Hoppa till huvudinnehåll

Enorma brott mot mänskliga rättigheter i Nicaragua - 20-åriga Roberto väntade på bussen när han togs av kravallpolisen och fördes till det ökända El Chipote-fängelset

Protesterande ungdomar
Protesterande ungdomar i Nicaragua. Protesterande ungdomar Bild: Erika Brenner Nicaragua

76 döda, 868 skadade och 438 gripna studenter och andra civila. Det är några av konsekvenserna av de våldsamma politiska oroligheterna i Nicaragua, rapporterar den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, IACHR.

Utanför Hotel Intercontinental i huvudstaden Managua, där IACHR tar emot, växer sig kön längre och längre. Ögonvittnen, skadade och anhöriga till försvunna står tålmodigt i den gassande solen utanför hotellet och väntar på sin tur att avge vittnesbörd, anmäla brott och presentera bevis.

Bara ett stenkast från hotellet hörs demonstranterna vråla: ”Avgå!” ”Mördare!”.

Protesterna, som började den 18 april med studenter i protest mot en pensionsreform, tilltog i takt med att mord och andra övergrepp ökade, och slutade med massprotester över hela landet mot regeringen.

Denna är ledd av Daniel Ortega, som även var president under sandinistrevolutionen på 1980-talet. Efter att ha blivit återvald 2007, blev Ortegas styre gradvist mer auktoritärt - och nicaraguanerna fick nog. Nu handlar det inte om en pensionsreform, men om demokrati, rättvisa och yttranderätt.

”Jag väntade bara på bussen”

Men utanför Hotel Intercontinental är stämningen tryckt, folk talar nästan inte med varandra.

”Roberto” går med på att berätta varför han är på plats mot att han får vara anonym. Han är rädd för repressalier. Han ser ut att vara högst 20 år gammal, är liten och spenslig och talar med låg röst.

- Jag var på väg hem från jobbet på marknaden. Nära busshållplatsen höll en grupp unga på att försöka fälla “chayopalos”.

”Chayopalos” är de enorma träd av metall som vicepresident Rosario Murillo har låtit uppföra i de större städerna och som har blivit symbol för den alltmer avskydda regeringen. Under oroligheterna har de unga fällt och bränt ner 23 av totalt 140 gigantiska metallkonstruktioner i Managua.

- Så kom kravallpolisen, fortsätter Roberto, och de angrep mig. De kastade mig ner på marken och höll mig nere med en stövel. Så sköt de på mig med gummikulor.

"Cellen var som ett djupt hål"

- Sedan satte de mig i en pickup, där var fyra andra, och de körde iväg med oss. Under färden slog de mig oavbrutet. Min näsa och ett revben bröts.

-När vi kom fram tog de allt ifrån oss: plånböcker, mobiltelefoner, kläder. Vi fick bara behålla kalsongerna, fortsätter ”Roberto”.

Pojkarna hade förts till ”El Chipote”, det beryktade fängelset med specialceller för tortyr som diktator Somoza började använda på 1950-talet mot politiska motståndare.

Pojkarna fördes till en cell som var som ett ”djupt hål”, beskriver Roberto. En av pojkarna fick sina fötter placerade i en hink med vatten. Så började polisen ge honom elchocker. Den torterade fick kramper och det kom fradga ur hans mun, vittnar Roberto.

- Vid varje chock ställde de frågor: Vem är ni? Vem är bakom er? Vem betalar?

Polisen: "Ni har inga rättigheter"

Detta pågick i tre dagar utan att pojkarna fick vare sig mat eller vatten och utan att få ringa hem: ”Ni har inga rättigheter, ni är vandaler”, sade polisen, enligt Roberto.

På tredje dagen blev han plötsligt frisläppt.
- Men de behöll alla mina pengar och min mobiltelefon, berättar han.

Som bevismaterial till IACHR har han foton på sina skador tagna fyra dagar efter tortyren. Med sig har han också ett fläckfritt utdrag av straffregistret.

- Vad kommer att hända nu? Kommer jag att registreras som brottsling?

Mobilbild på Robertos skottskador.
Robertos skador Mobilbild på Robertos skottskador. Bild: Erika Brenner Nicaragua

Robertos bekymmer är förståeligt. I Nicaragua får man inte jobb om man inte har ett förflutet utan ogärningar.

- Jag hade ju inte gjort nåt, stod bara och väntade på bussen, avslutar Roberto som mödosamt går några steg framåt i kön, tydligt drabbad av sina skador.

Angreps med tårgas

Också “Elena” vill berätta sin historia om hon får vara anonym. Hon bor nära UPOLI, det polytekniska universitetet i Managua som är en av konfliktens viktigaste bastioner. Hennes vittnesmål handlar om händelserna den 19 april, datumet som senare har givit namn till hela proteströrelsen: “De självinkallade av den 19 april”.

Dagen innan hade studenter på andra håll i Managua gått ut på gatorna i en fredlig protest mot pensionsreformen, men blev brutalt nedslagna av kravallpolis och paramilitära styrkor. Många skadades och nu på protesternas andra dag, fortsatte demonstrationerna utanför universiteten.

- Jag satt på min veranda när studenterna samlades framför universitetets huvudingång. Jag beslöt mig för att gå med. Många av studenterna är mina vänner.

- Så kom kravallpolis och angrep oss med tårgas. Jag hämtade vatten hemifrån så de drabbade kunde skölja ögonen.

Så kom det första dödsfallet. En student hade fått en kula genom halsen. Det hade blivit livsfarligt att befinna sig nära demonstrationen, så Elena sökte skydd i sitt hem.

Vågar inte gå hem

Medan sammandrabbningarna mellan studenterna och regeringsstyrkorna eskalerade, öppnades en bakdörr till universitetet. De följande dagarna fortsatte Elena hjälpa till och förde mat, vatten, medicin och andra förnödenheter till de kämpande studenterna, tillsammans med tusentals andra solidariska.

Men de paramilitära hade tydligen upptäckt henne; de körde förbi hennes hus på motorcykel och tog bilder.
- Så började kulorna komma, berättar ”Elena”.

Efter tre dagar med skott mot huset beslöt sig Elena för att fly. Hon har ännu inte vågat ta sig hem. Som bevismaterial till IACHR har hon tagit med sig en kula.

En kula i en hand
Kulan som Elena har sparat. En kula i en hand Bild: Erika Brenner Nicaragua,kula

Sjukhuset tog inte emot

Ett annat vittne, som redan har uppträtt i medierna, uppger gärna sitt namn.

Det handlar om affärsmannen Juan Carlos Martínez som på väg hem från arbetet hamnade i korselden mellan unga demonstranter och regeringsstyrkorna, kravallpolis och paramilitära styrkor.
- Plötsligt hörde jag: En skadad, för honom till sjukhuset!, berättar Martínez.

Han såg de paramilitära styrkorna vända ryggen till den lilla kroppen som låg på marken. Med hjälp av några andra unga lyfte affärsmannen upp den skadade på en provisorisk bår av trädlappar och körde honom i sin skåpbil till ett sjukhus som administreras av regeringen.

- De vände ryggen till mig och vägrade öppna dörren, berättar Martínez.

15-åring blev symbol

Han såg också vakten ta fram radion.

- Jag befarade att han bad om extra styrkor och körde fort iväg till nästa sjukhus, berättar Martínez som filmade allt med mobiltelefonen.

Där fick pojken omedelbart behandling, men avled några timmar efteråt.

Pojken, 15-åriga Álvaro Conrado, är det yngsta offret för den månadslånga konflikten och har blivit en symbol för offren.

Martínez bevismaterial är, förutom videoinspelningarna, skåpbilen och båren fläckad av den unga pojkens blod.

Dödshot, prickskyttar och censur

Under sitt fyra dagar långa besök i Nicaragua som avslutades den 21 maj, insamlade IACHR inte bara vittnesmål, utan besökte också fängelser, sjukhus och universitet i fyra olika städer i landet.

Organisationens rapport avspeglar ”Robertos”, ”Elenas” och Juan Carlos Martínez´vittnesmål. Hundratals unga har, som ”Roberto”, hållits i det ökända fängelset El Chilote under flera dagar utan mat och vatten och fått ”grym, omänsklig och förnedrande behandling”, enligt IACHR.

Många sjukhus har vägrat ta emot skadade och de som protesterat eller varit solidariska med demonstranter har dödshotats.

Rapporten vittnar om en lång rad andra övergrepp som går från ”godtycklig” användning av gummikulor, tårgas och skjutvapen till vittnesmål om prickskyttar, vilket tyder på att direkta avrättningar kan ha begåtts.

IACHR rapporterar också om censur mot pressen - minst fyra medier blev blockerade under konfliktens första dagar.

Människorättsorganisationen konstaterar att regeringen å sin sida uppger att demonstranterna har satt människoliv i fara med hemgjorda granatkastare och slangbågar och dessutom vandaliserat offentlig egendom – här avser regeringen tydligt de hatade träden av metall.

Ungdomar i Nicaragua klättrar upp i gröna metallträd
Unga klättrar upp för ett av de hatade ”chayapalos” under en demonstration. Minuter efter att bilden togs satte de eld på den metalliska konstruktionen. Ungdomar i Nicaragua klättrar upp i gröna metallträd Bild: Erika Brenner Nicaragua

Ny politisk kultur

Den preliminära rapporten går inte djupare in på orsakerna till konflikten. Detta gjorde dock Raiti Juárez i sitt klagomål till IACHR. Juárez är ledare för ungdomsrörelsen ”Movimiento Juvenil” som samarbetar med den studentkoalition som konflikterna har gett upphov till.

- Övergreppen på de unga är del av ett mönster med dominans, förtryck och våld som har härskat sedan 2007 och som nu har lett till döda.

- Det är inte tillfälliga handlingar, utan order från högsta instans, tillägger han.

Samtidigt medger den unga ledaren att modellen inte är ny men en reproduktion av en gammal politisk kultur som har härskat sedan kolonialtiden.

- Den håller vi unga på att göra upp med. Vi vill demokratisera landet, utan ideologier och vapen.

- Vi har kapacitet men stöter på motstånd från den gamla politiska kulturen, anser Juárez.

Ett första steg

De unga är dock representerade vid förhandlingar för att hitta en lösning på konflikten. I förhandlingarna deltar regeringen, affärslivet, bonderörelser och det civila samhället. Den katolska kyrkan fungerar som medlare i dialogen.

Efter förhandlarnas tredje session den 21 maj, skrev parterna under IACHR:s rekommendationer, till vilka de viktigaste hör att allt våld upphör omedelbart och att en internationell kommission för att undersöka brott mot mänskliga rättigheter skapas.

Det hör till de första stegen för skapandet av ett nytt Nicaragua. För det finns ett före och ett efter den 19 april.

Erika Brenner, Managua, Nicaragua

Rättelse 23.5.2018 kl. 22.54: Tidigare skrev vi felaktigt den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, IACHR. Det ska vara den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, IACHR.