Hoppa till huvudinnehåll

Svår tid i opposition när SFP håller partidag

Ingemo Lindroos kommentar av SFP
Ingemo Lindroos kommentar av SFP SFP

När SFP håller partidag är det en tung tid i opposition som partiet har bakom sig. Presidentvalskampanjen lyckades inte och partiordföranden har inte tagit ut svängarna. Oron för svenskan i Finland gör att SFP ändå kan räkna med ett skapligt stöd, skriver Ingemo Lindroos, politisk reporter på Svenska Yle.

När SFP den här helgen samlas för partidag i Uleåborg är det ett slags startskott för valåret. Det kan innebära tre påföljande val, om landskapsvalet blir av. Nervositeten kommer att växa under supervalåret för huruvida SFP kommer att tas med i nästa regering och många kommer att uttala sig om hur partiet har klarat sin tid i opposition.

De här tre åren har varit de första på 36 år som partiet har varit tvunget att följa regeringens förslag utan att ha något att säga till om.

SFP har försökt hålla låda om allt från språkförsöket till räddningshelikoptrar, fulljouren vid Vasa centralsjukhus och föräldraledigheter. Ämnena är många men i opinionssiffrorna syns inget större stöd. Stödet i mätningarna ligger på ungefär 3,7 procent ett år före riksdagsvalet.

Vid samma tidpunkt före det förra riksdagsvalet låg stödet på 4,4 procent. Överlag brukar mätningarna visa ett lägre stöd än vad SFP får på valdagen.

Torvalds meddelar att han fortsätter i Bryssel?

Profileringen av vissa frågor kan också inverka. SFP:s kandidat i presidentvalet Nils Torvalds valde att fokusera på Nato-frågan. Det var uppenbarligen inte ett lönsamt drag, i en tid då folket med all tydlighet uppskattar den sittande presidentens balanserande i frågan. Kritik mot Nato-profileringen kommer säkert att höras i debatten på partidagen.

Som europaparlamentariker är Torvalds däremot uppskattad. Efter några samtal med centrala sfp:are får man intrycket att han kommer att meddela partidagen att han vill fortsätta med det arbetet och ställer upp i EU-valet om ett år.

Även om Nato-kortet kunde ses som modigt av en del Nato-förespråkare, har modet att ta ut svängarna och pröva nytt i opposition inte synats i många andra frågor.

Partiordförande Anna-Maja Henrikssons profil är saklig och kompetent men inte spontan eller avslappnad. Det visar den opinionsmätning som Helsingin Sanomat lät göra tidigare i år, om partiordförandenas profil. Henriksson uppfattas som balanserad och mänsklig men kommer på sista plats av partiordförandena då man har bett de svarande associera till "intressanta tankar".

Mätningen är inte gjord bland SFP:s kärnväljare. Men den visar att det skulle finnas utrymme för Henriksson att ta ut svängarna.

Mycket feminism i SFP:s motioner, men vad syns utåt?

Några nya namn på ledande poster är inte att vänta på den här partidagen. Henriksson fortsätter som ordförande och vice ordförandena Anders Adlercreutz, Sandra Bergqvist och Silja Borgarsdóttir Sandelin kommer också att återväljas utan motkandidater.

Ser man på motionerna som ska behandlas på partidagen är intrycket ett modernt parti som hänger med i metoo-andan, till exempel: "mera feminism i utrikespolitiken" och "slopa tvångssteriliseringen av transsexuella personer". Problemet med motioner är att de oftast inte leder till annat än ett löfte om att partiet ska arbeta för frågan i största allmänhet.

När det blir supervalår kommer SFP åtminstone att kunna tala språkfrågor. Regeringspolitiken i kombination med sannfinländska utspel ger ingredienser: vad betyder det att vård på svenska ska ges "i mån av möjlighet" och kommer det fler initiativ för att göra skolsvenskan frivillig? Oron för svenskans ställning kan trots allt ge partiet ett skapligt stöd när supervalåret inleds.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes