Hoppa till huvudinnehåll

I rosens namn - ny bok för läsaren på strövtåg i tider då människans rosenfanatism var som galnast

Målningen ”Rosens själ” av den engelska konstnären John William Waterhouse pryder pärmen till Håkan Kjellins bok Rosens knopp är näktergalens hjärta.
Målningen ”Rosens själ” av den engelska konstnären John William Waterhouse pryder pärmen till Håkan Kjellins bok Rosens knopp är näktergalens hjärta. Målningen ”Rosens själ” av den engelska konstnären John William Waterhouse pryder pärmen till Håkan Kjellins bok Rosens knopp är näktergalens hjärta. Bild: CKM FÖRLAG rosor,Pärmbild,John William Waterhouse

Vad sägs om att rulla runt naken på en bädd av rosenblad? Skulle du vilja bada i rosenvin? Kan du tänka dig en fest där rosenblad väller ner från taket i sådan mängd att du till slut tappar andan? Håkan Kjellins nya bok Rosens knopp är näktergalens hjärta, innehåller många både gruvliga och pikanta berättelser.

Intresset för rosor fick pensionerade läraren Håkan Kjellin redan som liten grabb i Skåne, där hans mor var den som planterade rosorna och hans far berättade om dem. Hans morfar, folkskolläraren, anlade rosenträdgård, så modern hade det så att säga i blodet, berättar Kjellin.

Håkan Kjellin har skrivit boken Rosens knopp är näktergalens hjälrta. 2017.
Håkan Kjellin har skrivit boken Rosens knopp är näktergalens hjärta. Håkan Kjellin har skrivit boken Rosens knopp är näktergalens hjälrta. 2017. Bild: Mi Wegelius/Yle Kjellin,rosor,näktergal

När italienaren Umberto Eco 1980 kom ut med sin roman Il Nome della rosa, eller översättningen av den, Rosens namn 1983, undrade Kjellin över valet av titel. Sedan hittade han Ecos förklaring, rosen är en symbolfigur så mångtydig att den nästan inte har någon innebörd längre.

Det såg Eco som någonting positivt eftersom han inte ville att bokens namn skulle styra läsaren i en viss riktning. Med den rubriken betyder det ingenting… för det betyder allt, skrattar Kjellin.

Pärmbilden till italienaren Umberto Ecos debutroman Il Nome della rosa, utkommen 1980.
Pärmbilden till italienaren Umberto Ecos debutroman Il Nome della rosa, utkommen 1980. Pärmbilden till italienaren Umberto Ecos debutroman Il Nome della rosa, utkommen 1980. Bild: Bompiani rosor,roman,Rosens namn,Umberto Eco
Pärmen till Umberto Ecos Rosens namn, 1983
Pärmen till Umberto Ecos Rosens namn, 1983. Pärmen till Umberto Ecos Rosens namn, 1983 Bild: Brombergs Bokförlag rosor,roman,Umberto Eco,Rosens namn

Under sin egen kulturhistoriska vandring nu i boken Rosens knopp är näktergalens hjärta har Kjellin konkret fått uppleva hur rosen ändå betytt en massa specifika saker för människan genom tiderna – allt från ingrediens i olika mediciner till symbol för alltings förgänglighet så som också för det återvändande livet på våren.

Antikens rosenfanatism

Enligt den romerska mytologin var rosen kärlekens blomma, gudinnan Venus blomma - i den grekiska mytologin kallad Afrodite. Kjellin berättar att romarnas besatthet i rosor till slut blev besinningslös och till exempel kejsar Nero lade ner helt otroliga summor på rosor, liksom Cleopatra, som när hon gifte sig med Antonius fyllde ett helt rum med ett tjockt lager rosenblad.

Heliogabalus rosor, målning av den brittiska 1800-tals konstnären Lawrence Alma - Tadema.
Heliogabalus rosor, målning av den brittiska 1800-tals konstnären Lawrence Alma - Tadema. Heliogabalus rosor, målning av den brittiska 1800-tals konstnären Lawrence Alma - Tadema. Bild: A-Tableau(x) rosor,antiken,Heliogabalus

Mest känd är kanske kejsar Heliogabalus. Han badade omkring i rosenvin och vid ett middagsjippo sägs han ha släppt ner rosenblad över gästerna i sådan mängd att flera kvävdes under dem.
Byst föreställande Heliogabalus.
Del av en byst föreställande Heliogabalus. Byst föreställande Heliogabalus. Bild: Wikipedia Byst,marmor,Heliogabalus

På Sicilien fanns tyrannen Dionysios, som när han erövrat en stad på ön samlade ihop stadens alla unga flickor, de fick klä av sig nakna och gå in i ett rum med golvet fyllt av rosenblad och salvia. Där rullade de runt och förlustades på alla upptänkliga sätt, berättar Kjellin.

