Hoppa till huvudinnehåll

"Jävligt branta backar dom har på det här stället. Men portvinet smakar” - vykorten tar vara på våra minnen

Carl Larssons tavla "Modell skriver vykort" från år 1906.
Carl Larssons tavla "Modell skriver vykort" från år 1906. Carl Larssons tavla "Modell skriver vykort" från år 1906. Bild: Wikimedia commons/Thielska galleriet Carl Larsson,skrivande,postkort

I pausrummet på jobbet finns en anslagstavla med ett femtiotal urblekta vykort. Det är länge sedan någon kollega skickat ett kort från semestern på Madeira eller Rhodos.

Jag plockar ner några kort på måfå och läser de hastigt nerplitade hurtiga hälsningarna från decennier tillbaka:

Hej på er alla! Hälsningar från St. Andrews i Skottland. Här spelade vi inte golf (alla andra gör det) utan vi shoppade julklappar. Hälsningar X

eller:

Jävligt branta backar dom har på det här stället. Det blir värre å värre. Men portvinet smakar. X (och X)

och detta:

Hela kortet är ett aprilskämt, här har jag inte alls varit! Men hälsningar i alla fall från Rhodos. Våren kommer snabbare då man växlar om vinter-sommar-vinter-sommar. Försök! Hälsn. X

En anslagstavla full med postkort.
En anslagstavla full med postkort. Bild: YLE/Marit Lindqvist postkort,semester

Jag minns knappt själv när jag senast skulle ha skickat en vykortshälsning från en resa jag gjort.

Men jag kommer mycket väl ihåg när jag senast plockade upp ett kort i vår brevlåda och hur glad jag blev för hälsningen och omtanken.

Annars är det väl mest till jul som jag skriver och får kort. Men också julkorten har minskat i antal år för år.

Med en blommig adressbok i väskan

Mitt livs första utlandsresa på egen hand gjorde jag sommaren 1980 när jag reste på språkkurs till Sidmouth på den engelska sydkusten.

I väskan hade jag en nyinköpt liten blommig adressbok där jag nogsamt antecknat adresserna till mormor, farmor och farfar, diverse släktingar och de närmaste kompisarna.

Det var mycket viktigt att få iväg ett kort till var och en – även om texten kanske inte alltid var särdeles informativ eller upplyftande.

Souvenirförsäljare i London hösten 2004.
Souvenirförsäljare i London hösten 2004. Bild: Wikimedia commons turism,souvenirer,postkort,London,Storbritannien

Adressboken följde mig under många år på mina resor. Numera tar jag mest fram den när det blir dags att skriva julkort …

I dag tar väl de flesta av oss bilder med mobilkameran på den där underbara stranden, de där hisnande bergen eller den där pittoreska marknaden och laddar upp dem på olika sociala medier som en kollektiv hälsning till alla ens vänner och bekanta därute.

Ett massutskick utan några desto mer personliga hälsningar riktade till en specifik mottagare.

Var finns en gul postlåda?

Enligt Kommunikationsverket har antalet brev- och kortförsändelser minskat stadigt under de senaste åren.

År 2009 sände vi 1130 miljoner brev och kort, medan statistiken för år 2016 uppger att vi postade 778 miljoner brev och kort. Av dem var omkring 26 miljoner julkort.

Hur ser vykortstillverkarna på utvecklingen inom marknaden idag?

Jag ringde upp Markku Laakso som har en lång erfarenhet av branschen och enligt honom är det många faktorer som inverkat på nedgången:

- Textmeddelanden och sociala medier har till stor del ersatt den informationsfunktion som postkortet hade ännu under mitten av 1900-talet. Under början av 1900-talet delades posten ut 2-3 gånger per dag och man kunde räkna med att budet/postkortet nådde adressaten samma dag.

Kari Cavéns konstverk som föreställer en rostig brevlåda med texten "Edes mainoksia, kiitos" från år 2011.
Ett konstverk signerat Kari Cavén. Kari Cavéns konstverk som föreställer en rostig brevlåda med texten "Edes mainoksia, kiitos" från år 2011. Bild: YLE/Marit Lindqvist Brevlåda,post,postförsändelser,Kari Cavén

I dag har utdelningen av posten skurits ner, man har gallrat i postens serviceställen och portot har skjutit i höjden – allt detta inverkar givetvis på folks beteende, konstaterar Markku Laakso.

- Enligt en undersökning som gjordes för ett antal år sedan bland ungdomar är de unga i och för sig intresserade av att skicka postkort men de har svårt att veta var de ska få tag i frimärken, var det finns postlådor och hur man lyckas ta reda på folks adresser.

Kvinnor väljer blommor, män skickar brasor

Enligt Markku Laakso är det framför allt (äldre) kvinnor som skickar vykort, och de är ofta väldigt noga med att välja rätt kort för rätt tillfälle och till rätt person.

- Om män skickar kort väljer de ofta ett motiv med en brasa, ett vintrigt landskap eller en skogsmiljö.

Skogen, naturen, olika växter och djur är också i övrigt ytterst populära motiv på finländska vykort. Och inte minst nostalgiska kort med klassiska motiv av finländska konstnärer som Martta Wendelin och Rudolf Koivu.

Vykort i bokhandel.
De finländska konstnärerna är väl representerade på vykorten i kortstället i bokhandeln. Vykort i bokhandel. Bild: YLE/Marit Lindqvist postkort,Helene Schjerfbeck,Martta Wendelin,Finländsk konst

I övrigt gäller det för vykortstillverkarna att tänka i långa banor, att ligga i framkant och att nosa sig till vilka ämnesområden som kan tänkas intressera vykortsköparna:

- Det handlar i hög grad om att ta pulsen på människors livsstil, att tolka signaler om vad folk vill signalera och berätta om sig själva med olika kort.

Norrsken och björnar på turisternas kort

Enligt Markku Laakso kan man se en tydlig förändring i hur turister förhåller sig till och köper vykort idag:

- Dokumentära bilder av sevärdheter tar folk i första hand med sina mobiler. Däremot köper man vykort med sig hem som ett minne från resan. Och då väljer man ofta ett kort som är speciellt eller spektakulärt på något sätt, som Domkyrkan i Helsingfors i ett alldeles speciellt ljus, norrsken i Lappland eller björnar i skogen. Kort som uttrycker en speciell känsla och där stämningen kan vara svår att få till själv. Kort som föreställer sådant som man vet att finns, men som man själv inte lyckats få syn på.

Seden med att skicka kort hem från en resa har dock minskat betydligt, konstaterar Markku Laakso.

- Det handlar till stor del om folks ändrade vanor, men också om att det finns allt färre försäljningspunkter för vykort idag. Allt fler pappershandlar och bokhandlar har lagt ner sin verksamhet.

En snabb frågerunda bland turister på Senatstorget i Helsingfors en gassande het majeftermiddag bekräftar faktum: allt färre skickar kort från sina utlandsresor. I stället uppdaterar man Facebook eller skickar ett mms till nära och kära.

Domkyrkan i Helsingfors med Sinebrychoffs hästekipage i förgrunden.
Domkyrkan i Helsingfors med Sinebrychoffs hästekipage i förgrunden. Bild: YLE/Marit Lindqvist Helsingfors,Domkyrkan i Helsingfors

Vykort från hembygden

Idag översköljs vi av fotografier och bilder från olika håll i världen och om vi inte vet hur det ser ut på ett visst ställe är det bara att leta fram adressen på webben så får man en uppfattning om platsen.

Annat var det förr. Då hade minsta lilla kommun med hög svansföring egna vykort till salu i den lokala butiken.

Men hur ser det ut idag – finns det vykort från din hemkommun att skicka till släkt och vänner?

Och hur ser de i så fall ut: vilka sevärdheter är det man valt att lyfta fram, vad vill man signalera med motivet?

Postkort som föreställer Valtakatu i Villmanstrand år 1968.
Vykort med vy över Valtakatu i Villmanstrand år 1968. Postkort som föreställer Valtakatu i Villmanstrand år 1968. Bild: Wikimedia commons/Villmanstrands museer Villmanstrand,postkort,1968

I september ifjol gick daghemmet i Puumala ut med en efterlysning.

Som ett led i Finland 100-firandet ville man försöka få tag i landskapskort från så många finländska städer och kommuner som möjligt.

Allt som allt fick daghemmet ta emot över 3 000 vykort från olika delar av Finland.

Rätt kort till rätt människa

En solig vårdag tittar jag in hos Anita Seppovaara i Kyrkslätt som är en postkortssamlare av stora mått. Redan i tamburen möts jag av postkort som är uppklistrade till höger och vänster, och på soffbordet finns några påskhälsningar i kortform.

- Jag har sparat alla kort jag fått under hela mitt liv och de finns undanstoppade i diverse lådor och kassar i det här huset där jag bott de senaste 45 åren, säger Anita och skrattar.

Anita Seppovaara samlar på vykort.
Anita Seppovaara är en stor vän av vykort. Anita Seppovaara samlar på vykort. Bild: YLE/Marit Lindqvist postkort,Anita Seppovaara

Anita är mycket mån om att upprätthålla traditionen med att skicka vykort. På alla resor har hon med sig sin adressbok och hon bemödar sig om att leta reda på rätt kort till olika människor:

- Jag är en flitig besökare av museishoppar och pappershandlar där man kan hitta de mest fantastiska vykort. Många vykort är konstverk i miniatyr och jag köper kort till mig själv även om jag har hur många som helst på lager från tidigare …

Anita minns också att det var synnerligen viktigt att skicka kort till släkt och vänner så fort man reste bort, även om man bara tillbringade sportlovet hos farföräldrarna i Lahtis.

- I ungdomen hade jag också ett flertal brevvänner runtom i världen, och med dem utväxlade vi givetvis också vykort.

Ett postkort från början av 1900-talet.
Ett postkort från början av 1900-talet. Bild: Wikimedia commons/Newberry library postkort

Anita poängterar att det är viktigt att lämna spår efter sig för framtiden och för kommande generationer.

- I dagens snabba informationsflöde och slitochslängvärld är det få som bemödar sig om att skriva brev eller kort, och vem sparar på e-postmeddelanden eller hälsningar på sociala medier?

Katter och springbrunnar samlarobjekt

Som den kattmänniska hon är samlar Anita framför allt på kort med katter på, men på den årliga postkortsamlardagen ”Postkorttiparatiisi” som arrangeras i början av september i Tavastehus kan man stöta på folk som är på jakt efter de mest udda postkort:

- En man var på jakt efter kort med springbrunnar. Inga andra kort dög, säger Anita och ler.

På webben hittar man många olika forum för folk som samlar på vykort. En del är ute efter kort från den egna hemtrakten medan andra efterlyser kort av en specifik konstnär. Någon samlar på kort med jultomtar medan någon annan är ute efter vågade kort med nakna kvinnor eller män.

Själv brukar jag hålla utkik efter kort som föreställer kvinnor som läser.

Två postkort med läsande kvinnor.
Två postkort med läsande kvinnor. Bild: YLE/Marit Lindqvist postkort,läsning,Hängmatta,sommar,böcker,Martta Wendelin,Charles Edward Perugini

Turismen satte fart på vykortindustrin

Postkortet i formatet A6 med en adressida på ena sidan och en meddelandesida på den andra sidan togs i bruk den 1 oktober 1869 i Österrike-Ungern.

Korten hade en lägre portosats än vanliga brev och blev snabbt väldigt populära. Inte minst när resandet tog fart i slutet av 1800-talet.

I Finland började man trycka upp vykort på 1880-talet, före det importerade man kort från Sverige och Tyskland.

Snart kunde man välja och vraka mellan allt från olika reklamkort och glamourkort till kort med olika kändisar och kungligheter. Historiska begivenheter och nya uppfinningar var också populära motiv.

