Hoppa till huvudinnehåll

Krambambuli i Kryddhulta

Västnyländska Kryddhulta började med revy, sedan roade man i radioprogrammet "Backspegeln" och i tv-sketcher 1974-1975. Långfilmen "Krambambuli i Kryddhulta" kom 1977.

Kryddhultas stjärnor var Albin (Kurre Österberg), Emma (Stina Österberg), Vilgot ”Mosn” Boman (Kaj Rehnberg) och Egon (Mikael Berg). Pontus Dammert regisserade sketcherna och filmen för tv.

Ingen i landet är för stor och inget för smått för att drabbas av Albin, Emma, Egon och Boman. Kryddhulta är Finlands nya samvete.

Med det här valspråket rumlade Kryddhultaborna in i finlandssvenskarnas hem.

"Krambambuli i Kryddhulta" sändes på annandag jul 1977 och den västnyländska lokalpressen mötte filmen med glädje.

Signaturen OS skriver i Västra Nyland den 28 december 1977 att Kryddhulta-gänget verkligen livade upp julannandagen med sin första helaftonsfilm.

- Om Kryddhulta-humorn kan man vara av olika åsikt. Det är buskis, om man så vill, men en genomarbetad och konsekvent buskis i så fall, fortsätter OS. Huvudpersonerna är vid det här laget professionella bygdekomiker.

Skribenten skriver vidare att det det är en alltigenom välgjord och roande sillsallad som serveras i ett fartfyllt tempo med oefterhärmlig humor och på ett härligt klingande västnyländskt tungomål.

Några dagar senare (den 3.1 1978) fortsätter Västra Nyland att ge rosor till TV för denna kulturgärning där Kryddhultaborna gläder på en ren och oförfalskad svenska utanför "Håfors".

Och den västnyländska naturen är så vacker efter alla bilder från det tråkiga norra Finland att skribenten är glad att hen skaffat färg-tv.

I kolumnen konstateras att den västnyländska humorn inte finns annanstans i landet. Så definierar Kryddhultaborna sig själva också:

Kryddhulta - knappast någonstans är skogen och gräset så grönt, himlen så blåer och blommorna så vackra. Men annars är bygden helt vanliger, normaler, liksom människorna som bor här. Normala människor som dig och mig.― Introduktionen till Krambambuli i Kryddhulta, 1977

Pontus Dammert har både regisserat och producerat Krambambuli i Kryddhulta. Idén kom i ett samtal med Kurre Österberg (Albin) som skrev manuskriptet.

- Vi har exakt samma humor, påpekar Pontus Dammert i Katso 52/1977 .

Vilgot, Albin och Egon är lata och vill mest använda tid till egna projekt. Och gärna med ett måttligt inmundigande av förfriskningar.

Men Albins Emma jagar på honom för att hjälpa till på gården.

Krambambuli i Kryddhulta innehåller dessutom polisjakter, kärlek, dans, sprit och allmänt smygande i buskarna. I bygden har ett bankrån begåtts.

Albin (Kurre Österberg) och Vilgot Mosn Boman (Kaj Rehnberg) och polisen, 1977
Albin och Mosn Boman diskuterar med polisen vid deras projekt, 1977 Albin (Kurre Österberg) och Vilgot Mosn Boman (Kaj Rehnberg) och polisen, 1977 Bild: Yle kuvapalvelu Kryddhulta,Kurt Österberg,Kaj Rehnberg,1977,Krambambuli i Kryddhulta

När Kryddhulta-serien från 1974 gick i repris 2007 blev den kanske inte blev så väl mottagen. I alla fall inte på finskt håll.

I Ilta-Sanomat skriver Matti Linnavuori den 20.10 2007 att revy-humor oftast är simpel och består av arketyper, talfel och dialekt. Skämten går ut på att toffelhjälten inte vill ta itu med hemarbeten. Och en sådan humor håller kanske inte tidens tand.

Men klicka igång långfilmen Krambambuli i Kryddhulta och avgör själv hur du tycker att den åldrats.

Drama i tv och radio

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Carl Mesterton om serien Samlevnad

    Mesterton gör realistisk serie om vardagliga problem.

    En av regissör och producent Carl Mestertons specialiteter har alltid varit pedagogisk och social tv-teater, så också i serien Samlevnad. Här berättar han om de olika avsnitten som behandlar skilsmässa, alkoholism, svartsjuka och otrohet.

  • Harjunpää och kalla döden

    Små brott med ytterst tragiska följder.

    Äldre konstapel Timo Harjunpää får lösa ett brott som begåtts närmast i misstag. En händelseräcka har börjat med små brott, men får ytterst tragiska följder.

  • Harjunpää och antastaren

    En våldtäktsman rör sig i en av Helsingfors förorter.

    Överkonstapel Harjunpää och hans kollega Onerva Nykänen försöker gripa en våldtäktsman som rör sig i en av Helsingfors förorter.

  • Jakobstad - en stad som andra

    Ywe Jalander vill tränga djupt in i stadens hjärta.

    Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

  • Jakobstad 1984

    Unga i Jakobstad lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally.

    Vad gör de unga i Jakobstad? Lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally? Följ med till Jeppis 1984.

  • Hundens bästa vän

    En "kusligt gripande dokumentär om hundar och människor".

    En hund är alltid en ärligare och bättre vän än en människa påstår många av de intervjuade i Peter Berndtsons kusligt gripande dokumentär om hundar och människor.

  • Lappvikens sjukhus förenade psykiatri med vacker natur

    Lappvikens sjukhus var Finlands första mentalsjukhus.

    Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

  • Somliga stänger vi in

    Vad sker i mentalvården i 70-talets Finland?

    Allt står inte rätt till med mentalvården i 70-talets Finland. Det går att låsa in en patient mot hans eller hennes vilja. Dessutom prioriteras medicinering framför terapi på vårdanstalterna.

  • Roparnäs sjukhus har upplevt många människoliv

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet.

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet. Men mentalvården har förändrats radikalt under de senaste 25 åren och nu planerar man att stänga sjukhuset. Öppen vård är dock inte alltid den bästa lösningen för mentalpatienter.

  • Kvinnorna på Själö

    Mikaela Weurlander om sorgliga kvinnoöden på Själö.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • När depressionsvården blev medikaliserad

    Skall man äta antidepressiva läkemedel?

    Depression kallas vår tids folksjukdom och drabbar allt fler av oss. De nya antidepressanterna började komma in på den finländska marknaden på 1990-talet. Depressioner började botas med medicin i stället för terapi. Är medicinerna en räddning, eller en förbannelse?

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

  • Andra säsongen med familjen Bergström

    Problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

    I den andra säsongen om familjen Bergström planerar familjen att flytta till egnahemshus. Huset byggs, men problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

  • Klyftan - inbördeskriget ur ett litet barns perspektiv

    Drama på Anna Bondestams roman om inbördeskriget.

    Anna Bondestams roman Klyftan kom ut 1946. Det var en av de första böckerna om inbördeskriget ur ett barns perspektiv, och skildringen känns än idag mycket stark. I filmatiseringen av boken från 1973 möter vi 11-åriga Rut, vars pappa är en av de röda.

Nyligen publicerat - Arkivet