Dionysios gick sedan ett gruvligt öde till mötes när han dödades av upprorsmän. Och hans fru och dotter tvingades vara prostituerade innan också de avrättades.

En som däremot får Kjellin att dra ordentligt på smilbanden är Smindyrides från Sybaris, han som blev oerhört trött när han såg andra arbeta. Därtill var han en tidig ”prinsessan på ärten”, full av blåmärken efter en natt då ett kronblad hade vikt sig under honom i hans rosenbädd.

Fånigt att smycka sig med rosor

Efter dessa tider av excesser fördömde de första kyrkofäderna rosen på 200- 300-talen. De ansåg också att det var både förskräckligt och larvigt att smycka sig själv och gravar med rosor, som de döda inte hade någon glädje av.

Maria i rosengård. Tyskt 1450-tal. Kunde vara en R. gallica officinalis.
Maria i rosengård. Tyskt 1450-tal. Kunde vara en R. gallica officinalis. Maria i rosengård. Tyskt 1450-tal. Kunde vara en R. gallica officinalis. Bild: roskultur.se rosor,Jungfru Maria,altartavla

Men på 600 – 800-talen blev det sedan vanligt att förknippa rosen med Jungfru Maria, ofta avbildad med rosor. Den vita rosen för hennes oskuldsfullhet och den röda för hennes människokärlek, medmänsklighet.

Marias rosor är tagglösa eftersom hon är utan synd. Taggarna hade kommit med Evas fall från paradiset, alltså efter syndafallet och Kjellin påpekar att precis det samma intressant nog också finns i gammal persisk mytologi.

Han berättar också om den kanske vanligaste legenden om radbandet, på flera språk kallad rosenkrans. I legenden plockar Jungfru Maria rosor ur en ung munks mun medan han säger ”rosenknopp” för varje Ave Maria som kommer utrullande.

Predikanten Heinrich Seuse har en vision.  Ur Heinrich Suso: Das Buch genannt Seuse. Augsburg, 1482.
Predikanten Heinrich Seuse har en vision. Ur Heinrich Suso: Das Buch genannt Seuse. Augsburg, 1482. Predikanten Heinrich Seuse har en vision. Ur Heinrich Suso: Das Buch genannt Seuse. Augsburg, 1482. Bild: roskultur.se rosor,Jesus,kors,krucifix

Även Jesus kopplas samman med rosen i och med att blodet ur hans sår där på korset sägs ha förvandlats till rosor. Den av berättelserna Kjellin är mest fascinerad av är den om Jesus fastspikad på korset, gjort av livets träd i paradiset och när han sticks i sidan så att blodet rinner, växer det ut rosor på det döda trädet.

Kjellin fascineras också av August Strindbergs dikt utgående från den medeltida hymnen om Maria, Rosa Mystica. Inspirerad av den talar Strindberg i sin text om den mystiska rosen med sin femuddiga stjärneform, pentagrammet, som tack vare sin harmoni på 1800-talet började ses som en av orsakerna till rosens stora popularitet.

Rosa Mystica - från 1947 i Montichiari, Italien.
Rosa Mystica - från 1947 i Montichiari, Italien. Rosa Mystica - från 1947 i Montichiari, Italien. Bild: guardiancommunity.beliefnet.com rosor,Radband,helig,Rosa Mystica

Här några rader ur Strindbergs långa dikt om rosen:

Blommornas drottning min sång! som förr åt hennes vasaller
Ägnat jag har! Åt Rosen min sång och åt hennes mysterier,
Dem jag nu röja vill med fara begå sacrilegium.
Fem heter Rosens tal, den enklas ej att förglömma.
Fem trianglar gå ut ifrån fästets fullkomliga cirkel;
---
Heliga pentagram, besvärjarens mäktiga tecken,
Skyddande krafter åt Rosen du gav, i brudjungfrurs kransar,
Eller på gravarnes grus att värna den heliga vilan.
Nu må likvisst man märka uppå hur skönheten följde,
När under linjernas lek gick fram det stela pentalfat.
Se, i det gyllene snitt de tvärlinjer skära varandra;
Därför är rosen så skön, ja skönast bland markernas blomster.

Det mesta som skrivits om rosen, både i kärlekslyrik- och i musik från forntida till nutida populärmusik, är symboliskt, säger Håkan Kjellin. Strindberg är knappt den enda han stött på som så väl kan beskriva en ros utan att bli symbolisk.

Tempus fugit – tiden flyr

- Allra mest fruktbar för litteraturen är rosen som symbol för förgängligheten. Rosen är så vacker, den blommar … den slår ut ... men så dör den på kvällen, säger Kjellin och citerar ett romerskt epigram:

Kort är rosornas tid. När den har lupit till ända
finner din sökande hand törnet, men rosen ej mer.

Även i konsten finns Vanitas temat, rosor och en dödsskalle till exempel, för att markera att de hör ihop, påpekar Kjellin. Själv har han fascinerats bland annat av den engelska konstnären Anya Gallaccios roseninstallation från 2012.

Hon fyllde golvet i ett rum med röda rosor, där de fick ligga och långsamt dö. Kjellin säger sig inte vara så svag för installationer annars, men den här tyckte han var väldigt effektfull när man först såg de blodröda tjusiga knopparna och sedan hur de falnar och blir gråare och gråare.

Den svartvinbärsfärgade mossrososen Nuits de Young.
Den svartvinbärsfärgade mossrosen Nuits de Young Den svartvinbärsfärgade mossrososen Nuits de Young. Bild: Flowerpedia rosor,Nuit
Den svartvinbärsfärgade mossrososen Nuits de Young i en ännu mörkare variant.
Nuits de Young i en ännu mörkare version. Den svartvinbärsfärgade mossrososen Nuits de Young i en ännu mörkare variant. Bild: Flowerpedia rosor,Naturfotografi

Rosornas förföriska namn

Rosornas namn hör till det som också fascinerar Kjellin, ibland har han köpt rosor bara för namnet. Till exempel en mörkt, mörkt svartvinbärsfärgad mossros som heter Nuits de Young, som fått sitt namn efter förromantikern Eduard Youngs poem Night-Thoughts, Nattankar (1742 – 1745).

Ilmari och Pirjo Rautio framför en av hans grön-blå-gul rosenmålningar. Simolan rosario i Klövskog, Nurmijärvi. 2017.
Ilmari och Pirjo Rautio i Simolan rosario 2017. Ilmari och Pirjo Rautio framför en av hans grön-blå-gul rosenmålningar. Simolan rosario i Klövskog, Nurmijärvi. 2017. Bild: Mi Wegelius/Yle rosor,Ateljé,målningar

I Borgå respektive i Nurmijärvi hittar jag andra som fascinerats av rosennamnen: Märtha Vesterback i Sannäs och Pirjo Rautio, känd för sitt och maken, konstnären Ilmari Rautios Simolan rosario, ett rosarium i Klövskog nordväst om Helsingfors. Märtha är engagerad i Borgå Trädgårdsförening r.f., Pirjo i Finska rosensällskapet och båda har även de gett ut böcker om rosor.
'Rose de Rescht' är en buskros som blommar rikligt med tätt fyllda blommor i intensivt karminrött eller ceriserosa. Denna fotograferad av Paul Zimmerman 2009.
'Rose de Rescht' är en buskros som blommar rikligt med tätt fyllda blommor i intensivt karminrött eller ceriserosa. Denna bild från 2009. 'Rose de Rescht' är en buskros som blommar rikligt med tätt fyllda blommor i intensivt karminrött eller ceriserosa. Denna fotograferad av Paul Zimmerman 2009. Bild: Paul Zimmerman rosor,fotografier,Centifoliarosor

En ros som hör till Märthas favoriter är Rose de Rescht, en av de rosor som sägs dofta mest, med en fantastisk arom av äpple och mandel och dessutom med förmågan att blomma två gånger ifall man klipper bort rosorna när de nästan har blommat ut, säger hon. Medan Pirjos favorit är Gallicarosen, alias Apotekarrosen, som använts också i medicinskt syfte mot bland annat huvudvärk och magbesvär och för att utvinna rosenolja.
Essigrose Rosa är en Gallica ros alias Apotekarros.
Essigrose Rosa är en Gallica ros alias Apotekarros. Essigrose Rosa är en Gallica ros alias Apotekarros. Bild: Patrick Nouhailler CC BY-SA 2.0 Ros,fotografier
Rosa Complicata är också en Gallica ros alias Apotekarros.
Också Rosa Complicata är en Gallica ros alias Apotekarros. Rosa Complicata är också en Gallica ros alias Apotekarros. Bild: Uleli / Wikimedia Commons CC BY 3.0 rosor,fotografier

I Simola rosarium visar det sig snart att Pirjo Rautios man, konstnären Ilmari Rautio också är besatt av rosor. Paret tar mig in i hans soldränkta ateljé, fylld av rosenmålningar i både granna och mer mjukt pastellartade färgtoner.

