Hoppa till huvudinnehåll

Texttjuven - en berättelse om hur 1 000 böcker blev till en helt ny roman

Tecknad bild på en tjuvaktig korp med penna i näbben.
Den tjuvaktiga skatan stjäl både pennor och text. Tecknad bild på en tjuvaktig korp med penna i näbben. Copyright,upphovsrätt,efterbildning,plagiat,plagiering,stöld

Somliga nöjer sig inte med små oskyldiga textstölder. Fabian Kastner stal texten till en hel roman och till råga på allt fick han motta hyllningar för bokens originalitet och språkliga djärvhet.

För 12 år sedan debuterade författaren Fabian Kastner med romanen Oneirine. Nyligen lyfte litteraturforskarna Sanna Nyqvist och Outi Oja fram "Fallet Oneirine", som ett av de mest flagranta formerna av litterär förfalskning.

I boken Kirjalliset väärennökset (Gaudeamus, 2018) skriver Sanna Nyqvist om turerna kring avslöjandet och spekulerar i huruvida Oneirine bör ses som en hylling till äldre författare eller endast en simpel uppvisning i ordjongleri.

Själv förhåller sig Fabian Kastner mer sansat till uppståndelsen och provokationen som boken tillskrivs.

- Tanken var aldrig att lura läsaren, säger han, när jag träffar honom på ett café i Stockholm.

Efter ett entusiastiskt mottagande, priser och goda recensioner av kritiker som i Oneirine såg något nytt och fräscht, fick Fabian Kastner ändå motta beskyllningar av läsare som känt sig lurade.

Skarpsynta kritiker hade vid sidan av elegansen vädrat något vagt bekant och till slut briserade bomben på tidningarnas kultursidor.

En egen metod

Fabian Kastner hade gjort sig skyldig till plagiat, snott och lånat utan att ange källorna och det fick man absolut inte göra hävdade många kritiska läsare som låtit sig luras av den skickligt sammanfogade debutromanen, som enligt Fabian Kastner inte innehöll en enda självständig mening eller egen tanke.

Den svenske författaren Fabian Kastner
All litteratur skapas utifrån ett recept, säger Fabian Kastner. Den svenske författaren Fabian Kastner Bild: Caroline Andersson - Albert Bonniers Förlag författare,plagiat,Fabian Kastner,plagiering,efterbildning

Allting var lånat. Till och med pärmbilden och baksidestexten var återanvänt gods ur böcker som redaktören och författaren Fabian Kastner fattat tycke för.

- För en person som läser mycket, faller det sig naturligt att plocka detaljer, tankar och formuleringar ur litteraturen.

Men Fabian Kastner gick steget längre och byggde hela sitt romanbygge på lånat material. Han förfinade helt enkelt copypaste-metoden och sammanfogade en helt ny roman av ca 1 000 böcker som han under årens lopp läst och gillat.

- Vladimir Nabokov plockade också saker ur sin närmiljö och placerade dem i sina böcker: en figur från gatan, en soffa från grannen.

Fast Kastners metod var mer stringent än Nabokovs i och med att den förbjöd all egen text. Allt som landade i Oneirine skulle vara återanvänt och av andra författare producerat.

Den ryske författaren Vladimir Nabokov
Vladimir Nabokov utgjorde en av Kastners förebilder. Den ryske författaren Vladimir Nabokov Bild: Yle/Arkisto författare,Ryssland,exillitteratur,Fabian Kastner,Vladimir Nabokov,landsflykt,Lolita

- Skrivandet blev en lek, ett pyssel och en förströelse, säger Fabian Kastner.

Oneirine framstår som ett mästerligt lagt litterärt pussel. Romanen utgör en homage till den egna ungdomens favoritförfattare, men samtidigt höjer den sig över hyllningsskrifterna och blir på ett paradoxalt sätt ett självständigt och alldeles helgjutet verk där skarvarna är svåra att upptäcka.

- Kanske det här med en originell författarröst är överskattat, säger Fabian Kastner tolv år efter att boken utkommit och ståhejet för länge sedan lagt sig.

Tillfället gör tjuven

Litteraturen kan vara förvånansvärt likriktad och det framgår med all tydlighet också i Oneirine där textstommen hämtats ur efterkrigstidens europeiska litteratur som tematiskt behandlar existentiella livsfrågor och språkligt söker sig mot ett allt enklare uttryck.

Många av de böcker som skrevs genast efter andra världskriget påminner med sin modernistiska och nihilistiska framtoning rätt mycket om varandra. Med lite tålamod går pusselbitarna som Fabian Kastner använt sig av att sammanfoga till en helt ny bild .

Men frågan om projektets moraliska rättmätighet kvarstår. Hur mycket får man låna utan att det betraktas som stöld?

Skrivmaskinsvals med texten "Copyright"
Kan någon äga rätten till ett enskilt ord? Skrivmaskinsvals med texten "Copyright" upphovsrätt,efterbildning,plagiat,litteratur,författare,Fabian Kastner,Copyright

Att en författare har copyright på sin roman är en självklarhet, men hur är det med en enskild mening eller ett enskilt ord?

- Kan en författare verkligen hävda att ett ord som jag tillhör honom? undrar Fabian Kastner roat.

Att stjäla med stil

Om man stjäl med stil, blir man oftast förlåten och så verkar också fallet med Oneirine vara. Romanen är ett konstfärdigt hopsytt lapptäcke, där de enskilda bitarna smälter in i varandra och bildar en alldeles ny helhet som faktiskt är mer än summan av de enskilda textpartierna.

Allt moderna författare gör är att plagiera― Fabian Kastner (Oneirine)

Fabian Kastners roman är hans egen, men samtidigt tillhör boken alla de bestulna författarna vars verk fått ett oväntat nytt liv. Fragmenten klingar på ett sällsamt sätt tack vare Kastner, som i romanprojektet påtagit sig rollen mera som dirigent än solist - om man ska ta till en jämförelse ur musikens värld.

Författare har i all evinnerlig tid lånat, anspelat och snott, men frågan är om inte Fabian Kastners metod att bygga en roman av enbart lånegods tar priset. Den är en elegant komponerad roman som dessutom diskuterar det som den samtidigt åskådliggör.

”Allt moderna författare gör är att plagiera”, låter Kastner en av sina huvudpersoner utbrista ett antal gånger, som om han ville förtydliga för läsaren att även han tillhör skaran opålitliga moderna författare som gjort slut på originaliteten och numera endast ägnar sig åt att upprepa det som någon annan redan sagt.

Omslag till Fabian Kastners roman Oneirine.
Debatten kring Oneirine var en litterär händelse. Omslag till Fabian Kastners roman Oneirine. Bild: Albert Bonniers Förlag Fabian Kastner,författare,romaner,plagiat,efterbildning,plagiering

Varför anstränga för att på egen hand försöka uppfinna hjulet om ett alldeles dugligt redan står till buds? verkar Kastner säga, och drar samtidigt ett löjets skimmer över alla självutnämnda förnyare och språkinnovatörer som utger sig för att tillhöra det litterära avantgardet.

Litteraturen idag

Hellre en habil kopia, än ett pretentiöst original, kunde man tillägga och med Kastners ord vidhålla att originalitetens källa för länge sedan sinat. Litteraturen har blivit en avfallshantering, skriver han och får mig att en smula motvilligt nicka över litteraturens lågvattenmärke som passerats flera gånger om med dussindeckare och taffliga relationsromaner.

All litteratur skapas utifrån ett recept― Fabian Kastner

Visst försvarar deckarna och underhållningslitteraturen sin plats och i själva verket är väl de här genrerna ett talande bevis på att originaliteten är död och begraven.

I det skenet är det fullständigt logiskt och behjärtansvärt att skriva ännu en deckare om en försupen och frånskild polisman som jagar en seriemördare i ett höstligt Stockholm.

En sådan bok kunde Fabian Kastner lätt han skrivit. Tack och lov valde han ändå den snårigare vägen och åstadkom en roman som samtidigt är både lånad och 100 % egen.

Vem kan i dessa tider stoltsera över något dylikt?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje