Hoppa till huvudinnehåll

Lejonanalysen: Bara att svepas med – den här finländska vågen kan bära hur långt som helst

Mikko Rantanen jublar över mål i matchen mot Kanada.
Sebastian Aho, Mikael Granlund och Mikko Rantanen jublar över ett av de finländska målen mot Kanada. Mikko Rantanen jublar över mål i matchen mot Kanada. Bild: Tomi Hänninen Mikko Rantanen

Förlusten mot Danmark var bara en parentes. I Kanadamatchen visade årets Lejontrupp upp sitt rätta jag: Ett fräscht, fartfyllt, framfusigt och fantasirikt finländskt VM-lag.

Helhetsintrycket:

Wow. Vad säger man? Det här var också ett sätt att hantera en chockförlust mot Danmark. Att gå ut och formligen blåsa bort Kanada i den första perioden. Så till den grad att ett stjärnspäckat kanadensiskt lag aldrig återfann balansen utan snurrigt yrade runt och tog onödiga utvisningar, tappade humöret och till slut blev helt utklassat.

Den här finländska truppen är inte rädd för att misslyckas. Från första nedsläpp var det gasen i botten. Modigt, entusiastiskt och riskfyllt. Kanada stängde inte ner mittzon utan bjöd gärna upp till dans, beredda på ett målkalas. Men det var bara Finland som festade, Kanadas partyhumör försvann snabbt.

Lejonen slog ett lag som gått till tre raka VM-finaler med 5–1, och med bara lite större skärpa i numerärt överläge hade siffrorna runnit iväg fullständigt.

Gruppsegern med tillhörande lämplig kvartsfinalmotståndare finns i egna händer. Laget har hittat sin förstamålvakt och fungerande powerplayfemmor. Det kan bli en väldigt rolig finländsk hockeyvecka.

Avgörandet:

Finland vann matchen med 5–1, men målvaktsmatchen med 100–0. Harri Säteris knockoutseger på två kanadensiska målvakter avgjorde toppmötet. Curtis McElhinneys första period var en hockeykatastrof och när Darcy Kuemper kom in i stället bjöd han Eeli Tolvanen på det matchavgörande 4–1-målet i början på den tredje perioden.

Underhållningsvärdet:

Finland har tagit siffermässigt stora segrar mot ”hockeyns moderland” Kanada förr, som 5–0 i bronsmatchen i Riga 2006 och 4–0 i S:t Petersburg för bara två år sen. Men Finlands inställning och attityd var roligare nu, vilket gör det här till en av Lejonens mest underhållande VM-segrar alla kategorier.

Jag menar, hur lätt är det inte att tycka om ett lag som spelar powerplay med fem anfallare inne samtidigt?

Snackisen:

Kanadensarna tappade humöret och drog på sig totalt elva tvåminutersutvisningar. Efter matchen var det sura miner hos Lönnlöven och backstjärnan Aaron Ekblad anklagade finländarna för att ha filmat och fallit alltför enkelt.

Ett säkert tecken på en sak: Den här utskåpningen sved. Något sådant efterspel hade inte den kanadensiska fyramålsförlusten för två år sen, den gången handlade det mer om att fixa ett bekvämt utgångsläge inför utslagsskedet.

Utropstecknet:

Häng med nu, för det här är anmärkningsvärt.

Kanadas tre senaste förluster under ordinarie tid i VM har alla kommit mot Finland. Lejonen vann med 3–2 i kvartsfinalen 2014, och har tagit fyramålssegrar både i gruppspelen 2016 och 2018.

Bortsett från de tre förlusterna mot Finland har Kanada spelat 48 raka VM-matcher (!) utan att förlora efter 60 minuter, de övriga förlusterna har kommit efter förlängning eller straffar. Det är alltså inte Kanada som är en speciellt tuff motståndare för Finland, det är kanadensarna för alla lag. Det är Finland som är en osedvanligt svår motståndare för Kanada.

Frågetecknet:

Dags att ompröva begreppet ”förstahandsfavorit”? Med det här målvaktsspelet och det här humöret, känns inte Kanada plötsligt som den typen av Lönnlövslag som åker hem med svansen mellan benen efter kvarten? Är det ändå Sverige som är VM:s största guldkandidat? Eller USA? Ryssland? Eller, viska det tyst … Finland?

Harri Säteri stod för en strålande insats mot Kanada.
Harri Säteri stod för en strålande insats mot Kanada. Harri Säteri stod för en strålande insats mot Kanada. Bild: Tomi Hänninen Harri Säteri

Lejonkungarna:

Tre stjärnor: Harri Säteri.
Att en hel del finländska tv-tittare verkar ha fått för sig att Ville Husso ska vara etta kan inte Säteri rå för. Han har hela tiden gjort sitt. Tagit varit på läget när det väl kom i NHL och spelat bra när han fått chansen i Lejontröjan. Efter den här kvällen vet vi vem som är Finlands förstamålvakt i VM 2018. Mannen som med sin stormatch lade grunden till femettan mot Kanada.

Två stjärnor: Mikko Rantanen.
Ärligt talat, det gör inget om man är lite osynligare mot Sydkorea och Lettland, det är när riktningen mot Kanada ska läggas som Stora Spelare kliver fram. Finlands bästa poängplockare i NHL den gångna säsongen var helt magnifik med sina två mål och ett uppträdande fullt av pondus och självförtroende.

En stjärna: Sebastian Aho.
Spelade överlägset mest av finländarna, fick över 24 minuter istid. Och det är enkelt att se varför Marjamäki litar blint på 20-åringen. I en match där väldigt många runt honom tappade huvudet eller humöret, och också finländare tog förhastade beslut, var Aho lugnet själv. En mogen helhetsinsats framåt, men också ovärderlig i det defensiva jobbet.

Extraberöm:
Känns nästan lite elakt att inte dela ut stjärnor åt Teuvo Teräväinen efter hans insats. Eeli Tolvanens VM-debut var vansinnigt stark om man räknar in jetlagen han hade i kroppen. Kasperi Kapanen, Veli-Matti Savinainen och många fler glänste, det här var en afton med gott om Lejonhjältar.

Kan bättre:
På riktigt, det var inte en sån kväll. Men okej då, Juuso Riikola framstod onekligen som lite fjunig i den här omgivningen. Kanske läge att sätta in Niko Mikkola i stället om Finland stöter på Kanada igen.

VM-stämningen:

Den finländska invasionen hade nått Herning. Äntligen lapp på luckan och utsålt till sista plats när Lejonen spelade. Och oerhört mycket blåvitt på läktarplats, frågan är om det någonsin varit så många finländska fans på en VM-match utanför Finlands gränser. Ledde till en magnifik stämning i Boxen, klart bäst hittills om vi räknar bort matcherna som Danmark spelat.

Fortsättningen:

Tyskland på söndag, en farlig match eftersom tyskarna varit så erbarmligt bleka hittills och desperat spelar för att rädda vad som finns kvar av VM-äran. Men oavsett, visst ska det här laget slå ett Tyskland som i ärlighetens namn är klart sämre än exempelvis Danmark.

Spelarna fokuserar på här och nu, men efter Kanadasegern vågar Lejonvänner titta längre än en match i taget. VM-finalen spelas i Köpenhamn den 20 maj och är lika mycket ett realistiskt mål som en avlägsen dröm.