Pirjo Rautio framför en röd-lila rosenmålning i Ilmari Rautios ateljé i Simolan rosario i Klövskog, Nurmijärvi. 2017.
Pirjo Rautio framför en röd-lila rosenmålning i Ilmari Rautios ateljé i Simolan rosario i Klövskog, Nurmijärvi. 2017. Pirjo Rautio framför en röd-lila rosenmålning i Ilmari Rautios ateljé i Simolan rosario i Klövskog, Nurmijärvi. 2017. Bild: Mi Wegelius/Yle rosor,Ateljé,målningar

Pirjo Rautio hör till Finlands kändaste rosenodlare, hon är välkänd även för Håkan Kjellin. Märtha Vesterbacks intresse för rosor började 2010 när hon kom i kontakt med rosariet utanför Borgå sjukhus.
Märtha Vesterback har skrivit om rosariet vid Borgå sjukhus, 2017.
Märtha Vesterback har skrivit om rosariet vid Borgå sjukhus, 2017. Märtha Vesterback har skrivit om rosariet vid Borgå sjukhus, 2017. Bild: Mi Wegelius/Yle rosor,böcker,Märtha

Ett bra tag levde hon med villfarelsen att det ursprungligen fanns bara enkla rosor med fem kronblad, som närmare vår tid skulle ha förädlats till centifolior, Rosa centifolia, hundrablads rosor, ungefär som nutida studentrosor.

I själva verket är till exempel rosen Maxima så gammal att ingen ens kan säga hur gammal den är, berättar Märtha Vesterback. Enligt Håkan Kjellin brukar man tala om de fyra avelsrosorna, fyra olika rosensorter som köptes från handelsträdgårdar i Kina och som har gett upphov till de moderna rosorna.

Mary Lawrances Rosa centifolia, lika med Monstrous hundred leaved rose. 1799.
Mary Lawrances Rosa centifolia, lika med Monstrous hundred leaved rose. 1799. Mary Lawrances Rosa centifolia, lika med Monstrous hundred leaved rose. 1799. Bild: The New York Public Library rosor,etsning,New York Public Library
Mary Lawrances Rosa gallica. 1799.
Mary Lawrances Rosa gallica. 1799. Mary Lawrances Rosa gallica. 1799. Bild: The New York Public Library rosor,etsning
Mary Lawrances Rosa rubinigosa. 1799.
Mary Lawrances Rosa rubinigosa. 1799. Mary Lawrances Rosa rubinigosa. 1799. Bild: The New York Public Library rosor,Rubiginosarosor

Kjellin berättar att de gamla Europeiska rosorna var röda åt det blå hållet, medan de kinesiska också innehöll rött som gick åt det gula, orange hållet. Detta och egenskapen att kunna blomma om gav upphov till de så kallade Remontant rosorna, som förädlades till Tee hybrider, som i sin tur utvecklats vidare till Polyantha rosor.

Det var de gamla rosorna som också Håkan Kjellin först blev intresserad utav. I familjebokhyllan fanns Graham Stuart Thomas´ The Old Shrub Roses, bibeln för alla rosenälskare.

- En vacker gul ros har för övrigt fått sitt namn efter honom, Graham Stuart Thomas rosen, berättar Kjellin och ler förälskat.

Målningen ”Rosens själ” av den engelska konstnären John William Waterhouse pryder pärmen till Håkan Kjellins bok Rosens knopp är näktergalens hjärta.
Målningen ”Rosens själ” av den engelska konstnären John William Waterhouse pryder pärmen till Håkan Kjellins bok Rosens knopp är näktergalens hjärta. Målningen ”Rosens själ” av den engelska konstnären John William Waterhouse pryder pärmen till Håkan Kjellins bok Rosens knopp är näktergalens hjärta. Bild: CKM FÖRLAG rosor,Pärmbild,John William Waterhouse
Den ros som har fått sitt namn efter engelsmannen Graham Thomas.
Den ros som fått sitt namn efter engelsmannen Graham Stuart Thomas. Den ros som har fått sitt namn efter engelsmannen Graham Thomas. Bild: wikimedia.org rosor,knopp

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje