Hoppa till huvudinnehåll

Trots snabba studier och magisterspapper fick hon inget jobb

Janina Mackiewicz
Janina Mackiewicz hade svårt att få jobb trots att hon blev snabbt utexaminerad magister. Janina Mackiewicz Bild: Five Corners arbetslöshet

Janina Mackiewicz hade knappt hunnit sy fast “Sillisen 2006 - Neva föget”-tygmärket på studieoverallen innan hon redan lämnade in sin magistersavhandling 2007.

Mackiewicz studerade till politices magister i folkrätt på väldigt kort tid; fyra år. Hon berättar att hon blev färdig ett år snabbare än vad som var universitetets ideal. Utan att ens påskynda sina studier.

Med den meriten borde man ju ha råd att smälla sina hängslen litet?

Inte riktigt. Janina fick inte jobb hur hon än försökte. Det blev en utdragen lång jakt på arbete som pågick i flera år. Karriärstarten kantades av praktikperioder, längre tider av arbetslöshet och stor frustration.

När hon hade fått pappren började hon skicka in arbetsansökningar till höger och vänster.

- Aj herregud, om jag skulle minnas men jag sökte säkert femtio jobb, minns hon.

Man behöver jobb för att få jobb

Antingen hade hon inte tillräckligt med arbetserfarenhet, eller så ansågs hon överkvalificerad och arbetsgivarna var därför rädda för att hon skulle lämna jobbet ifall det dök upp ett bättre.

- Det var väldigt svårt att få foten in någonstans, eftersom jag ansågs oerfaren. Men för jobb som det inte krävs en högskoleutbildning till, kommer man inte ens på intervju för eftersom de anser att man är överkvalificerad, konstaterar hon.

- Man blir ju så paff i en sådan situation. För man vill ju ha ett jobb och så säger de att de desperat behöver någon för den här posten "men att du är överkvalificerad och vi tänker att du inte har tillräckligt med motivation för att bli kvar här för en längre period", berättar hon.

- Man vet ju inte hur man ska argumentera emot det, säger hon.

Mackiewicz sökte efter jobb på ministerier och ambassader och också utomlands. En halvt år lång praktikplats lyckades hon få vid Europaparlamentet 2008. Men efter det var det igen svårt att hitta jobb.

- Det är en hård smäll. Speciellt när man läser i tidningarna hur man vill att alla ska bli färdiga snabbare och det ska finnas begränsningar och alla ska ut i arbetslivet så fort som möjligt, säger hon.

Det räcker alltså inte med att vara flitig, samvetsgrann och att man har en högskoleexamen.

På 90-talet var det mera regel än undantag vid vissa fakulteter att studierna drog ut på tiden. Många företag anställde folk som inte hade hunnit bli färdiga.

Petri Salo som är professor i vuxenpedagogik säger i tv-programmet "Fem fenomen i skolan" att man ser för mycket på formen idag.

- Det är en prenika på bröstet att nu har Finland 50% högskoleutbildade och ja, det är trevligt...men än sen då? Vad kan de? Vad vet de? Hur förhåller de sig till sina färdigheter? Och hur ser de på den globaliserade världen? Har de fått färdigheter att vara beredda,mogna och intresserade av att göra någonting av sig själva tillsammans med andra?

- De som har högre utbildning kanske tar mer av jobben som kräver lägre utbildning. Det leder till en konstig situation på arbetsmarknaden, funderar Mackiewicz. Då kan de som är högt utbildade sedan hamna i en grop.

Till slut blir man deprimerad

Den längsta perioden hon var arbetslös varade i ett år. Det var tärande att vara utan jobb trots att hon inte låg sysslolös och spottade i taket utan ägnade sig åt diverse förtroendeuppdrag.

- Mot slutet av den perioden märkte jag att jag började bli ganska nere och inte ville träffa folk på samma sätt som tidigare. Jag var inte lika social, berättar hon om sina egna känslor kring att vara arbetslös.

Arbetslösa i kö.
Arbetslösa i kö. Bild: Mostphotos / Andrey Popov arbetslöshet,Sysselsättning och arbetslöshet,arbete,arbetsansökan

Mackiewitz säger att folk börjar tänka att det måste vara något fel på en människa som har varit arbetslös väldigt länge.

- Sedan börjar människor ge sina goda råd, att kan du inte typ "downgrada" eller göra någonting helt annat? Det är så lätt för någon att säga sånt när man inte har varit i samma situation, säger hon.

Att få foten in i arbetslivet första gången var svårast, men hon märkte att då man en gång kommit in i arbetslivet så började det bli lättare att få nya jobb.

För att få ett jobb behöver man ett jobb liksom.

Janina Mackiewicz har nu haft jobb i närmare fyra år vid en facklig organisation.

Under sin egen studietid saknade hon de verktyg som behövs inom arbetslivet, till exempel inom kommunikation. Hur man skriver korta texter och inte akademiska papper till exempel.

Hennes råd till dem som nu studerar sig färdiga är att bygga olika nätverk och vara engagerad i olika organisationer och föreningar, till exempel inom studentrörelsen eller politiska organisationer, så man får kontakter.

Läs också