Postkort från år 1900.
Vykort från sekelskiftet sänt till Gesonda Söderberg. Postkort från år 1900. Bild: Markku Laakso postkort,1900,Gesonda Söderberg

För drygt hundra år sedan svämmade Europa över av vykort. Bara i Tyskland sände man en miljard postkort varje år.

Postkorten blev omåttligt populära. Postkortet var det snabbaste, smidigaste och billigaste sättet att höra av sig.

Många började också samla på vykort i speciella album.

En av dem som i slutet av 1800-talet införskaffade ett album för vykort var Helsingforsflickan Gesonda Söderberg.

Post till Gesonda – en resa i tiden

För några år sedan fick Anita Seppovaara ett album till påseende med 800 vykort från år 1898 till år 1904.

Den unika kortsamlingen hade man hittat på en vind i Orivesi och korten var adresserade till en ung finlandssvensk dam vid namn Gesonda Söderberg.

- Familjen Söderberg bodde på olika adresser i Helsingfors innan de slog sig ner i Djurgårdsvillan 4 i Djurgårdsviken. Gesonda bodde i trävillan också som gift, och både hennes barn och barnbarn hann bo i huset innan det revs i mitten av 1960-talet för att ge plats för Helsingfors stadsteater.

Fotografi som föreställer Gesonda Söderberg ca 1900.
Gesonda Söderberg, fotot taget ca 1900. Fotografi som föreställer Gesonda Söderberg ca 1900. Bild: Markku Laakso fotografier,porträttfotografering,Gesonda Söderberg

I några år har Anita sysslat med att ta fram fakta om Gesonda och hennes liv för den bok som utkommer i början av sommaren med titeln Postia Gesondalle – postikortit kertovat:

- Jag har inte haft tillgång till några kort eller brev skrivna av Gesonda själv, utan alla kort är adresserade till henne. Via korten har jag sedan pusslat ihop en bild av Gesonda och hennes liv i Storfurstendömet Finland.

- Under de sex åren 1898-1904 flyttar Gesonda till Björneborg för att arbeta på hamnkontoret, och hon hinner också förlova sig med sjökaptenen Nikolaj ”Kolja” Nyberg. Förutom sjökaptenen till fästman dyker det också upp en och annan hängiven friare på scenen för att röra till det hela …

Pärmen till Anita Seppovaaras bok om postkort sända till Gesonda Söderberg.
Pärmen till Anita Seppovaaras bok om postkort sända till Gesonda Söderberg. Bild: Comfy letters postkort,kulturhistoria,Gesonda Söderberg

Under arbetets gång fick Anita kontakt med Gesondas barnbarn Barbro i Tyskland som kunde ge värdefull tilläggsinformation om Gesonda och hennes familj.

Postkorten som Gesonda fick ger också en bild av postkortsmodet och trender under sekelskiftet – här finns humoristiska kort, bilder på tidens uppburna skådespelare, sångare, dansöser och filmstjärnor, födelsedagskort, och kort för olika säsonger som jul och påsk. En stor del av korten är vykort från olika platser runtom i Finland och också utomlandsifrån.

Förutom att postkorten ger en unik inblick i en ung kvinnas liv, får man en uppfattning om hur vardagen tedde sig under förtrycksperioden i Finland.

- Vid den här tiden fick man inte skriva annat än adressen på kortets baksida så man skrev bildsidan full med text. Man fick inte heller använda finska frimärken, varpå Akseli Gallen-Kallela tecknade ett så kallat ”sorgemärke” som man i ren protest klistrade intill de ryska frimärkena.

Akseli Gallen-Kallelas sorgemärke publicerat år 1900.
Akseli Gallen-Kallelas sorgemärke utkom år 1900. Akseli Gallen-Kallelas sorgemärke publicerat år 1900. Bild: Wikimedia commons frimärke,Akseli Gallen-Kallela,1900

Ja, varje postkort är ett äventyr och alla postkort har en alldeles egen historia. När skickade du senast ett postkort? Sparar du på de postkort du får? Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet här nedan:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje