jag har aldrig känt så. Jag har inte heller upplevt att det här skulle vara jobbigare än livet normalt är.

- Livet blev så här och jag har inte tänkt så mycket på det. Jag har haft kapaciteten att klara av det, min man hade det inte!

Pia heter något annat i verkligheten.

Tala om knarket | Svenska Yles granskning 22.4–1.5.2018

• Mellan den 22 april och den första maj 2018 granskar Svenska Yle knarket.

• Hur påverkar knarket din vardag? Är du syster, bror eller bästa vän med någon som missbrukar? Jobbar du med folk som inte klarar av att ta sig till jobbet utan droger?

• Vår öppna granskning utgår från berättelser som personer i alla åldrar skickar in.

• Under granskningen hoppas vi kunna belysa flera aspekter av missbruk av narkotika och läkemedel med hjälp av era berättelser. Det kan handla om anhörigvården, polisens arbete, skolan, langning, partydroger, kriminalitet och så vidare.

• Vi garanterar att du får vara anonym om du vill.

Tala om knarket

Nyligen publicerat - Tala om knarket