Hoppa till huvudinnehåll

Eva och Johan refererar Eurovisionen från den vemodiga musikens huvudstad - allt det här bjuder Svenska Yle på från Lissabon

Johan Lindroos och Eva Frantz
På väg till Lissabon för att kommentera Eurovisionen: Johan Lindroos och Eva Frantz Johan Lindroos och Eva Frantz Bild: Yle / Peter Lüttge Eva Frantz,Johan Lindroos

Eurovisionen ordnas i år i Portugal och Svenska Yles Eva Frantz och Johan Lindroos refererar semifinalerna och finalen och besöker de många evenemangen som ordnas i Lissabon.

Tävlingen ordnas i en stad där spårvagnarna söker sig upp för de branta och smala gatorna, där fadomusiken fortfarande sjungs i arbetarstadsdelarna (och på turiststråken), där kyparna bär in sardiner inför varje måltid och där atlantdimman väller in om hösten.

Eva och Johan kommer att spendera en stor del av tiden i ett litet och mörkt referatbås, men också på olika evenemang som ordnas i staden.

Lissabon blir Evas och Johans sjätte Eurovision på ort och ställe.

Tidigare hade de varit i Malmö, Köpenhamn, Wien, Stockholm och Kiev.

När jag frågar dem om vilken stad de tyckte hade den bästa feelisen svarar de med en mun:

– Malmö!

Och varför just, Malmö? undrar jag.

– Det var känslan, säger Eva. Hela staden andades Eurovisionen. Den fanns överallt. Den hade invaderat Malmö.

– Och så var ju också logistiken perfekt. Svenskarna kan det här med att organisera Eurovisionen, inflikar Johan.

– Men Wien var också bra, tillägger Eva.

Sobrals seger förde festen till Portugal

Ifjol, i Kiev, vann portugisen Salvador Sobral en brakseger med den i Eurovisionssammanhang rätt så otypiska låten Amar pelos dois (Kärlek för oss två).

Det var första gången som Portugal vann den anrika tävlingen - med en låt som ansågs otypisk för Eurovisionen.

I sitt segertal passade han dessutom på att tala varmt för riktig musik.

Salvador Sobral.
Salvador Sobral Salvador Sobral. Bild: EPA / SERGEY DOLZHENKO Salvador Eskil Sobral,Eurovision Song Contest 2017,Eurovision Song Contest,eurovision 2017

Vinnarlåten?

Vem vinner i år, undrar jag. Igen svarar Eva och Johan med en mun:

– Netta! Det israeliska bidraget. Med låten Toy!

När jag kollade låten såg jag att alla vadslagningsbyråer hade den också som etta. Jag letade fram Eurovisionens officiella webbplats och lyssnade på låten. Och kan inte annat än att hålla med Johan och Eva!

Netta som sjunger Israels bidrag Toy på ESC 2018
Netta Netta som sjunger Israels bidrag Toy på ESC 2018 Bild: Daniel Kaminsky Eurovision Song Contest 2018,Israel,Netta

Å andra sidan, vem hade på förhand tippat på Salvador Sobral som vinnare ifjol?

Finland då? Och Saara Aaltos låt Monsters? undrar jag vidare.

– Nja, säger Johan och Eva. Knepigt. Bra låt. Men i första semifinalen (den 8 maj), det är alltid svårt. Det är mycket färre personer som ser på och röstar på bidragen då.

– Juryrösterna är därför ganska avgörande i semifinalerna. Och juryn ser bidragen dagen innan på generalrepetitionerna. Det gäller alltså att prestera på högsta nivå två dagar efter varandra.

Saara Aalto juhlistaa voittoaan Uuden Musiikin Kilpailussa 2018
Saara Aalto Saara Aalto juhlistaa voittoaan Uuden Musiikin Kilpailussa 2018 Bild: Yle / Miikka Varila Saara Aalto,Tävlingen för ny musik,Uuden Musiikin Kilpailu 2018,Eurovision Song Contest

– Men, säger de, hon är ju bra. Hennes låt är bra. Och hon är inte bara Big in Finland. Och så sjunger hon aldrig falskt. Någonting som inte är självklart i Eurovisionssammanhang.

– Bara hon överlever semifinalen kan hon komma långt. Till och med topp tio.

Lissabon, vemodets huvudstad

Kanske finns det sidor av Lissabon som talar för att schlagerfesten till och med blir bättre än i Malmö, tänker jag.

Portugiserna tycker om att festa och då de gör det sjunger de ut sin vemodiga musik.

Det känns som om de älskar att dansa vid vulkanens rand.

Då man besöker staden känner man genast av hur vemod, längtan och melankoli blandas med weltschmerz.

Kullar med hus, ett kryssningsfartyg seglar förbi
Lissabon Kullar med hus, ett kryssningsfartyg seglar förbi Bild: YLE / Jan-Ulrik Lindberg lissabon

Det här beskrivs på portugisiska med ett enda ord: saudade. Lika svårt att översätta som det finska ordet sisu.

Saudades - bara portugiserna
äger denna känsla.
Och för att kunna tala om den
äger bara de detta ord.
― Lissabonpoeten Fernando Pessoa (1888-1935)

Känslan finns inte bara i Lissabon. I Istanbul, som har en liknande känsla, talar man till exempel om hüzün.

Men det speciella med Lissabon är att stämningen också har ett kongenialt uttryck i en musikstil som bara finns där: fado, och när fadon besjunger saudade gäller äktheten i de intensiva känslorna.

Katutanssia Lissabonissa
Portugiserna kan det här med fest Katutanssia Lissabonissa Bild: EPA/JOSE SENA GOULAO dans,Lissabon,Portugal,Streetdance

Fokus på låten

Också Salvador Sobrals vinnarlåt från fjolåret var starkt påverkad av fadon och ironiskt nog var det nästan pricken på i:et att han för en tid sedan fick genomgå en hjärttransplantation.

Saudade, ni vet.

De här sakerna gör Lissabon till en av mina favoritstäder och jag hoppas att Johan och Eva kommer att få uppleva den känslan, till och med under Eurovisionsvimlet.

Belémin torni (port. Torre de Belém) Lissabonissa, Portugalissa
Lissabon Belémin torni (port. Torre de Belém) Lissabonissa, Portugalissa Bild: EPA/ANDRE KOSTERS Portugal,Belémtornet,Lissabon

Johan och Eva tror sig se en motsvarighet i den för Eurovisionsförhållanden rätt så blygsamma scentekniken som finns i den stora Altice Arenan, där spektaklet äger rum.

– Arrangörerna har bestämt sig för att i år slopa de stora LED-skärmarna i år i hopp om att musiken ska få stå i fokus. Det återstår att se hur väl det lyckas eftersom många länder istället har valt att släpa med sig stora kulisser upp på scenen. Men tanken var ju god, säger Eva.

Mer från programmet

Läs också

Eurovision

Nyligen publicerat - Eurovision