Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: En effektiv snabbspolning genom Brott och straff

Foto från Brott och straff på Nationalteatern.
En yngling med yxan dold under jackan. Foto från Rikos ja rangaistus på Nationalteatern. Foto från Brott och straff på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen Brott och straff,Fjodor Dostojevskij,Johanna Freundlich,Finlands nationalteater

Hör du till dem som skyggar för detaljrikedomen och de många gestalterna i ryska klassiker? Nationalteaterns Dostojevskijtolkning går den otåliga till mötes. I Johanna Freundlichs iscensättning av Brott och straff gestaltas Raskolnikovs väg från brott till soning i expressfart med bara tre skådespelare på scenen.

Det säger sig självt att mycket har fått stryka på foten. I ett tätt paket på en och en halv timme ryms inte mycket psykologi eller fördjupning, inte mycket utrymme för frågor som när, var, vem eller hur heller. Men alldeles tillräckligt för att det ska fungera, faktiskt.

Åtminstone om man väljer att se den här uppsättningen i sitt eget sammanhang, utan krav på absolut trohet mot ursprunget.

Regissören Johanna Freundlich står själv för bearbetningen och hon har valt att rucka en aning på intrigen och samtidigt fokusera på tre personer: Raskolnikov, Sonja och Porfirij Petrovitj.

Foto från Brott och straff på Nationalteatern.
Antti Lang som Raskolnikov. Foto från Brott och straff på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen Antti Lang,Brott och straff,Fjodor Dostojevskij,Johanna Freundlich,Finlands nationalteater

Rodion Raskolnikov hör väl till de där gestalterna som blivit något av ett begrepp. Alla vet att han är den före detta studenten som yxmördar två kvinnor, en pantlånerska och hennes syster. I Nationalteaterns Rikos ja rangaistus är mordet emellertid reducerat till ett och brottet redan begånget när pjäsen inleds.

Antti Langs Raskolnikov driver omkring på stan, febrig och besatt - en desillusionerad idealist som krampaktigt försöker klamra sig fast vid övertygelsen att han hör till de utvalda, till övermänniskorna med rätt att rensa upp bland utsugare och moraliskt underlägsna.

Men under sin omsorgsfullt knäppta jacka bär han en t-tröja där bilden av yxan lyser som ett utropstecken.

Det krävs både en Sonja och en Porfirij Petrovitj för att öppna den jackan.

Räddad av kärlek och respekt

Nationalteaterns uppsättning utspelar sig i en samtid antydd med lätt hand.

Elina Reinikkas Sonja ser till exempel ut som en cosplay-flicka i rollmundering men Sonjas roll är dyster. Hon är dottern som tvingats prostituera sig för att försörja familjen. Men hon är också i alla avseenden Raskolnikovs motsats, en ung kvinna som helt saknar hans övermod, bitterhet och cynism.

Foto från Brott och straff på Nationalteatern.
Elina Reinikka som Sonja. Foto från Brott och straff på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen Brott och straff,Fjodor Dostojevskij,Johanna Freundlich,Finlands nationalteater,Elina Reinikka

Cynisk är inte heller Porfirij Petrovitj, rannsakningsdomaren som i den här versionen presenteras som förhörsledare.

I Matti Onnismaas tolkning övergår förhörsledarens katt-och-råtta-lek med den misstänkta småningom i något helt annat. I slutändan framstår Porfirij Petrovitj närmast som något av en tålmodig fadersgestalt, en man som både ser Raskolnikovs potential och ger honom modet att ta ansvar för sina handlingar.

Den jämnårigas kärlek och den vuxnas tilltro blir i den här läsningen Raskolnikovs räddning.

Rikos ja rangaistus är producerad av Nationalteaterns turnéteater och före spelperioden på teaterns egen Omapohja-scen har uppsättningen turnerat i skolhem på olika håll i landet.

Uppsättningen riktar sig alltså i första hand till en ung publik och lägger också tonvikt vid det som de flesta andra dramatiseringar brukar ägna minst uppmärksamhet.

Nämligen romanens epilog och det framtidshopp som antyds i den.

Raskolnikov döms till ett långt straffarbete i Sibirien men Sonja följer med honom. I slutet antyds en ny start för dem bägge, en gemensam framtid.

Och visst kan man säga att den här bearbetningen på sätt och vis förvandlar en moralfilosofisk roman till ett stycke bruksdramatik men till uppsättningens förtjänster hör att den inte drämmer oss i huvudet med sin pekpinne.

Det som i stället växer fram är insikten att alla är värda att ses och bekräftas.

Anden i flaskan och röster i huvudet

Med enkla medel tecknar uppsättningen Sonjas och Raskolnikovs livssituationer. Även om gestalterna på scenen är bara tre är rollerna faktiskt ganska många. Sonjas alkoholiserade pappa, den avsatta tjänstemannen Marmeladov, dyker till exempel rent bokstavligt upp som anden ur flaskan.

När Sonja drar korken ur en grön butelj strömmar faderns gråtmilda tirader bums ur högtalarna. Och på samma enkla sätt gestaltas kaoset i Raskolnikovs huvud, som en kakofoni av röster han förgäves försöker tysta.

För den som inte känner till romanen är det kanske inte helt lätt att placera dem men vad de representerar är uppenbart.

Sonjas far berättar med självömkan att han sålt dotterns skolböcker samtidigt som hon själv tvingas sälja sig på gatan. Raskolnikovs mor redogör för alla uppoffringar hon är beredd att göra för att sonen ska kunna studera. Tvivelaktiga män köpslår om Raskolnikovs syster.

Rösterna står för de samlade förmaningarna, förväntningarna och förnedringarna i Sonjas och Raskolnikovs liv. Det är många som vill dem något men få som bryr sig om att lyssna.

Foto från Brott och straff på Nationalteatern.
Matti Onnismaa som Porfirij Petrovitj. Foto från Brott och straff på Nationalteatern. Bild: Tuomo Manninen Matti Onnismaa,Finlands nationalteater,Brott och straff,Fjodor Dostojevskij,Johanna Freundlich

Därför växer också Matti Onnismaas Porfirij Petrovitj till en så viktig gestalt här. Uppfordrande, rentav.

Onnismaa undviker skickligt att förvandla sin roll till någon förenklad reklamfigur för myndighet och rättsväsende. Hans Porfirij Petrovitj är inte i första hand polisman utan en man som aldrig upphör att försöka förstå sina medmänniskors handlingar och motiv.

Också när de ter sig obegripliga eller rentav oförlåtliga.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje